Jag har ju funderingar på att engagera mig politiskt. Jag inser hur viktig kommunalpolitiken är nu när jag bor i en liten kommun. Jag har ingen klar politisk 'hemvist'. Jag har många ideér och åsikter, men måste ju kunna hitta ett parti som tillräckligt väl överensstämmer med mina tankar. 'Mitt parti' kommer jag aldrig att hitta. Men kanske ett som jag skulle kunna verka i, trots att vissa saker kanske inte känns helt ok?

Igår pratade Amos Oz om den oerhört stora vikten av att kompromissa. Det gäller nog inte bara i relationer (där det bland annat kom upp när han samtalade med Skavlan i tv-programmet) - när det gäller politik blir det nog också grundläggande. Och för mig för att kunna hitta ett parti som jag ska kunna fundera över att engagera mig i.

Att informera sig om kommunalpolitiken via internet ger dock inte så väldigt mycket... Flera partier har ingen information alls på kommunalnivå. Ett par partier har något kontaktnamn, nåt har åtminstone vallista, och tja, några medlemsmöten finns annonserade.

Jag ska fila vidare på några frågor jag anser viktiga på kommunal nivå, och höra av mig till partierna.

Sen blir det till att avväga den ideologiska överbyggnaden och nationell politik gentemot det lokala sammanhanget...

Och sen får man se om nu något parti i Vännäs vill ha mig, för DET vet man ju aldrig!
(tja, och jag kanske inte hittar något som jag vill satsa på heller...)

Jag ser på kommunens hemsida att befolkningen i Vännäs ökade med sex invånare under 2008. Totalt bor nu 8357 personer i Vännäs kommun. Därmed är Vännäs en av tre kommuner i länet som ökat sin befolkning.

Tja, vår familj består ju av fyra personer, och vi flyttade in under förra året. Så, det är vi då, och två till som står bakom befolkningsökningen :-)

Citronlunden är filmen som ges pâ den utmärkta Filmstudion i Vännäs ikväll.

Den ska vi gâ och se!

Det är israeliskt-arabiskt. Ska bli mycket spännande.

En variant av "Kung Carnestoltes", som busar till det för barnen i Katalonien under karnevalsveckan.

Ja, idag är det askonsdagen. I min katalanska almanacka står det 'dimecres de cendra'. Jag har alltid trott att det hetat askons-dagen, men 'cendre' är aska, och därmed har det plötsligt blivit tydligt! Så här står det i svenska Wikipedia:

'Askonsdagen är den dag som inleder den egentliga fastetiden. Den har fått sitt namn efter den katolska sedvänjan att strö aska på de botgörare som denna dag jagades ut ur kyrkan. Efter absolution fick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.

Under askonsdagsmässan är det vanligt att prästen tecknar ett kors med aska på gudstjänstdeltagarnas pannor för att påminna om människans dödlighet. Vid tecknandet säger prästen detta eller liknande: 'Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft. Omvänd dig och tro evangelium.'

Askonsdagen har en plats med detta tema i Svenska kyrkans evangeliebok. Den återinfördes 1983 efter att ha varit bortplockad sedan reformationstiden.'

Närmande mellan protestantism och katolicism, ja, det är ju samma religion...

I Spanien har KARNEVALEN just avslutats. Jo, det är inte bara i Rio det är karneval...

I sonens förskola var karnevalsveckan väldigt rolig. Varje dag skulle en specialgrej göras. En dag skulle de komma med målat ansikte. En annan ha på sig skjorta och slips. En dag skulle de komma med förkläde. Ytterligare en dag med en busig frisyr/peruk.

Det är 'kung Carnestoltes' som 'bestämmer' vad varje dag ska innehålla. Han är en lustig figur som är den som busar till det och säger åt barnen hur de ska bete sig under karnevalsveckan. Sista dagen är det så utklädning, men 'dräkten' gjordes i vår sons fall på förskolan. Det är väldigt roligt och uppsluppet!

För att hålla fast en aning vid förlovningar och annat... Jag har precis som Victoria en speciell förlovningsring. När jag och min man förlovade oss så hade han ingen ring alls. När vi sedan gifte oss skaffade vi likadana vigselringar (släta). Min förlovningsring är i helt annan stil och med stenar.

Det gör att folk kan se min vänsterhand och tro att jag bara är förlovad! Jag har dessutom förlovningsringen på ringfingret på högerhanden, men det är för att de inte passar så bra tillsammans...

Enligt katalansk och svensk tradition sitter iallafall vigselringen på vänsterhand. I övriga Spanien har man vigselringen på höger hand.

Små skillnader minsann!

Stödet för monarkin är starkt i Sverige. Själv får jag nog säga att jag tycker monarkin är ganska förlegad, ja, omodern. Men, kungahuset har hållit sig kvar in i 2000-talet. Och nu tycker jag faktiskt att det är 'levande historia', hela monarkin. Lite som ett museum men med 'riktiga' människor i.

Någon form av funktion fyller kungahuset i allmänhetens medvetanden. Om det är positivt att det är på detta sätt är jag inte säker på. Men, jag tror det är så. Argumenten om att det är fel att födas in i ett ämbete i en demokrati och att det är så kostsamt med kungahuset, tja, när det gäller succesionsordningen ramlar den i mitt privata resonemang under 'den levande historien' - vi har haft kung i alla tider. Och vad gäller kostnaderna? Jag tror ingen vill låta bli att bevara de slott och herresäten som hör till hovet. Jag är övertygad att samtliga skulle bli vanliga 'dödliga' museer om monarkin avskaffades. Så kostnader skulle det fortsatt vara.

Jag tycker alltså det är roligt att Victoria har förlovat sig, och Daniel är socialchefsson. Att hans pappa kommer att vara vid hovet i diverse sammanhang är väl inte helt fel, med sin erfarenhet av hur 'folket' har det. Och så verkar ju Daniel vara en såååå hyvens kille.....

Spansk kostpyramid.

Igårkväll gjorde jag snabbt iordning sonens middag. Vi övriga åt senare. Vi hade en fin bit färsk fisk som jag stekte till honom. Sen gjorde jag något som jag inte tror någon svensk gör.

Jag har funderat lite över om jag skulle skriva ut det. Men, då det är en synnerligen kulturell skillnad gör jag det! (även om jag riskerar att få mitt omdöme som föräldrer omvärderat!).

Jag la ett par skivor mager, lufttorkad korv på tallriken. Lite konstig kombo, men ändå hyfsat ok i svenska öron. Men, sen la jag på en 10-12 styck.....chips.

Alldeles nyligen har vi hittat en chipssort som vi klarar av att äta. Det heter något som 'svenska naturchips', och är nästan som spanska chips.

I Spanien är chips en variant av friterad potatis. Chips kan vara en del av en vanlig middag, chips kan alltså vara ett tillbehör till maten.

DÄREMOT - så är det (mig veterligen) inte så vanligt att sitta och vräka i sig chips framför tv:n. 400-gramspåsar med chips existerar bara inte. Jag tror att det vanligaste är 80-100-grams påsar.

Vidare är det något man kan äta när man är 'småsugen' (när många svenskar köper godis!). Därför finns pyttepåsar med ungefär en rejäl näve i.

Annars äts chips ofta som 'aperitivo' ihop med oliver och kanske en burk med musslor ihop med en öl före lunchen/middagen. Nästan alltid är chipsen friterade i olivolja, och påminner om de här naturchipsen.

Sonen då? Han åt upp precis all fisk, de flesta av chipsen och hälften av den lufttorkade korven.

... hur ska det då bli med vår inte så gamla Saab? Kommer dess andrahandsvärde att smulas sönder? Eller kommer den att bli åtråvärd bland saab-fantaster, kanske på sikt få ett högre andrahandsvärde än om Saab bara fortsätter som vanligt?

(jag menar saab-fantaster kan ju vara lite 'speciella' :-)

Nu har ju inte Saab gått i konkurs. Företaget ska rekonstrueras (maken har ingående försökt förklara vad det innebär, han är ju trots allt advokat).

Vi får väl se...

Vad som blir "nyheter" är i stor grad styrt. Journalister och redaktörer gör en sållning och tar ställning. Men, väldigt många nyheter baseras på pressmeddelanden från diverse instanser.

En gång i tiden jobbade jag på en arbetsplats vars pressmeddelanden brukade uppmärksammas i media. Man hade vid utformandet av pressmeddelandet ganska goda möjligheter att "styra" vad man tyckte skulle uppmärksammas. Många gånger gjordes en artikel helt och hållet baserad på pressmeddelandet, utan ens ett samtal från journalisten. I vilken mån man då har utfört ett journalistiskt arbete kan man ju ha synpunkter på?

Journalisterna ska granska och gräva lite. Ibland granskas och grävs det dock på ett märkligt sätt! Och ibland inte alls?Som medborgare granskar man inte så ofta nyhetsflödet. Man lyssnar och tar in. Och sen är det bra.

När man är insatt i ett område ser man ofta hur saker som saknas vid en rapportering kan ge en ibland direkt missvisande bild av "verkligheten". Och ibland ser man hur saker bara liksom förminskas. Jag ser ju förstås bara detta när det gäller områden jag dominerar, men tänker då ofta att så här lär det vara med många andra områden där jag inte har någon egen möjlighet att veta "kringinformation".

Bara för att ta ett väldigt litet exempel - den senaste veckan har det kommit fram att barn på ett ungdomshem låsts in i isoleringsceller. Barnombudsmannen har reagerat och Statens institutionsstyrelse ska se över och granska situationen.

Det känns mycket bra och angeläget att detta ses över. Det kanske inte verkar vara något alls som är det minsta märkligt med rapporteringen.

Men, hur många vet att ungdomshemmet faktiskt DRIVS av Statens institutionsstyrelse?

Hur mycket orkar man som medborgare vara kritisk till det som förmedlas av media? Visst vore det bekvämast att bara luta sig tillbaka och lyssna.

I söndags lyckades Hugo Chavez att få igenom ett förslag som han kämpat för en tid. Att ändra grundlagen i Venezuela så att han ska kunna väljas om och om och om igen.

Jag har oerhört svårt för Hugo Chavez. Jag skrev om detta för en tid sedan i ett annat sammanhang, medan jag fortfarande bodde i Barcelona. Jag hade hört en lördagsintervju med Lars Ohly på sr.se som verkligen fick mig att gå igång.

Via bloggar hade jag förstått att det i Sverige finns grupperingar som 'hyllar' Chavez. Det har jag oerhört svårt att förstå. Men, när Lars Ohly pratade blev jag nästan kallsvettig...

Detta var i samband med att Vänsterpartiet skulle slå fast att de var ett demokratiskt parti, då Ohly hade rannsakat sig själv och sett att han kanske var delaktig till att 'folk' kanske har en missvisande uppfattning om partiets ståndpunkt i demokratifrågan.

Här lägger jag in en kopia på vad jag skrev i maj 2008:

'I Lördagsintervjun säger Ohly ordagrannt om vår nuvarande svenska regering: 'Högern är i många stycken odemokratisk'. Journalisten frågar med emfas - 'Är nuvarande regering odemokratisk?' Ohly svarar: 'Ja. De står för en politik som definitivt minskar demokratins omfattning.'

Lite längre fram kommer Hugo Chavez upp. Journalisten undrar om han är demokrat. 'Ja, absolut, det är ingen tvekan om att han är demokrat.' säger Lars Ohly.

Jag tänker att Ohly kan ju inte spanska och förstår ju inte mycket av vad Chavez säger, men NÅT måste väl komma fram ang Venezuela även i Sverige? Nog måste man väl ha skildrat hur extremt populistisk han är, hur han strikt kontrollerar hela landets media (allafall tv) och håller timmeslånga monologer i alla program samtidigt, att han stängt ner en tv-station som var kritisk till honom (nåväl, inte förnyat licensen som de haft i alla år), att han har föreslagit en ändring av grundlagen för att han ska kunna sitta kvar för all framtid, att han vill skriva in i grundlagen att landet ska vara socialistiskt.....etc.

Jag går inte så långt att jag säger att Chavez är odemokratisk, han är ju vald i fria val, men, populismen i en regeringsposition ger stora möjligheter att manipulera. Och det gör han. Att höra en svensk politiker tvärsäkert säga att vår regering INTE är demokratisk, men att Hugo Chavez ÄR det, ja, jag blir helt...paff...'
(slut citat av mig själv :-)

Detta skrev jag i maj. Förra folkomröstningen i Venezuela var för drygt ett år sedan. Och nu har Chavez 'lyckats' - han kommer att styra land, media och naturtillgångar efter eget intresse till 2019 sisådär (har jag läst nånstans). Han har suttit i 10 år redan. Men, Ohly förefaller föredra honom framför Reinfelt.

En bild från LA CABALGATA som är namnet på processionen där de tre vise männen åker runt på stan på trettondagsafton

När brevet är överlämnat är det bara väntan på trettondagsafton som återstår. Då kommer nämligen de tre vise männen i procession till varje ort i Spanien.

Firandet i Barcelona är enormt. De tre vise männen kommer med båt in till småbåtshamnen någonstans. Sedan färdas de och väldigt mycket andra slags festligheter i procession genom stora delar av citykärnan. Jag har hört att 1 miljon människor brukar kante kortegevägen.

Vi gillar inte stora folkmassor, så vi håller oss til processionen i vår statsdel. Man ser alrig vid något annat tillfälle så mycke folk på 'storgatan' i Sarrià som denna dag hos oss heller! Men, man ser, man tar sig fram och man får inte panik av hundratusentals människor som trängs...

Det är musik, det är stora, tjusigt dekorerade vagnar som de tre vise männen kommer i. En efter en. Alla barn har sin favorit, bland Baltasar, Melker och Casper. Många andra, oftast ungdomar, sitter med och kastar ut karameller till alla som väntar.

Det är mycket festligt!

Sedan går man hem, och nu börjar det dra ihop sig!

Barnen ska se till att ställa ett par skor (ja, vuxna brukar också göra det) på balkongen, vid balkongen eller under ett fönster. Detta för att de tre vise männen ska veta vilka som ska ha julklapparna.

Sedan ska man göra iordning lite godsaker till de tre vise männen, kanske lägga fram lite julgodis, kanske ett glas konjak. De tre vise männen ska ju hinna till alla barn, så de kan behöva något att äta. Man ska också se till att ställa fram vatten till kamelerna.

Sedan är det till att gå och sova.

Under natten kommer de tre vise männen till alla, och lämnar paketen.

Nästa morgon vaknar barnen och rusar iväg för att se vad de har fått.

Jag tycker det är mer logiskt på detta sätt. Jultomten känns lite malplacerad i en kristen tradition (även om jag vet att han kommer från ett helgon som gav mat och gåvor till fattiga i Turkiet) - det tre vise männen gav ju gåvor till Jesusbarnet. Jag menar, jul är ju en kristen högtid, trots allt!

Vi köar för att sonen ska lämna sin önskelista till De tre vise männens sändebud

Ja, nu har det gått ett bra tag sedan julen. Men, den är ju delvis lite senare i Spanien. Det är på trettondagen som barnen får sina julklappar.

Det är de tre vise männen (els reis mags/los reyes magos) som delar ut julklapparna. (Man säger de tre kungarna, därav mycket 'kungliga' inslag i detta!) De kommer på trettondagsafton; även i Sverige finns trettondagsafton utmärkt i almanackorna och trettondagen (den 6 januari) är helgdag.

Några dagar i förväg kämpar de flesta barn med sina önskelistor, eller 'brev till de vise männen'. Firandet är välorganiserat, och flera dagar i förväg kommer ett 'kungligt sändebud', alltså en representant eller om man så vill, en slags brevbärare. Denna Patje /Paje är väldigt tjusigt klädd, då han ju har plats vid de tre vise männens 'hov' i orienten. Speciella troner sätts upp här och var, och barn kan gå och lämna sina brev för direkt vidarebefordarn till de tre vise männen.

Önskelistorna görs omsorgsfullt och i samråd med föräldrarna. Det gäller att tänka till, önska saker som är vettiga och bra, tänka på andra barn (man kan därmed inte be om för mycket, då blir det kanske inte till alla!) I princip får barnen det som står i brevet, det är kanske därför föräldrarna är entusiastiskt med i barnens brevskrivande :-)

Jag minns 17-åringens första listor som jag såg. Hon var oftast väldigt försiktig av sig, önskade några saker och sen tyckte hon det var bättre om någon som inte hade så mycket fick grejer istället för henne. Hon önskade också något mer 'eteriskt', som fred på jorden. Tyvärr fick hon aldrig den önskan uppfylld....

I år gick vi med sonen till ett gammalt skepp och lämnade hans brev. Han hade önskat sig en bil och ett flygplan. Det var ett väldigt tjusigt sändebud som tog emot sonens brev till de tre vise männen. Bilden är från detta viktiga ögonblick, vi fick köa en stund, men det fanns mycket att se på på den gamla 'fregatten' eller vilken slags båt det nu var!

För ett par veckor sedan tog tidningsprenumerationen slut. Det tog ett tag innan telefontidningsprenumerationsförsäljaren (gillar svenskans sammansättningsmöjligheter) hörde av sig, men visst kom samtalen.

Jag funderade en och två gånger, det kostar ju en del med en tidningsprenumeration. Men, jag tyckte jag skulle kosta på mig det och slog till.

Mindes min allra första prenumeration. Mitt första 'riktiga' egna boende var i Stockholm, och följaktligen blev min första tidning en av rikstidningarna. Grejen med det var att jag vänjde mig vid denna och när jag sedan bodde i Umeå provade med en prenumeration på en lokaltidning kändes det...tunnt.

Nu ögnar jag igenom båda lokaltidningarna på jobbet och läser en rikstidning hemma. Fast det kanske man inte borde skriva på just denna blogg...

Hej där...

Ingen idé att börja dividera om hur det kommer sig att inget skrivits sedan....julafton!

Jag ska försöka skriva någon gång per vecka. Jag har massvis som jag gärna skulle skriva om, men har prioriterat ner dataanvändingen hemmavid enormt. Och på jobbet går det ju inte att blogga!

Just nu funderar jag mycket på politik. Måste komma fram till vilket parti jag skulle kunna tänka mig att engagera mig i. Skulle nämligen kunna tänka mig att engagera mig i kommunalpolitiken. Egentligen har man inte tid med sånt med småbarn hemma. Men, jag kan ju iallafall fundera, så får man se sen!

Nu ska jag börja fila på något att skriva. Kanske nåt om julen? Vi var i Barcelona hela julledigheten. Men det ville jag ju inte skriva här då. Lite privatliv vill man ju ha!