Monica Lundqvist - I nöd och lust

Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
 

Vanliga etiketter

» Visa alla etiketter

Kategorier

Miljö (1)
Visar inlägg från februari 2012

Wake up call

05.30 Makens klocka ringer och han  bökar runt i sovrummet för att gå till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu!
06.30 Jag hör dottern stänga dörren när hon går till jobbet. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
07.00 Min klocka ringer. Jag tänker Tack och lov att det inte är jag som ska upp nu.
Ja, tills jag inser att det ÄR jag som ska upp. En snooze kan man väl ta med gott samvete?
07.10 Sonens mobil slår igång på en fruktansvärd volym och nån usel rap-artist skrålar ”I just had sex”  som väckningssignal. Jag tänker Jag går hellre upp än att få en halv hjärtinfarkt av att höra den där smörjan igen!
Min slutsats är att sonens väckningssignal kanske är den som funkar bäst på min hjärna i slumrande tillstånd.

LCHF och dödsångesten

De recenserar böcker idag på morgon-TV. Inte minst alla dessa kokböcker som seglat upp topplistorna. En intressant reflektion var att dagens kokböcker nästan uteslutande handlar om någon form av livsstil. Förr var en kokbok en kokbok, helt enkelt. Allsidig mat. Sen kom de mer nishade kokböckerna om korv, pasta eller vegetarisk mat eller vad det nu kunde vara.
Idag handlar de flesta kokböckerna om dieter i olika former och hur man ska lägga om hela sitt liv. En sorts bibel i en matreligion. Knappt hade folk lärt sig LCHF (lite kolhydrat, högt fett i en försvenskning) förrän LCHQ ( lite kolhydrat, hög kvalité) dök upp.
Och alla de här nya kokböckerna med de nya livsstilarna handlar egentligen om en enda sak enligt recensenten. Att hålla dödsångesten stången.
Med tanke på att jag köpte Julia Childs 60-talsklassiker ”Det goda franska köket” på loppis för ett tag sedan, så borde min dödsångest ligga på en väldigt låg nivå i så fall!

Saken är biff

Jag säger som Gert Fylking. Äntligen! Leksand är klara för kvalserien! Nu laddar vi om!

Simultankapacitet

Kvinnor sägs ju som bekant ha en fantastisk simultankapacitet. Jag har god nytta av min just nu i den hyperintressanta upplösningen av Allsvenskan. Leksand kan säkra sin kvalserieplats ikväll, med två omgångar kvar.

Men man vill ju gärna följa de andra matcherna så just nu ser sneglar jag på Rögle-Södertälje på TV:n, samtidigt som jag ser Mora-Västerås i websändning i min dator. Dessutom lyssnar jag på sportradions websändning för att ha koll på Leksandsmatchen som jag också följer via swehockeys onlinerapportering och Everysports direktreferat i ett antal fönster på min dator.

Det där är ju en enkel match för en fembarnsmamma, men jag kan inte låta bli att undra hur alla simultan-dysfunktionella män gör? Det är ju trots allt statistiskt många fler män som följer hockeyn?
Eller är detta ett av de få områden där simultankapaciteten plötsligt fungerar för män?
Det där borde man ju utforska. Man kanske kan hitta helt nya banor i den manliga hjärnan.

Hall-å, hall-å

Jag är i nuläget högst osäker om jag överlever en kommande kvalserie. Jag har ett hjärta som slår i 180 och då leder ändå Leksand mot Bofors..ja eller BIK Karlskoga som de nu plötsligt heter. Spela roll. En ulv är alltid en ulv om än i fårakläder.
Såhär långt har helgen annars mest tillbringats i olika hallar. Igår simmade vi en timme i Hammarhallen innan vi åkte till Norrskenshallen för att packa ihop lillsonens lags grejer och åka på match i Kempehallen i Övik. Det blev sent hem och en lite dramatisk avslutning då en av lagkompisarna fick åka ambulans till sjukhuset i Övik. Precis som förra bortamatchen i den stan. Vi börjar ha vanan inne så att säga. Efter att ha packat in utrustningarna i Norrskenshallen var klockan midnatt.
I morse bar det iväg till Noliahallarna för att sonen skulle döma hockey och i morgon blir det Umeå Arena tydligen. Däremellan ser jag förstås TV-match från Nobelhallen medan man och son ser TV-hockey från Skellefteå Kraft Arena.
Jag undrar hur man skulle stå sig i en hall-frågesport? Man kanske borde skaffa någon sorts liten karta där man kunde sätta nålar på platserna för alla hallar man tillbringat de senaste åren i?

Bloggat från mobilen Med bubbel och prinsesstårta firade vi nyfödda...

Från mobilen

Med bubbel och prinsesstårta firade vi nyfödda prinsessan och tippade namn. Nu har Jag hamnat i paltkoma och känner att både gorgonzolapasta , tårta och chokladpraliner som sköljts ner med bubbel, zonneblum , amaronevin och tequila Rose borde typ ha varit oätet och odrucket! Värdinnan sover och Jag Ska lägga mig med en god bok. Så ser partylivet ut när man närmar sig 50!

Bloggat från mobilen Ikväll är det dam-middag och i mitt åtagande...

Från mobilen

Ikväll är det dam-middag och i mitt åtagande ingick att rasta kompis hund först. Vilken tur att det sker i storstan! Alltså slipper djurhataren aka Jag själv bli sammankopplad med hunden som bar fram leksaker och gjorde sig till när Jag kom in till stan för rastning. Normalt brukar ryktet sprida sig snabbt  i Nordmaling och alla tror att jag skaffat hund! Champagnen är sprättad och resten på ingående. Underbar torsdag!

Elitserien i Glee

Jag har tronat i ensamt majestät framför stor-tv:n och sett Leksand göra det de skulle mot Almtuna. Stabil 6-1- vinst och ett kliv närmare kvalserien.
Under tiden har Julia och Isa tassat runt och förberett för kvällens Glee-avsnitt. När de bänkat sig tittade Julia strängt på oss och tog till orda, mycket pedagogiskt för att pappa skulle förstå.
- Ingen, jag menar verkligen INGEN får prata under ett Glee-avsnitt. Jag är seriös pappa, hör du det. Du får inte kommentera någonting. Det är som att Skellefteå håller på att vinna Elitserien och jag skulle sitta och kommenterar alla spelare och hur de åker och sådär. Fattar du?!!? Inte ett ord!”

Jag tror pappa fattade för han lämnade vardagsrummet och gick upp till sin dator. Viktiga grejer det där med Glee.

Frakturfakturan

Jag har just belastat kontot med en cypernresa för fyra personer på sportlovet, på ett fyrstjärnigt vingresehotell.
 Ja eller rättare sagt önskar jag att jag hade gjort det. Min man har tittat runt och varit väldigt sugen på att dra iväg på just den resan med våra yngsta barn, eftersom det var ett sånt fyndpris. 
 Istället har jag nu omintetgjort alla reseplaner och satt sprätt på exakt samma summa hos tandläkaren för egen räkning. Gissa vad jag hade valt OM jag nu hade haft något val?

När man ser det i det här perspektivet, att en veckas utlandsresa för fyra personer på sportlovet kostar som min tandläkarräkning, så vill man ju faktiskt bara sätta sig ner och grina.
Jag blev ju så glad när jag var där på undersökning och bara hade ett litet hål. Jag blev mindre glad när hon berättade att jag hade ”frakturer på fem tänder som måste lagas”. Det har alltså gått bitar ur tänderna. Såna som jag gnisslat av på nätterna eller helt enkelt bitit av på dagtid.
Och vad ska man göra? Täpper jag inte till de där jädra frakturerna så lär det ju bli värre.
Så idag har jag åtgärdat det lilla hålet och fyra frakturer. Kvar att göra är en krona på en sexårstand där amalgamlagningen hållit fint i sådär 40 år. Hon trodde dock inte att det skulle hålla med en ny de närmaste 40 åren. Det är väl inte konstigt att jag osökt börjar tänka på mormors löständer och fundera över alternativet!?
Så nu sitter jag här och försöker tänka positivt. Att den bulliga avdomnade bedövade käken i själva verket är en påminnelse om att jag kostat på mig själv en skön behandling. Så att jag liksom ska känna att jag gjort något roligt för pengarna. Because I´m worth it!
Det går sådär.

Frieri

Ikväll var jag beredd att gifta om mig. Jag svär.
Jag säger bara Jensa Bergenström! Vilken kille! Tremålsskytt mot Oskarshamn och det största Leksandshjärtat av alla!
För övrigt var det en skitmatch som jag bara är djupt tacksam för att vi kom undan med två poäng från. Tack vare Jensa! Lite fastare mark under kvalseriefötterna.

Ska man tro sportkommentatorn i sportradion missade jag ingenting sevärt i alla fall.
" Det är nästan tur att det är radio så att ni slipper se eländet".

Bloggat från mobilen Spanskan och hinduerna

Från mobilen

Jag är sjukt glad åt att Isa har praktik på biblioteket den här veckan. Det innebär nämligen att hon med stor entusiasm tog sig an lillebrors och kusinens spanskagrammatik inför onsdagens prov.
 Alltså behövde jag endast vara expert på hinduismen som de har prov på i morgon! Kan det finnas något mer tvingande allmänbildande än att förhöra barn?
Visste ni att det finns miljontals gudar i denna världsreligion? Vem har räknat undrar jag.?
 
För övrigt hade de snitsat till rubrikerna i religionsboken.
Eller vad sägs om "Livets mening - att slippa leva" ?
Eller "Är du fattig? -Skyll dig själv".
Intressanta tolkningar av hinduismen.

Att rå sig själv


Två timmars egentid när storsonens TBS slog Ersboda i innebandytvåan. Lyx.

07.30 Kollar motorvärmaren och dukar frukost
08.00 Packar ut i bilen
08.05 Julia yrvaken i köket undrar om hon också kan åka med till Umeå eftersom hon ska på klassfest sen.
08.15 Jag får ett psykbryt på att vi ska vara iväg om fem minuter och Anton såsar på och letar kvitton och hörlurar.
08.20 Jag får ett nytt psykbryt när Anton sätter sig i bilen utan att ha packat med sig det han MÅSTE ha med sig, nämligen domarväskan.
08.25 Petter, Julia och Anton bänkade i bilen och vi är på väg.
08.27 Jag får mitt tredje psykbryt när min man kör fel redan efter en minut. Sen är jag åkrädd i en timme!
08.45 Anländer Torrböle och plockar upp Antons kompis som ska döma hockey med Anton i stan.
09.20 Släpper av Petter utanför Elofssonhallen på Röbäck. Han har samling inför sin innebandymatch.
09.35 Anländer Ersboda för race på Coop Forum och Myrorna medan vi droppar killarna på Stadium.
10.25 Hämtar Anton med kompis på Stadium.
10.40 Hämtar Isa i hennes lägenhet på Haga.
10.45 Släpper av Anton o kompis utanför Noliahallarna för match.
10.50 Släpper av Julia på stan och avtalar att ev ta hem lite saker på eftermiddagen och åker sen mot Röbäck.
11.00 Ser Petters innebandymatch med blek make och Isa. Vinst! Skönt att koppla bort allt!
12.55 Petter och två lagkompisar vill åka med från Elofssonhallen.
13.06 Får Sms från Anton att hans match är klar.
13.10 Skjutsar Lagkompis 1 till Domarvägen på Teg.
13.20 Släpper av Lagkompis 2 på Norra Majorsgatan på Haga.
13.25 Hämtar Anton och Kompis på Noliahallen.
13.30 Åker för att äta lunch med familj och extrabarn på Pizzeria Lovely.
14.08 Får meddelande om att Antons match på söndag är inställd och smsar svar.
14.20 Lämnar Anton och kompis på stan för att de ska byta Antons hörlurar.
14.30 Parkerar hemma hos Petter på Strombergs väg och pussel- lastar bilen med mattor, fåtölj, bord, etc  som ska hem.  Maken skruvar på ett nytt styre på Petters cykel och lagar handbromsen, medan Petter duschar efter matchen.
15.15 Färdigpackat och lämnar förrådsnyckel och verktyg till Petter som har ändrat sig och nu vill åka med hem till Nordmaling om det finns plats. Självklart. Får bara packa om lite…
15.25 Ringer Julia för att meddela att bilen går hem om hon ska skicka hem något hon inte vill släpa med sig på krogen.
15.30 Hämtar Isas kompis på Solvändan på Haga, eftersom hon vill åka med till Nordmaling. Hämtar Isas packning och trycker in det i bilen bland hockeytrunkar och möbler.
15.40 Plockar upp Anton med kompis på Stadium för fortsatt färd hemåt.
16.30 Släpper av Antons kompis hemma i Torrböle efter en vådlig färd genom drevsnö på Hössjö-slätten.
16.45 Kör nästan fast efter Gräsmyrsvägen i höjd med Brattfors, där det ser om möjligt ännu värre ut.
16.53 Tar oss in på en snöig garageinfart och är Äntligen hemma!

På kvällen pratar jag med en bekant som hör att jag varit i stan denna lördag.
” Åh, har du varit i Umeå? Vilken lyx att få åka själv till stan när man inte har några småbarn att passa och bara får rå sig själv”.

Yeah! Right!

Men så slår det mig plötsligt att Antons bortamatch mot Härnösand är inställd och att jag inte behöver ställa någon klocka på söndag morgon. Jag får sova ut! Jag kan hasa omkring i morgonrock till tolv om jag vill!  Den eufori jag känner är jämförbar med att vinna 25000 på triss!
Och nu är jag glad att jag i alla fall inte behöver kliva upp och passa småbarn! De stora sover nämligen längre än jag!

Ordning och reda

Vad kan väl vara mer underhållande än en fredagkväll med Södertälje-Leksand? Ja knappast Sundsvall-Mora i alla fall! 0-0 efter full tid. 0-0 efter förlängning.
Men Leksand vann planenligt och är ett kliv närmare kvalserien.
Ordning och reda, vinst på fredag skulle man kunna säga.

Vintervisdom

I somras satt min man och delade med sig av sina förväntningar inför vintern.
Maken: Jag vill verkligen inte ha vinter. Jag hatar kyla.
Anton: Jag längtar till vintern. Till snön.
Maken: Det gör INTE jag. Jag hatar snö.
Anton: Jag längtar efter att få åka skidor igen!
Maken: Jag hatar vintern.
Anton: Pappa, du borde verkligen skaffa dig en vinterhobby så du har något att längta till.

Kan man kombinera det där och börja se snöskottning som en vinterhobby tro?

Snorgruppering

 

Det råder undantagstillstånd i huset. Resten av den hemmavarande familjen har däckat i olika influensaliknande sjukdomstillstånd. Julia inledde med halsont, hög feber och gick vidare till hosta och snor förra veckan. Den går numera under benämningen Snorgrupp A.

Dagen efter kom min man hem , fullproppad med alvedon för att överleva dagen på jobbet. Några timmar senare låg han i 40 graders feber, med ledvärk och en fruktansvärd huvudvärk. Inte ett uns av traditionell förkylning, inte ett spår av hosta. Den modellen går nu under benämningen Snorgrupp B.
Julia är på benen igen om är slak och snorig. Maken däremot har fortfarande huvudvärk och är efter fyra dygn med 40 graders feber av förklarliga skäl helt under isen.

I söndags var det Antons tur. Efter hockeymatch och domaruppdrag i Umeå så rasade han ihop på kvällen. Men han tycks ha fått en egen variant. En Snorgrupp AB. Han har haft ont i kroppen, huvudvärk, hostat och snorat med hög feber. En riktig mix av alla usla egenskaper alltså.

Själv har jag en egen variant. Snorgrupp 0 (Noll). Av den finns det två varianter som jag pendlar mellan. Snorgrupp 0 positiv är de dagar jag känner mig på topp och kan bortse från att huset är fullt av folk, snorpapper, medicinburkar, termometrar och ett ständigt brus från TV:n.
Snorgrupp 0 negativ är de dagar jag har ont i kroppen, småont i halsen, en begynnande huvudvärk men faktiskt inte blir sjuk ändå. De där dagarna är värst, för då går jag omkring och biter ihop så käkarna knakar, för att inte explodera titt som tätt. Vilket jag ändå gör mellan varven.
Nu återstår att se vilket virke Isa och Petter är gjorda av. Om de är 0+ eller om de också ska rasa ner i bokstavskombinationerna nu när de varit hemma i smitthärden. Peppar, peppar och så vidare.  Ibland är det inte så dumt att vara en positiv nolla.

Företagsklimat

Jag funderar på att starta ett nytt företag. Jag har ruvat lite på den här idén under vintern och kommit till slutsatsen att det måste finnas en enorm efterfrågan. För dagar som idag, när man tittar ut och inser att man hellre skulle ha tittat in, då borde det ha funnits någon form av behandling.  Jag ska bedriva snöterapi.

Ni vet ju hur ett vaccin funkar. Man tar lite av de där obehagliga bakterierna och tillsätter en lagom dos i kroppen så att den kör igång och bildar antikroppar. Ungefär så tänker jag mig att snöterapin ska fungera. Jag låter helt enkelt folk komma till min mottagning här på garageinfarten och ta del av snön i lite lagom mängd.
Det kommer att fungera ungefär som fanatikerna säger att det funkar med motion. Till slut kan man inte vara utan! Tänk dig att du tittar ut en dag som idag. Vilka känslor väcks? Hopplöshet. Leda. Irritation. Frustration. Aggression. Du lovar dig själv att inte EN vinter till ska du bo kvar i det här inverterade helveteshålet.
 Tillsammans tar vi oss an Det vita oändliga.
Behandlingen sker i fyra steg. Chockfasen är du redan i när du kommer hit. En förlamande känsla av att livet är slut. Det här kommer aldrig att gå. Kanske hamnar du i förnekelse. Tänker att det här inte är sant, det kan inte ha snöat 30 cm i natt.  Och ändå har plogbilen inte ens varit ute och kört upp en meterhög plogkant. Jag låter den här fasen läka ut medan du stirrar på min snö. Snömediterar.
 
Därefter går vi in i motreaktionsfasen. Du inser att du inte kan sitta overksam. Du letar efter en mening med snön. . Du frågar dig VARFÖR.  Här kan jag vara till hjälp och ledsaga dig genom snöns användningsområden. Jag kan få dig att inse att det verkligen inte finns några. Att det här helt enkelt är ett vansinne utan motstycke och att du inte kan göra ett enda skit åt det om du ska bo kvar! När du har sett min gård kommer det genast att kännas bättre. Du inser att din egen infart är rena barnleken i jämförelse.
I bearbetningsfasen kan du börja se framåt. Det blir vår. Snö smälter. Innan dess får man härda ut. Bästa sättet är att ta makten över situationen och dina känslor. Var inte rädd.  Ge dig på snön. Ge igen. Greppa en spade och banka skiten ur den. Vräka den åt sidan. Gläds åt när plogbilen frustar fram och hårdpackar flingorna till ett massivt snöskred just när du ska ut med bilen. Nu är du på G. Ingen, jag upprepar INGEN snö ska få dig ur balans. I slutet av behandlingen i den här fasen kommer du att känna att ditt mående förändrats väsentligt. Maktlösheten har bytts till ilska, som sedan omvandlas till muskelkraft

Det här renderar i en rejäl dos endorfiner när du ser slutet på eländet. I nyorienteringsfasen skapar vi tillsammans ett sunt förhållningssätt till snön. Vi lär oss hata på en lagom nivå. Vi anpassar oss till vintern.
 
Kursmaterial är boken ”Fröken Lundqvists känsla för snö” där du får lära dig allt om alla olika snösorter. Du får en inblick i när det snöar ( typ jämt) hur det snöar ( typ alldeles för mycket) och lite kring de undantag som råder kring snö. Lex ap-kallt till exempel. Det innebär att det normalt inte snöar när det är – 20 grader, men att det uppenbarligen är ett väderförhållande som plötsligt ändrats i vinter.
Antalet kurstillfällen beror på mängden snö. Jag skulle tippa på att vi kan köra dygnet runt i sex månader.

Vad händer då vid nästa snöfall? Jo, det kommer förmodligen att kännas exakt likadant. Du kommer att få ett återfall. Och då finns jag där med min snöterapi igen, det är det som gör det hela så genialt.
Efter upprepad behandling är förhoppningen att du kommit ett steg längre i din utveckling. Du har hittat ett sätt att hantera snön. Du har installerat elslingor under din garageinfart. Du har kanske byggt tak över din gård. Bokat en halvårsresa till Thailand. Eller så har du gått den smala vägen och kan inte få nog av snö. Du kanske har köpt ett par skidor. Börjat bygga bivacker på gräsmattan. Oavsett vad så kommer du aldrig mer att se en plogbil utan att tänka ”jag kan kontrollera min snöaggression”.

I svårare fall kan medicinering bli nödvändigt. Choklad, konjak och saltlakrits har samtliga visat sig ha utmärkta dämpande substanser för just den här typen av åkomma. Vid lindrigare symptom kan det räcka med en äggtoddy.

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det, som de säger i Svenska spels reklam. Och att jag börjar blogga igen måste väl vara jämförbart med en Lotto-vinst för er? Det kan väl inte vara det minsta förmätet att se det så?

Som om ingenting har hänt dyker jag upp här igen lagom till Alla hjärtans dag. Och rent krasst skulle jag ju kunna säga att det är precis så. Ingenting HAR hänt sen sist. För lite så känns det ju när vardagen snurrar på. Inget märkvärdigt har hänt.

Men Livet pågår. Då händer det en jädra massa på ett halvår. Märkvärdiga saker också faktiskt. Ledsamma saker, som att min svärmor lämnade oss i höstas.
Glada saker som att dottern äntligen har köpt lägenhet i Stockholm och att sonen har tagit sin sjukgymnastexamen.
Kalkylerade saker som att Leksand med största sannolikhet tar sig till kvalserien. Otippade saker som att det plötsligt dök upp en intressent till titeln svärson i nyårshelgen.
Och plötsligt så fick jag lite lust att skriva igen. Jag har haft förmånen att träffa så många snälla människor som säger att de saknar mitt bloggande.
Så nu kör vi så det ryker tycker jag. Det här kan bli ett hur spännande år som helst! Jag har nämligen just gått in i mitt sista år som ung och lovande. Nästa gång fyller jag 50. Ni fattar vad det kan innebära?
Livskris grand mal? Jag kanske börjar klä mig i leopard och blondera håret? Drar iväg till Gambia och dansar ? Åker till ett indiskt tempel för att hitta mig själv?
Eller så blir jag vid min läst och fortsätter att röra runt i havregrynsgröten varje morgon?
Den som lever får se. Och ni med. I´m back!