Fy sjutton

Den här dagen för 17 år sedan var min familj på 30-årskalas hos min äldsta lillebror. Jag var inte där. Jag låg på BB med min alldeles nyfödda lilla unge som hade bestämt sig för att klämma in sig i mars hon också, fem veckor för tidigt.
Numera har hon blivit stor och bor inte ens hemma under veckorna. Större än att hon idag har byggt en koja i källaren med sin kusin och just nu håller på att packa in täcken och filtar för att de ska sova där i natt, är hon dock inte. Ett lysande exempel på att gränsen mellan barn och vuxen är ganska slingrig i just den här åldern.
Och som vanligt hinner man hamna i den där melankoliska fasen själv, den där man inser att tiden går och att den går fort. Fy sjutton.

Ett annat minne från den där födelsedagen är mångas fasa över att vi hade den dåliga smaken att döpa vårt barn till Isa. Det lät så hårt, så gammaldags och stelt fick vi höra. Tänk att det blev ett så ljuvligt litet barn av henne ändå? Med inslag av att vara hård som flinta alltså. Tjurig så in i döden om hon sätter den sidan till. Målmedveten kallas det med ett finare ord.

Det har alltså varit kalas oavbrutet sedan halv tio i morse fram till nu när vi kom hem till ett nedsläckt hus. Nedsläckt för att vi åkte iväg för att fira min bror under Earth hour. Rätt ska vara rätt. Det spelar ju ingen roll att min bror redan varit här och ätit tårta idag, vi måste ju dit och äta också.
Det tar på krafterna att få tårtätar-logistiken att fungera sådana här dagar. Jag tycker halva dagen gått åt till att plocka i och ur diskmaskinen. Mellan allt sötsliskande har vi premiärgrillat fläskkarré och ätit bakad potatis.

Nu håller lugnet på att lägra sig. Två av systerbarnen sover här och nu har samtliga egna och andras, inklusive vår 19-åring, lagt sig! Det bådar gott inför morgondagens sommartidsomställning. Storsonen jobbar kväll men för övrigt är alla inräknade och nere för räkning så att säga. Jag drar en lättnadens suck över att mars-kalasen nu är slut och man kan övergå till att leva på fullkornsbröd och gröt eller något annat lämpligt. Tårta vill man inte se åt på minst en månad.