Idrott är lek va?

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är väl själva tusan att det ska behöva bli spännande helt i onödan? Leksand tar sin första bortaseger och vinner med uddamål över Almtuna, trots att man tappar en säker ledning. Eller finns det inga sådana?
För Modo tappar en tremålsledning flera gånger och förlorar i förlängning med 7-6.
Och i studion sitter Wikegård och säger att Modo måste ha en ny målvakt omedelbart för Alhsenfelt duger inte just nu.

Först får jag ont i magen innan jag hinner reagera på varför. I nästa sekund fattar jag och känner istället en obeskrivlig lättnad. Jag är plötsligt så sjukt glad över att jag inte längre har en son som spelar hockey på elitnivå och är i den utsatta målvaktspositionen. Jag fattar hur Alhsenfelts mamma känner.
Det finns få saker som tär så enormt på en förälder som att se sitt barn må dåligt. Att se sin unge knäckt. Utan självförtroende.

Visst, alla målvakter hamnar i den svackan mellan varven. Det är bara en fråga om hur snabbt man tar sig ur den och hur olägligt den kommer. Så är det för utespelarna också. Det är bara det att det märks så mycket mer när en målvakt hamnar där.  
Jag vet, sonen har varit där. Och så ont som det gjorde i hjärtat då kan ingen fatta, för det påverkar hela vardagen för dem som lever i det.

Det är ett tufft ok att bära för en 20-åring att känna att hela ansvaret vilar på ens axlar och att ingenting plötsligt stämmer när man måste prestera som bäst i en matchserie. Då gäller det att man har en bra mentor som kan få huvudet i rätt tankebanor igen. För sonen var det en av Modos dåvarande målvaktstränare som tog de viktiga samtalen. Det hjälpte ju föga vad jag sa.
För folk som ser matchen är det inte mer än ett konstaterande att målvakten var kass och att man borde hitta något bättre. Några giftiga kommentarer från läktarplats. Men det tar så hårt, så hårt.

Jag kommer att tänka på landslagsmålvakten Johan Thalberg, en riktigt, riktigt bra 21-årig målvakt i Västerås som i kvalserien 2009 gjorde två jättetavlor mot Södertälje. Intervjun i radion efteråt var så fruktansvärt jobbig att lyssna på. Som man led med killen som kämpade med tårarna, och där det till slut brast. Direkt efter intervjun bröt han ihop totalt och fick tas om hand. Radiosportens reporter säger att det är en av de svåraste intervjuer han gjort.
Så vad hände sen? Jo, Thalberg lade ner sin målvaktskarriär efter nästa säsong. Efter att han hämtat sig skolade han om sig till utespelare och i fjol spelade han faktiskt center i division1.
Idrott är en lek. Jag vet.

Numera går jag och tittar på sonen i innebandyns division 1. Där är han utespelare. Bränner han ett friläge – so what? Ingen kommer ihåg det efteråt. Sånt händer. Skillnaden mot att göra en tavla som hockeymålvakt i Allettan är enorm.
Just ikväll är jag glad att jag slipper den biten. Allt är inte roligt i idrottens värld.

Lagom till att jag konstaterat det kom 16-åringen hem från kvällens hockeyträning i Vännäs och slängde målvaktstrunken på hallgolvet. Ödets ironi.

Veg-skäl

Av , , Bli först att kommentera 10

Fler och fler skolor inför helvegetariska luncher någon dag i veckan, för att spara på jordens resurser men också förstås för att spara pengar. Kritikerna menar att barn inte ska tvingas till matvanor de inte vill ha. Jamen tjena. Fick mina barn välja mat under skolåren skulle de knappast leva på husmanskost. Jag har några ungar som utan problem skulle se pizza, kebab och hamburgare som ett dagligt alternativ och definitivt det som de skulle VÄLJA om de hade fått chansen.
Själv hade jag ALDRIG valt fisk i skolan och definitivt inte hemma heller. Men nu var man så illa tvungen att vänja sig och idag äter jag gärna fisk.
Jag fattar liksom inte att det ska vara så himla svårt att äta vegetariskt ibland, när det så ofta serveras köttrik mat? Det är som att vegetarisk mat vore giftig ungefär.

Jag älskar kött! Det gör jag verkligen. Vi äter mycket kött hemma. Men jag äter gärna vegetariskt också. Omväxling förnöjer. Och inte fasen flaggar jag med det hemma till middag med ett ” Barn, idag ska vi äta vegetariskt”. De får äta ”gryta” rätt och slätt, oavsett om det är kalops av nötkött eller linser. En vanesak. Precis så borde det väl kunna funka med skolmaten också?  Och äter man ost i vegetariska maten, det är ju lite olika var man lägger ribban, så går pizzorna ner utan problem utan kött. Jag väljer ofta den vegetariska själv.

Och ska vi vara riktigt ärliga tror jag många barn skulle välja ”det vegetariska alternativet” helt frivilligt. För de flesta ungar tror jag skulle kunna leva på spagetti och ketchup om de gavs möjlighet. Ett vegetariskt alternativ, även om det inte är så näringsriktigt.

Mörkertal

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag hörde på nyheterna att idrottsrörelsen i samarbete med Rädda barnen ska ta grepp om kränkande behandling inom idrotten. Enligt en enkätundersökning svarade hela 8 procent av barnen att de någon gång varit utsatta för det. Är det bara jag som tror att det finns ett gigantiskt mörkertal här och att det är många, många fler?

I exemplet togs det upp hur barn behandlar varandra. En viktig fråga. Men jag tror dessvärre att kommentarer från föräldrar och ledare är en minst lika stor bekymmersfaktor. Inte minst så är det väl vi vuxna som lägger ribban om hur vi ska behandla varandra? Det som varit i säck kommer i påse, som det gamla kloka ordstävet lyder.
Senast i lördags pratade jag med tre olika parter om tre olika incidenter gällande tre olika barn (ingen av dem mina egna) som fått ironiska och rent elaka kommentarer av tre olika ledare i föreningarna i min hembygd. Det handlade inte ens om prestation om nu det skulle ses som en förmildrande omständighet.  Med förtvivlade barn som följd.
Självklart ska det inte behöva vara på det viset.
Ni ledare som inte ägnar er åt sånt, för det finns många sådana också, ni ska sträcka på er och fortsätta vara ett gott föredöme. Andra borde rannsaka sig själva.

Lagom till jag gav upp kampen mot mig själv…

Av , , Bli först att kommentera 13

Från mobilen

Lagom till jag gav upp kampen mot mig själv och lagt mig i viloläge ringde mamma. Där behövdes assistans på taket för att få upp takplåt innan vintern. Jag diskuterade med mig själv i tio sekunder innan jag bestämde mig för att det där var en nödsituation och att vi borde åka dit trots snor och ömma kroppen. Så jag slet upp min lika förkylda man ur viloläget, ringde och hämtade upp min lillebror och så åkte vi till Ockelsjö för plåtassistans. De minst yra fick klättra på taket. Mamma var glad och hennes sambo ännu gladare och då var ju vi också väldigt glada att vi åkt dit för att hjälpa till. Man får lite energi av att göra nytta också. När vi däremot landat hemma igen kunde jag knappt vänta till jag fick bädda ner mig för natten. Det var liksom dagens höjdpunkt för mig!

Jag kapitulerar

Av , , Bli först att kommentera 8

Man skulle kunna tro att det var gårdagens dubbla fotbollsmatcher, en hockeyförlust mot Asplöven och surströmmingsskivan hos syrran igår som tog musten ur mig så till den grad att jag har absolut noll ork idag. Jag har ont i halsen, i varenda led och en sån där obehaglig krypande känsla i kroppen, den man har innan en influensa bryter ut ungefär.
Jag tittar ut på blå himmel och bärstinna rönnar och försöker ta mig ur soffan. Det har jag gjort sedan min man åkte till ishallen i morse för att sitta speaker. Det lyckas inte. Jag kapitulerar.

Gröteffektiv

Av , , Bli först att kommentera 14

För att effektivisera morgonen gör jag som min svärmor alltid gjorde. Sätter havregryn och vatten i en kastrull på kvällen så är det bara att slå på plattan nästa morgon och vips är gröten klar. Faktum är att man hinner minst dubbelt så mycket när man är så förutseende och effektiv. Man hinner till exempel salta den blivande gröten två gånger. Man spar pengar också, för det går inte så mycket gröt när barnen tycker att den är oätlig.
Dagens tips. Om du är osäker på om du har saltat gröten – smaka innan du saltar igen. Det är inte så effektivt att koka ny gröt nämligen.

159 dagar

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag har väntat sedan 6 april vid 18.30-tiden. 159 dagar. Då spelade Leksand sin sista match för säsongen. Ikväll är det äntligen dags igen! Allsvenskan drar igång med hemmamatch mot nykomlingen Karlskrona. Tro mig, det är INTE en lätt match.
Så nu är det dags att lägga vinsterna i träningsmatcherna mot Modo och Skellefteå rejält bakom sig. Nu börjar allvaret. 
Och jag ska försöka hålla mig på mattan idag! Bokstavligt talat.

Carpe Diem – Nej tack

Av , , 2 kommentarer 13

Vissa dagar är till för att bara ”låta gå”. Det är de där dagarna när jag för femte gången kliver över en hög svettiga fotbollskläder utan att göra en ansats att kasta in dem i tvättmaskinen. Det är de där dagarna jag ser att det står tio syltburkar på arbetsbänken, men jag orkar inte gå ner med dem i matkällaren. Det är de där dagarna som diskbänken förblir otorkad och komposthinken otömd. Det finns inget roligt jag vill göra ens.  Jag skiter fullständigt i ”Carpe Diem”. För de där dagarna känner jag att jag aldrig vill ha tillbaka igen. Jag vill bara att de ska ta slut. Gå. Jag gör inte ens en ansats för att uppskatta livet. Jag är helt enkelt en otacksam jäkel.

Ibland tänker jag hur förfärligt det vore om jag låg svårt sjuk och hade en utmätt tid. Och så kände jag såhär. Bring it on bara. De här skitdagarna är inget värt. För någonstans inbillar jag mig att man aldrig tänker så när det kommer till kritan? Då har man liksom vett att uppskatta varenda millimeter, varenda sekund av livet.  Då är man inte en otacksam jäkel. Inte en sån som jag som idag när jag är trött och orkeslös av ingen anlednings alls och bara ser fram emot att tiden ska gå.
Ja och så får jag lite dåligt samvete över vilken bitter liten skit jag är när jag inte har något att gnälla över. Över att jag inte orkar fånga dagen.
Men, idag fick det faktiskt vara så. En skitdag – av ingen anledning alls.

Flexlov

Av , , Bli först att kommentera 8

En skola i Norrköping inför flextid för skollov. Till allhelgonalovet får eleven välja på en av fem veckor att vara ledig om jag förstod saken rätt. Man tycker att även elever och deras föräldrar har rätt till valfrihet.
Det där ser jag fram emot med stort intresse. Jag vet inte riktigt hur det kommer att funka, men jag vet att jag hade älskat att kunna få välja vecka sådär.
För visst är det så att elever många gånger tvingas stå ut med saker vi vuxna aldrig skulle tillåta. Som att jobba hemifrån på kvällarna varenda dag. Att aldrig ”gå från jobbet” och känna att man är ”klar” för dagen. Eller att inte kunna åka på den där utlandsresan i oktober, utan istället tvingas ta sin semester veckorna innan midsommar när man inte alls behöver vara ledig.

Missförstå mig rätt. Jag förstår svårigheterna med att inte ha samlad skolaktivitet. Det ställer också mycket högre krav på lärarna. Men jag är ganska säker på att det faktiskt går att genomföra med lite god vilja och rätt ambitioner. Spännande som sagt.
Dessutom ska det bli intressant att se vad som händer med resebranschens prissättning.