Jag har en idyllisk bild av sommarmålande. Man står ute i shorts i solen, och smeker plankorna med den vältrimmade penseln. Den vita ytan reflekterar solen och allt blir så fint och fräscht runt omkring en.

I min bildvision var det  INTE nio grader och hängande regnmoln över huvudet. Det var heller inte en hopkletad, tovig pensel och halvt ihjälfrusen färg som klibbar i burken för att det är så förbannat kallt.
Jag har visserligen shorts eftersom jag inte hittade några andra målarbyxor, men där slutar likheterna med drömmen.

Så varför målar jag då just idag? Tja, ta en titt på femdygnsprognosen för alla lediga dagar kommande helgen, de man hade tänkt använda till utejobb. Ska man hinna måla innan midsommar ( som alla vetare påstår) så verkar dagens väder vara ett av de bättre alternativen.

Helgen har gått åt till Morsdag hemma hos mamma i hällregnet och yngsta dotterns fotbollsmatch i Hörnsjö. Vinst minsann, bra där.

Men det stora eventet var förstås Brännbollscupen i Umeå där storsonens lag Salming var favoriter i år. Jag tror ingen vet bättre än spelarna i Salming, hur små marginalerna är mellan succé och fall. Vi åkte in för att titta på matcherna på lördag och efter fjolårets mycket märkliga förlust tidigt i slutspelet, så höll lillebror järnkoll på poängräkningen.

Nej, det var inget lag som hette Random.  Det vara bara svengelske lillebror som inte visste vad motståndarna hette i 16-delsfinalen. Det fanns liksom bara ett lag.

Det alla, enligt VK:s brännbollsblogg, väntade på var matchen mellan Salming och BCZ senare under dagen. Vi parkerade oss vid vattnet under regntunga skyar som inte var ett dugg uppmuntrande. Det kan inte heller vara uppmuntrande att vara domare åt ett lag som BCZ, där det finns spelare som klagar på precis ALLT, och skriker på precis ALLT hela tiden. 
Sonen var som en röd katt bland de gröna hermelinerna när han var brännare för Salming i den tunga matchen mot BCZ.

Det gick som det gick. Förlust och färdigspelat. Ingen final i år heller. Jag tror jag måste anmäla mig som mental tränare åt laget!
Men som sonen sa, det är bättre att förlora rättvist än som i fjol när man faktiskt blev bortdömda.


Sonen slagberedd. Men en riktigt sur förlust blev det ändå.

På väg från matchen sprang vi ihop med Skellefteåspelarna David Rundblad och Melker Karlsson som tydligen var åskådare. Rundblad hade fått någon äcklig lersörja ( eller var det hundbajs??)på sina fashionabla skinnskor, som han försökte skrapa av på gräset. Det är för övrigt ett av mina huvudnöjen just nu att kalla Rundblad för Lycksele-spelare. Äras den klubb som äras bör liksom.

Nu ska jag ut leka med min Morsdagspresent  tänkte jag. Är det någon mer än jag som fått en högtryckstvätt?  Min man gav sin mamma en pilbåge ett år.
Eller så ska jag roa mig med att titta på kylskåpsmagneten jag fick av storsonen med texten "Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna".

Vissa saker behöver man inte ens kommentera. Barnen tycker dock
att jag borde satsa på mer färg i mitt liv till vardags.

VM-silver, ESC-brons, blåljus i olika former, cykelfest, fotbollsfärder, stugvända, ja listan kan göras lång. Helgen har varit rätt innehållsrik och det är kanske ett gott tecken att jag definitivt inte har prioriterat bloggande. Dessutom kom dottern hem från Paris i lördagsmorse.
Tilläggas kan att jag förmodligen var helt oemotståndlig när jag fick göra en akututryckning på söndag morgon,  i svart-orange våfflat hår och ilsket lysande neonfärgade naglar. Behöver jag säga att det var 80-tals-tema på cykelfesten?

Blodet rann efter benen när jag klev ur duschen efter dagens skogsarbete. Det ser ut som om jag varit i kattslagsmål för armar och ben är totalt sönderrivna på björkris, rosbuskar,humlerevor,spireor, hallonplantor, svartvinbärsgrenar osv. Det var förstår inte så smart att jobba i linne och shorts. Men det kände jag inte då i ivern. Det var först när jag skulle tvätta bort blod och skit som jag insåg att sängen skulle se ut som efter en grisslakt om jag inte plåstrade om mig. Så nu ser jag ut som om jag är fem år och har lekt doktor. Imorgon blir det långbyxor och långärmat!

Björken har varit poppis i många år, nu ska den väck. Lite känns det dock i magen.

Vi har en stor björk på vår gård. En gigantisk. Den har stått där sedan jag var liten och alltså hunnit växa på sig en del. Men jag är ju inte särskilt sentimental och när björken nu upptar alltmer av den sol jag helst vill ha på gården, så tyckte jag att det var läge att ta bort den.  Dessutom ser den inte riktigt frisk ut numera. Min man har stenvägrat i fyra år. Men idag ska den väck!

Veckans mest efterlängtade brev kom med posten idag. Lillsonen har gått som en osalig ande och väntat på sitt förarbevis så att han kan göra stan osäker. Jag har visserligen inte öppnat det, men jag tror inte att de har så många brev att posta till sonen. Han blir nog lika glad när han kommer från skolan som hans syster är idag på Disneyland.

Till Paris, till Paris, men inte direkt på en gris. Igår kväll klev dottern och hennes två bästisar på Y-bussen för att ta sig till Paris-flyget från Arlanda i morse. Just nu har de förmodligen slumrat till i flygstolen efter mellanlandningen med Baltic Airline i Riga. Det är ingen ände på hur kul de kommer att ha och allt de ska se. I topp på listan står Disneyland, konserten med Panic at the disco som turligt nog gjorde en europaspelning just den här veckan och så förstås Notre Dame, Montmartre, Triumfbågen och icke att förglömma Eiffeltornet ett stenkast från deras hotell. Jag hoppas att det är värt en tiondel av all vånda de gått igenom inför sin första utlandsresa som "vuxna med eget ansvar". För i så fall kommer de att få fantastiskt kul! Det där med att vägen är allt och målet inget, kan vi stryka just idag.

Idag fyller min man år. Det firades förstås med fika på säng och paketöppning. En massa roliga paket blev det förstås och en massa nyttiga! Som en geringssåg till exempel.
Jag vet inte om det var för att han såg alla geringsjobb han hade framför sig som han inte riktigt kunde uppbåda den där extrema entusiasmen just då. Det var så tydligt att Anton kommenterade det.
"Pappa, du verkar inte särskilt glad över paketen. Du ser ut ungefär som när en liten unge får en stickad tröja på julafton och säger tack och sen slänger paketet åt sidan för att de egentligen inte vill ha det"

Well, såga fick han i alla fall göra på sin födelsedag. Sen drack vi champagne och grillade och fikade med släkten mer eller mindre hela dagen och kvällen. Två av kusinerna har blivit kvar här och stannar över natten och vi vuxna pustar ut i soffan. Skönt!

Vi har en ny körkortsinnehavare i familjen. Igår tog nämligen Anton sitt efterlängtade moped-körkort. När hans syster fyllde 15 för ett par år sedan, så kunde hon kliva ut i garaget, hämta moppen och dra ut en sväng på momangen. Precis som man gjorde när jag var ung. Nu är det nya tider.

 I morse satt Micke Leijnegard i TV-rutan och intervjuade några ”tyckare” om klädkoder och mode. En vanlig kille berättade att han, när han var i tonåren för många år sedan, kunde spara sin surt förvärvade veckopeng för att sedan lägga 400 kronor på en Adidas-tröja för att passa in.
Där kände Leijnegard sig uppenbarligen tvungen att klargöra ett och annat för han tittade in i kameran och sa: Då ska man ha klart för sig att 400 kronor var mycket pengar på den tiden”.

Man vet aldrig vad dagen har i sitt sköte. Måndag vid lunchtid anlände jag och väninnan Sollefteå för att hämta hem hennes Goldwing som varit på översyn sedan i höstas. Nu ligger hon före mig i minikortegen på sin mc, medan jag kör hem hennes bil och tittar på gröna åkrar här i inlandet.Det ser ut att vara väldigt varmt och skönt i bilen i jämförelse. Vid Gålsjöbruk yrde snön på nervägen.

Jag har "levt på stor fot" ett tag. Åtminstone vad gäller mina nageltrångstår. Jag har inte prioriterat mina fötter helt enkelt.Nu var läget akut så det var bara att pina sig igenom det hela. Jag unnade mig i alla fall ett "exklusivt" fotbad hemma innan jag åkte. Fotbadet verkar ha emigrerat från mitt badrum så jag tryckte i brådskan ner mina fötter i en röd och en grön tiolitershink med ikeas fotsalt. Det gick fint det med och nu är mina små tår i skick som nya.