Ja, idag är det så julafton. GOD JUL, alla!

Jag har nu under julen när jag är ledig föresatsen att skriva lite om olika spanska traditioner, då jag ju faktiskt haft ett läsarönskemål om detta!

Det där med att det skulle vara så lugnt och hav av tid när man är ledig har jag dock ännu inte upplevt, men jag ska försöka att ta upp olika spanska jultraditioner. Idag är det för spanjoerer en speciell dag, men det är inte så att hela landet stannar upp mitt på dagen, så där som det är här i Sverige…

Jag minns så väl att jag på julafton förra året fick en klipptid hos frissan, kl. 15.30. Ja, den 24:e… Sedan flera år tillbaks finns också en jultradition för oss – vi har vid 18-tiden gått till en god väns café, han har stängt för allmänheten och bjuder sina vänner samt stamgäster på champange och snittar!

Många spanjorer firar visst den 24:e december, men det sker i form av en sen middag, med god mat, oftast delikatesser av olika slag. Och, OM någon skulle ha tomte skulle han antagligen komma på kvällen. Tomtande är dock en ganska sen tradition, och inte särskilt djupt rotat. Dock, under de senaste åren har man börjat ge någon julklapp den 24:e. Annars delas ju julklapparna ut den 6 januari på morgonen. Det berättar jag om senare!

Även CAGATIÓ ska jag återkomma till, den katalanska 24:e-december specialiteten. Hoppas hinna idag!

Den 22 december, dagen för det stora, spanska jullotteriet. ’El gordo’ – den tjocke, ger en hel del pengar, och detta lotterier slår alla bingolotter och annat med hästlängder.

ALLA i Spanien har åtminstone någon ’decimo’ – tiondel =dvs själva lotten. Många får i present, många går ihop och köper delar av en serie, många barer och affärer säljer vidare delar av ’sin’ serie, folk beställer på internet, ber folk som reser runt i Spanien att köpa med sig, och man kan hitta de första lotterna till försäljning redan i slutet av sommaren. Spanjorer utomlands ser självklart till att få sina lotter också. Maken har en som en kompis köpt, ja, alltså han har den inte fysiskt, men det är en överenskommelse.

På den internationella spanska tv:n är detta förstås bevakat. Ska försöka förklara proceduren, som verkligen handlar om att vara ’samma som förra året’ – en oerhört kär jultradition i hela Spanien.

Jullotteriet går till så att massor av små kulorna med nummer på hälls över i en stor behållare varifrån det sedan rullar ut två och två. Det är mycket runt det tekniska och hur serierna funkar, men, viktigast är – det är barn (kanske….10-åringar?) från en skola i Madrid, Ildefonso, som sedan ’sjunger’ ut ett vinnande nummer, och hur mycket detta nummer vinner.

Det ena barnet sjunger siffrorna, och ett annat vinsten, som förstås oftas är ’mil euros’, men när det skramlar till och är ’tres millones de euors’ (tre miljoner euro, till hela serien alltså, 300 000 per ’decimo’ alltså, per lott) – då är det EL GORDO.

Barnens sjungande är i Spanien kanske lika förknippad med jul som Kalle Anka på julafton i Sverie. Nästan, iallafall, lotteriet sker alltid den 22 december så det är en sån där jättetypisk förjulgrej. Sen, hela eftermiddagen och på alla nyhetssändningar intervjuas lyckliga människor runtom i landet som vunnit.

Titta gärna på youtuben, det är med kommentator fr nyhetssänding fast inte från i år förstås!

Idag är jag ledig på förmiddagen,och när vi sett det osannolikt vackra landskapet utanför oss, stack jag snabbt ut och skottade. Garageuppfart, framför ingången, vid postlådan och soptunnan.

Jag tycker inte det är det minsta tråkigt att skotta snö. Men, jag har förstått att det anses vara en tråkig syssla. Eller? Till och med hörde jag en kommentar på stan, det var ett av de första snöfallen och vi såg nog ut som lyckliga småbarn, när en dam i 60-årsåldern log och sa – du har nog inte skottat mycket i dina dar.

Först blev jag lite smickrad, hon tyckte nog jag såg väldigt ung ut! Sen tänkte jag, jaha, man kanske SKA tycka att det är tråkigt?

Jag återkommer om några år, men än så länge önskar jag hellre att det snöar mer än att det inte inte skulle göra det pga att man då måste skotta.

Idag firar vi 5-årig bröllopsdag. Vi gifte oss i ett Umeå helt utan snö (dock var det -8 grader dagen innan, så lite grann frost fanns….).

Det var inte riktigt så jag tänkt mig vårt decemberbröllop…

Min svärmor är rädd för snö. Ja, rädd. Hon för någon slags panikkänsla om det är snötäckt runtomkring henne (och hon kommer från kataloniens inland där det verkligen kan vara en del snö på vintern) – och hon känner sig isolerad.

Hon är en varmt (men sunt) religiös katolik. Hon hade bett hela hösten om att det inte skulle vara någon snö när vi gifte oss. Hon är övertygad om at Gud hörde hennes böner. Vi skojar ofta om det här, och säger att det var hennes fel att vi inte fick det bröllop vi tänkt oss. Vi skulle ha gift oss i år, idag är det en exakt perfekt dag för ett vinterbröllop, tre minusgrader och det har fallit 2 cm perfekt pudersnö i natt.

Nåväl.

Vi ska nyttja Umeås kulturutbud och ska på en julkonsert på Norrlandsoperan. Det ska bli väldigt, väldigt roligt!

Idag är det helgdag i Spanien. Man firar grundlagsinförandet. Grejen är att det i år är 30-årsdagen. 1978 alltså…. Det är väldigt nyss. Folk födda -78 är unga. Och, så är även demokratin i Spanien.

Man ska tänka på att ända fram till slutet av 70-talet var Spanien rejält hårt hållet. Det var censur av filmer och musik, och självklart i böcker och tidningar. Censur av politisk karaktär, och även naket och annat ’revolutionärt’ bortcensurerades. Skilsmässa existerade inte, än mindre någon aborträtt. Landet styrdes av män. När man ser bilder eller inslag från de första riksdagsförhandlingarna efter det första valet är det enbart män som syns.

När Zapatero presenterade sin regering efter Aznar-eran hade han lika många kvinnliga ministrar som manliga. Snabbt marcherat på 30 år…

Dock – det finns ett problem med den spanska grundlagen. Den togs fram i anslutning till Francos död, man hade en övergångsregering och grundlagen skulle alltså försöka hitta en väg för ett land som levt 40 år efter en diktators vilja, och som innan dess sargades av ett oerhört tragiskt inbördeskrig. Då, på slutet av 70-talet levde väldigt många som varit med om det spanska inbördeskriget. Man var rädd för att något skulle gå fel som återigen skulle äventyra säkerheten i landet, och en gemensam känsla för att ’gå vidare’ blev stark.

Grundlagen försöker alltså moderninsera landet, få in demokrati, ta hänsyn till de historikt sett starka delarna av landet som haft självstyre i varierande grad och som genomlevt 40 års direkt förtryck av sitt språk och sin kultur (Galicien, Baskien och Katalonien) och upprätthålla balans i detta heterogena land. Man lyckades nog över förväntan.

Men…

Det är samma grundlag idag 30 år senare. I princip inget är förändrat. Och det har blivit en oerhörd politisk prestige i förslag till grundlangsändringar. Jag kan förstå det, då vissa tror att man ska börja ’dra fram’ grejer från det förgångna (=inbördeskriget). Men, jag kan ändå inte förstå att rädslan är så stor. Alla demokratier ändrar väl saker i sina grundlagar då och då. Det är väl inget märkvärdigt! Men i Spanien är det det.

Kronprinsen fick en dotter som första barn. Sen fick han snabbt ytterligare en dotter. Skulle det inte komma några fler barn är det ju klart, Leonor är kronprinsessa, men föds en son blir han kronans arvtagare. Grundlagen måste naturligtvis ändras så att det är den förstfödda som ärver kronan, så länge Spanien nu är monarki. Men, även en så (faktiskt för alla spanjorer, i princip) självklar sak blir komplicerad, för ändras en sak i grundlagen faller de riktigt högerkonservativas argument om att grundlagen ska skyddas från intrång.

Så – i vissa saker märks tydligt hur ung demokrati är i Spanien. I många andra ting har moderniseringen gått hisnande fort.