Ready for takeoff. Flight xxx to Malaga. Allt har funkat otroligt smidigt. Nu blir det fyra sovtimmar innan vi landar i solen. Alla fem damerna är på strålande humör. Livet leker liksom.

Den rosa tiden är här! Kungsträdgården är som mest bedårande just den här veckan när alla träden blommar. Jag tycker Jag matchade fint! Efter ett glas vin i solen sitter Jag och min färgglada väninna( i bakgrunden ) på centralen och väntar på Arlandabussen för att sammanstråla och ladda upp. Splendid är ordet!

Solen skiner och knopparna spricker upp i rasande fart här nere nu. Frukost ska intas i solen i utemöblerna på innergården minsann! Igår promenerade jag runt i fyra timmar och gick gator jag aldrig gått, innan jag mötte upp min kompis inne i stan. Då hade det mulnat på så ett stort glas varm choklad på favoritfik på Odengatan satt fint. Lite vemodigt eftersom jag senast var där i sällskap med Eva som dog i cancer ett halvår senare. Ett stort glas varm mjölk och en liten chokladboll som man får smälta ner i den heta mjölken till lagom styrka var en perfekt hyllning till Eva som verkligen kändes närvarande just där och då. Sen mötte jag upp dottern som jobbar i närheten där, gick förbi mitt gamla jobb ett par kvarter bort och tog den välbekanta tunnelbanan från Odenplan. Det känns så märkligt att det här var min vardag en gång i tiden. Alla gånger man sprungit i den korta trappan från perrongen. Vi strosade hem i duggregn genom Sundbyberg och köpte med oss en fantastisk pita gyros på väg hem.Middag i kartong i soffan framför Vem vet mest, Livet efter utöya och sen Fråga Olle-dokumentären om porrfilmsinspelning. I sanning en blandad meny. Idag ska jag träffa barndomsväninnan på stan och sen Ska vi möta upp min kompis från Umeå för gemensam middag. Det blir vår inledning på tantresan som går av stapeln imorgon.

Min dotter har onekligen en del intressanta hushållsredskap i sin ägo. Min väninna blev förtjust i korkskruven men insåg snabbt att den , precis som andra liknande föremål, "lovar runt och håller tunt " Jag läser roman vid frukostbordet och tuggar på stenugnsbakat surdegsbröd med nötter och aprikoser. Idag tänkte vi gå in till stan efter en förmiddag i Sundbyberg som verkligen är en trivsam plats att vara på. Här har Inte en galleria fått fäste än, det ser ut som ett centrum gjorde när Jag var liten och affärerna fortfarande låg med egna dörrar längs gatan. Jag skulle lätt kunna flytta hit! Dagens uppdrag är att köpa en tunn kofta och hitta den perfekta cykelvägen till Vasastan , eftersom stordottern ska börja cykla till jobbet. Det känns som ett helt lagom uppdrag att utföra idag!

Det vore trevligt att bo någonstans där gräsmattorna ser ut såhär samtidigt som Jag fortfarande måste pulsa i snö på min egen! Promenerade runt i Sundbyberg och Duvbo med min kära väninna i fem timmar. Det är lite av en lyxsysselsättning att bara kunna gå runt utan mål och titta på alla vackra hus och trädgårdar. Sju kyrkor och en kyrkogård senare lagade vi mat ihop i stordotterns lägenhet och tillbringade kvällen i hennes soffa.

Nu Ska tanten ut och flyga. Efter en logistikdag i stan med lift in med väninna, lån av hennes bil, transport av cykel och sedan också barn till Midgård, avslutade jag med avskedslunch med väninnan och återlämnade bilen. Jag känner mig som en hundraåring när jag inte ens vet hur alla dessa incheckningar fungerar numera, men det pep minsann i telefonen av sms-incheckningen och det funkade fint att dra sitt flygkort också. Teknikens under. Nu ska jag trycka in öronpropparna som utjämnar trycket och se om de är så bra som folk påstår. Tänk om jag inte ens får ont i öronen av en flygtur vid lågtryck?

Igår tillbringade jag första halvan av dagen med att leta efter en Windows 7-skiva som min man behövde för en ominstallation på sin dator. Dessutom letade jag hans två badmintonracket som han inte heller hittade och som fortfarande är helt försvunna sedan nyårsafton.  
Jag tillbringade timmar åt att svära i tysthet över hur sjukt dålig ordning han har på sina saker och på hur förbannat mycket tid som går åt till att leta sånt han inte vet var han har lagt.

Straffet kom direkt och precist med klinisk precision.

Jag fick nämligen tillbringa tre timmar efter att leta min svarta väska, där mina solglasögon ligger. Den som inte har använts sedan jag var i Grekland i september och som jag med all säkerhet har lagt på ett bra ställe. Jag vet bara inte var. Den är fortfarande borta.
Jag säger som min syster sa en gång när hon ägnat hela dagen åt att leta diverse saker  hemma.
 ” Det borde vara i lag förbjudet för en slarver att gifta sig med en slarva”.

Jag säger som Gert Fylking. Äntligen! Jag har ägnat min lördagkväll åt fylla. Eller snarare ATT fylla i. Men nu är årsbokslutet klart och deklarationen inlämnad och det är alla tiders rekord att jag har gjort det så här långt innan deadline. Det fanns naturligtvis ett skäl till det också. Jag hade kniven på strupen precis som vanligt.
Men det är ju för den skull inte mindre skönt att ha det bortgjort, tvärtom!

Nu luktar här popcorn, filmen är på standby och vinglaset upphällt.

Jag plockade in gårdstomten i garaget i förrgår. Samtidigt satte jag ut några krukor vårblommor och packade upp mina nya fina rosa och turkosa solstolar.Det är ju vår. Vår. VÅR. Inte vinter. Snacka om förnekelse och självbedrägeri!
 Jag borde ha gjort tvärtom. Satt in de där solstolarna och släpat ut tomten och väntat på vintern.
Hur kan det bara fortsätta och fortsätta och fortsätta att komma ner saker från himlen!?!?!

Vi har en simhall nära oss. Om man blundar när man ligger i vattnet kan man lura sig själv att tro att det är sommar en stund . Möjligen är det därför jag har simmat fyra dagar den här veckan redan. Jag tänker ägna mig åt samma verklighetsflykt idag. Särskilt sedan jag just hörde på nyheterna att det är ett snöoväder på väg mot Norrland?!?!?
Det får väl helt enkelt bli min strategi i tolvstegsprogrammet för snöhatare. Sinnesrobönen.

Jag har inte pratat med min man sen före matchen igår. Jag satt i köket och såg hockeyn därifrån, för jag insåg att jag skulle kunna bli ett störningsmoment med min blotta närvaro i vardagsrummet. Någon får liksom ta smällen, även om vi i det här slutspelet konsekvent har hållit på samma lag(möjligen med undantag av matcherna mellan Luleå och AIK)  
Julia balanserade på en smal lina när hon redan vid middagen drog egna slutsatser om matchutgången efter att ha snappat upp ett och annat senaste veckan. Eftersom hon är totalt hockeyointresserad så blev alla helt ställda när hon plötsligt meddelade att ”Lee Goreen spelar inte ikväll” före min man ens har kommit åt laguppställningen.  
Det var av förklarliga skäl en ganska dämpad stämning här hemma efter matchen. När slutsignalen hade gått åkte jag och hämtade Anton och hans kompisar i Lögdeå och det var knäpptyst i bilen hela vägen hem.  Jag gick raka vägen upp och la mig och det sista jag hörde i dimman tror jag var att storsonen hade satt pengar på Brynäs, för om det skulle bli så att Skellefteå förlorade så skulle han åtminstone kunna vara glad åt att han vunnit pengar. Skulle Skellefteå vinna så var det en smal sak att ha förlorat lite cash. Sportslig logik.

Jag är en mästare på att läsa med ett halvt öga – och liksom bara uppfatta vad det står. Eller rättare sagt en mästare på att se vad det INTE står.
Till exempel annonsen där jag läste ”vill du arbeta med de besvärliga kurderna” fast det stod ”vill du arbeta med de besvärliga kunderna”.

Igår på Facebook hade Coop ställt en dagens fråga som jag bara såg i ögonvrån.
Eller rättare sagt, jag såg bara svarsalternativet.
Jag tyckte att översta alternativet ” Jag har redan grälat” lät intressant och funderade vilken fråga de ställt.
En smaskig relationsfråga att gotta sig i??
Alternativ två och tre var  ”När gandalf säger att det är dags” och ”Jag väntar till i maj”.  
Men vem väntar till i maj med ett rekorderligt gräl?  

När jag sen scrollade upp och läste själva frågan fattade jag först ingenting. Vad var det att gräla om?
Saken hade fått en lite annan innebörd om jag hade läst översta svarsalternativet rätt från början.
Där stod nämligen inte ”Jag har redan grälat”. Där stod ”Jag har redan grillat”.



 

Jag gissar att det  är glada miner hem i bilen just nu. Det kan behövas i det här vädret. Jag hoppas att småkusinerna knoppar in i bilen för annars lär det bli en tung morgon i syrrans hus i morgon. Jag har mindre medlidande i min egen familj.

Själv surfar jag runt i etern och läser om hockeyvärvningar och annat viktigt inför nästa säsong.
Där snavade jag över en artikel om en stackare som gått samma öde till mötes som storsonen. Den kan man läsa HÄR . Samma elände, samma åtgärd och samma farbror doktor. Jag blev nästan nostalgisk ! Men Petter missade åtminstone ingen SM-final.

Maken, lillsonen och hans kompis gick just in i depå. Depå Trädgårdsgatan alltså. Kom ilande från skola och jobb, kastade cyklarna, högg plastlådan med matsäck, tog biljetthögen och störtade ut till bilen med en massa fula svart-gula detaljer kring halsen. Med en rivstart backade de ut från uppfarten för att hämta småttingkusinerna och sen storsonen i stan, för vidare färd mot Skellefteå Kraft Arena i skitvädret.
Julia och jag är alltså ensamma hemma ikväll och jag funderar på middagsbestyr. Ska jag rumstemperera den lagrade camemberten och korka upp vinet redan nu? Ska jag steka den ekologiska närproducerade oxfilén tillsammans med lite färsk sparris?

Igår klockan 10 släpptes biljetterna till SM-finalen mellan Skellefteå och Brynäs ikväll. Jag lovade boka. För er som aldrig har provat att köpa biljetter till ett attraktivt evenemang kan jag berätta att det är bland det mest adrenalinframkallande man kan göra!

Just nu är det mycket svårt att koncentrera sig på något annat än rättegången mot Anders Behring Breivik. Det är en mycket suspekt upplevelse att se direktsändningen från rättegången och höra åtalspunkterna läsas upp, samtidigt som han sitter där mitt framför mig på 42 tums-skärmen

Breivik sitter med nedslagen blick. Jag undrar vad som rör sig bakom det ansiktet. Vad tänker han? Vacklar han? Känner han något?  Är han så oberörd som han verkar? Vad ser han framför sig när alla offer och skeenden läses upp? Och hur mår hans advokat?
Hur anhöriga till alla inblandade mår, det kan jag inte ens sätta mig in i. Det är bara så fruktansvärt, ofattbart, djupt tragiskt alltihop.

-  Ikväll kan hockeyn vara slut för alltid, sa storsonen dramatiskt vid middagen.
Jag såg hur förhoppningen tändes i Julias ögon, samtidigt som hon insåg att hon ju inte gärna kan sitta och hoppas på att Brynäs ska vinna över Skellefteå idag. Eller kunde hon det?
Det steg liksom upp en läsbar tankebubbla över hennes huvud, där jag kunde följa hennes inre diskussioner. Slippa hockeyvrålen, härska över TV:n mot att ha en deprimerad pappa i tre veckor framåt. Marigt val.
- Men NHL-slutspelet är ju kvar och sen blir det hockey-VM, sa maken.
Jag såg den där förhoppningen i hennes ögon släckas lika snabbt som den tänts. Den där tankebubblan sjönk som en sten. Hon kapitulerade inför det faktum att hockey liksom ingår i ”det eviga kretsloppet”.  Sen stängde hon in sig med sin dator och sin lillasyster och drömde om en årstid när man faktiskt inte kan se någon hockey alls.
Vi övriga har bänkat oss framför TV:n för att hoppas på att säsongen fortsätter i en vecka till.

Snacka om att landa med en hård duns mitt i vardagen. Maken åkte till jobbet och jag skulle ha en tvätt- och uppackningsdag i godan ro hade jag tänkt.
Dessvärre hade jag glömt att Isa skulle ha ett gäng tjejer här, plötsligt stod Petter i hallen efter nattjobb , Anton bjöd in till LAN med några kompisar här hemma och Julia skulle ha tjejkväll med sin Fantastic Four, med andra ord tre till.
Och eftersom middagsgästerna hade lite olika saker att ta hänsyn till, som mjölkprotein- och äggallergi, laktosallergi, vegetarisk kost etc, så tog jag den enkla vägen och gjorde veganmat till lunch och middag. Mathavre, ratatouille, nybakt havrebröd  och vid-sidan-av-korv till lunch, följt av olika sorters lasagne till middag. En vegan och en köttspäckad laktosfri. Typ. Däremellan agerade jag taxi mellan , affär , förskola, tågstation, affär, förskola, tågstation igen osv…

För övrigt avlöste fnitter och vrål varandra under hela dagen. Inledningsvis skratt med företagstjejerna som skulle förbereda sig inför Mässan i Stockholm i maj, därefter vrål av de fyra pojkarna som såg olika hockeyklack-klipp på Youtube och drömde om att spela division tvåhockey inför Bajenfans på hovet,  sedan nya glada skratt och högläsning av Oyster Boy kring köksbordet av företagsbrudarna igen, innan Fantastic Four tog över kaffekannan och som vanligt hade väldigt roligt runt köksbordet, i pauserna i SM-finalen.
Hur det vrålades däri hockeysoffan när det nu kom till STORA pojkar med bättre röstresurser än de tonåringar som trängdes i soffan under dagen, det lämnar jag åt er att fantisera om. Ingen lek kan jag säga.
Jag resignerade och gick upp för att lägga mig i min säng och se hockey i en lite mindre" ljudtät " miljö.
Där var det redan fullbelagt av dotter och kusin som tronade bland mina kuddar djupt försjunkna i en film. Jag blev erbjuden en plats i sällskapet. Då var det nära att jag bröt ihop.

Det är underbart med ungar hemma, med påsklov, med kompisar, med nattliv. Det var ju trots allt inte mer än 16 pers hemma igår. Men jag somnade som en klubbad trots glada tillrop från sonens rum bredvid , vilket jag hörde sista gången vid femtiden i morse. Morgonstund har guld i mun kände jag när huset var alldeles knäpptyst i morse när jag klev upp.  Det kanske är medelåldern?

Då köööööör vi då! Samma procedur igen, den här gången i Stockholms rusningstrafik. Gissar att det kommer att kännas lugnt när hon återgår till trafikskolan i Umeå igen nästa vecka. Med ett kort mat - och IKEAstopp i Sundsvall så räknar vi med att landa hemma i tid till fotbollsträning och Glee och andra enormt viktiga händelser. Själv kanske Jag får skotta snö? Rapporter hemifrån ger vissa farhågor åt det hållet.

Gaaaaaalen dag i huvudstaden. Eller något ditåt. Jag och Isa har roat oss med att prova kläder av varierande karaktär. Eller Vad sägs om den här ljusblå drömmen med ett liv fullsmäckat av små rosor? För övrigt inledde Jag dagen med att titta på växthus på willab i Bromma. Följt av ett besök på Sidenselma och sen lunch på pizzahut innan Jag har provat kläder och skor på Lillsonen i en eon ! Nu äter vi gomiddag hos dottern i sumpan och ladd ar för hockey! Jag ska försöka engagera mig i smfinalen. Det krävs lite vitt vin för det !

Nördar som spelar CS har säkert förståelse för vårt stopp i Mjölby. Det finns nämligen en bana i spelet som är gjord som Mjölby centrum av alla platser på jorden. Storebror har velat hit förr men vi har blåst förbi av tidsskäl varje gång. Nu ville Anton dit för att se om det ser ut som i spelet. Efter visst letande hittade vi i alla fall starten på banan och sonen Var lyrisk. Jag kan nämna att det bara var han och Jag som klev ur bilen i regnet! Vad är det där att se kan man ju fråga sig? Tja, Jag tänker att man bör ha respekt för allas intresseområden. Om nu det här är hans hållplats på resan så är den ju Inte mindre värd än mitt besök i domkyrkan. Han har ju dessutom fått en rätt bra geografilektion på väg hit.

Köra bil i Göteborg är ingen lek. Övningsköra i Göteborg är ännu mindre lek. Nu har vi sagt hejdå till lillebror och hans familj och tuffat ut på väg 40 för vidare färd mot Stockholm. Isa övningskör och tränar att köra efter anvisningar, Anton förevisar sina kriminellt dyra nya fotbollsmålvaktshandskar som tydligen ska rädda allt som en bättre spiderman och Sofia sover tungt utspridd över tre platser i baksätet. 5.28 i morse kom hon hem efter krogsväng med plastkusinen , Jag vet den exakta tiden eftersom Jag fick pallra mig upp och släppa in henne. Jag känner mig lite mör efter händelserika dagar och njuter faktiskt av att halvsova i bilen med den första dagen med regn. Vi hade i alla fall tur med vädret!

Shots efter en påskdag är ju aldrig fel. Under en något bakis-seg dag efter påsknattsmässan har Jag ändå lyckats luncha med en chatkompis sedan tio år tillbaka ( mycket trevligt) äta glass med min man på stan, dricka en massa rosevin med min bror, prova svägerskedotterns 20cm klackskor, gått till hemköp salongsberusad och handlat hygienartiklar samt satsat på vita boxen medan bror och jag skapar de mest fantastiska hamburgare i denna värld tillsammans med ett dyrt italienskt rödvin! Detta är semester!

Nattvard, syndernas förlåtelse och en helt magisk upplevelse var påsknattsmässan i Göteborgs Domkyrka. Helt fantastisk kör, otrolig akustik och en suggestiv upplevelse med en mörklagd kyrka som gradvis tändes upp av levande ljus som vi alla fick när vi gick in. Jag är lyrisk och tänker bums göra detta till en tradition. Dessutom fick vi promenera ner lite påskmat i ett riktigt skönt kvällsklimat. Bara det var värt en del !

Götttlabårrrg är intaget och det är lillebrors Coleslaw -burgare också. Kusinerna ska köra singalong medan Jag dricker rosé och ser den fullkomligt betydelselösa matchen mellan Leksand och Örebro på min dator. Skönt att vara på plats och nu väntar några lata dagar i Götet. Dessutom vann storsonens lag sin match i kvalet till division 1 så vi har all anledning att fira.

33 kvadrat och bara fem personer- Det är ju hur lyxigt mycket utrymme som helst. Familjens Skellefteåfans ser en deprimerande match, Sofia för andra gången dessutom eftersom hon kom från Hovet för ett tag sedan. Hon påpekar att jag måste notera hennes pokerface. Eftersom det bara är jag av övriga som har koll på resultatet så gör Jag just nu upp planer för hur påskafton ser ut. Nu blir det ju nämligen en match till då. Jag hade hoppats slippa det ! I morgon bitti drar vi till lillebror i Göteborg för traditionellt påskfirande. Skönt!

Pisspaus utanför Gävle. Här är det vår minsann! Förutom att glädjas åt att vi åker åt rätt håll och slipper stå i den tre mil långa stillastående bilkö som är på väg norrut så har min man väldigt roligt åt den vita amerikanska bil som har en registreringsskylt med bokstäverna "TOYBOY"

Monumentet över mina resors början stiger upp ur havet vid Höga kusten. Vedabron är för mig en symbol för att Nu är Jag på väg, på väg mot något trevligt! Vi är verkligen lilla familjen med bara de två yngsta barnen i baksätet. Framåt kvällen intar vi dotterns lägenhet i Sumpan. Den sjätte SM-semifinalen ska vi se någonstans, allt beror på VAR vi befinner oss NÄR. Livet är fullt av överraskningar.

Återstoden av dagen. Vilken lyx att bara lämna allt på diskbänken och glida ner mellan svala sidenlakan efter en himla trevlig dammiddag. Givande diskussioner om högt och lågt, djupt och ytligt, glatt och sorgligt. Det enda jag kan klaga på är att jag är på tok för mätt! Men självinsikten säger att det är ett ilandsproblem och att det dessutom är mitt eget fel. Dock är Jag belåten med att jag lämnade det sista vinglaset orört. Jag tror det lönar sig i morgon.

Nej Jag kastade Inte in handduken. Istället blev det till slut dags att hänga in tröjan. Det är bara att gratulera Timrå och Rögle till elitserieplatserna. Trots allt föll Leksand med flaggan i topp och gjorde en kanonmatch mot Timrå ikväll. Mitt i allt elände kan Jag i alla fall känna mig nöjd över att ha fått byta ut en fruktansvärt tråkig bortamatch mot Rögle mot en betydligt roligare mot Djurgården nästa år i allsvenskan. Det Ska bli kul att se matcher på Hovet igen . Alltid något. Nu laddar jag om för trevligt påskfirande i Göteborg istället. Lugn och avslappnad. Vad är väl en bal på slottet liksom....?

"Just när du trodde mardrömmen var över".
Just den raden kommer jag ihåg från ”Alla helgons blodiga natt 3” eller något liknande. Och det var precis den känslan som infann sig igår morse när jag måste gå ut och skotta, jag upprepar SKOTTA, när jag skulle köra dottern till bussen.
Med bedrövelse tittade jag på mina översnöade trädgårdsmöbler som jag just plockat fram!

Min man tyckte jag var petig och överdrev snönhelvetet när jag körde ut honom igår kväll i samma ärende. Han sa ingenting, men sånt märker man ju!
Men kontrollmänniskan han är gift med hade ju redan konstaterat att det inte fanns en chans i världen ( eller på andra varmare platser heller för den delen) att den här isiga snömoddssörjan skulle smälta bort de närmaste dagarna:
Inte med tanke på hur förbannat kallt det ska fortsätta att vara! Jag hade redan visualiserat hur jag skulle halka omkring på en gropig glashal infart och bryta lårbenet lagom till påskhelgen.

Så när han lyfte ändan ur soffan efter Skellefteåförlusten och gick med tunga steg mot sovrummet och kudden satte jag upp stopphanden. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle gå ut och skotta själv igen, men så tänkte jag att lite frisk luft och fysiskt arbete för att få ut hans hockeyfrustration/aggression kunde vara lämpligt. Så som den godhjärtade människa jag är så tvingade jag ut honom för hans eget bästa.
Väl därute insåg han att det faktiskt var nödvändigt med en skottning.
Själv konstaterade jag att det var ett mycket dåligt beslut att för en enda j-la gångs skulle plantera ut lite påskliljor och andra påskblommor för att ”möta våren”. Note to self. Gör inte om det!
Jag tog in blommorna. Sen tände jag den mer passande jultomten som står kvar på gården, drog täcket över huvudet och låtsades att det var julhelg. Fatta vad snabbt det kommer att bli vår iår då!