Lösa Ilandsproblem

Av , , Bli först att kommentera 12

Mitt synnerligen händelsefattiga liv fortskrider i alldeles för snabbt tempo. Och det som behagar hända sorterar jag in under kategorin icke önskvärda händelser. Som att laddningslampan på bilen börjar lysa när man är i söderstaden och julhandlar.

Fast som alltid så kunde det ha varit värre. Jag satt på nålar hela vägen hem och höll andan och tummarna för att jag inte skulle bli stående på enfiligt längs E4 och bli överkörd. 200 meter hemifrån började ABS-lampan lysa, bilstereon fick frispel och andra diverse märkligheter som inträffar när strömmen är på väg att ta helt slut. Jag tog mig precis in på min gård.
En snabb telefonkonsultation hos lillebror gav diagnosen generatorbyte eller i bästa fall att remmen hade gått av. Det var remmen.
Remmen har alltid varit beställningsvara och man har fått vänta i tre dagar.  Nu hade de ETT enda ex hemma som jag la undan direkt.
Min himla snälla väninna hämtade upp remmen på väg hem från sitt jobb i stan så jag slapp åka in bara för det. Nu väntar jag bara på att lillebror ska ha tid att undsätta mig och att allt går på räls.
Tills vidare går alltså guldvolvon in som ordinarie i bilparken.

Veckans andra elände var att julklapp till sonen som jag inte hittade i stan tydligen fanns på IKEA, billigare och i exakt den kvalité han ville ha. Så trist att man inte kommer iväg dit då!
Det fina med det eländet var att en kompis lyckligtvis ska till IKEA i helgen så jag får den inhandlad. Hurra!
Det är ju liksom trevligt när även Ilandsproblem får enkla lösningar.

Bli först att kommentera

Passa på

Av , , 1 kommentar 19

Från mobilen

Jag passar på. När ungefär alla barn befinner sig på olika platser i landet och den enda hemmavarande dottern sover djupt efter en partykväll i stan ( precis som sin far), så kan mamman göra precis vad hon vill!
Jag kan inte direkt säga att lovorden haglade när jag mms:ade ut bilden på min nyklädda julgran!
Åh, den gör mig alldeles lycklig!

Jag kan tillägga att granen ska göra mig glad i vardagsrummet ända fram till 23 december. Då får övriga familjen, i sann demokratisk anda,  sätta upp den gamla vanliga tråkiga gröna. Jag får se om jag flyttar ut  och bor i uterummet med den rosa då.
Mer kitsch åt folket!

1 kommentar

Den ilskna röjerskan

Av , , 2 kommentarer 19

Igår morse vaknade jag med tät näsa och en grisig huvudvärk som inte ville ge sig. Till slut kapitulerade jag och drog en filt över mig och bestämde mig för att försöka vila bort det någon timme. Givetvis är det då det händer.
Jag hade precis somnat till när det ringde på dörren. Där stod en man som ville byta min vattenmätare. Direkt. Utan förvarning.
”Lycka till” sa jag.
”Du lär inte ens ta dig in i pannrummet utan röjning”.
Han traskade med mig ner och konstaterade att om han skulle komma åt att byta den skulle det mycket riktigt krävas en röjning.
Där började jag brottningsmatchen med mitt psyke. Jag ville verkligen inte röja pannrummet eftersom det stod på min mans att-göra-lista och jag har tjatat en del om det! Dessutom malde huvudvärken i skallen och näsan rann. Men jag är en rätt lösningsorienterad människa uppenbarligen. För precis när jag skulle säga åt honom att han faktiskt fick komma tillbaka nästa vecka hör jag mig själv säga något helt annat.
”Ge mig tio minuter”
Dagen var liksom ändå förstörd på något sätt. Självklart ville både han och jag få det bortgjort snarast eftersom vi nu ändå rent kosmiskt hade lyckats stråla ihop så att det fanns möjlighet denna dag sådär helt apropå.

Eftersom det var tre till på gatan som också skulle få sina mätare utbytta bestämde vi att han skulle börja där och så skulle jag röja ur så att han skulle komma åt vattenmätaren.
”Stressa inte, för det kommer att ta någon timme minst hos de andra” sa han och gick.
Med en djup suck rusade jag upp efter sopsäckar för att börja sortera vad som hur som helst skulle kastas och vad som skulle skickas till återvinning eller bistånd. Den gigantiska lådan med bland annat skor som stod mitt under vattenmätaren kunde jag inte ens rubba, så det var bara att börja tömma.
Jag kan utan överdrift säga att jag hann svära ganska många domar över min man och dessutom ägna mig åt kreativa förslag på hur jag bäst skulle straffa honom för att han inte gjort det han lovat och satt mig i den här sitsen. Arg är bara förnamnet.

Tio minuter senare stod mannen i hallen igen. När, det gick ju inte att byta hos någon annan heller, för alla hade tydligen belamrade pannrum och behövde röjningstid.
”Okej, fem minuter” sa jag och bar lådor, kastade, vräkte, staplade, baxade allt som gick i ett rasande tempo. Men speciellt sorterat blev det ju inte då.
Vattenmätaren blev bytt. När han gått var jag fortfarande så irriterad att jag bestämde mig för att fortsätta sorteringen och röjningen. Jag for fram som ett jehu och framåt eftermiddagen bar det iväg till återvinningen.  Jag var fortfarande arg när jag var klar. Så pass arg att jag tog badrum, toaletter, fönster och några golv av bara farten. Sen sydde jag de där gardinerna åt Julia och började på kuddfodralet mellan en massa körningar till Norrskenshallen.

Egen notering: Ilska fungerar utmärkt som pådrivare, men låt det inte bli en vana.
Idag kommer maken hem efter fyra dagar på resande fot. Gissa vem som INTE tänker röra ett finger då!

2 kommentarer

Intentioner

Av , , 2 kommentarer 14

För att man ska känna sig nöjd med sin dag ska man pricka av det man har hunnit göra har jag lärt mig. Eftersom jag är en mästare på att göra listor så är ju det där med avprickningen en rätt så vital bit. Så låt mig då se vad jag har gjort idag, så att jag kan slå mig ner lugn och nöjd framför hockeyn om en stund.
Sytt gardiner? Nej.
Sytt kuddfodral? Nej.
Postat betalkortsansökan? Nej.
Kittat fönster? Nej.
Målat brädor? Nej.
Men intentionen var ju god.

Frågan är då om jag känner mig mindervärdig, lat, otillräcklig eller har någon liten släng av dåligt samvete?
Svar: Nej.
Jag känner mig just nu väldigt nöjd med att ha såsat bort en halv dag på typ ingenting vettigt. Och mycket piggare dessutom! Borde jag piskas till lydnad??
2 kommentarer

Långa listan

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag har jobbat som en galärslav. Följden av att kombinera det med det normalhektiska familjelivet är att jag sover för lite. På tok för lite. Och det gör mig förmodligen på dåligt humör. Ja eller så var det skitmatchen mot Djurgården !
På den ljusa sidan kan jag i alla fall rada upp en del. Bilen klarade ombesiktningen. Jag har bakat pepparkakor och lussekatter. Julklappshögen är påbörjad. Mitt bygga-in-bron-för-vintern-projekt är avklarat.
Sen behöver jag kanske inte hetsa upp mig för att Att-göra-listan snarare växer än krymper just nu? Eller det överhängande klimathotet som slår emot mig i alla dagens nyhetssändningar. Eller Gaza-konflikten.
Så idag ska jag dra ner tempot en liten aning. Eller en ganska stor aning. Jag ska sy ett par kuddfodral och gardiner till Julias rum men i övrigt bara se fram emot hockey ikväll. Visst låter det nästan meditativt??

Bli först att kommentera

Förstår ni lyckan när man väcks av det där…

Av , , Bli först att kommentera 16

Förstår ni lyckan när man väcks av det där pipande ljudet följt av lastbilstrafik ute på gatan, kliver upp o tänker att man är medvetslöst trött när man ändå fått sova till halv sju och att det här morgonmörkret gör en ännu tröttare….Och man på väg från badrummet sneglar på klockan och inser att den är 03.12 och att man får sova tre timmar till !??!!? Ren och skär eufori !

Bli först att kommentera

De .lyckliga stunderna

Av , , Bli först att kommentera 21

 

Är det ett ilandsproblem när man just har fått vindrutan bytt på sin bil och sen blir bestört när det regnar och stänker skitvatten på den alldeles nya, fläckfria orepade glasrutan?
Större problem än så hade jag inte igår fram till fyra, om man undantar de åtta cyklister som dråsade i gatan med en minuts mellanrum på min promenad från Östra station till centrum. Det var helt enkelt snorhalt.
Tvärtom hann jag shoppa mig lycklig på julgardiner till dotterns rum för 150 kronor, en glitterslinga för 49 kronor och ett våningsfat för 98 kronor. Jag gick hela dagen på stan i lugn och ro, tittade i butiker som det är en miljon år sedan jag besökte, promenerade längs älven i ishalkan, åt lunch ensam till 40-talsmusik och kände mig som någon äldre dam i en film. Helt enkelt strålande.

Förutom ett par tusen på rutan så var min nya baddräkt den största investeringen. 650 jädra kronor och då är den inte ens snygg! Men simmar man många gånger varje vecka så håller inte de där billiga skitbaddräkterna för klor och annat.
Att jag senare på kvällen fick bli irriterad på både bilar, telefonbolag och andra små detaljer lägger jag till handlingarna och låtsas att det inte finns. ”Räkna det lyckliga stunderna blott” som det så vackert heter i visan.

Bli först att kommentera

Skitmatcher

Av , , Bli först att kommentera 10

Skitmatch i hockeyn i allsvenskan. Skitmatch i innebandyn i div 1 norra. Den enda lilla ljusglimten var referatet där storsonen, trots att han inte gör någon av sina bättre matcher, fick bra betyg av Innebandybloggen på VK/VF.

"Petter Lundqvist, som gör sin andra innebandysäsong (!!!), spelar klokare än vad jag och många andra någonsin gjort på en innebandyplan. Om det är någon som förtjänar den utnötta titeln ”pudelklok” så är det han och inte Jens Ledin (som förknippats med uttrycket sedan barnsben)."

Hela referatet finns här.
Idag tar vi nya tag!

Bli först att kommentera

Köttberget på spisen. De sista bitarna av…

Av , , 2 kommentarer 12

Från mobilen

Köttberget på spisen. De sista bitarna av 146 kilo kött är snart nerstoppade i frysen. Närproducerat och en fantastisk lyx att kunna njuta av i vinter! Gissa vad det blir till middag?

2 kommentarer

Tredje gången gillt

Av , , Bli först att kommentera 13

”Du har visst ingen lyckad dag” sa maken till mig när han skulle servera mitt nybryggda kaffe till min väninna igår kväll. När han hällde i koppen var kaffet genomskinligt.
”Nalta vattustart” skulle man kunna kalla det.
”Hur många koppar hade du laddat” undrade han när han hällde ut vattnet och fyllde på nytt och satte på perkolatorn igen.
”Åtta” svarade jag och fortsatte med marängbakelserna som jag inte hade hunnit baka klara.

Tio minuter senare lyste lampan på perkolatorn och jag slog i en ny kopp till den tålmodiga väninnan.
Tja, kaffet var om möjligt ännu svagare. Glasklart.
” Det måste ju vara tätt i filtret på något sätt” sa maken.
”Kör i presson istället så får jag kolla den där sen” fortsatte han.

Jag är ganska rationell vad gäller felsökning. Så det kunde ju inte skada att lyfta ut bryggsilen på en gång och ta en titt på den. Den var – tom. Jag hade inte fyllt på kaffe första gången. Och min man kollade ju inte det, för fylla kaffe tar man ju för givet att en normalt fungerande människa gör.
Det var jag uppenbarligen inte igår.

Jag vet inte om det är en effekt av för lite sömn och för mycket att göra sista dagarna. Sitter man inte i insläppet på matcher i Norrskenshallen så far man som en skottspole mellan olika hallar i Umeå. Noliahallen med domarsonen på lördagmorgon, Elofssonhallen och storsonens innebandymatch i division 1 på eftermiddagen och sen middag med alla barn, något extrabarn, en körning med partylejondottern till Ålidhem och sen bio med familjen på kvällen.  Men hey – söndagen skulle tillbringas i sakta mak hemma med familjen. Så vad gjorde det att jag var lite mör var där vid midnatt på lördag?
 Snett efter två samma natt väcktes jag av sonen som fått en akut domarförfrågan via sms, för match i Umeå på söndag. Kunde jag köra? Ja, det lovade jag i dvalan. En dvala som jag hasade mig upp från med barnens fardagsfika på säng.
Så styrde jag om besöket jag skulle få av svägerskan på söndag förmiddag och hon följde med till stan istället. Medan lillsonen dömde shoppade vi på Biltema, Mio och Cafe Victoria och sen plockade jag upp lillen på Umeå Arena, storsonen på Noliahallen och sen vidare till Nordmaling där lillsonen skulle spela hockeybockey i Norrskenshallen tio minuter senare.
Precis när jag kommit innanför dörren hemma efter hall-logistiken , anlände väninnan och det var då jag skulle brygga kaffe. Och uppenbarligen svackade jag lite i detaljerna.
Tredje gången gillt fick väninnan sitt kaffe och marängbakelserna hann dessutom bli klara.
Barnen hade gjort fantastisk farsdagsmiddag och maken hade färdigställt sin del i mitt första snickeriprojekt.
Man är på banan med andra ord. 
Och tur är det för idag väntas nya roligheter! Min årliga utflykt till Tomtemor! Med eller utan kaffe.
Bli först att kommentera