Ja, det var inte så muntert igår. Jag erkänner – jag hade inte riktigt insett hur starka SD är. Jag har ju privilegiet att bo i Vännäs och i Västerbotten där resultaten också ligger en bit under 4-procentspärren. Jag har nog varit naiv.

Jag har en klump i halsen, den infann sig någon gång när man slutade med prognos och började redovisa räknade röster. Det är läskigt hur svenska folket har velat välja in personer med så misstänksamma bakgrunder och med en främlingsfientlig profil. För vi ska komma ihåg – vi har en representativ demokrati, SD representerar 5,7 procent av svenska folket. Fler än Vänstern. Fler än KD.

Bara tre mandat bort från en stabil regering. Det känns också oerhört sorgligt. Tre mandat, och ändå hade det oerhört tråkiga med SD varit ett faktum. Men vi skulle ha haft en stabilitet, med en av de mest förtroendeingivande statsministrarna någonsin. Han sitter visserligen kvar, men saknar detta, tre futtiga mandat, för att kunna leda Sverige helt tryggt och säkert.

Jag är tacksam att vi har det system vi har – nuvarande regering sitter kvar. Det känns efter omständigheterna tursamt. Nu börjar det stora och knepiga arbetet.

Ps-i Vännäs är det inte heller så roligt för mig som folkpartist, och inte heller som alliansvän. Återkommer till detta imorgon. Tyvärr väldigt tidsknappt nu.