Kvalitetstid

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag ska tillbringa kvalitetstid med min yngste son idag. Vi ska gå på stan. Väninnan skulle gå med sin dotter. Och aldrig mötas de två, som man säger i litteraturen. För hon satte väldigt höga odds på att vi skulle ses i någon av sportaffärerna som står på långa listan här. Kvalitetstid med sönerna har en benägenhet att börja, pågå och sluta på sportaffärernas hockey eller innebandyavdelning.
Och köpa en pulsklocka och nya löparskor. Och ett funktionsställ. Möjligen kan det orkas med att prova ett par jeans också. Och så hade han ett ärende på Rusta.
Jag frågade vad han tyckte jag skulle göra innan han slutade skolan. Rådet var att ”gå på Plantagen eller någon lika tråkig affär”. Det kunde han leva utan.

Vi ska dessutom äta mysmiddag ihop och sen tillbringa kvällen i flera av stans innebandyhallar och titta på storebror i Nolia Cup. Det är kvalitetstid det.
Vad resten av familjen gör? Döttrarna är på bio och min man på after work. Jag känner att jag drog vinstlotten faktiskt!

The golden 50 #2

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag gjorde min 50-årskontroll två veckor efter att jag fyllt 49. Hälsocentralen bokade inte in oss decemberfödda i rätt månad, eftersom så många brukar utebli i julmånaden. Jag fick liksom gå ett år i förtid för att konstatera att jag  var i utmärkt form. Hinner det ändras under detta år så det blir fel i statistiken??
Jag bestämde mig då för att det skulle få inleda min spaning efter tecken på att jag närmar mig den gyllene åldern. Min pricka av-lista. The golden 50 #1.

Idag observerar jag tecken #2. Jag ska klämma till de redan tillplattade frontfigurerna på min unga lekamen. Det är dags för mammografi. Jag har bara gjort den en gång tidigare för något jag trodde var ett par år sedan, och det var ingen stor grej. Då var jag mest irriterad på att jag fick vänta en massa. Man bokar fyra patienter till samma tid, för att många brukar utebli. Eller gjorde det då i alla fall. Tyvärr (eller åh vad bra borde det vara) kom alla som var bokade på min tid vilket saboterade min rationella tidsplan ordentligt. Idag är jag bättre förberedd. Jag har tom förmiddag och en oläst bok i väskan. Kom an med väntetiden bara!

Vin med kropp

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi har nästan inga små jobbiga flugor i köket alls den här hösten. Det brukar ju annars vara högsäsong för dem när man plockar in frukt och bär. Jag antar att förklaringen är att det varit så kallt. Eller att vi tagit in ovanligt lite frukt. Det finns uppenbarligen något positivt med allt.

De ynka stackare som trots allt hade letat sig in i köket drunknade i rödvinsglaset med det odrickbara rödvin som min man lämnat på diskbänken, för att använda som matlagningsvin. Det  lär blir "köttigt" och proteinrikt. Är det då man säger att vinet har "kropp" ??

Fest-tema Robinson

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag börjar bekymra mig för min festbudget när jag fyller 50. När jag ser vad myndigheterna kostar på sina anställda med mina skattepengar så inser jag att mitt festtema förmodligen blir något i stil med Robinson.Det vore väl något för SÄPO? Eventuella gäster får själva skaffa mat och överleva kvällen! 

Skämt åsido. Visst är det vissa saker man kan fundera över.
Tillväxtverkets direktör Christina Lugnet fick sparken för sitt slöseri med skattepengar. Hon hade varit väl frikostig i sitt leverne för skattemedel. Flyg- och taxiresor för en halvmiljon, omtalade personalfester varav den årliga medarbetardagen på Grand Hotell gick loss på en miljon kronor. Fruktansvärt. Klart hon ska entedigas.

Sen kom nyheterna om Stiftelsen för strategisk forskning som på tre år år gett festfixaren Micael Bindefeld  9,3 miljoner kronor. När stiftelsen fyllde 15 år kostade festen över två miljoner. Vd Lars Rask sitter på en månadslön om 135 000 kronor i månaden, utöver det får han ytterligare 30 procent av sin lön i tjänstepension utbetalt till en kapitalförsäkring. Enligt avtalet har han dessutom rätt till tio veckors betald semester. Bra skit kan man säga. Jobbar han kvar?
Nu visar det sig att SÄPO festat loss rejält. En av  festerna gick på  5,3 miljoner kronor. Glitter och glamour med James Bond-tema.  Och trots att lagen kräver det, gjordes ingen riktig upphandling. I stället gavs mångmiljonkontraktet direkt till möteskonsulten Blick och dessutom hade man inte koll på momsreglerna. Allt på order av Säkerhetspolisens dåvarande generaldirektör Anders Danielsson, som i dag har samma post på Migrationsverket. Sitter han säkert?
För det är en reflektion gör jag såhär i all hast denna morgon. Utifrån vad jag hört så här långt. Vad händer nu med de herrarna som slösat med mina skattepengar? Får de i rättvisans namn också sparken, precis som Tillväxtverkets kvinnliga chef?  Jag har nämligen inte hört så mycket om det. Ställs de till svars moraliskt? Eller döms kvinnor i maktställning hårdare än män? Är det i samhällets ögon mer OK för män att bete sig såhär? Tappar kvinnor mer av folks förtroende i såna här affärer än män? Det ska bli intressant att följa turerna.

Tråkigt är toppen

Av , , 2 kommentarer 18

Nytristess. The New Boring. Den beiga vågen. Det är nya innegrejen. Glöm att flasha upp ditt hem och klä dig trendigt. Nu är det gamla grå mysbrallor och sjunka ner i soffan som gäller. Utgångna tapeter och gardiner från garderoben. Mjölksyrad kål och surdegar. Historia, biografier och dokumentärer ersätter dokusåpor. Det är slut med glitter och glamour, att göra häftiga saker och tid för att gräva i sin biodynamiska pallkrage och plocka svamp i sakta mak.
Ida Hult, trendanalytiker, sa det så klockrent i en intervju i Amelia.
” Det här är början på en väldigt tråkig tid”

Missförstå mig rätt. Jag älskar det där tråkiga. Sen jag aktivt började dra ner tempot för ett par år sedan har mitt liv blivit just så. Tråkigt. Tråkigt åtminstone om man ska tro andra. Och jag älskar det! För det fick mig plötsligt att bli kreativ på helt andra områden. För när man kör på för hårt så blir man lätt ganska ”tråkig” på fel sätt. Men gissa om jag fått höra av folk omkring mig att ” jag begränsar mig”. Att jag borde vara ute i svängen mer. Att jag borde engagera mig.

Varför det? Mellan varven blir jag ordentligt folkless. Det finns så många i den här världen som suger energi ur en. Utan att ge något tillbaka. Varför skulle jag vilja tillbringa tid i den där glättigheten? När jag kan umgås med en så trevlig människa som mig själv liksom?
Faktum är att ju äldre jag blir, ju mer sållar jag. Hårt. På alla områden.

 Så ja. Jag har hakat på trenden. Eller kanske startat den. Tillsammans med många andra som kommit till samma insikt som jag. Tråkigt är vägen till ett härligt avkopplande liv. Tråkigt är trend. Tråkigt är toppen. Stressa inte hem för att ha tråkigt bara. Då faller du liksom på eget grepp 🙂

Tågeländet del 1

Av , , Bli först att kommentera 14

Det tog inte många dagar att tappa tålamodet för Norrtåg. Tåget är fantastiskt när det går. Frågan är om man vågar chansa mer på det? I morse började minstingen inte förrän till lunch. Han hade alltså god marginal i Umeå även om han tog 10.16-tåget. En stund senare ringde han hem med panik i rösten. Tåget 1 ½ timme försenat. Minst. Ingen ersättningsbuss. Länstrafikens nästa buss skulle vara framme så att han missade hela första lektionen. Så vad gör man?
Jag fattade paniken. Jag skulle själv ha reagerat precis likadant. Så jag fick åka och plocka upp honom och fylla bilen med skolelever och en granne som också skulle ha åkt med tåget. De andra killarna skulle börja skolan 11.25 så det blev ilfart in till Umeå. På skolan hade de dessutom noga påpekat att försenade tåg inte var giltig frånvaro.
Och betänk att det här bara är början . Varken snö eller kyla än. Ja, inte så att tågen borde ha problem i alla fall.
Imorgon tar minstingen bussen. Då är jag i alla fall säker på att slippa akututryckningar.

Stålbaden

Av , , Bli först att kommentera 19

 

Rutinfällan slog igen med ett brak. I den fastnade vi stackars sommartörstande semesterfirare intet ont anande och nu sitter vi fast där till framåt våren gissar jag.
Minstingen började gymnasiet i måndags och jag kan säga att det blev en liten rivstart.
Den sista sommarlovsveckan har han lagt sig ungefär samma tid som han den första skolveckan måste kliva upp för att hinna med buss eller tåg till skolan. Ett stålbad skulle man kunna säga.
En annan stålbadspojke stod i hallen samma morgon, naken med raklödder i hela ansiktet. Misstänkt lik min man.
”Duschvredet har gått i baklås, jag kan inte sätta på vattnet” muttrade han medan han rotade runt bland tänger och skiftnycklar.
”Är du säker på att du vridit åt rätt håll?” undrade hans ömma hustru som stod och rörde i grötkastrullen  ( eller åtminstone hade dukat fram en hård kantbit från nån kvarglömd limpa)
”Självklart” sa han.
”Men den där kranen är den enda i huset man liksom vrider åt fel håll, jag vet aldrig vilket håll jag ska vrida den” försökte jag medan han återvände till badrummet.
Tre sekunder senare ropade han att kranen funkade. Gissa vad som var fel? Kommentar överflödig. Jag är bara förundrad över att jag tydligen är den enda i huset som noterat att kranen som suttit där ett halvt liv vrids åt fel håll om man ska sätta på vattnet. Vrider man liksom ”rätt” och är tillräckligt stark, får man förmodligen ringa en rörmokare. Efter att man dessutom fått gå till jobbet i raklödder.

Det ultimata äktenskapstestet

Av , , Bli först att kommentera 18

Det ultimata äktenskapstestet måste väl ändå vara att se Leksand-Skellefteå tillsammans? Aldrig har min man skrikit så lite framför en match. Aldrig har jag hållit en så låg profil själv heller. Vi samtalar artigt och polerat. Jag jublade varken vid 1-0 eller 2-0. Frågan är om jag kan låta bli att slå saker i bordet om det här vänder?  Och om han kan låta bli att jubla vid en Skellefteå-reducering?  Intressant. Någon forskare kunde göra en observation av skådespelet i TV-soffan här hemma just nu. Och ändå är det ju bara en träningsmatch som inte gäller ett enda dugg.

Fast vinna vill man ju alltid.