Biten

Av , , 3 kommentarer 57

I morse upptäckte jag en massa stora, märkliga, lite förhöjda, runda utslag ovanpå rodnaden på den svullna foten. Vad tusan……?
Vid en närmare titt såg jag att de verkade passa väldigt bra in i hålen på foppatofflan som jag klämt in foten i.
Well, that makes sense. Jag har alltid känt att jag är allergisk mot Foppa.

Eller så blir det så när man klämmer in en fot som svullnar i en hålig sko.

3 kommentarer

Det går bra nu

Av , , Bli först att kommentera 39

Igår var det examen här, med traditionsenligt avslutningsfika med syrrans familj. Hon gjorde som seden bjuder en bananstubbe och jag och Julia gjorde en specialtårta som åts på vår inglasade altan i sällskap med lillsonens sprättade Magnum Pommac. Där blev vi sittande till middagsdags vid halv åtta, då vi gick ut och åt tillsammans.  Idag har yngsta dottern haft sin examen i stan, så nu är vi nästan alla samlade hemma.

Jag har visat upp min fot på vårdcentralen och läkningen fortskrider som den ska. Svullnaden går sakta men säkert neråt och nu får jag in foten i en foppatoffel modell större!
Idag kunde jag till och med stödja på foten  och gör jag ingenting, utan bara sitter still med tårna i vädret, så har jag inte ens ont. Men försöker jag stå sådär en timme så tror jag foten ska explodera, så något borde jag lära mig av det också.

Jag är i alla fall glad och tacksam över att det inte blev värre. Och det finns många saker att vara glad för idag. Som till exempel att min bror gjorde oljebyte på min bil igår, kollade bromsbeläggen som tack och lov inte behövde bytas och sen bytte halvljuslampan åt mig.
Eller som att lillsonen överraskade oss alla med riktigt bra betyg. Inte för att vi tror att han inte kan, för ungen har lätt för sig och är ganska kvicktänkt,. men dras med en "ta-den-enklaste-vägen-gen".

Storsonen fick ett förstahandskontrakt på en etta i Umeå från 1 september och håller just nu på med det forskningsprojekt han fick stipendium för att jobba med en månad i sommar. En fortsättning på det han skrev C-uppsatsen om. Sen har han sommarjobb hela sommaren.
Mellandottern summerade sitt första år efter studenten konstaterande att hon haft turen att knappt gå en enda dag arbetslös sedan hon gick ut gymnasiet i våras.

Stordottern var på presslunch med champagne och god mat på en nyöppnad stjärnkrog på Djurgården idag och flyger på jobbresa till Dublin i morgon bitti.
Och slutligen så kom yngsta dottern hem med blommor och oväntat stipendium från sin examen efter första året på Midgårdsskolan. Hon har läst så kallad snabbmatte, alltså dubbla kurser på ordinarie tid, och hade inkasserat tusen spänn på ett mattestipendium. Jag tror att hon gjort sig väldigt förtjänt av det för jag vet att hon bland annat spikade nationella provet. INte ens ett ynka litet slarvfel alltså. 
 "Hon är nästan äckligt duktig" för att citera hennes syster.

Jag säger som den andre PETTER  jag. Det går bra nu, kompis, det går bra nu!
Och jag är så glad för det!

Bli först att kommentera

Ont ska med gott fördrivas

Av , , 2 kommentarer 31

Jag ringde lydigt vårdcentralen direkt igår morse. Tur var väl det för det fanns ingen tid förrän halv fyra i alla fall. Då hade jag börjat få feber och den där illröda svullnaden stor som en femkrona hade uppenbarligen gett ränta under dagen för nu var den uppe i en hel tjuga. Hela ovansidan av foten röd och svullen med andra ord. Och jag funderade på om det var så här det kändes att bli korsfäst, vilket gjorde att min man genast döpte om mig till Levar-Jesus.

Farbror doktorn klämde på foten så jag trodde jag skulle tvärdö. Den fotmassagen var inte behaglig. Men jag hade i alla fall fått tillbaka känseln i de sista två tårna. Sen undrade de hur spiken såg ut, om den oturligt nog hade varit typ rostig eller jordig och jag svarade att den såg ut precis som en spik som legat i ett trädgårdsland i tjugo år – jävligt rostig och jordig, men åtminstone inte jordig nu längre.
Att den sen hade perforerat mig redan i lördags följdes förstås av det obligatoriska ”varför har du inte kommit tidigare” följt av mitt lika obligatoriska svar ”för att ni inte hade öppet i helgen och jag var ju inte direkt döende”.
För övrigt så var foten föredömligt tvättad och omlagd med alsolspritskompress och plastfolie och allt annat nödvändigt, så lillasyster hade gjort ett bra jobb. Och så hade jag ju varit duktig som suttit med den högt i två dar.
Och eftersom patienten ska vara delaktig i behandlingen så undrade han förstås vad jag tyckte ”vi” skulle göra, så jag svarade att jag hade tänkt mig en stelkrampsspruta och lite penicillin för min gamla lekamen såg ju inte ut att reda ut den där svullnaden själv riktigt.
Vi var väldigt överens så det blev det stelkrampsspruta, omläggning och en rejäl penicillinkur. Dessutom en order om att komma och visa upp foten om två dagar och absolut komma direkt om mitt allmäntillstånd eller foten blev markant sämre. ”Men det begriper du väl själv” sa syster strängt och lät mig förstå att det insåg hon absolut att jag inte begrep själv.
Men jag har så himla svårt för att åka in akut om jag inte är typ döende. Man tar ju en massa resurser från folk som behöver det bättre tänker jag? De som är sjukare.
Farbror doktorn trodde att foteländet skulle svälla något dygn till innan det vände, så jag skulle bereda mig på att ha ont. Det hade jag igår. Vid två i natt domnade jag in ordentligt och sen sov jag faktiskt till halv sju och då var foten plötsligt jättemycket bättre.
Så bra att jag bestämde mig för att se i alla fall en brännbollsmatch på Artediskolan.

Petter måste ha fått en hint om hur det kommer att se ut om en sådär 30 år, för han körde sin gamla mor till kyrkogården och ledde mig över gatan, med solstolen under armen. Sen satt jag där som en annan drottning och såg match på gräsplan innan jag blev eskorterad tillbaka till bilen och hemkörd.
Väl hemma dunkade foten så jag trodde den skulle explodera.
Men gör jag inget, utan bara sitter med den i vädret, så mår jag utmärkt. Det finns alltså en klar poäng med mitt ordinerade ”vila, högläge”. Därför ska jag och väninnan nu se en sådär tio avsnitt Desperate Housewives, helt enligt doktorns ordination. Ont ska med gott fördrivas!

2 kommentarer

Som jag längtat efter att ligga i en solstol…

Av , , Bli först att kommentera 24

Som jag längtat efter att ligga i en solstol och göra ingenting i den här hemska värmen! Istället har jag skottat jord, burit sten och Brädoroch skrapat och målat till leda!
Ända till igår kväll när jag trampade en rostig, jordig fyrtums-spik genom både sko och fot. Den satt så pass att Isa fick bända loss den ur min fot och sen spola den ren med vattenslangen innan stora förbandsväskan åkte fram. Foten svällde upp rejält och blev förstås rödoch öm, fast mest på ovansidan. Det blev till att plocka fram kryckorna för att ens ta sig till sängen.
Efter en natt med molvärk ringde jag efter lillasyster för konsultation. Hon lade om foten, ringade in mitt röda parti, tog tempen och undrade hur jag hade det med stelkrampvaccin, vilket jag inte hadeen aning om förstås. Sen fick jag order om att hålla mig still med foten högt och ringa vårdcentralen direkt i morgonbitti om det inte blev värre innandess förstås. Så idag när jag äntligen fick ligga i solstol höll jag på att frysa ihjäl i blåst och kyla. Så värdelös tajming!
Nu ligger jag här med foten högt och har Ågren för all tid jag tappar, ja förutom att det ser ut som att jag har en klumpfot med brännskada. Jag gruvar mig för varje förflyttningoch förstår inte hur jag ska orka ta mig till farbror doktorn i morgon. Men det löser sig väl då och utejobbet ligger väl kvar gissar jag. Men skulle jagha fått önska bort några minuter från igår så skulle jag gärna haft den här skiten ogjord.

Bli först att kommentera

Stenad på examen

Av , , Bli först att kommentera 25

Idag tar min äldsta dotter Sofia sin journalistexamen. Jag pratade med henne i morse när hon var på väg till sitt sista seminarium på utbildningen. Det kändes konstigt, sa hon. Tre år som bara försvann sådär poff.
Skillnaden mellan henne och många, många andra som tar sin examen idag, är att hon inte behöver dras med arbetslöshets-ångesten. I förrgår flyttade hon in på sitt nya kontor på redaktionen i Stockholms innerstad. Det är en ynnest att veta vad hon ska göra i höst.

Tanken var att hon skulle komma upp och ha sin examensfest hemma i Nordmaling nästa vecka, men eftersom hon redan börjat jobba så fick vi ställa in de planerna. Vi spar det tills vi åker ner nästa helg.
Så den första högskoleexamensdagen någonsin, för något av mina barn, den firar jag med att bära en sådär 900 kilo sten. I tropisk värme.
Men  ikväll kanske vi firar lite lagom med grillning och en kyld champagne!

Bli först att kommentera

Sommarkameler

Av , , Bli först att kommentera 23

Idag kom sommaren. Det säkraste sommatecknet av alla – Cirkustältet på åkern utanför mitt hus. Jag höll på traditionen även detta år och slog mig ner med ett glas vin på altanen i kvällsolen och lyssnade på cirkusorkestern och alla typiska cirkusljud. Då känner man att det är sommar¨!

Sen gick jag och storsonen ut för att flytta en gigantisk rabarberplanta och en jättetuva Rosenhallon. Uppenbarligen var vi också föda åt generationer av nyvaknade myggor som höll på att driva mig till vansinne.
Ungefär samtidigt var Stordottern på landskamp ikväll på Råsunda och såg Zlatan göra hattrick. Var finns rättvisan???

Övriga iakttagelser är att man blir rätt förvånad när man står öga mot öga med en kamel tidigt på morgonen.
Jag har även upptäckt att trots fint väder och målning i shorts, så är det sjukt, jädra, vansinnigt tråkigt att måla! Särskilt tre miljoner lister. Men nu ser jag i alla fall slutet på den oändliga historien.

Imorgon bitti blir det spännande att se hur jag lyckas uppliva mina vilande småbarnsmammegener. Småttingkusinerna sover här för att slippa lämnas på fritids hypertidigt i morgon bitti. Anton har bäddat ner båda två på sitt rum och tagit på sig ansvaret för att de kommer iväg med skolväskor, frukt och annat nödvändigt, så jag lär väl inte ta ihjäl mig direkt. Jag har säkert tid att klia på mina myggbett.

 

Bli först att kommentera

Dubbelfirande

Av , , 2 kommentarer 24

Idag fyller min mamma år. Det brukar omfatta den årliga logistikövningen för att alla vi barn och barnbarn som ska dit och fira, ska kunna åka på lite olika tider beroende på jobb och skola.
Alltså åker jag tillsammans med lillson, man och systerdotter till Umeå för att hämta Isa och Petter och sen åka raka spåret till Ockelsjö. Våran Julia åker med sina yngsta kusiner och min bror, när hon slutar jobba. Syrran åker direkt från sonens fotbollsmatch i Hörnefors senare ikväll. Allt löser sig.

Vi har dessutom dubbla saker att fira idag!
Stordottern som tar sin journalistexamen om en vecka ringde igår och nästan grät av glädje. Hon har fått en journalisttjänst och börjar sitt nya jobb redan dagarna innan examen. Med tanke på hur mediabranschen ser ut så kategoriserar jag in det under avdelningen högoddsare. Jag såg mest anställningsintervjun som en bra erfarenhet. Men hon fick den och jag är så himla glad för hennes skull.
Men vi får ställa in hennes examensfest. Hon åker på jobbresa till Dublin då! Det känns som en angenäm anledning till att ställa in ett firande.

2 kommentarer