Monica Wahlström, Vännäs

wahlstrom.monica@gmail.com

Isen lägger till

Av , , 4 kommentarer 0

Idag har vi vaknat upp med ett julkortsmotiv utanför alla fönster. Ca en decimeter snö har fallit, nu är det vindstilla och det var 9 minusgrader när jag gick upp. (skulle tro att det är ett par grader mildare i skrivande stund).

Älven håller på att frysa till. Man ser en antydan till islager, och det är verkligen häftigt att följa älvens väg. Och oerhört vackert… Nu håller jag tummarna för att det fortsätter vara minusgrader, att snön får ligga kvar och att det kommer lite mer snö.

Ska om en stund ta ut sonen och inviga pulka för honom. Han har provat någon enstaka gång, men, då tyckte han inte det var kul alls! (han var då ung 1 år och tre månader, men, han är ju inte precis den vettvilliga typen, så det var nog lite för läskigt då. Nu tror jag det blir annat ljud i skällan!)

4 kommentarer

Dålig feedback

Av , , 2 kommentarer 0

Funderar över skillander mellan Katalonien och Sverige. Måste sägat jag mest av allt saknar föräldramedverkan från sonens förskola i Barcelona. Här är det BRA, jag klagar inte, MEN, jag har ingen aning om vad de gör, får aldrig några lappar hem, ska aldrig medverka genom att fixa och dona med smågrejer som vi alltid gjorde där. Det är faktiskt det som är det vi allra mest saknar….

I söndags var det fars dag här. Inte ett kort, inte en speciell teckning, ingenting från förskolan. På sonens förskola i Barcelona minns jag väl att vi när han gick i ettårsgruppen skulle ta med en gammal, vit t-shirt som tillhörde pappan. Sen använde de färg och barnen satte sina handavtryck på t-shirten, och lärarna skrev in respektive barns namn under handavtrycken.

Framförallt fick vi små lappar hem och uppmanades medta smågrejer, allra oftast från återvinningnen. Kapsyler, korkar, flaskor, tråd, det kunde vara färgtema (blåa saker/röda/gula, från återvinningen) – alltid med en liten förklaring om vad de höll på med för tillfället. Man visste vad de gjorde. Här vet vi inget. Men, sonen är nöjd, lycklig och därmed är vi såklart nöjda med. Men ändå kan man ju sakna….

2 kommentarer

Mina bibliotek

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har skrivit en slags krönika eller vad man ska säga, en betraktelse som har publicerats på den utmärkta och användbara siten Minabibliotek.se

Om du klickar här så kan du se vad jag skrivit!

Bli först att kommentera

Nonsens

Av , , 2 kommentarer 0

Äter lunch ensam hemma, med P1 som sällskap. Undrar hur täppt i näsan man ska vara för att inte ‘få’ läsa upp nyheterna i radion?

Sen kan jag ju passa på att berätta för alla läsare ‘nånannanstans’ att i Vännäs skiner solen! (ekonominyhetsuppläsaren frågade metereologen (som OCKSÅ är täppt i näsan!) om man kan vänta sig sol så småningom någonstans.

Och för att avsluta – det är utförsäljning av kläder på Medis i Vännäs. Mellan 11-18, idag imorgon och på torsdag.

Nu vet ni!

2 kommentarer

Lamm – väldigt underskattat

Av , , Bli först att kommentera 0

Min man har inspirerats av maken till en kollega till mig. Han har aldrig träffat kollegans make, men, jag har förmedlat att denne man är med i en matlagningsgrupp i den byn där de bor. Maken har dragit igång en matgrupp i Vännäs! Sex män ska träffas omväxlande hemma hos varann och laga en god trerättersmiddag åt de andra. Fruar och barn är typ utkörda den aktuella kvällen. De har ordförande, sekreterare och kassör, och betalar in en summa per gång till kassören och den som har matansvaret har full frihet att laga mat.

Ikväll har maken repeterat en variant av den förrätt han lagade i lördags för sitt matsällskap. Portobellosvamp, knaperstekt bacon och langostinos (kallas gambasräkor här…!). (fast i lördags hade han dessutom pilgrimsmusslor…). Sagolikt gott!!!

Och – vi fick idag till varmrätt skivor av lammstek… Mmm….riktigt mört och väldigt väldigt gott.

Är så förvånad över att det fortfarande finns folk som bär med sig en känsla av skepsis mot lammkött, det är nog nån ‘gamm-sur-fårfiol’ som spökar, för allt lamm vi ätit i sverige har varit av ytterlig kvalitet!

Bli först att kommentera

Typiskt katalanskt

Av , , 2 kommentarer 0


Många svenskar har varit i Spanien på semester. Kanarieöarna, Mallorca och Sydspanien är välbesökta chartermål och har varit väldigt länge, och Barcelona har seglat upp som en av de mest populära weekendresedestinationerna, samt är populärt för arbetsresor, körresor, kick-offs och dylikt. Ibland när ‘delegationer’ kommer ner och ska kombinera konferensande med trevligheter tillfrågas vi som känner till stan och regionen om tips. Skojigt är det när jag blir full i skratt när de nästan alltid har planerat in en Flamencokväll.

Flamenco ligger långt från den katalanska kulturen. Men, det är självklart jättetrevligt med flamenco, och det är väl klart man kan gå och titta på när man är i Barcelona. Men det är inte typiskt i Barcelona.

Tjurfäktning, tja, det existerar i Barcelona, men förslag att förbjuda det kommer titt som tätt upp i regionparlamentet. Under diktaturen promoverades de högspanska traditionerna starkt.

Vad är då typiskt katalanskt? Själv tycker jag att något som är oerhört imponerande är CASTELLERS. Det handlar om föreningar som samlas och övar och tränar, på att göra "levande torn". Det handlar om att kunna samarbeta, lagandan är extremt viktig, det handlar om solidaritet och om att kämpa hårt och kunna lita på varandra.

Man formar först en bas. Basen består av många människor som står tätt, tätt, och på så vis fördelas tyngden som kommer att läggas på uppåt ut över många. I mitten av basen har man stora, kraftiga personer, men som resten av basen alltså stöttar. Sedan kliver några upp på mittpersonera i basen. Sen klättar andra upp ovanpå dem. Sen fler. Och fler. Ju högre upp, ju mindre, lättar och smidigare personer. När tornet börjar bestå av några våningar med människor är det barn som klättrar upp. Och när man har nått högt, så är det en liten "aixeneta" som klättrar allra överst, stäcker upp handen i en segergest, och sedan monteras det levande tornet ner igen.

Längst ner här, en lite längre youtube. Titta gärna, men, det går inte att beskriva hur det är att se detta ‘live’, det går inte fånga stämningen runtomkring i en videosnutt…

2 kommentarer

Till kyrkogården

Av , , Bli först att kommentera 0

Strax ska vi iväg till kyrkogården, och tända ljus på några av våra närmastes gravar.

I Katalonien är det också tradition att besöka kyrkogårdarna just den 1 november, men där lämnar man blommor framförallt.

Kyrkogårdarna är väldigt annorlunda. Varje gravplats är en nisch, och det ser nästan ut som skåp, med mängder av ‘skåpar’ uppradade runtom på kyrkogården. Det finns alltid speciella stegar på kyrkogårdarna så att man ska kunna klättra upp och lämna blommor och så om man ska besöka en nisch som sitter en bit upp.

Den största kyrkogården i Barcelona ligger på ett litet berg precis vid havet. Det är nog bland det mest havsnära som finns. Kyrkogården är helt enormt stor, nästa som en stad, med rad på rad på rad med nisch-skåp.

Jag tycker det är lite läskigt… När spanjorer ser våra kyrkogårdar brukar de häpna över hur vackert det är, och tycker de mer liknar vackra parker än deras kyrkogårdar.

Bli först att kommentera

Resultatet

Av , , 4 kommentarer 0

Så här blev våra panellets.

4 kommentarer