Antijante och jag
Det är ju en jädra tur att man bor i Nordmaling. Anti-jante-kommunen. Vi vet att vi är något. Jag tänker nämligen skryta hur mycket som helst idag och ingen kommer naturligtvis att ens irritera sig. Eller hur?
Hur länge kan man njuta av segerns sötma? Hela morgonen har jag sett Petter springa mot konen i sin Yankees-keps i Västerbottensnytts nyhetssändning en gång i halvtimmen. Det vill du ju inte missa, så då klickar du HÄR och matar fram till 2.30 in i sändningen.
Inte minst Gustav Petterssons brännbollsblogg på vk.se, som du hittar HÄR.
Jag citerar bärnnbollsexpert Petterssons förhandstips från i onsdags.
” Salming är inte tillräckligt mentalt starka för att vinna cupen än. Bortavaron av Anton och Karin är för stor och det i kombination med den mentala aspekten samt att lottningen inte är den enklaste gör att jag inte kan se hur Salming ska kunna vinna i år”
Ni fattar ju själva hur skönt det är att vinna då?
Min man frågade igår sonen hur han rankar den här segern i jämförelse med andra idrottsliga höjdpunkter. Till svar fick han att Brännbollsfinalen var den största upplevelsen, möjligen i konkurrens med när hans innebandylag TBS i våras tog sig upp i division 1.
Trots att han har gjort fantastiska innebandymatcher som liten, vunnit badmintonmatcher i DM som pojke, där hans motståndare gråtit och vägrat tacka för match för att det var så otippat att Petter skulle vinna. Han borde ha en massa såna där pojkupplevelser som man kommer ihåg som riktiga glädjestunder.
”Jamen hockeyn då?” undrade maken.
Nej, hockeyn kunde inte mäta sig med det här. Inte ett enda av de ögonblick som jag själv rullade upp i min hjärna. Som när han som 9-åring i hockeymålet i en match mot Tegs SK var så bra att motståndarlagets speaker till slut vrålade i mikrofonen ”mina damer och herrar – jag måste bara få säga- den fantastiske Petter Lundqvist”.
Ett stolt-mamma-ögonblick.
Eller när han låg i topp i division 1 som statistiskt bästa målvakt. Eller den fantastiska matchen mot Östersund. Eller matcherna i Allettan i kampen om allsvenskt kvalspel. Han har mött både allsvenska och elitseriespelare. Han har tagit straffar från SM-guldvinnare.
På storasysters kylskåp sitter fortfarande ett tidningsklipp från min konkurrenttidning VF från hans tid som elitspelare i LN91. Men ingenting av det här kunde mäta sig med en vinst i Brännbollscupen, trots att det knappast är det som andra kommer att tänka på när man pratar om Petter. Hockeymålvakten. Innebandyspelaren.
Jag får helt enkelt vänja om mig när folk frågar. Vad gör Petter nuförtiden? Han spelar brännboll. Sug på den.
På storasysters kyl sitter ett klipp av lillebror, när han blev matchens lirare tillsammans med Modos Peter Öberg i andra laget. Blir det andra klipp nu? 
Senaste kommentarerna