Hur kommer det sig?

I söndags var vi i alla fall på teater och såg Isa och hennes kompisar framföra Maksim Gorkijs ”Natthärbärget” eller ”På bottnen” som jag tror den hette i ursprunget. Det var en fantastisk eftermiddag i Hamnmagasinets Svarta låda. Det är ju inte den lättaste pjäsen att ta sig an direkt, men de var otroligt duktiga.
Det finns ju liksom inte så mycket ljus i den där pjäsen – tvärtom. Det är mest bara mörker. Så därför var det väl lika bra att fortsätta på den inslagna mörkervägen och åka till Hörnefors och se Antons fotbollslag förlora seriematchen mot GUIF med 0-1.

För övrigt har veckan tillbringats med eget sjukhusbesök, vänner från Stockholm har varit uppe för att besöka en mycket sjuk anhörig och vi har hunnit prata en del.
Och jag gjorde mig till och lagade rabarbertrifle med mascarponekräm efter att ha tittat för mycket på Trädgårdsonsdag!

Jag och familjen har varit till mamma och stugan för att skura, fylla badtunna och renovera datorer. Kallt och jävligt och ännu värre i sjön. Och självklart var tändstickorna i stugan borta, proppen gick¨i säkringsskåpet och skarvsladden till pumpen var för kort. En höjdardag.Not.

Jag har också hunnit med en dammiddag på min altan, en decimerad sådan då det verkar som en ny influensasväng härjar i grannskapet. Å andra sidan kunde jag duka med finkopparna som jag bara äger tre av.

Våren har liksom en benägenhet att bara springa iväg. Och helt inspirationslös blir man när det kommer till blogg.
Tur det finns andra som håller den ångan uppe då. Jag är imponerad över entusiasmen och den outtröttliga ivern  i den HÄR bloggen.