”Sen”
Chryslern är fortfarande inte körbar. Remlös och kall. Alltså är jag glad att Guldvolvon tuffar på, trots lite sämre komfort.
Men vi har haft lite halvkass värme i guldvolvon. I torsdags hade vi plötsligt ingen alls. Så jag beordrade en påfyllning av kylarvätska, eftersom jag misstänkte att den låg lite lågt. Jodå, det skulle vi göra. Sen.
Men det där ”sen” hade inte infunnit sig innan jag blev tvungen att köra till stan och Isas teater igår i grisvädret och jag tänkte inte sitta och frysa röven av mig i tio mil.
Lägligt nog är maken i Skellefteå sedan i fredags. Han tog bussen. Varmt och skönt.
Det där var ju borta ur mitt huvud fram till exakt några minuter efter midnatt igår när jag kom ihåg att jag fortfarande inte köpt glykol. Och självklart var expansionskärlet bottenfruset när jag kom ut i morse! Jag satte in kupévärmaren under motorhuven för att tina upp den motorvärmarlösa bilen, svor och kastade lite saker omkring mig innan jag besinnade mig och gjorde det jag var tvungen att göra.
Jag borde kunna köra till Sibirien när jag vill, utan att bilen fryser nu! Dessutom är det ju en snygg färg på kylarvätskan nu!
Senaste kommentarerna