Three down – one to go

 Ikväll kan det vara slut. Den svenska hockeysäsongen i familjens Lundqvists hus kan vara över. 

Och folk är så förvånade över att jag hoppas att Skellefteå gör pinan kort ikväll. Hur tänkte ni där? undrar jag.

Redan innan SM-finalserien började var en av de mindre hockeyintresserade individerna i vårt hushåll  klar över sin ståndpunkt.
”Alltså, det lag som vinner första matchen hoppas jag vinner alla matcher, no offense, men jag orkar inte höra mer hockey nu”
 Det var alltså inte bara jag som hoppades på fyra raka. Vi har tankar som tangerar varandras. För rent egoistiskt har jag massor att vinna på en Skellefteåvinst i fyra raka mot Luleå.

1) Familjeekonomin överlever. Ju fler matcher som spelas, ju fler resor och biljetter blir det. Och det kostar att ligga på topp och köra till Skellefteå och Luleå flera dagar i veckan.

2) Vi får saker gjort här hemma. När hockeyn är över brukar ett visst mått av rastlöshet inträda – om jag är smart och snabb där har vi strax garderobsdörrar uppsatta i hallen istället för liggande i en hög på vardagsrumsgolvet.

3) Maken blir på gott humör. Vilket givetvis underlättar punkt 2.

4) Jag slipper boka biljetter på Ticnet. Jag slipper få hjärtinfarkt av stressen med att köa för de där förbannade biljetterna som annars släpps klockan 10 i morgon. Precis vid den tidpunkten när normalt arbetande folk absolut inte har tid att sitta och boka och därför tvingas anlita de eventuella familjemedlemmar som kan styra om sin tid.

5) Jag kan äntligen täppa till truten på flera av mina före detta och nuvarande kollegor. Det har funnits någon sorts märklig Luleå-smitta bland dem i flera år. Och ni fattar ju ungefär hur kaxiga de varit i år?

Så summan av en Skellefteåvinst ikväll blir att alla här liksom är nöjda och glada. Min man kommer att återfå sin nattsömn och energin återvänder, jag vet det.  Vi kan använda hela helgen till sovmorgon och hemmajobb.

Jag vill dock påpeka att direkt efter finalen återgår vi till det som blir normaltillståndet i Elitserien 13/14. Då är vi fiender. För första gången på flera år.