...som har en lön i enlighet med Kommunals lönestatistik får behålla 1 400 kronor mer av sin lön per månad idag än vad som var fallet innan Alliansen kom till makten.

1 400 kronor per månad blir 16.800 kronor på ett år.

Man kan använda 16 800 kronor till ganska mycket.

Här är kommunfullmäktigelistan för Folkpartiet i Vännäs.

Det som jag hoppas mest på är att många får upp ögonen för liberal politik, och att Folkpartiet gör ett bra val.

Jag står på fjärde plats på listan, vilket innebär att det kan var lite svårt för mig att få en plats i fullmäktige. Om tillräckligt många vill ge mig förtroende och kryssar för nummer fyra så kan det gå! I partiet verkar jag hur som helst, och kan försöka föra fram frågor som du kanske tycker är viktiga och intressanta. Hör gärna av dig till mig på följande e-postadress:

kryssa4folkpartiet@gmail.com

Fp:s lista i Vännäs Val 2010, 12 första namnen

1.  Anders Lennartson, Skogsmästare, Hjåggsjö

2.  Ulla-Britt Engström, Civ.ekonom, Tobacka

3.  Lars Ågren, Försäkringstjänsteman, Spöland

4.  Monica Wahlström, Socionom, Vännäs

5.  Per-Erik Bylund, Yrkeslärare, Pengsjö

 6.  Anna-Stina Andersson, f.d. Barnskötare, Kallhögen

7.  Lars-Göran Brandt, Integrationsdirektör, Vännäs

8.  Lauri Lungu, Kock, Vännäs

9.  Ida Lennartson , Stud, Hjåggsjö

10. Daniel Nordfjell, Jurist, Vännäsby

11. Indranie Lennartson Shaw, Stud, Hjåggsjö

12. Robert Englund, Företagare, Vännäsby

Jan Nilsson funderar i kommentar i sin blogg över simhallen. Han påpekar att många i Umeå kommun har lika långt till simhall som vi i Vännäs.

Skillnaden är väl att om man bor i en tremilsradie utanför Umeå har man valt att bo "på landet". Bor man i Vännäs kan det hända att man lockats av "Upplevelsenära Vännäs" - och det faktum att allt av service man kan önska finns i Vännäs - utom just simhall.

OM Vännäs verkligen ska vara en egen kommun eller mer borde sträva efter att vara ytterligare en av byarna utanför Umeå och tillhöra storkommunen - det är en helt annan fråga!

Som jag skrev är jag väl medveten om hur lite pengar som finns. Men - om jag får förtroende i kommunen efter valet kommer jag iallafall att försöka ta reda på vad som har utretts i frågan, när, vad man kommit fram till, om det går att göra något angående driftskostander - att verkligen bilda mig en uppfattning, och på ett "öppet" sätt, genom att verkligen försöka ta in "nytänkande" etc.

Jag tror att det medför mycket mervärde med en simhall, och inte bara för alla småbarnsfamiljer, utan även för pensionärer.

Katarina Hampusson föreslår en gratisbuss till nya simhallen i Umeå. Denna lösning tror jag dessvärre inte kommer att fungera. Alls.

När man tänker efter en smula är det alldeles oerhört att det saknas simhall i Vännäs.

Hur är detta möjligt?

I en kommentar till Jan Nilsson har Sonja Eriksson skrivit att hon är övertygad om att folk trivs så bra i Vännäs för att vänstern haft ledningen under lång tid. Hur har man tänkt runt simhallen bakåt i tiden?

Jag har inte träffat någon vännäsbo med barn som inte tycker det är sorgligt och riktigt illa att simhall saknas. Det finns till och med simhall i Bureå!

Folkpartiet har alltid försökt driva denna fråga.

Jag vet att det är kris med pengar - som alltid. Men, hur seriöst har man studerat detta? Har alla möjligheter till samfinansiering externt uttömts?

Igår kl 15.00 var det kommunfullmäktige i Vännäs. Jag jobbar, och hade ingen möjlighet att flexa eller ta ledigt för att medverka.

Jag surfade snabbt runt på kommunens hemsida, och tänkte att man väl lägger ut fullmäktigesammanträdena på webben.

Jag hittar ingenting. Det är snart mitten på 2010.

Finns inte teknik att spela in fullmäktige? Inte ens via någon form av web-cam för att kunna ta del av på nätet?

Och hur är det med "Infokanalen" som finns i tv-utbudet? Kan man sända något där på längre sikt?

Foto: Jonas Björkholm

Fredagens Sant Jordi-firande blev oehört trevligt! 

Lite drygt 50 personer deltog, i alla åldrar.

Ett fantastiskt matbord med all medhavd knytkalasmat, en otrolig variation och inga upprepade maträtter!

Böcker - från Don Quijote på svenska, till deckare och Mark Levengood. Själv fick jag mig en bok om Livitjenko, ska bli intressant! Blommorna var också oerhört varierade, stora och små orkidéer, rosor, paprika, en underbar Afrikas stjärna...

Och många trevliga och intressanta möten.

Det blir nog ett nytt firande nästa 23 april!

Foto: Jonas Björkholm

Idag säljs sex miljoner rosor i Katalonien, och 20 procent av årets bokförsäljning sker idag.

Det är Sant Jordi (Sankt Göran) - och en av de mest uppskattade dagarna i Katalonien. Man ger varandra en blomma (traditionen ger att man ger bort rosor) och man ger varandra böcker. Traditionellt har män gett kvinnor rosor, och kvinnorna män en bok, men numera ger man framförallt böcker mer generellt.

Det är inte helgdag, men en oerhört uppsluppen och glad stämning. Hela Barcelona, exempelvis, täcks av bokstånd där böcker säljs, "alla" viktiga författare, även utländska, sitter och signerar böcker och träffar sina läsare. Överallt säljs rosor, och framförallt går folk man ur huse för att flanera i det vackra vårvädret.

Jag har varit i Barcelona varje Sant Jordi sedan 2001, och till och med 2008. Det har alltid varit strålande väder. Men idag är det tyvärr regnigt!

Min man har organiserat ett Sant Jordifirande i Vännäs, ett väldigt roligt och uppskattat initiativ! Man har med sig en bok, en blomma och vi har knytkalas, och ska vara på Hemberget. Det ska bli väldigt roligt!

Ikväll kopierar jag mig själv. Detta är ett inlägg som ligger i arkivet:

"Den 15 februari 2009 lyckades Hugo Chavez att få igenom ett förslag som han kämpat för en tid. Att ändra grundlagen i Venezuela så att han ska kunna väljas om och om och om igen.

Jag har oerhört svårt för Hugo Chavez. Jag skrev om detta i en annan blogg i maj 2008 medan jag fortfarande bodde i Barcelona. Jag hade hört en lördagsintervju med Lars Ohly på Web-P1 som verkligen fick mig att gå igång.

Via bloggar hade jag förstått att det i Sverige finns grupperingar som 'hyllar' Chavez. Det har jag oerhört svårt att förstå. Men, när Lars Ohly pratade blev jag nästan kallsvettig...

Detta var i samband med att Vänsterpartiet skulle slå fast att de var ett demokratiskt parti, då Ohly hade rannsakat sig själv och sett att han kanske var delaktig till att 'folk' kanske har en missvisande uppfattning om partiets ståndpunkt i demokratifrågan.

Här lägger jag in en kopia på vad jag skrev i maj 2008:

I Lördagsintervjun säger Ohly ordagrannt om vår nuvarande svenska regering: "Högern är i många stycken odemokratisk". Journalisten frågar med emfas - "Är nuvarande regering odemokratisk?" Ohly svarar: "Ja. De står för en politik som definitivt minskar demokratins omfattning."

Lite längre fram kommer Hugo Chavez upp. Journalisten undrar om han är demokrat. "Ja, absolut, det är ingen tvekan om att han är demokrat." säger Lars Ohly.

Jag tänker att Ohly kan ju inte spanska och förstår ju inte mycket av vad Chavez säger, men NÅT måste väl komma fram ang Venezuela även i Sverige? Nog måste man väl ha skildrat hur extremt populistisk han är, hur han strikt kontrollerar hela landets media (allafall tv) och håller timmeslånga monologer i alla program samtidigt, att han stängt ner en tv-station som var kritisk till honom, att han har föreslagit en ändring av grundlagen för att han ska kunna sitta kvar för all framtid, att han vill skriva in i grundlagen att landet ska vara socialistiskt.....etc.

Populismen i en regeringsposition ger stora möjligheter att manipulera. Och det gör Hugo Chavez. Att höra en svensk politiker tvärsäkert säga att vår regering INTE är demokratisk, men att Hugo Chavez ÄR det, ja, jag blir helt...paff...
(slut citat av mig själv :-)

Ovanstående skrev jag i maj 2008. Och i februari 2009 har Chavez "lyckats" - han kommer att styra land, media och naturtillgångar efter eget intresse till 2019 sisådär (har jag läst nånstans). Han har suttit i 10 år redan. Men, Ohly förefaller föredra honom framför Reinfelt."

ps - jag ber om ursäkt till er som läst detta inlägg tidigare. Men, jag upprörs så över Chavez-frierierna!

Handen på hjärtat - visst är monarkin förlegad. Iallafall när den ärvs. Det är åtalsimmuniteten, bristen på religionsfrihet och vissa saker man inte som kunglig får bestämma själv som gör den bekymmersam, förutom succesionen.

Samtidigt kan jag ha en egen liten variant i synen på detta. Jag ser kungahuset som lite av en "levande historiebok", anorna för hela grejen kan ju spåras väldigt långt tillbaka, och någonstans är det ju en rest av en svunnen tid. Jag ser det som lite pittoreskt att slotten bebos av riktiga människor. Kostnader skulle det vara för slotten ändå då de ju är historiska och kulturellt viktiga, men istället för att reduceras till vanliga museer är de nu "levande" museer.

President känns väldigt märkligt, för det är väl ingen som helst tanke på att ändra i vårt styrelseskick, utan det skulle bli en väldigt representativ variant, ungefär som nuvarande kungen (?).

Så, precis som väldigt många andra hamnar jag i att tycka det är ganska absurt, men ändå inte tycka det är nödvändigt att ändra sakernas ordning. Däremot bör religionsfrihet och straffbarhet införas.

Undrar just hur det ser ut om ytterligare några generationer...

Alldeles nyligen hörde jag någon säga "det är så gubbigt på kommunen". Jag har själv ägnat ett blogginlägg åt hur få kvinnor som finns på viktiga poster inom kommunens nämnder och styrelser.

Nu har jag har ägnat en stund åt att titta på de olika fullmäktigelistorna. Jag har spejat efter kvinnor under 40 som finns på hyfsat valbar plats. Jag kan ha fel (samt att vi ju inte vet hur valet går, men med ledning av förra valet...) - men det borde se ut ungefär så här:

Moderaterna - ingen kvinna under 40 på hyfsat valbar plats.

Centerpartiet - Stina Jansson (plats nr 6)

Kristdemokraterna - Susanne Smetana (plats nr 5, så det behövs ett bra val eller många personkryss)

Vänsterpartiet - Sara Syversen (plats nr 2) samt Maja Brändström Nyström (plats nr 4)

Socialdemokraterna - ingen kvinna under 40 på valbar plats

Folkpartiet - jag själv, (Monica Wahlström) förutsatt att vi gör ett bra val samt att jag kanske behöver en del personkryss...)

"Säkra" känns bara Stina Jansson och Sara Syversen.

Till nämnder och dylikt behöver man inte vara med i fullmäktige eller stå på kommunlistan. Men - jag tror bekymret är att kvinnor och även män som står mitt uppe i det så kallade "livspusslet" inte prioriterar politiskt engagemang.

Kanske vi som är yngre och tagit steget att engagera oss gemensamt borde försöka hitta sätt att sprida vårt engagemang? Det är viktigare än partigränser, för demokratin!

Köpte Per Nuders memoarer på bokrean. Jag sympatiserar ju inte med hans politiska åsikter, men det är intressant att få en inblick i det politiska livet.

I en passage beskriver han sina två korta möten med Olof Palme. Nuder var SSU:are fortfarande. Första gången uppenbarade sig den store ledaren, och Per Nuder tog mod till sig och gav Palme ett "rör inte min kompis"-märke. Nästa gång var han med i ett möte med Palme, och Nuder skriver att det var "något alldeles oerhört att möta Olof Palme öga mot öga".

På det sätt som Nuder beskriver mötena med Palme verkar det vara så att Palme vördas. Som att han är upphöjd, och Per Nuder en undersåte.

Själv har jag lite svårt för den inställningen. I olika sammanhang har jag vid några tillfällen mött "viktiga" människor. Jag har naturligtvis varit glad över mötena, och förhållig mig till "höjdarna", men tror inte jag sett dem som överlägsna mig själv. Jag har bara varit mig själv.

Jag anser att alla människor ska respekteras. Oavsett om det är en minister, partiledare, generaldirektör, grannen eller en femåring på bussen.

Var på ett möte om lokalproducerad mat igârkväll, anordnat av LRF (Lantmännens riksförbund). Det debatterades en hel del om närproducerad mat - och möjligheter för kommunen att påverka upphandling. Det pratades även om mat, bönder och förutsättningar.

Jag funderar en del över medelsvenskens matvanor. Det är ju så att matprogram verkar vara oerhört i ropet, och kokböcker bland det mest eftertraktade. Men, väldigt många plockar i livsmedelsaffären på sig korv och halvfabrikat. En sak jag inte kan begripa är hur det kan finnas så mycket av de färdiglagade, djupfrysta matportionerna i frysdisken, och de köps och äts - det är inte bra mat, knappast gott och inte heller billigt!

Väldigt många svenska besökare när vi bodde i Barcelona förfasade sig över charkavdelningarna. Man kan köpa komage, griskind, fårhjärna, grisfötter, kalvtestiklar. (Sen går svenskarna till sin livsmedelsaffär hemma och handlar samma produkter. Men i en korv för 49 kronor kg...)

Alla dessa råvaror tillagas omsorgsfullt, smakligt och har hög "prestige", räknas som god husmanskost. Det är inte något man slänger ihop på 10 min utan handlar om verkligt vällagad mat, som är smakrik.

Kanin och kyckling säljs hela (dvs  huvud och fötter finns kvar).

Även jag själv bad charkuteristen att ta bort huvud, fötter och annat när jag köpte kyckling eller kanin. Det är som att vi i Sverige har censurerad mat - vi vill inte se kycklingens ögon eller näbb när vi ska äta den sen, och av djuret vill vi bara äta de rena köttbitarna...

Grisfötter med räkor

VK har publicerat vilka i Vännäs (och andra kommuner) som har den högsta taxerade förvärvsinkomsten under 2009. Jag har mycket svårt att se syftet med denna typ av publikationer. Kan det vara att lyfta fram ett jämställdhetsperspektiv?

Intressant att se att 14 av de 15 personer som haft störst inkomster i Vännäs är män. En enda kvinna med på listan.

Carl Larsson har i ett inlägg skrivit om hur Sverige enligt OECD under 2009 betalat mest i bistånd till utvecklingsländer. Mest av alla länder. Han säger också att den nuvarande Alliansregeringen är den första som uppnått enprocentsmålet under en hel mandatperiod.

Från vänsterhåll kritiseras ofta borgerligheten för att vilja gynna "de rika". Vidgar man perspektivet en aning är det inte många i Sverige som är "fattiga" (jag har inte skrivit att de inte existerar, observera...)

Så här säger Carl också: 1%-målet har alltid varit en viktig fråga för FP och en röst på Folkpartiet hjälper en Alliansregering att bli omvald med ett stark liberal tyngdpunkt. Ett parti där det inte är okej att skära ned i den internationella solidariteten bara för att vi har en tillfällig ekonomisk kris.

Hamnade en bit in i programmet. Det var just det där med mina värsta farhågor som diskuterades. Hur det tydligen inom partierna - bland annat på grund av partisystemet, blir väldiga stridigheter runt nomineringar och annat. Värst verkar det vara i ungdomsförbunden.

I Vännäs verkar dock det största problemet vara att få tag i folk. Jag har ju hört någon lite skämtsamt säga att man kanske skulle annonsera på Blocket - platser i nämnder. (inte från mitt parti dock!)

Känns tryggt och bra med Vännäspolitiken, hoppas inte det blir så mycket personstridigheter!

Idag har jag varit på Kommunstyrelsen. Inte alls i ett politiskt sammanhang, utan med anledning av mitt jobb.

Jag har ett fantastiskt jobb. För mig är det viktigt. Viktigare än all politik... Jag är anställd i Vännäs kommun.

Jag är väl medveten om att det skulle kunna bli vissa intressekonflikter mellan politiskt engagemang och mitt arbete. Som kommunal tjänsteman ska jag medverka till att kommunal service utförs å kommunens vägnar. Politikerna drar upp ramar.

Jag kan absolut inte politiskt medverka i den nämnd som jag jobbar åt, inte på något vis alls. Jag är också medveten om att jag kan bli kritiserad över engagemang i mitt parti, utifrån min roll i den förvaltning jag verkar i. 

Jag tror att det kommer att gå utmärkt om jag är öppen och ödmjuk. Som jag ser det kan jag i mitt parti samtala om sådant som från vård- och omsorgsnämnden (åt vilken jag arbetar) är offenligt, öppet och beslutat. På samma sätt som alla andra medborgare. Sedan anser jag att jag i egenskap av tjänsteman skulle kunna fördjupa viss information, på samma sätt som jag gärna skulle göra efter inbjudan till andra partier. Men, politiskt kommer jag framför allt att engagera mig i andra frågor!

Jag hoppas innerligt att eventuella frågor om detta - särskilt från andra partier - ställs till mig. För då är det schysst. Och det tar jag gärna!

Fotboll har blivit mer och mer accepterat. Analyser om fotboll ses numera vid tillfälle även på andra sidor i tidningarna än på sportsidorna. Fotboll har börjat ses som något "intelligent" av vissa. Delar av svensk journalistik skildrar fotbollsintresse i sydeuropa och England med en slags...beundran. Utvecklingen av fotbollsinformationen - i såväl tidningar som på TV har formligen exploderat - det är enormt stor skillnad idag jämfört med 10 år sedan (när jag lämnade Sverige för Spanien).

Idag när Barcelona spelar mot Madrid i "La Liga" verkar hela Sverige hänga med.

Jag måste säga att jag har lite svårt att förstå det.

Att ha gått på allt det superkommersiella i den internationella fotbollsvärlden.

I påskas såg jag Madicken på barnprogram med 4-åringen. Madicken och Lisabet vaknar, klär av sig och springer runt helt nakna och hoppar lite i sängen. Sedan sätter de sig och klär sig. Alldeles framför kameran börjar de med att ta på sig strumpor. Man ser klart och tydligt deras nakna kön.

Reflekterar. 

Detta skulle inte filmas så idag. 

Alla som har barn vet att barn ofta har en "springa-naken-fas". Helt naturligt och inget konstigt alls. 

Nu har pedofilhärvor och framförallt spridning av barnpornografi via nätet fått oss att betrakta något så naturligt på ett annat sätt. 

Visst är det sorgligt.

Jan Nilsson har information gällande att tågtrafiken inte i framtiden nödvändigtvis kommer att passera Vännäs. Delar av den, iallafall. (För jag hoppas innerligt att eventuella pendeltåg kommer in till Vännäs C...)

Vännäs och Vännäsby ligger väldigt nära. När jag flyttade till Umeå hade jag 11 km till min bästa kompis. Jag bodde på Carlshem och hon på Umedalen.

4 km är inte långt!

 En rapport med försök till prognos fram till 2035 beträffande välfärden har gjorts av Sveriges kommuner och landsting (SKL). Den ger vid handen att det skulle behövas en skatteökning med 13 kronor för att bibehâlla samma välfärd som idag. 

Detta är en prognos, och ingen sanning.

Men, det bekräftar vad jag ansett i flera âr - vi kommer inte att ha râd med välfärd i den omfattning som vi har idag. Vi mâste öppna upp för alternativ, ändrade synsätt och utveckling. Kanske se över vad som ingâr i välfärden. Kanske se över vad som kan plockas bort. Argument om att alla ska ha det lika kan man inte hâlla fast vid om vi till slut hamnar i en situation där pengarna bara inte räcker till. 

Detta tâl att funderas ordentligt pâ!

Ikväll är det partimöte, jag ska medverka för första gången. Det ska bli kul och spännande! Jag har faktiskt bara träffat en av företrädarna för partiet utifrån mitt val av parti. Har även haft mailkontakt med en annan i Vännäs, samt med några andra inom partiet, regionalt.

(Jag har bland annat fått reda på vilken partigrupp som Folkpartiet sitter i i EU, det ville jag veta då jag ville veta om de sitter tillsammans med något parti från Spanien. Visserligen är det Vännäs jag är intresserad av, men det är det där med att på något vis representera "helheten" även i det lokala, det är nog oundvikligt...)

Vad jag förstår är det inte så väldigt många aktiva medlemmar i Folkpartiet i Vännäs - just nu! Det får vi jobba för att ändra på. Det är ju vår vardag i Vännäs det handlar om, och är man med i partiet får man information från diverse nämnder och inför kommunstyrelse och fullmäktigesammanträden! 

 Ett citat, rakt upp och ner:

"Vi har alla rätt till liv, frihet och sökande efter lycka. Samtidigt har vi ansvar för att dessa rättigheter omfattar alla. Liberal individualism är därför oförenlig med en egoism där man bara ser till sig själv. Liberalismen betraktar alla människor som jämlikar - men inte som lika. Kraven på jämlikhet betyder inte att alla skall leva likadant, utan att alla skall ha möjligheter att utvecklas som självständiga människor.

Den enskildes värdighet och integritet får inte kränkas. Staten skall behandla alla människor med lika hänsyn och respekt och skydda den enskildes rätt så länge hon inte kränker andra människors lika rätt. Detta skydd skall gälla mot offentliga och privata makthavare lika väl som mot fördomar och intolerans."

Så mycket har en fd spansk minister (från Aznars regering) och fd regionpresident över Balearerna fått betala i borgen för att komma ut ur häktet under rättsprocessens gång. Rättsprocessen gäller korruption.

Hur kan man få ihop 29 miljoner kronor till sin borgen? När man är politiker? För Jaume Matas har blivit utsläppt efter att han har betalat borgen.

Visst är det en aning dråpligt...

 Jag har bott en stor del av min uppväxt i Vännäs. Vännäs har vad jag vet oftast haft socialdemokratiskt styre. Förutom en massa poäng i humaniora har jag läst till socionom, ett yrke där många personer med vänsterbakgrund traditionellt verkat. Många av mina nära vänner är vänsterpartister, eller sossar.

Jag minns oerhört hätska diskussioner inför eu-valet 1994. Jag var för. I princip alla runt omkring mig var emot. Jag har hört intelligenta personer uttala sig oerhört fördomsfullt om personer med borgerlig tillhörighet, framförallt gällande moderater, som ibland framställs som något av det värsta som finns. 

Numera kan jag titulera mig folkpartist. Kommer någon att se annorlunda på mig för det? Eller betrakta mig annorlunda? Hade så skett om jag istället valt att bli moderat? Jag har hört någon säga "Birgitta Ohlsson, hon är ju så bra att hon verkar vara vänster". Till mig sägs det ibland - "egentligen är du ju socialist innerst inne" - visserligen skämtsamt, men ändå. 

Jag minns att den självbiografiska boken "Stjärnor utan svindel" gjorde stort intryck på mig. Den adliga överklasstjejens vänner accepterade hyfsat den radikalfeministiska, lesbiska vänsterflickvännen. Sämre var det med vänsterkompisarnas benägenhet att acceptera den adliga överklasstjejen "Sophie". Varför är det så? Och var finns större tolerans?

 Ja, det har inte varit så lätt! Allianspartierna i Vännäs är ganska lika varandra. Därför är det framförallt den ideologiska delen som legat till grund för mitt val. 

Trots det goda samarbetet har det inte varit en helt enat allianssamarbete i Vännäs -- som jag förstått saken. Jag hoppas det blir ändring på det, då jag tror det är nödvändigt för att kunna få ett skifte i Vännäs kommun. Det behövs. Socialdemokraterna tillsammans med Vänstern har suttit m å n g a år. Förnyelse behövs, och det tror jag man kan hålla med om även ifall man inte är helt övertygad "alliansare". Man kan ju också rösta olika i riksdag och i kommunen. 

Jag har blivit medlem i Folkpartiet. Jag är medveten om att det finns både bra och mindre bra saker i partiet. Det finns personer som inger mer och mindre förtroende. Det är nog precis som i alla partier med andra ord! Men, det är det parti jag valt.

Jag finns med på Folkpartiets fullmäktigelista. Det går bra att kryssa mig också ;-)

 Ibland händer det att vanliga vardagsbloggare (som jag själv) är lite förnärmade över att "ingen" kommenterar deras blogginlägg. Ibland efterlyses att ansvariga politiker/experter/myndighetsföreträdare ska ha någon form av åsikt om ens blogginlägg. 

Detta tror jag är en tämligen utsiktslös inställning. Man har ett antal läsare och får nog vara nöjd med det. En endaste kommentar - en väldigt trevlig bonus!

Har hört politiker ifrågasätta nyttan av bloggande just pâ grund av så få kommentarer. Det tror jag också är fel fokus på bloggföreteelsen.

En grannbloggare gjorde nyligen på ett lite annat vis. Hon hade en fråga som berörde henne själv personligen, och som landade i ROT-avdragets varande eller inte fortsatta varande. Därmed gick det från det personliga till att bli mer allmängiltigt, då ju just detta debatteras så flitigt...

Hon gick in på diverse politikers bloggar och ställde frågor i deras kommentatorsfält. Hon fick bara ett svar, från Ulf Grape (M). 

Det tycker jag känns knepigare. Visst hör det väl till vanlig hyfs att avsätta någon minut till att besvara en kommentar i sin egen blogg, om det är en direkt fråga? Annars tycker jag det beror mycket på kommentarens karaktär om man ska besvara den eller ej. Men en direkt fråga? Fixar man inte det ska man kanske fundera över varför man bloggar? 

(ps - sen kanske man ska akta sig en aning för att ha höga förväntningar just när påskledighet vankas ;-)

UPPDATERING - söndagkväll

Enligt uppgift från en av de tillfrågade politikerna (förutom den i mitt inlägg nämnda) så har nu svar kommit in, och från flera håll. Det tycker jag är bra! För, som jag skrev, att svara på en direkt fråga, om den är seriös, det är inte varken svårt eller särskilt tidsödande.  Men, lite påskledigt unnas alla!

En sak som intresserar mig mycket är avvägning mellan politiskt engagemang och inflytande från expertis. En politiker ska ju inte nödvändigtvis vara expert, utan är ju invald i enlighet med en demokratisk process. Samtidigt vill man gärna att de som "bestämmer om vår framtid" vet vad de talar om. Men, ett kommunalråd kan ju knappast vara sakkunnig i allt som är viktigt i en kommun.

Oftast ropar vi på mer kunskap och sakkunnighet för politikernas del. Å andra sidan är det skönt att vissa saker som sakkunniga för fram först ska igenom ett politiskt "filter".  Jag tänker på hur det framförts förslag på skatteväxling på socker. Detta förslag kommer från sakkunniga, som är oroliga över alltför mycket läskedrickande och godisätande. Det känns skönt att det inte är ett politiskt förslag, eftersom jag tycker att sockerskatt är ett helt galet sätt att ta sig an problematiken.

I debattartikeln hänvisas till att svenskar äter dubbelt så mycket godis som andra europeer. Om vuxna människor slutade äta godis skulle kanske även barn äta mindre. Ialla fall när de blir äldre.

När min katalanske make började vara i Sverige förstod han inte att  vuxna människor som plockade smågodis i påsar på livsmedelsaffärerna ofta gjorde det till sig själva. Efter att jag noggrannt försäkrat att så kunde vara fallet, samt att att han bjudits på smågodis hemma hos folk började han begripa att vuxna svenskar åt smågodis (men det satt långt inne).

Varför svenskar inte slutar med denna - i europeiska ögon - barnvana, tja, det kan man fundera över. Kanske för att svenskt godis är så gott?

• De sämst ställdas villkor är en viktig utgångspunkt.  Stat, kommuner och frivilliga gemenskaper bidrar till alla människors trygghet. Välfärdspolitikens viktigaste uppgifter är att bidra till människors rätt till självbestämmande, till att deras grundläggande behov tillgodoses och till att nya möjligheter ges till dem som annars skulle ha få livschanser

• Alla yrken och ställningar skall vara öppna för alla människor att söka och diskriminering är ej tillåtet

• "Frihet" är en rättighet, i form av yttrandefrihet, föreningsfrihet, yrkesfrihet och liknande. Betoning på individens frihet. Gärna stöd till privata alternativ vid sidan om offentligt eller kommunalt. Det är individen som ska ha friheten att välja t ex skola, läkare, dagis - det är inte kollektivet som ska välja åt individen

Du som kan dina "-ismer" begriper nog vilket parti jag har valt!

I Sverige kan jag tycka att vissa "skandaler" som får ministrar och högt uppsatta politiker att avgå är ganska patetiska.

Ta Gudrun Shyman. Som jag minns det hade hon lämnat in sin deklaration och tagit upp en rad utgifter som hon ville ha avdrag för. Vad jag minns hade hon inte "roffat åt sig" något, och dessutom - vad jag förstår - så gick inte avdragen igenom (eller vad det kan kallas i deklarationssammanhang). Men - att begära avdrag för sådant som partiet stått för, och som naturligtvis Skattemyndigheten inte godkänner, det räcker för att måsta avgå.

För att inte tala om Laila Freivalds, som fick avgå för att hon själv velat köpa sin hyresrätt när dessa omvandlades till bostadsrätter, och detta gick emot partilinjen.

Kulturministern som inte betalt tv-avgift...

Jag tycker kanske inte att det var helt lyckade saker som dessa ovanstående gjorde. Men, är det skäl nog för att behöva avgå?

Jag tycker det är FANTASTISKT skönt att vi i Sverige slipper ifrån "riktig" korruption. I Spanien sveper en våg av den ena mer horribla historien efter den andra över landet, och det är många kommunalråd, länsråd och andra politiker som avslöjas. Då handlar det inte om att ha försökt få avdrag för någon middag, utan om hundratusentals kronor som man lyckats förskansa sig genom att utnyttja sitt ämbete.

Listan är numera lång på korrupta politiker, men, en av de mest kända är den förre borgmästaren i Marbella. Korruptionen har gällt plan-och byggfrågor vid solkusten. Julián Muñoz har suttit i fängelse för sina gärningar.

Titeln till detta inlägg är ett ordagrannt citat från en läsarkommentar till min blogg.

När jag har funderat över vilket parti jag skulle välja har jag verkligen velat få en uppfattning om respektive partis inställning i vissa frågor. Deras viljeinriktning. Jag har inte brytt mig om respektive partis storlek.

Mycket funderingar har ägnats åt att försöka hitta sätt att ta ställning till mer ideologiska frågor gentemot den lokala framtoningen.

Jag har sett listorna, "röstlistorna" för samtliga allianspartier. Jag har funderat lite över hur jag ska tänka kring personerna på dessa. De allra flesta på dessa fyra listor känner jag inte. Vissa har jag hört talas om och har en uppfattning om. Några känner jag lite grann. Personen som fällde kommentaren i titeln skrev vidare: "..inte vill jag att de människorna hanterar min framtid".

Jag har funderat en hel del på det där. Om kommentatorn saknar förtroende för någon enskild på ett partis lista, innebär det att h@n inte kan rösta på det partiet? H@n skulle ju själv kunna ställa upp och medverka till att hantera både sin egen och resterande vännäsbors framtid!

Jag tycker detta är intressant ur en demokratisk synvinkel. Personer som man kanske "gapflabbar" åt, har ju precis lika stor demokratisk rättighet att ställa sig till förfogande som alla andra. Sådana som jag själv kanske inte känner att jag har som favoriter har ju ändå precis samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som mig själv.

I hur stor utsträckning ska en person som engagerar sig politiskt vara ett "föredöme"?

På lokal nivå blir detta extra tydligt, eftersom man enkelt skaffar sig uppfattningar om folk som finns nära.

Slutligen kan jag säga att den ideologiska betydelsen blev viktigare än jag inledningsvis trott när jag skulle välja parti.

och ps...jag har betalt tv-avgift...

Jag har valt parti. Jag återkommer till vilket det blev! Nu har jag tänkt mig några lata påskdagar. Några inlägg är programmerade, och blir det lika trist väder som när detta skrivs (vilket inte är i direkt anslutning till publiceringen...) så kanske jag bloggar lite mer.

Jag avvaktar fortfarande utifall några av partierna förutom centern vill lämna skriftliga svar på mina frågor. För då publiceras dessa på bloggen som en allmän information till vännäsväljare.

Ha en fin påsk!

Ett klipp från hur det kan se ut på palmsöndagen, från Spanien: