Guldregnet har börjat! 3-0 trots trötta spelare....

Guldregnet har börjat! 3-0 trots trötta spelare. Bitmärken i medaljen ! Nu tycker jag vi fortsätter att håva in medaljer.
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.

Guldregnet har börjat! 3-0 trots trötta spelare. Bitmärken i medaljen ! Nu tycker jag vi fortsätter att håva in medaljer.

Dagens sista match för Isa i Umeå fotbollsfestival. Mycket viktigare än OS-invigningen. Vi hoppas på dagens andra vinst och sov morgon i morgon!

Badtunnebad med såpdoft och tallbarr, med avslutande kvällsdopp och simtur över sjön. Det gäller att suga ut det sista av sommaren. Väninnan med man och mamma har åkt hem, liksom min mamma med sambon. Man, stordotter, brorsdotter och svägerska spelar spel, lillebror med son och Anton är ute och fiskar och Petter och Julia har sagt godnatt eftersom jobbilen går 06.00 i morgon bitti. Isa sover för att vara pigg inför match i morgon. Fotbollsfestivalen inleddes tyvärr med förlust för Isas lag Hörnsjö, men i morgon tar vi nya tag igen.

Sommar på fårskär. När solen Inte värmer får man ta till samma metoder som lillkusin Leo.

Kusinbädd i spelhålan. Olika storlekar och åldrar.
Förr om åren tyckte jag det hörde till föräldraplikten att man hade lite koll på vilka so vistades i mitt hus. Det där har jag jobbat bort helt. Nuförtiden går jag en runda varje morgon för att kolla vilka som sovit kvar. Typ.
Syskonbädd är ju ett välkänt begrepp. Här är sommaren fylld av kusinbädd istället. Anton vill inte byta bort sin 120 breda säng, för "hur skulle det gå på sommaren då när alla kusiner kommer???"
Trångt och varmt, men värme kan man ju inte få för mycket av i sommar. Varmt inte minst för att tre datorer och en stor TV med tillhörande spel håller dem varma i det överfyllda elektronikrummet.
Bäddsoffan var för övrigt redan full av ”halvsyskonet” som Antons bästa kompis numera kallas i familjen. Sommarlov som sagt.

Trästockfestivalen ikväll! Jag rockar i hårdrocktältet till Blister Brigade men resten av familjen var inte lika peppade. De gick till pysseltältet istället. Något är definitivt fel på min familj.

Kvällssol och spegelblank sjö. Efter en hel dags snickrande kändes det helt logiskt att ta en tur runt sjön och skaffa sig nya byggnadsidéer hos andra stugägare. Eller helt enkelt ta barnen på en sightseeing och visa var jag dök från klipporna som liten, var man lekte Robinsonliv på lövön och var man drog upp de största abborrarna. Viktiga generationsminnen att föra vidare medan badtunnan värmdes upp. Nu är det strax dax för kvällsdopp med maken. Något säger mig att han vägrar sjön och nöjer sig med tunnans 41 grader.

Morgonens fiskafänge gav en lunchfirre till mammas sambo Bosse. Själv nöjer jag mig med en filtallrik och en hårdmacka i solen på altan innan jag sätter mig med datorn för att jobba. Grannens tupp gal desperat för att få upp resten av familjen som sover djupt. Tror tuppen kan ta en paus och återkomma vid halv tolv-tiden för ett nytt försök kanske?

Tiden står still här. Stugan är stugan. Här hinner man lösa korsord, spela spel och läsa böcker. Och då hinner man fundera på sånt som borde göras också. Som att måla om, snickra en ny bro eller bygga en kompost. Cirkelsågen och skruvdragaren slank med i packningen. Tillsammans med en back öl och en vinbox. Det är ju trots allt semester!
Så kom då äntligen jordgubbarna och med dem förstås alla jä-la fåglar som plötsligt tänker festa i mitt land! Trots nytt nät så frasade det bara av fågelvingslag kring mina öron när jag kom ut i morse. Det var bara att snickra ihop en äkta fågelskrämma och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med att kunna återanvända gammalt skräp som vi har liggande. En och annan sparv kanske darrar?

På sommaren ska man odla skägg. Min man har länge legat i topp, men frågan är om han inte fått för tuff konkurrens av Isa nu??


Det verkar som att vi Inte gör så mycket annat än äter och dricker under sommaren. Och just nu känns det onekligen så. För man hinner just så pass duka bort frukost innan man ska förbereda middag och middagen tenderar att bli en fyratimmarssittning helt i klass med nobelmiddagen tidsmässigt. Och sen är det bara att rapa och gå och lägga sig. Så man orkar med frukosten. The circle of life.

Arbetsläger hos familjen Lundqvist del 2. Någon måste ju övervaka arbetet också. Vissa av oss är helt enkelt födda till arbetsledare. Och det är ganska ansträngande ska ni veta.

Arbetsläger hos familjen Lundqvist del 1. Lördagkväll och den som arbetar syndar icke!

The Eagle has landed. Stordotter med pojkvän har anlänt. Familjen är komplett. Nu spelas det spelet "Place" och på vinden har sönerna och kompis lan och sitter i mörkt rum med typ 30 graders värme. Life is Good som man säger.

Om någon för ett ögonblick trodde att Jag skulle låta lite regn sätta stopp för mina utebakningsplaner så kan ni ge upp. Lite regn Har väl ingen dött av? Ja ingen utom resten av min familj förstås..de ligger tryggt ihopklämda framför tvn !

Skruvdragaren är min mans bäste vän just nu. Av många skäl tydligen
Min man bygger flitigt på min lilla skräpbod. Han kapitulerade inför virkeshögen och takplåten på gräsmattan. Och det blir så fint, så fint!
Hans älsklingsverktyg är tydligen den uppladdningsbara skruvdragaren.
”Det bästa med den är att den måste laddas mellan varven, och då får man ta en paus” sa han bistert igår eftermiddag.
Nu funderar jag på om jag ska skaffa dubbla batterier så att han slipper såna där ofrivilliga arbetsavbrott?
Eller så får han ladda upp sig med Masterchef Australia säsong 37625 medan skruvdragaren laddas bredvid.

Hövolmen har gjort sitt återinträde på Levaråkern! Isa hade sitt 18-årskalas igår. En sådär tre månader försent. Behöver jag säga att extraordinär klädsel och frisyr var temat, hämtat från Hungerspelens stadsfolk. Efter kantarellsoppa och rostbiff med bönsallad avslutades kvällen med glace au four på browniebotten med cointreauflamberad maräng. Man vill ju Inte gå den enkla vägen liksom..
Jag är lite road av att läsa horoskop. Gärna någon dag i efterskott så att jag kan konstatera att det inte stämde eller tvärtom. Att det stämde.
Det känns som att det är snabba kast mellan fest och vardag, mellan glädje och sorg, mellan arbete och vila. I torsdags morse åkte jag ut till stugan för att övervaka sotningen av skorstenen som min kompis murat om och nedre inre delen av öppna spisen som jag och min svåger murade om.
När jag var klar hämtade jag ett partytält till ett 40-årskalas, åkte hem dit och lastade av det, hem och duschade och knöt handblommor innan jag begav mig på begravning efter Lennart.
Efter minnesstunden åkte jag hem och drog av mig klänningen innan jag for iväg för att sätta upp tältet och sedan vidare hem för att göra potatissallad till födelsedagsbarnet.
Det gäller att hinna landa i känslan, leva här och nu, om man ska få ihop pusselbitarna. Den dagen jag sitter på en begravning och funderar på om jag har med mig alla pinnarna till partytältet är det nog dags att tänka om.
Där är jag tack och lov inte. Det är synnerligen enkelt att böja på nacken och bli ödmjuk inför livet och döden när man tar avsked av någon.
På fredag jobbade jag häcken av mig på förmiddagen innan jag åkte på vernissage på Uppgår´n, följt av 40-årsfest och sen nerplockande av partytält innan vi cyklade hem i duggregnet. På lördag morgon anlände en väninna från Stockholm och vi lagade mat, bakade och pratade oavbrutet ända till sängdags.
Pigg och rask jobbade jag ett par timmar på söndagsmorgon innan jag skulle följa änkan till kyrkan och lyssna på tacksägelsen. Det gav mig sannerligen ett nytt tillfälle till eftertanke och möjlighet att gå ner i varv. Jag borde faktiskt göra det oftare insåg jag.
Efteråt åkte vi hem hit och åt sill-lunch och kokade eget ”kyrkkaffe” innan jag drog av mig kyrkoklänningen och gav mig ut i rabatterna med väninnan som skulle stanna till måndag. Regnvädret på kvällen störde oss inte nämnvärt där vi satt i de levande ljusens sken på min altan.
Kombinationen kroppsarbete-eftertanke-samtal ska inte underskattas.
Igår kväll var jag på middag med två andra väninnor. Fler samtal, mer eftertanke. Snabba kast som sagt. Det är väl det som är livet.