Heta nätter, vita dagar

Det är väl ungefär såhär min förstfödda får äta frukost på säng idag, när jag inte är där med frukostbrickan. Jag fick nöja mig med ett grattis via mobilen till min 25-åring.

Det är samma väder idag som den här dagen för 25 år sedan. Kallt och soligt. Vid den här tiden hade jag precis avverkat de sista hårda minuterna av min första förlossning och krystat ut min förstfödda. Jag var så sjukt nöjd över att ha klarat det utan smärtlindring och gjort det jag föresatt mig. Ja, även om jag blev tvungen att ta min man i örat och styra upp saker själv. Han ville inte vara till besvär där på sjukhuset. Såna petitesser struntade jag fullständigt i efter månader av minutiösa förberedelser. Jag hade min plan och den skulle följas. Punkt. En het natt kan man säga.

Det var en stor upplevelse, ett ögonblick jag aldrig glömmer.
8.05 anlände hon, vacker som en dag. Solen silade in genom fönstret på Uppsala akademiska sjukhus där de första dagarna tillbringades. Med ljusblå sittring för den ömmande underdelen och så små matportioner att de nyförlösta ammande mödrarna slogs om de för-portionerade brickorna som delades ut enligt sängnummer. Ljuva tider.

Bäst minns jag bussfärden hem med mitt knyte i den mintgröna babyliften, knytet  iklädd en mintgrön och blårandig dräkt som jag stickat. Det var ju inte tal om att ta taxi! Vi hade ju busskort och både min man och jag är uppfostrade i att man inte lägger pengar på sånt i onödan. Väl hemma insåg jag var liksom helt plötsligt att jag var någon som skulle ha ansvar för en annan människa resten av mitt liv. Vilken panik!

Så känns det fortfarande. Ja, inte paniken då, men det där med ansvaret.
Nog vet jag att det där lilla knytet numera står på egna ben. Hon som är utbildad journalist, har fast jobb på resemagasinet Escape 360 där hon just nu har en redaktörs alla uppgifter och just har köpt en lägenhet i Sundbyberg för en väldig massa pengar. Hon som var producent för Södertörns stora studentspex, jobbade extra som personlig assistent hos en liten kille som hon avgudar och som numera är ordförande i sin bostadsrättsförening.
 Jag vet, hon klarar sig själv.