Snacka om att landa med en hård duns mitt i vardagen. Maken åkte till jobbet och jag skulle ha en tvätt- och uppackningsdag i godan ro hade jag tänkt.
Dessvärre hade jag glömt att Isa skulle ha ett gäng tjejer här, plötsligt stod Petter i hallen efter nattjobb , Anton bjöd in till LAN med några kompisar här hemma och Julia skulle ha tjejkväll med sin Fantastic Four, med andra ord tre till.
Och eftersom middagsgästerna hade lite olika saker att ta hänsyn till, som mjölkprotein- och äggallergi, laktosallergi, vegetarisk kost etc, så tog jag den enkla vägen och gjorde veganmat till lunch och middag. Mathavre, ratatouille, nybakt havrebröd  och vid-sidan-av-korv till lunch, följt av olika sorters lasagne till middag. En vegan och en köttspäckad laktosfri. Typ. Däremellan agerade jag taxi mellan , affär , förskola, tågstation, affär, förskola, tågstation igen osv…

För övrigt avlöste fnitter och vrål varandra under hela dagen. Inledningsvis skratt med företagstjejerna som skulle förbereda sig inför Mässan i Stockholm i maj, därefter vrål av de fyra pojkarna som såg olika hockeyklack-klipp på Youtube och drömde om att spela division tvåhockey inför Bajenfans på hovet,  sedan nya glada skratt och högläsning av Oyster Boy kring köksbordet av företagsbrudarna igen, innan Fantastic Four tog över kaffekannan och som vanligt hade väldigt roligt runt köksbordet, i pauserna i SM-finalen.
Hur det vrålades däri hockeysoffan när det nu kom till STORA pojkar med bättre röstresurser än de tonåringar som trängdes i soffan under dagen, det lämnar jag åt er att fantisera om. Ingen lek kan jag säga.
Jag resignerade och gick upp för att lägga mig i min säng och se hockey i en lite mindre" ljudtät " miljö.
Där var det redan fullbelagt av dotter och kusin som tronade bland mina kuddar djupt försjunkna i en film. Jag blev erbjuden en plats i sällskapet. Då var det nära att jag bröt ihop.

Det är underbart med ungar hemma, med påsklov, med kompisar, med nattliv. Det var ju trots allt inte mer än 16 pers hemma igår. Men jag somnade som en klubbad trots glada tillrop från sonens rum bredvid , vilket jag hörde sista gången vid femtiden i morse. Morgonstund har guld i mun kände jag när huset var alldeles knäpptyst i morse när jag klev upp.  Det kanske är medelåldern?