Bristen på snö

Av , , Bli först att kommentera 8

Från mobilen

Bröderna skottar flitigt snö, men inte där JAG vill att de ska skotta.

Uppenbarligen var inte en friluftsdag i Ålidberget tillräckligt för att stilla skidbegäret idag för lillsonen.
Och om man inte tycker att man har skottat tillräckligt med snö den här hemska vintern, kan man ju alltid bygga hopp från altanen och skotta upp halva gräsmattan för att få tillräckligt med snö till hoppen.

Jag såg nog hur bröderna tittade lystet på altantaket ( som är längst upp till vänster i bild)  som en tänkbar startramp men det satte jag stopp för innan de hann blinka!
Nu har Anton kånkat runt i slamlompjäxor och skidor hela kvällen på baksidan. Jag hade inte hjärta att säga att det blir plusgrader och tö hela nästa vecka.

Bli först att kommentera

Mammastilen

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag har ekiperat mig och köpt ett nytt vårlinne. Min 19-åring stannade upp mitt i en mening när hon fick syn på mig i köket.
"Men gud vilket fint linne! Det är SÅ inte din stil"

Tja, vad säger man ?  Tack…eller nåt.

 

Bli först att kommentera

Never ending story

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är klackarna i taket för vissa i familjen ikväll. Anton fick följa med en kompis till Skellefteå på slutspelsmatch och var överlycklig.
Men vissa i mitt hushåll anser mars vara den värsta månaden av alla ur en del aspekter.

Julia avskyr hockey och har emigrerat till sitt rum eftersom vardagsrummet kväll efter kväll upptas av kvalseriehockey eller SM-slutspel. Just i matchserien mellan Skellefteå och Luleå har hon dessutom upptäckt att det inte är nog med att det är match. Plötsligt är den inte förutsägbar 3×20 minuter med max 5 minuters förlängning.  Det kan alltså hända att man inte ens får se Big Brother på stor-TV:n! Eller som hon så fint uttryckte det:
”Hatar hockeyförlängningar. Tänk er en never ending hockeymatch, man vet aldrig när skiten slutar!?”

Bli först att kommentera

Klonkad

Av , , 1 kommentar 11

Lillsonen kom hem från skidbacken tidigare än beräknat igår och ganska blek om nosen. Han hade gjort en vurpa i backen och landat på axeln som först hade ”gjort svinont och sen klonkat till”.
Det blev en lång fikapaus i stugan innan han landade hemma med blanka ögon och en rejält ond axel.

Vilken tur att syrran är sjuksköterska och storsonen snart färdig sjukgymnast! Man hade liksom hela kompetensen vid köksbordet plötsligt. Men en axel som dragits ur led och ”klonkat tillbaka” är det inte mycket att göra något åt. Och det gör ont. Det blev stillsamma aktiviteter igår. Det vill säga inga alls.
Nattsömnen har varit hackad för både honom och mig. För honom för att han haft ont och för mig eftersom jag vaknat av hans jämrande i sömn varje gång han rört sig i sängen. Han är rejält öm och svullen.
I ett försök att peppa honom påpekade jag att det faktiskt är väldigt tur i oturen att hockeysäsongen är slut för hans del och att han ändå inte skulle åka några skidor på ett par dagar. Han kontrade med att det var åt h-vete för han har friluftsdag på torsdag och dessutom har han ju både idrott och friskvård i morgon. När jag frågade vad de skulle göra på idrottslektionen som han missade sken han dock upp en aning.
”Just ja, jag tror vi har dans i veckan!”
1 kommentar

Framtid eller baktid

Av , , Bli först att kommentera 13

Det sista vi gjorde igår innan vi åkte från brorsan var att diskutera sommartidsomslaget och att alla skulle komma ihåg att ställa om klockan. När vi kom hem kollade jag både väckare och mobil innan jag ställde klockan på väckning. Detta eftersom systersonen och min lillson skulle bli hämtade till skidbacken 9.40 av min syster.

Gossarna var fikade och klara i tid, med matsäcken packad. När klockan blev kvart i tio ringde jag för att påminna syrran om att ta med ett par handskar till sin son. Hon lät oroväckande nyvaken när hon svarade. Hon hade vaknat för fem minuter sedan och nu var det full panik, eftersom de skulle jobba i skidbacken idag.
-          Men hur fasen kunde ni försova er?? Det sista vi pratade om var ju att ställa om klockan, påpekade jag.
-          Det gjorde vi också. Men min man ställde om den en timme åt fel håll, svarade syster surt.
-          Du kan ju fatta paniken när jag insåg att vi låg två timmar fel när vi vaknade!
Det är lurigt det där med tidomställning.
Bli först att kommentera

Fy sjutton

Av , , Bli först att kommentera 14


Idag fyller min minst-födda 17 år. Trots övningskörning och hemifrånflytt bygger hon fortfarande kojor i källaren!

Den här dagen för 17 år sedan var min familj på 30-årskalas hos min äldsta lillebror. Jag var inte där. Jag låg på BB med min alldeles nyfödda lilla unge som hade bestämt sig för att klämma in sig i mars hon också, fem veckor för tidigt.
Numera har hon blivit stor och bor inte ens hemma under veckorna. Större än att hon idag har byggt en koja i källaren med sin kusin och just nu håller på att packa in täcken och filtar för att de ska sova där i natt, är hon dock inte. Ett lysande exempel på att gränsen mellan barn och vuxen är ganska slingrig i just den här åldern.
Och som vanligt hinner man hamna i den där melankoliska fasen själv, den där man inser att tiden går och att den går fort. Fy sjutton.

Ett annat minne från den där födelsedagen är mångas fasa över att vi hade den dåliga smaken att döpa vårt barn till Isa. Det lät så hårt, så gammaldags och stelt fick vi höra. Tänk att det blev ett så ljuvligt litet barn av henne ändå? Med inslag av att vara hård som flinta alltså. Tjurig så in i döden om hon sätter den sidan till. Målmedveten kallas det med ett finare ord.

Det har alltså varit kalas oavbrutet sedan halv tio i morse fram till nu när vi kom hem till ett nedsläckt hus. Nedsläckt för att vi åkte iväg för att fira min bror under Earth hour. Rätt ska vara rätt. Det spelar ju ingen roll att min bror redan varit här och ätit tårta idag, vi måste ju dit och äta också.
Det tar på krafterna att få tårtätar-logistiken att fungera sådana här dagar. Jag tycker halva dagen gått åt till att plocka i och ur diskmaskinen. Mellan allt sötsliskande har vi premiärgrillat fläskkarré och ätit bakad potatis.
Nu håller lugnet på att lägra sig. Två av systerbarnen sover här och nu har samtliga egna och andras, inklusive vår 19-åring, lagt sig! Det bådar gott inför morgondagens sommartidsomställning. Storsonen jobbar kväll men för övrigt är alla inräknade och nere för räkning så att säga. Jag drar en lättnadens suck över att mars-kalasen nu är slut och man kan övergå till att leva på fullkornsbröd och gröt eller något annat lämpligt. Tårta vill man inte se åt på minst en månad.
 

Bli först att kommentera

Luleå Tur och reTur

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag läser på webben om ”Luleås fantastiska kämpaglöd”, ”Luleå visar en arbetsmoral som jag aldrig sett maken till” . Ja, det är en jäkla tur att det inte är mitt lag som det skrivs om för då hade jag förmodligen hackat Aftonbladets web. I bitar.
 

Ursäkta mig, men sedan när är det arbetsmoral  att skicka en puck ner mot sarghörnet och den sen tar på baksidan av skridskon på en skellefteåback och studsar in i mål bakom en helt ställd Andreas Hadelöv? Är arbetsmoral nya namnet för ren jävla bondröta? Jag skulle snarast uttrycka det som att Luleå har tur. Och i returen hade man ännu mer tur. ReTur skulle man kunna säga. Men det kan ju inte hålla i sig i fyra matcher.

Och sen när är det arbetsmoral av Luleå när Cam Abbot fullt medvetet tar genvägen genom målgården, fem centimeter från mållinjen, och kör över målvakten när pucken befinner sig en kilometer därifrån? För att avgöra matchen på något som istället skulle ha varit en solklar Luleåutvisning?  För en gångs skull är jag överens med Petter Rönnqvist. Abbot har ingenting där att göra oavsett om Hadelöv har ett väl långt ben eller inte.

Och allt detta efter att Skellefteå total spelat ut Luleå och faktiskt dominerat matchen i åtminstone två perioder.
 Luleå vann, det är inget snack om den saken. Gjorde de det välförtjänt? Inte på en fläck.
Och arbetsmoral är för mig något helt annat än tur.
Och kom inte med den där gamla dängan att ”tur förtjänar man”.
 
Det enda möjligen vettiga Mats Wennerholm skrivit det här året är att ”Luleå är fenomenala på att vaska fram målchanser ur i stort sett ingenting”.  
Fast är det verkligen att vaska fram målchanser? Kan man ens kalla det så? Och var är den här arbetsmoralen han pratar om då?
 
Om det finns någon rättvisa i den här världen så borde det där flytet jämna ut sig snart.
Och om jag inte var en snäll flicka utan en elak hockeytränare, så skulle jag förmodligen ha satt någon med Jean-Luc Grand-Pierres kvalitéer på att ”prata förstånd” med Cam Abbot. Handgripligen. Och hårt.
Bli först att kommentera

När vardag är fest

Av , , Bli först att kommentera 14

Livet återgår sakta till det normala efter några helt hysteriska veckor. Nu är det bara ett dubbelkalas kvar på lördag och sen är det några riktiga stretarveckor fram till påsk. Ni vet sådana där veckor där det inte händer så mycket.

Tråkiga kan tyckas. Men oj vad jag ser fram emot dem. Att hinna landa. Att få saker gjorda, sånt som nu bara ligger på hög.
Imorse flög stordottern hem till Stockholm och min man suckade djupt när han konstaterade att det är så fantastiskt och KOMPLETT när alla barnen är hemma samtidigt. Det där som förr var ens vardag är plötsligt fest.

Fest var det inte när jag klev utanför dörren i morse. Snacka om orkanvind.
När Anton och jag klev upp konstaterade jag sol och en minusgrad. Innan vi hunnit ner till köket var det svart-grå himmel och snöstorm.tre minuter senare sken solen trots att det fortfarande snöade. Och så plötsligt var det en minusgrad och strålande sol igen! Jag knöt på mig gymnastikskorna och gick ut glad i hågen

Men det såg bättre ut inifrån än utifrån så att säga. Jag vände tillbaka från promenaden och varnade storsonen för hårda vindar när han propsade på att cykla till tåget. Efter ett par minuter kom han tillbaka och sa att han nog kunde tänka sig skjuts i alla fall, för han stod helt still på gatan i motvinden.

Dagens positiva är att allt på gården är fastfruset eller insnöat. Alltså kan det inte blåsa omkring en massa skit. Bra!

Bli först att kommentera

Jag har svårt att tänka mig att en hemfärd…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag har svårt att tänka mig att en hemfärd från Skellefteå kan kännas så mkt tyngre än efter en sån här match. Jag har svårt att tro att det kommer att finnas så mycket tröttare barn än lillsonen imorgon bitti när han blir hämtad strax före sju. Hoppas han sover i bilen hem nu, samtidigt som storasyster och pappa häller sig vakna. Jag vill gärna ha hem alla i ett stycke. Jag har också svårt att tänka mig ett bättre alternativ än att ligga insvept i mitt duntäcke just nu. God natt!

Bli först att kommentera

Upp på hästen igen

Av , , Bli först att kommentera 10


Svågern gav verkligen begreppet hockeyfrilla ett ansikte på 90-talet! idag fyller han 39.

Tja, det är väl knappast idé att vila på lagrarna. Upp på hästen igen så att säga. Idag fyller svågern år.
Eftersom den här familjen är rätt så decimerad på grund av att det just avgick en bil mot Skellefteå och slutspelshockey, så får vi se om jag och Julia trotsar magsjukebacillerna igen och åker till sjuknästet och äter tårta ikväll. Möjligen skjuter vi upp svågerns firande till i morgon.

När jag letade bilder till mina syskons 40+40-kalas hittade jag den här finfina bilden på min svåger Leif och min lillasyster. Jag gissar att den är ganska exakt 19 ½ år gammal den där bilden. Jag är särskilt förtjust i svågerns hockeyfrilla. Idag fyller han 39 och har en helt annan frisyr. For your information…så har min syster också en annan frisyr nuförtiden.

Bli först att kommentera