Rörande Grattis

Det var en fantastisk och rörande dag i lördags. Rörande av flera anledningar. Dels för att jag har så otroligt  trevliga väninnor, men också för att de vid  överraskningsfirandet av min 50-årsdag verkligen hade gjort sitt bästa för att göra den till MIN dag på alla sätt. 

Som en av dem så vackert uttryckte det : Vi förstår inte egentligen vad det är som är så viktigt  med Leksand och hockeyn men vi  har alla fall förstått att det är väldigt viktigt för dig.

Så tänk er ett gäng totalt hockey-ointresserade damer, några med lite hockeykoll och andra helt utan koll som fixar en firardag i Leksands tecken och låter mig ha min matchtröja hela dagen.  Som själva går i andra matchtröjor baraföratt, som dukar på blåvitt porslin, med blåvita servetter och blåvita bestick och  bakar en vit Leksands-cheesecake med blå stjärna på. Som ger mig en synnerligen uppskattad födelsedagstavla och en Leksandsmaskot och som efter middagen sätter ner mig i fåtöljen med ett glas champagne och slår igång TV:n för att visa mig en födelsedagshälsning. Är det konstigt att man blir rörd till tårar då? Och varje gång jag ser det här klippet så tänker jag att det är finaste fint att de ansträngde sig så för min skull.