Missbrukaren i mig

Av , , Bli först att kommentera 14

Min mamma fyller 70 år på fredag. Det innebär att det är lite extra att stå i såhär sista dagarna innan. En och annan tårta ska bakas, släkten kommer så det ska bäddas till kusiner och syskon och så vidare och så plötsligt uppstår en uppsjö av mer och mindre kreativa projekt i det här huset.
Man jobbar bäst under press uppenbarligen. Precis rakt emot allt jag försökt ändra på senaste åren alltså. Dessutom vet man per automatik att man aldrig har så många besökare som de dagar när man har knökfullt på alla fronter ändå. Samma fenomen som att min man får jobba över varenda dag just när det är som värst hemma.

Och det är då det händer. Jag står i vardagsrummet och tänker att det är skönt att jag ändå har haft en plan i god tid och att jag har saker under god kontroll. Vad gör jag då? Fortsätter enligt den uppgjorda planen? Stryker något från listan så att det ska bli ännu lugnare?
Självklart inte. Det är då jag plötsligt ser att vardagsrumssoffan behöver tvättas och river ut halva vardagsrummet av bara farten. Det är då jag ser de där tapetrullarna som man borde ha gjort något åt. Det är då jag börjar omstruktureringen av ett bohag i lådor i källaren. Det är då jag börjar med ytterligare projekt som gör att stresspåslaget blir megastort. Jag blir som en alkis på väg mot systemet, som en knarkare med nålen inom räckhåll,  i jakten på mitt eget adrenalin.
Sist det hände var när vi skulle ha middagsgäster och jag hade en hel timme över tyckte jag. Innan jag visste ordet av hade jag satt en deg och vispade ett par bunkar kaksmet i vild panik. Adrenalinpåslag i en situation som skulle ha varit precis hur lugn och avslappnad som helst egentligen. Storsonen satt vid bordet, tittade på mig och sa:
-Mamma, vet du om att det finns terapi för sådant där beteende? Man kan få hjälp!
– Jaja, svarade jag.
Men faktum är att hans skämt har ett korn av allvar. Idag skulle jag ha behövt projekt-antabus i en rejäl dos! Det är svårt att lära gamla hundar sitta. Men jäklar vad effektiv jag har varit på morgonen när adrenalinet susat genom kroppen.

Antijante och jag

Av , , 1 kommentar 16

Det är ju en jädra tur att man bor i Nordmaling. Anti-jante-kommunen. Vi vet att vi är något. Jag tänker nämligen skryta hur mycket som helst idag och ingen kommer naturligtvis att ens irritera sig. Eller hur?
Hur länge kan man njuta av segerns sötma? Hela morgonen har jag sett Petter springa mot  konen i sin Yankees-keps i Västerbottensnytts nyhetssändning en gång i halvtimmen. Det vill du ju inte missa, så då klickar du HÄR och matar fram till 2.30 in i sändningen.

Jag har läst allt som går att läsa på webben.
 Inte minst Gustav Petterssons brännbollsblogg på vk.se, som du hittar HÄR.
 Jag citerar bärnnbollsexpert Petterssons förhandstips från i onsdags.
 ” Salming är inte tillräckligt mentalt starka för att vinna cupen än. Bortavaron av Anton och Karin är för stor och det i kombination med den mentala aspekten samt att lottningen inte är den enklaste gör att jag inte kan se hur Salming ska kunna vinna i år”

Ni fattar ju själva hur skönt det är att vinna då?

Min man frågade igår sonen hur han rankar den här segern i jämförelse med andra idrottsliga höjdpunkter. Till svar fick han att Brännbollsfinalen var den största upplevelsen, möjligen i konkurrens med när hans innebandylag TBS i våras tog sig upp i division 1. 

Trots att han har gjort fantastiska innebandymatcher som liten, vunnit badmintonmatcher i DM som pojke, där hans motståndare gråtit och vägrat tacka för match för att det var så otippat att Petter skulle vinna. Han borde ha en massa såna där pojkupplevelser som man kommer ihåg som riktiga glädjestunder.  

”Jamen hockeyn då?” undrade maken.
Nej, hockeyn kunde inte mäta sig med det här. Inte ett enda av de ögonblick som jag själv rullade upp i min hjärna. Som när han som 9-åring i hockeymålet i en match mot Tegs SK var så bra att motståndarlagets speaker till slut vrålade i mikrofonen ”mina damer och herrar – jag måste bara få säga- den fantastiske Petter Lundqvist”.
Ett stolt-mamma-ögonblick.
Eller när han låg i topp i division 1 som statistiskt bästa målvakt. Eller den fantastiska matchen mot Östersund. Eller matcherna i Allettan i kampen om allsvenskt kvalspel. Han har mött både allsvenska och elitseriespelare. Han har tagit straffar från SM-guldvinnare.
På storasysters kylskåp sitter fortfarande ett tidningsklipp från min konkurrenttidning VF från hans tid som elitspelare i LN91. Men ingenting av det här kunde mäta sig med en vinst i Brännbollscupen, trots att det knappast är det som andra kommer att tänka på när man pratar om Petter. Hockeymålvakten. Innebandyspelaren.
Jag får helt enkelt vänja om mig när folk frågar. Vad gör Petter nuförtiden? Han spelar brännboll. Sug på den.

På storasysters kyl sitter ett klipp av lillebror, när han blev matchens lirare tillsammans med Modos Peter Öberg i andra laget. Blir det andra klipp nu? 

Euphorisk helg

Av , , Bli först att kommentera 12

Lite sliten får man ju medge att man är ikväll. Inte för att man förtagit sig genom att överleva dagen med att ligga i solen på gräsmattan, se Antons fotbollsmatch och äta morsdagsmiddag i stan med barn och man. Snarare för att gammelkroppen inte är van att partaja till fyra på morgonen och inte heller kan sova till eftermiddagen nästa dag.
Det har hur som helst varit en magisk helg på alla sätt och vis. Gårdagens firande av 40-åring var bara så perfekt på alla sätt och vis. Inte minst var eftermiddagen i badtunnan med Strawberry Daiquiri, färska jordgubbar och grillad korv en riktig höjdare.

Utekvällen på Droskans Club 40 var precis lika fantastiskt kul. Perfekt musik med en DJ som fixade min önskelåt med The Hives till födelsedagsbarnet dessutom. Och givetvis var det ren Euphoria på dansgolvet efter Schlagervinsten, som firades med äkta margaritas och traditionell saltkant!

Storsonen hade en fantastisk helg han också. Först springa, slå, springa, slå, springa, slå, kasta, ta lyra, kasta, ta lyra, bränna, bränna, bränna…..

Sen fira, fira, fira att hans lag Salming ÄNTLIGEN lyckades fullt ut och tog hem hela brännbollscupen vilket faktsiskt är STORT!

Och idag såg han lika sliten ut som sin mamma, dock i en snyggare tröja än min!

När vi kom hem vid 20.30-snåret efter Antons bortamatch mot Umedalen hade
döttrarna bakat tårta. Det var nog tur att det var kaffe till, annars hade jag somnat med näsan i grädden. Och nu är det OK att gå och lägga sig. Hurra!

Fira den som firas bör! Idag tar tjejgänget…

Av , , Bli först att kommentera 10

Från mobilen

Fira den som firas bör! Idag tar tjejgänget Marja på äventyr inför sin 40-årsdag. Jag kan väl Inte skryta med att hon blev särskilt glad att se oss på ridtävling i morse. Det var liksom illavarslande fel folk på fel plats så att säga. Men roligt blir det. Eftersom hon egentligen firar sin bröllopsdag idag Har vi fått hyra en stand in. Han är väldigt medgörlig.

Gift med en drake?

Av , , Bli först att kommentera 14

Från mobilen

Gift med en drake? Ja alltså, Jag tycker Inte det råder några tvivel om VEM som är draken i det här äktenskapet.
 För övrigt är det fascinerande att nu när man bara har vuxet folk i familjen så kan man ändå få den där karnevalskänslan som man hade förr i tiden när man skulle ha iväg fem ungar i olika avancerade kostymer på den årliga skolkarnevalen som vi hade här då. Det Var en riktig folkfest ! Många kostymer har tillverkats i det här hemmet. 

I morse kände jag mig faktiskt som ung på nytt när jag fick sy, sminka och vara kreativ på samma sätt som när barnen var små. Och lika skön var känslan att pusta ut nu när draken sprutade iväg som siste man till Förskolans dag.

Hur kommer det sig?

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag gör inte mycket. Ändå hinner jag ingenting. Hur går det ihop?

I söndags var vi i alla fall på teater och såg Isa och hennes kompisar framföra Maksim Gorkijs ”Natthärbärget” eller ”På bottnen” som jag tror den hette i ursprunget. Det var en fantastisk eftermiddag i Hamnmagasinets Svarta låda. Det är ju inte den lättaste pjäsen att ta sig an direkt, men de var otroligt duktiga.
Det finns ju liksom inte så mycket ljus i den där pjäsen – tvärtom. Det är mest bara mörker. Så därför var det väl lika bra att fortsätta på den inslagna mörkervägen och åka till Hörnefors och se Antons fotbollslag förlora seriematchen mot GUIF med 0-1.
För övrigt har veckan tillbringats med eget sjukhusbesök, vänner från Stockholm har varit uppe för att besöka en mycket sjuk anhörig och vi har hunnit prata en del.
Och jag gjorde mig till och lagade rabarbertrifle med mascarponekräm efter att ha tittat för mycket på Trädgårdsonsdag!

Jag och familjen har varit till mamma och stugan för att skura, fylla badtunna och renovera datorer. Kallt och jävligt och ännu värre i sjön. Och självklart var tändstickorna i stugan borta, proppen gick¨i säkringsskåpet och skarvsladden till pumpen var för kort. En höjdardag.Not.

Jag har också hunnit med en dammiddag på min altan, en decimerad sådan då det verkar som en ny influensasväng härjar i grannskapet. Å andra sidan kunde jag duka med finkopparna som jag bara äger tre av.

Våren har liksom en benägenhet att bara springa iväg. Och helt inspirationslös blir man när det kommer till blogg.
Tur det finns andra som håller den ångan uppe då. Jag är imponerad över entusiasmen och den outtröttliga ivern  i den HÄR bloggen.