Drömmar

Av , , 2 kommentarer 18

Jag har en idyllisk bild av sommarmålande. Man står ute i shorts i solen, och smeker plankorna med den vältrimmade penseln. Den vita ytan reflekterar solen och allt blir så fint och fräscht runt omkring en.

I min bildvision var det  INTE nio grader och hängande regnmoln över huvudet. Det var heller inte en hopkletad, tovig pensel och halvt ihjälfrusen färg som klibbar i burken för att det är så förbannat kallt.
Jag har visserligen shorts eftersom jag inte hittade några andra målarbyxor, men där slutar likheterna med drömmen.

Så varför målar jag då just idag? Tja, ta en titt på femdygnsprognosen för alla lediga dagar kommande helgen, de man hade tänkt använda till utejobb. Ska man hinna måla innan midsommar ( som alla vetare påstår) så verkar dagens väder vara ett av de bättre alternativen.

2 kommentarer

Salming mot Random

Av , , Bli först att kommentera 15

Helgen har gått åt till Morsdag hemma hos mamma i hällregnet och yngsta dotterns fotbollsmatch i Hörnsjö. Vinst minsann, bra där.

Men det stora eventet var förstås Brännbollscupen i Umeå där storsonens lag Salming var favoriter i år. Jag tror ingen vet bättre än spelarna i Salming, hur små marginalerna är mellan succé och fall. Vi åkte in för att titta på matcherna på lördag och efter fjolårets mycket märkliga förlust tidigt i slutspelet, så höll lillebror järnkoll på poängräkningen.

Nej, det var inget lag som hette Random.  Det vara bara svengelske lillebror som inte visste vad motståndarna hette i 16-delsfinalen. Det fanns liksom bara ett lag.

Det alla, enligt VK:s brännbollsblogg, väntade på var matchen mellan Salming och BCZ senare under dagen. Vi parkerade oss vid vattnet under regntunga skyar som inte var ett dugg uppmuntrande. Det kan inte heller vara uppmuntrande att vara domare åt ett lag som BCZ, där det finns spelare som klagar på precis ALLT, och skriker på precis ALLT hela tiden. 
Sonen var som en röd katt bland de gröna hermelinerna när han var brännare för Salming i den tunga matchen mot BCZ.

Det gick som det gick. Förlust och färdigspelat. Ingen final i år heller. Jag tror jag måste anmäla mig som mental tränare åt laget!
Men som sonen sa, det är bättre att förlora rättvist än som i fjol när man faktiskt blev bortdömda.


Sonen slagberedd. Men en riktigt sur förlust blev det ändå.

På väg från matchen sprang vi ihop med Skellefteåspelarna David Rundblad och Melker Karlsson som tydligen var åskådare. Rundblad hade fått någon äcklig lersörja ( eller var det hundbajs??)på sina fashionabla skinnskor, som han försökte skrapa av på gräset. Det är för övrigt ett av mina huvudnöjen just nu att kalla Rundblad för Lycksele-spelare. Äras den klubb som äras bör liksom.

Nu ska jag ut leka med min Morsdagspresent  tänkte jag. Är det någon mer än jag som fått en högtryckstvätt?  Min man gav sin mamma en pilbåge ett år.
Eller så ska jag roa mig med att titta på kylskåpsmagneten jag fick av storsonen med texten "Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna".

 

Bli först att kommentera

Snabba kast. Igår kväll var vi på kulturkväll…

Av , , Bli först att kommentera 23

Snabba kast. Igår kväll var vi på kulturkväll på Midgårdsskolan där alla Arena-klasser hade olika former av uppvisningar för ”operation dagsverke”. Det var improteater, diktläsning, musik, dans, loppmarknad, konstutställning och mycket annat. Efter att ha greppat yngsta dottern och kommit hem,beordrade jag alla att ha sin väska packad och klar vid dörren innan sänggående. I morse när klockan ringde strax efter fem och jag hörde regnet smattramot rutan, kom jag ihåg varför jag hade tänkt packa ut allt i bilen igår kväll. Nu sitter fyra halvt medvetslösa barn och sover i bilen på väg mot Stockholm, för ikväll väntar nya kulturevenemang. Stordottern är producent för Söderspexet på Södertörns högskola, så ikväll blir det garanterat livat i salongen. Jag säger som min äldsta lillebror sa en gång: Den skönaste känslan är när man äntligen fått in all packning och alla ungar i bilen och svänger ut på E4. När man är på väg.

Bli först att kommentera

Rock on

Av , , 3 kommentarer 31

Vissa saker behöver man inte ens kommentera. Barnen tycker dock
att jag borde satsa på mer färg i mitt liv till vardags.

3 kommentarer

Fallande skit, blåljus och neon.

Av , , 3 kommentarer 18

VM-silver, ESC-brons, blåljus i olika former, cykelfest, fotbollsfärder, stugvända, ja listan kan göras lång. Helgen har varit rätt innehållsrik och det är kanske ett gott tecken att jag definitivt inte har prioriterat bloggande. Dessutom kom dottern hem från Paris i lördagsmorse.
Tilläggas kan att jag förmodligen var helt oemotståndlig när jag fick göra en akututryckning på söndag morgon,  i svart-orange våfflat hår och ilsket lysande neonfärgade naglar. Behöver jag säga att det var 80-tals-tema på cykelfesten?

Jag fick några av dessa vanliga hatiska kommentarer i min blogg häromdagen. En person som för helvete inte ville läsa om mig och mitt liv, en som tyckte jag skulle skriva om kommunpolitik och inte en massa tjafs osv. Exempelvis: ” Jaha , å vi andra ska bara tvingas se på dit blabla, medans skiten faller över dit nordmaling”
Den där kategorin av kommentarer hör till alla bloggares vardag. De skickas ofta sent på kvällarna, gärna nattetid och helg, från någon fejkad e-postadress och med mängder av felstavningar och särskrivningar. Med andra ord inget som någon vågar stå för. En del är så pass hatiska att de tenderar att bli föremål för polisanmälan. Andra är bara allmänt grisiga eller korkade. Och inte ids man förklara gång efter annan att en mammablogg inte riktigt är tänkt som en politisk arena eller ett allmänt debattforum. Valet är enkelt. Min blogg- mitt beslut. Din tid- ditt beslut. Ingen tvingar dig. Låt bli att läsa då helt enkelt. Jag tror inte en matlagningsintresserad går in på en motorblogg för att leta recept. Politiska bloggar finns det som bekant gott om, om man vill läsa om det.
Men onekligen var jag lite road av ordvalet "skiten faller över dit nordmaling", eftersom skiten verkar ha kommit just med några av kommentarerna från cyberspace! Humor på hög nivå skulle man kunna säga.

Jag nöjer mig med att konstatera att vi har en färgstark kommunledning i Nordmaling. Inte minst skulle ni ha sett en av de kommunala cheferna i blå hockeyfrilla i lördags. Det hade matchat fint till Ulla-Majs röda hår! Fantastiskt! Och inte ett jäkla ord politik eller kommun pratade vi! Skönt!
Det där var det närmaste ”politiskt inlägg” jag någonsin kommer att komma i den här bloggen. Den "fallande skiten" kan ni säkert hitta på andra håll.

3 kommentarer

Blodet rann efter benen när jag klev ur duschen…

Av , , Bli först att kommentera 14

Från mobilen

Blodet rann efter benen när jag klev ur duschen efter dagens skogsarbete. Det ser ut som om jag varit i kattslagsmål för armar och ben är totalt sönderrivna på björkris, rosbuskar,humlerevor,spireor, hallonplantor, svartvinbärsgrenar osv. Det var förstår inte så smart att jobba i linne och shorts. Men det kände jag inte då i ivern. Det var först när jag skulle tvätta bort blod och skit som jag insåg att sängen skulle se ut som efter en grisslakt om jag inte plåstrade om mig. Så nu ser jag ut som om jag är fem år och har lekt doktor. Imorgon blir det långbyxor och långärmat!

Bli först att kommentera

Björkens död

Av , , 1 kommentar 20


Björken har varit poppis i många år, nu ska den väck. Lite känns det dock i magen.

Vi har en stor björk på vår gård. En gigantisk. Den har stått där sedan jag var liten och alltså hunnit växa på sig en del. Men jag är ju inte särskilt sentimental och när björken nu upptar alltmer av den sol jag helst vill ha på gården, så tyckte jag att det var läge att ta bort den.  Dessutom ser den inte riktigt frisk ut numera. Min man har stenvägrat i fyra år. Men idag ska den väck!

Så jag informerade Julia innan hon åkte till Paris, om att det nu var sista gången hon såg björken. Jag sa till Anton i morse. Och jag meddelade Petter igår kväll när han kom hem från skolan vid 22.30.
”Ta en sista titt på björken i morgon bitti innan du åker till skolan, för när du kommer hem är den borta”
Jag trodde att den lika osentimentala 22-åringe sonen skulle rycka på axlarna. Men det gjorde han inte.
”Kanske man skulle ut och klättra i den en sista gång. Anton, vet du hur många gånger man har klättrat i det där trädet”
Det var då det slog mig att det faktiskt är en bit av deras barndom som försvinner idag. Storbjörken. Klätterträdet vid sidan av lekstugan. Den vi hade en repgunga i. Alla gånger man satt med hjärtat i halsgropen för att ungarna klättrat väl högt i de där grenarna högst upp som såg lite veka ut.
Det är onekligen en epok som går i graven med den där björken. Och faktiskt en del av min barndom också. Björken som utgjorde ena målstolpen när jag spelade fotboll med småbröderna på gården. Den som var så irriterande att klippa gräset runt. Den vars nedfallna grenar fortfarande utgör grunden varje gång jag eldar i grillringen.
Men allt är föränderligt. Det växer upp nya träd på gården. Och vi får den sol vi så väl behöver.
1 kommentar

Veckans mest efterlängtade brev kom med posten…

Av , , 2 kommentarer 11

Från mobilen

Veckans mest efterlängtade brev kom med posten idag. Lillsonen har gått som en osalig ande och väntat på sitt förarbevis så att han kan göra stan osäker. Jag har visserligen inte öppnat det, men jag tror inte att de har så många brev att posta till sonen. Han blir nog lika glad när han kommer från skolan som hans syster är idag på Disneyland.

2 kommentarer

Till Paris, till Paris, men inte direkt på…

Av , , Bli först att kommentera 12

Från mobilen

Till Paris, till Paris, men inte direkt på en gris. Igår kväll klev dottern och hennes två bästisar på Y-bussen för att ta sig till Paris-flyget från Arlanda i morse. Just nu har de förmodligen slumrat till i flygstolen efter mellanlandningen med Baltic Airline i Riga. Det är ingen ände på hur kul de kommer att ha och allt de ska se. I topp på listan står Disneyland, konserten med Panic at the disco som turligt nog gjorde en europaspelning just den här veckan och så förstås Notre Dame, Montmartre, Triumfbågen och icke att förglömma Eiffeltornet ett stenkast från deras hotell.
Jag hoppas att det är värt en tiondel av all vånda de gått igenom inför sin första utlandsresa som ”vuxna med eget ansvar”. För i så fall kommer de att få fantastiskt kul! Det där med att vägen är allt och målet inget, kan vi stryka just idag.

Bli först att kommentera

Fyra åtta

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag fyller min man år. Det firades förstås med fika på säng och paketöppning. En massa roliga paket blev det förstås och en massa nyttiga! Som en geringssåg till exempel.
Jag vet inte om det var för att han såg alla geringsjobb han hade framför sig som han inte riktigt kunde uppbåda den där extrema entusiasmen just då. Det var så tydligt att Anton kommenterade det.
"Pappa, du verkar inte särskilt glad över paketen. Du ser ut ungefär som när en liten unge får en stickad tröja på julafton och säger tack och sen slänger paketet åt sidan för att de egentligen inte vill ha det"

Well, såga fick han i alla fall göra på sin födelsedag. Sen drack vi champagne och grillade och fikade med släkten mer eller mindre hela dagen och kvällen. Två av kusinerna har blivit kvar här och stannar över natten och vi vuxna pustar ut i soffan. Skönt!

Bli först att kommentera