Mormor flyttar

Av , , 2 kommentarer 11


En bild säger mer än tusen ord. Jag har naturligtvis knyckt den från min dotter.

Nu är stordottern utflyttad och inflyttad i sin förstahandslägenhet. En liten söt studentetta på 21,5 kvadrat. Som tur är har jag en mamma som är guld värd. För när vi hade svårt att ta ledigt några dagar för att åka ner till Stockholm och hjälpa till med flytten, då erbjöd hon sig direkt.
Så mamma och hennes sambo Bosse åkte ner i torsdags med bilen full av bord, stolar, kuddar, madrasser, grytor och annat smått och gott som Fia kommer att behöva nu när hon flyttar från den lägenhet hon hyrt möblerad. Hon fick hjälp med att hämta en säng hon köpt på blocket och en ny bäddsoffa från IKEA. Och min brorsdotter som också bott i lägenheten med Fia i höst, fick hjälp med att flytta stora bokhyllan och lite annat till sitt nya boende.
Medan Bosse och Fia körde flyttlass mellan gamla och nya lägenheten i fredags har min mamma gnuggat spis, frostat frys, putsat fönster och gnott med allt annat som ska göras i en flyttstädning.
När jag ringde på lördagsmorgon svarade Fia: Jag har lite svårt att prata för jag står och balanserar uppe på en stol för att nå att torka badrumsskåpet och mormor är upptagen med att hålla i stolen.
Teamwork med andra ord. Lördag och söndag har de gnott på outtröttligt så nu lämnar de en skinande lägenhet bakom sig.
Och om jag är tacksam för det, så är det inget emot vad Fia är, det lovar jag. 
Igår bjöd min kompis Inger, som bor nära Fia och som fått vara extramamma i Stockholm, dem alla på middag . Idag avslutar de med ett besök på IKEA för att komplettera det sista. Fia har mätt alla upptänkliga ytor i lägenheten för att vara beredd på nya lösningar.
Själv ser jag fram emot att få se lite bilder från lägenheten. Varför inte från hennes sängfönster där man kan ligga och titta ut över Globen!
2 kommentarer

Inte kan man sova en sån här natt. Fantastiska…

Av , , Bli först att kommentera 9

Inte kan man sova en sån här natt. Fantastiska bilder från Leksands utematch igår håller hjärnan igång. 17319 åskådare och en inramning som inte kunde ha varit mer perfekt. Det enda som gick snett var spelet på isen. Mora såg giftiga ut redan i förra mötet och de var ännu bättre nu. Hur mycketdet än svider att säga det så kan de nå riktigt långt i en eventuell kvalserie. Leksand har jag aldrig haft lägre förväntningar på än i år. För större delen av landet verkar det komma som en överraskning att Leksand får slåss i nya ”play-off-serien” (eller förkvalsserien som det faktiskt heter) för att ommöjligt ta sig till kvalserien. Men hallå! Vi har inte bättre lag än såhär. Vi satsar på långsiktighet och har inget i Elitserien att göra nästa år. Tvärtom är jag rädd för att det kan bli en tillbakagång på den inslagna vägen där man satsat hårt på en stomme med egna produkter. Vi har grymt många bra juniorer som behöver ett eller två år på sig. Och jag är beredd att vänta. Men visst svider det att hockeyfesten igår inte fick vara just en fest hela vägen fram. Det gör tillräckligt ont för att man ska ligga sömnlös i alla fall.

Bli först att kommentera

Jul(ia)afton

Av , , Bli först att kommentera 13


Litet Jul(ia)bord på Jul(ia)afton den 24 februari. Är man riktigt klok?

Julia har haft efter-jul-ångest. Eller kanske snarare längta-till-jul-panik. Hon har suckat och suckat över alla julprydnader som plockades ner och uppenbarligen har hon smygsparat någon låda för igår , den 24 februari, var det dags för Jul(ia)afton.
Julbord var beställt till middag. Jul(ia)pyntet stod hon för. Så jag fixade barnens önskemål till jul(ia)bordet.
Ingen sill eller Jansson med andra ord.
Däremot köttbullar, prinskorv, kyckling, kokt potatis, tunnbröd , julmust och sånt.
Jag gjorde mig till och åstadkom en liten nätt mini-julskinka av en bit julskinke-griljerad kassler. Anton var mycket imponerad.

Kyckling, prinskorv och köttbullar och så miniskinkan med julgriljering längst bort.
Det är märkligt vad mycket vardagsmat man äter till jul egentligen.

Pappa spelade med och ropade Gooood Juuuuuul(ia) med tomterösten när han kom hem. Anton klädde upp sig i slips och skjorta och Julia hade jul-linnet.

Under kvällen delade Julia ut Jul(ia)-klappar i form av Jul(ia)kort specifika för våra olika personligheter i familjen. Dessa hade hon och Isa tillverkat i helgen.

Sen åts det ris a la malta med mixade jordgubbar, precis som vilken julafton som helst. Julia garnerade och fluffade till.

 

Nu har jag ålagt henne att ta ner ALLT julpynt från köket innan hon börjar jobba.
Anton ska ha några kompisar på middag direkt efter skolan, eftersom de har bortamatch mot Nyland ikväll och vissa killar hinner inte hem till byarna för att äta innan spelarbussen avgår. Han var lite bekymrad över girlangerna, eftersom hans kompisar nog skulle undra vad det bodde för underligt folk här bland julpyntet. Så jag har garanterat honom julfrånvaro i huset i eftermiddag.
Nu hoppas jag att Julias jul-längtan avtar för ett tag och att hon byter ut den mot påsk- eller midsommarlängtan istället. Det känns lite mer rätt liksom.


Därmed hoppas jag att julgranen åker ner i lådan igen och stannar där i
nio månader till. De fyra sista bilderna har jag förresten snott av min dotter.

Bli först att kommentera

17 år senare

Av , , 1 kommentar 13

Idag när jag klev upp konstaterade jag att det för ovanlighetens skull var mulet den 24 februari. Nästan alltid har det varit smärtsamt strålande sol och fantastiskt vinterväder. Precis som den morgonen för exakt 17 år sedan när min Morfar dog. Den första riktigt stora, förlamande sorg som drabbade mig i livet. Den var så kraftig att den satte igång mitt förlossningsarbete dryga två månader för tidigt och även om det gick att förhala förloppet föddes Isa till slut i mars,  fem veckor för tidigt.

Den här tiden  24 ferbuari 1994 hade jag just fått iväg mamma och mormor till sjukhuset efter ett man ringt och varit mycket kryptiska i sitt samtal. Då var Morfar redan död sedan tre timmar tillbaka. Det fick vi aldrig veta. Mamma och mormor stressade upp i panik till sjukhuset för att mötas i korridoren av en personal som undrade om de ” ville titta på honom först eller prata med läkaren först”.
Mormor fick total panik, sjönk ihop på en stol i korridoren och vägrade gå in först. Jag blir fortfarande helt förlamad själv när jag tänker på hur hon måste ha känt i den sekunden. Helt oförberedd.

Så på något sätt känns det bra att den här dagen är lite mulen. Den där bländande solen som brukar skina den här dagen brukar kännas väldigt jobbig. Kontrasten mellan vackert, hoppfullt, ljust och mörker, död och vemod blir så smärtsam. Den här molniga himlen luddar in mig i något mjukare  tillstånd.
Om Morfar hade levt idag hade han förmodligen varit ute i smedjan en vända redan. Mormor skulle ha ringt sitt obligatoriska morgonsamtal till mig kvart över åtta och kollat så att allt var bra och avlagt rapport från Åckelsjö som det stavades på den tiden. Snart skulle Morfar ha gått in för bondfrukost klockan nio. Sen hade han kanske tagit i liten rast mitt på dagen för att titta på dagens VM-skidåkning där mormor garanterat skulle ha suttit bänkad redan. Jag tänker gå i hans fotspår idag och hoppas att han och mormor ser skidåkningen där uppifrån.
1 kommentar

Matlådemagasinet

Av , , 2 kommentarer 11

Det känns just nu som att matlådorna tar över mitt liv. Under hösten är det bara Julia som haft sin lilla matlåda ( eller två för att variera och slippa äta samma mat till lunch som till middagen innan) i kylen. Men plötsligt har matlåde-användandet exploderat.  

Storsonen fick akut flytta hem för två veckor sedan efter abrupt slut med flickvännen. Det innebar en mer än hundraprocentig ökning av matlådorna i kylen. Långa dagar på universitetet och en stundande C-uppsats med mängder av undersökningar på udda tider gör att det kan krävas både mellanmål och luncher där.
I samma veva började Anton med en ny dagordning.  Han åker buss direkt efter skolan till ishallen och åker allmänhetens åkning där innan sin träning. Gissa vad han tar med sig för att värma därnere på hallen mellan ispassen? Matlåda förstås.
Dessutom gillar jag de här lådorna till smörgåspålägg och rester av annat slag.
Så igår när jag tittade in i kylen såg det ut som vi börjat med någon sorts matlåde-catering. Där var fullproppat av rödvita lådor i staplar.  I morse när jag tittade in i samma kyl var där faktiskt flera hål efter att matlådeägarna packat sina väskor. Fler hål blir det efter att mamma och jag ätit linssoppa till lunch, ur matlåda förstås.
Det bästa med det här, ja förutom att det är bra att de äter näringsriktig mat och spar några kronor, är att det måste finnas tillgång till bra matlådor i plast. Gärna många av samma sort så att det går lätt att stapla i skåp och kylskåp. När man måste köpa fler för att man behöver ha många i omlopp får man åka till……Wait for it….. IKEA!
2 kommentarer

Vid fyra vaknade jag kallsvettig med ont…

Av , , 1 kommentar 11

Vid fyra vaknade jag kallsvettig med ont i magen och var helt förvirrad efter en dröm som jag inte riktigt visste hur det stod till med. Jag drömde att man gav ryska barn uran mot magont och att de här barnen därför nu var ständigt kidnappningshotade för att återvinna uran ur. En sorts uranförvaring alltså. Stackars barn! Och förmodligen tyckte mitt undermedvetna ”stackars dig Monica” eftersom jag med magont nu var i farozonen för ”ett par teskedar uran om dagen bekämpar magen”. Eller så hade det helt enkelt att göra med lillsonens utrop och aningen för väldetaljerade information när han kom hem efter bortamatchen mot Kramfors igår kväll: Jag har just haft en obehaglig toalettupplevelse!

1 kommentar

På väg till sonens samling inför bortamatch…

Av , , Bli först att kommentera 12

På väg till sonens samling inför bortamatch satte vi oss i en varm chrysler. Det gick fint i tre kvarter. Sen fick den ett återfall på fjolårets rapsdieselhelvete. De där miljövänliga drivmedlet är gjort för södra sverige. Minus 32 i natt funkar inte på en bil som helst ska köras på motorväg icalifornien. Det är då man älskar sin gamla skrotiga guldvolvo som startar utan motorvärmare efter att ha varit stillastående i flera dagar. Vi hann tomi tid till samlingen trots bilbyte. Dagens tacksamhet går till saker man kan lita på.

Bli först att kommentera

Vem ska vi fira?

Av , , Bli först att kommentera 12

 

Min lillebror flyttade tillbaka till Nordmaling i fjol. Det innebar ett chockartat uppvaknande vad gäller antalet firartillfällen i släkten. Bor man inte i närheten ses man kanske inte så ofta och man uppvaktar inte alla syskonbarn osv. Men vi som bor här, jag och numera tre av mina syskon, vi firar ju alla vanliga födelsedagar. Och det blir som bekant en hel del….
Eftersom min man träffar min bror rätt ofta brukar han lite snyggt hålla honom uppdaterad om vilka firanden som är i görningen. Att min man har järnkoll beror på att Isa har slussat in honom på en av alla dessa släkt-nätsidor som skickar ut en påminnelse per mail så snart det är födelsedag på gång.
En dag kom min bror med andan i halsen och undrade vem som fyllde år den här helgen. Min man blev helt ställd. Han hade inte fått någon som helst påminnelse och det var helt tomt i hans kalender. Detta måste utredas!
När han frågade hur brorsan hade kommit fram till att det var födelsedag visade det sig att min bror sett vår svägerska stå och slå in ett paket på en av butikerna i Nordmaling. Så min man frågade mig om han missat något? Nä, inte så vitt jag visste. Däremot  erinrade jag mig att svägerskans mamma fyllde år den helgen och att det förmodligen var till en helt annan släkt det där paketet skulle.
Nu är det bara några veckor kvar till den värsta födelsedagsmånaden inträder. En månad där mina tvillingsyskon dessutom fyller 40 år. Jag skulle tro att lillebror får fullt upp med både sig själv och andras firanden i år.
Bli först att kommentera

Alla hjärtans morgonpanik

Av , , 1 kommentar 14

Efter att ha varit ute på bron i nattlinne och tittat på när sonen satte i motorvärmaren på Chryslern tidigt i morse, återvände jag in i stugvärmen i godan ro, nöjd med att vara förberedd för iskylan. Resten av huset sov gott.
Då ringde syrran i panik. Hon skulle till jobbet i Umeå och fick inte igång sin Chrysler.  

Så jag sprang upp till sovrummet, skrek upp man och barn ur sängarna och slet på mig kläder och kastade mig ut i en något hopfrusen guldvolvo som dock alltid startar som en klocka. Peppar , peppar!  
Jag hade inga stora förhoppningar om att kunna kabla igång hennes diesel och efter några minuters försök var det bara att ge upp och skjutsa ut henne till min svågers jobb så att hon fick ta deras Volvo. Han gick inte att nå på telefon så rätt vad det är får han en obehaglig överraskning när han ska ta bilen hem idag och får gå.

Jag skjutsade systersonen till fritids plockade upp Anton ( som i all hast fick byta kläder eftersom de skulle vara rödklädda idag) och Julia och körde dem till skola och jobb när nu ändå bilen var varm. Jag hann dessutom köra tillbaka med en kvarglömd matlåda innan jag återvände hem. 

Nu är den fjärde frukostdukningen bortplockad och jag tänker hålla värmen med en tur till tvättstugan. 
Idag är det Alla hjärtans dag. Dagens tacksamhetstanke är att man bor på ett ställe där man kan hjälpa andra och själv bli hjälpt såna här eländiga mornar. Det är väl hjärtevärt en sån här dag?
Dagens deprimerande vädersurf visar på vargavinter hela veckan. Var det inte nu våren var här?

1 kommentar

Som att missa upploppet

Av , , 1 kommentar 9

 

Det var en intressant upplösning av skol-DM i hockey i Umeå igår. De tre skollagen Artedi, Prolympia och Grubbeskolan, skulle möta varandra. När jag tittade på matchschemat tyckte jag det såg tight ut, men tänkte att man naturligtvis som arrangör har koll på hur lång en match brukar vara och att det finns lite reservtid att ta till.
Prolympia och Grubbe möttes först. Sen skulle vinnaren få en match vila och förloraren spela direkt mot Artediskolan. Artediskolan vann en riktigt spännande match mot Grubbeskolan och fick sen direkt utan paus möta Prolympia.
När man hunnit fyra minuter in i den andra perioden av den sista matchen, bröt man plötsligt alltihop. Anledningen var att man inte hade mer istid i Noliahallen.
Hur kan det ens hända?
Riktigt fundersam blir man ju när man sen får veta att idrottslärare i Nordmaling föreslagit att matcherna skulle spelas här, där vi har länets finaste sportanläggning, med bra läktare, stora omklädningsrum och en hel sporthall att värma upp i. Dessutom möjlighet till att få använda ishallen hela dagen.
Men ja gissar att det blir för jobbigt för umeborna att åka ända hit. Då måste de ju boka buss. För det kan väl aldrig vara så att elever från Nordmaling måste boka buss för att ta sig in till Umeå??
Det är fantastiskt att det alltid är mycket längre och besvärligare från Umeå till Nordmaling än tvärtom.
Upplösningen då? Ja, eftersom Artedi låg under när man bröt dömdes man som förlorare i den matchen så sonen var självklart upprörd. Som att springa ett maratonlopp, ligga efter ledaren och spara kraft till spurten och sen innan upploppet startar få veta att  man ändrat banlängd. " Tyvärr, ni har just gått i mål".
Prolympia hade kanske vunnit matchen ändå, men nu fick Artedi ju inte ens chansen och det är ju lite tråkigt.
Hyr man buss och åker från Nordmaling för att spela hockey-DM är det ju roligt om man får spela färdigt matcherna.
Väl hemkomna så hade de ändå haft kul i skollaget och det är ju huvudsaken.
Vi fick ombesiktning på guldvolvon. Jäkla skit. Slapp parkeringsbroms och ”ojämn bromsverkan”. Ett sånt där diffust fel som jag avskyr. Jag får hoppas att lillebror är mer konkret och har någon bra lösning på det.
1 kommentar