Monica Wahlström, Vännäs

Är frågan om byskolor ideologisk?

Av , , 3 kommentarer 6

Detta har dryftats här på VK-bloggen med anledning av vändningarna i frågan runt förskolemodul i Tväråbäck.

Först vill jag ge en stor eloge till Pia som på grund av sitt eget stora intresse i frågan gjorde sig fri och kom och satt med på kommunfullmäktige i tisdags. Hon nyttjade också den demokratiska möjligheten att träda fram på "allmänhetens frågestund". Jag blev nog lite förbryllad över att hon fick så väldigt kortfattat och nästan avhugget svar av kommunalrådet. Frågan ska dock en vända till i fullmäktige, och då gissar jag att den åter passerar kommunstyrelsen också (?).

Är detta då en ideologisk fråga, där (citat): "Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har aldrig värnat det småskaliga och unika. Alla barn ska stöpas i samma form och kosta lika mycket."  (en kommentar i Andreas blogg) och partier tillhörande alliansen mer värnar om byskolor som en del i landsbygdsutveckling, samt att ge individen möjligheter att påverka och utforma innehållet i barnomsorgen genom fler valmöjligeter.

Jag ställer frågan då jag ag såg att Fi (som ideologiskt ligger till vänster) i Skånekommunen Simrishamn går till strid bland annat för att rädda byskolor, som den borgerliga majoriteten där har beslutat att lägga ner.

Kan det vara ytterligare en fråga som är mer "förvaltningsmässig" än ideologisk? Och när en majoritet som blir den som har det praktiska ansvaret år efter år att få ihop alla delarna i budgeten, samt alla krav som skolverk och andra myndigheter stället på samtliga skolor utifrån – då tenderar att se mer till "totalen", kommunens budget i balans, effektiviseringar och annat, och låter mer ideologiska strömningar stå tillbaka?

Jag har inget svar men noterar att samma slags argumentation används i Vännäs som i Simrishamn.

Missbruksutredningen

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja, så är den här, missbruksutredningen. Gerhard Larsson har hållit på sedan 2008 om jag inte minns fel, och vänt och vridit på hur det ser ut just nu med vård och behandling av personer med missbruks- eller beroendeproblematik.

Nu kommer förhoppningsvis en period av debatt. Sedan ska väl remissinstanserna in, och det ska så småningom skrivas proposition, som sedan ska klubbas av riksdagen.

Jag ska beställa betänkandet och läsa igenom, för jag är mycket nyfiken på hur utredaren resonerar runt sina ställningstaganden. Mycket fokus ligger ju på att behandling ska ges av sjukvården istället för av socialtjänsten. Runt detta ska jag med särskilt nöje läsa vad som skrivits, för jag har inte just nu någont egentlig åsikt om vad jag tycker om den delen av förslaget. Det finns så oerhört många aspekter som jag antar behandlas i betänkandet.

Jag ser fram emot denna läsning, det kan jag lova!

VF-journalist på VK

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag gillar detta med sociala medier, och den främsta anledningen är att de kan förkorta avståndet i många sammanhang. Till politiker, till myndigheter och till media och journalister, till exempel. Igår skrev jag här på VK:s blogg om hur jag citerats av VF-journalisten Viljo Thornberg i en artikel om missbruk. Jag ställde mig också frågande till delar av vad han skrivit.

Idag har Viljo varit inne på min blogg och skrivit en kommentar till mitt blogginlägg. Detta är ju att som journalist uppvisa en vilja till att möta sina läsare. Det är också ett exempel på det fina i användandet av sociala medier.

Vid ett tidigare tillfälle skrev jag i bloggen om en journalist på VK, som skrivit en notis där jag hamnade i fel och konstig dager med anledning av mitt jobb. Där handlade det om faktafel som direkt rörde ett uppdrag som jag hade gjort. Den journalisten kontaktade mig per telefon, vilket jag uppskattade (det blev så småningom en rättelse i VK).

Sociala medier har medfört att jag som läsare kan bemöta det som media skriver på ett mer direkt sätt, snabbt, och med möjlighet till genomslag. Att som i detta fall också få en feed-back snabbt från journalisten utifrån mitt eget sociala-medieranvändande uppskattas!

Jag finns med i konkurrenttidningen…

Av , , 2 kommentarer 9

Har läst mig själv citeras i tidningen idag, i en stor artikel om missbruk i VF. 

Vinklingen runt kostnaderna har jag läst med stor förvåning eftersom jag av Viljo Thornberg överhuvudtaget inte tillfrågades angående kostnaderna. Hur han har fått fram uppgifterna framgår överhuvudtaget inte. Och 2009 hade jag inte samma jobb som idag, så där blir det till att kolla lite. 

Dessutom saknas något att jämföra dessa siffror mot. Jag hade gärna pratat om kostnader också med Viljo, men fick aldrig tillfälle! 

Har varit tjänstledig hela eftermiddagen och hade fullt upp på förmiddagen, och hemma kommer jag idag inte åt några jobbdokument på datorn. Jag kommer att återkomma i ett annat inlägg och kommentera de siffror Viljo nämner. 

Däremot tycker jag att jag har citeras helt okej för övrigt (med ett undantag, men det kan passera – jag har vid ett antal tillfällen tillfrågats av journalister under min totala yrkeskarriär och det är bara en enda som fått allt korrekt i den journalistiska återgivningen, och det var i Studio 1 i P1) Den där lite märkliga delen runt kostnaderna är ju en liten del av artikeln, i alla fall i nätupplagan (ska titta ordentligt i papperstidningen på torsdag, är borta i jobbet under morgondagen!) – och resten av det som skrivits i VF är ganska angeläget. Bostadsbekymmer gäller för övrigt inte enbart personer med missbruksproblematik, utan även många andra och börjar bli ett stort problem. 

Jag hoppas att vi får igång mer debatt runt detta med att vi har ett mörkertal med personer som förmodligen har missbruksproblematik men som inte kommer till socialtjänstens kännedom. Detta är inte specifikt för Vännäs, utan del av hela samhället. Missbruk upptäcks förmodligen lättast via sjukvården eller på arbetsplatsen eller en kombination av sjukskrivning från jobb och kontakter med sjukvården. Många arbetsgivare tar ansvar, i alla fall till viss del, det finns en del arbetsgivare som skickar sina anställda på behandling. 

Sjukvården däremot, erbjuder mycket begränsat med behandling, utan det åligger socialtjänsten. 

Och – vi på socialtjänsten kommer in ganska sent, och känner inte till folk "i allmänhet", för kännedom hos oss är ju inte precis automatisk (kan ju ske via LVM-anmälningar, eller polisingripanden).

Men om jag inte minns fel tror jag det är i morgon Gerhard Larssons missbruksutredning släpps, så det blir nog tillfälle att återkomma till detta.

Och jag kommer att redovisa siffror för Vännäs när jag har kommit åt redovisning och budget, för något verkar mycket märkligt med Viljos siffror!

 

Vännäs tackar nej till 100 000 kronor.

Av , , Bli först att kommentera 7

Idag på kommunfullmäktige har man avslagit en motion om att införa en lokal värdighetsgaranti inom äldreomsorgen. Till saken hör att regeringen har avsatt 100 000 kr som ett fast bidragsbelopp som alla kommuner kan söka för att undersöka möjligheterna för att införa en sådan värdighetsgaranti. Detta kommer inte att ske i Vännäs, då Socialdemokrater, vänsterpartister och Miljöpartiet icke vill ta vara på denna möjlighet.

Varsågod, bloggläsare och alla andra!

Av , , Bli först att kommentera 4

 Idag är det en av de trevligaste katalanska högtiderna. Sant Jordi. Sant Jordi är kataloniens skyddshelgon. Dagen kallas också rosens och bokens dag.  En virtuell ros och bok till alla:

Sex miljoner rosor säljs i Barcelona idag, och 20 procent av bokförsäljningen sker dagarna runt Sant Jordi. Hela stan är full av bokstånd, rosor finns precis överallt, ALLA författare finns på plats och signerar böcker, man får sig också enkelt ett samtal med dem (språkade med Dan Brown för några år sedan, samt den fantastiske Antonio Gala som väl känner till Umeå). 

Det är Kataloniens alldeles egen "alla hjärtans dag" och mycket mer uppskattad än Sant Valentin.

Ett litet sting av barcelonalängtan kommer denna dag, definitivt!

Social insatsstyrka?

Av , , 7 kommentarer 3

Satt och bläddrade bland mina alltför många olästa mail på jobbet innan jag gick på påskledighet. Hittade lite information om ett regeringsuppdrag, där man ska inrätta sociala insatsstyrkor på försök i ett antal kommuner. Framförallt i storstadsområdena, men även i Borlänge och Boden. 

Det framgår att syftet är att förhindra att ungdomar hamnar i kriminella nätverk, och man ska försöka få fram en riskbedömningsmanual för att bättre kunna identifiera vilka unga som löper risk att rekryteras till kriminella nätverk eller som vill hoppa av ett kriminellt nätverk. Man ska också ta fram vilka stödinsatser dessa ungdomar bör ha. 

Det låter för mig på ett vis intressant detta, även om namnet "social insatsgrupp" känns lite främmande i mina öron. 

Sedan kommer det som är kopplat till mitt senaste inlägg. Det står såhär, i ett PM från Justitiedepartementet: "Utgångspunkten för deltagande kommuner ska vara att socialtjänsten är sammanhållande kontaktpunkt."

I ett penndrag har ett regeringsdepartement satt en agenda för socialtjänsten i kommunerna som är med i pilotprojektet. Om några ekonomiska medel avsätts framgår inte. 

Om detta faller väl ut kan det hända att det permanentas och blir något som samtliga kommuner ska pyssla med, med diverse kontroller och uppföljningar antingen från Socialstyrelsen eller Rikspolisstyrelsen. 

Då sitter man med det kommunala självstyret igen, och den ansvariga förvaltningen måste kämpa till sig medel av de kommunala politikerna som ska prioritera bland alla verksamheter som kanske flera stycken får liknande "uppdrag".

Just i Vännäs vet jag inte om det finns behov av en "social insatsstyrka" dock, vilket innebär att detta kanske är en sådan insats som inte riktigt är relevant för en kommun av Vännäs storlek. Förhoppningsvis kan en social insatsstyrka i Umeå vara nog…

Lokal politik står sig ganska slätt…

Av , , 3 kommentarer 5

 "Det kommunala självstyret" – något som man värnar om. Varje kommun ska själv se till att distribuera skattemedel, planera verksamhet, få sin bygd att utvecklas. 

Men, det kommunala självstyret ska också kombineras med alla medborgares rättigheter. Att alla ska behandlas lika. 

Lagar stiftas på nationell nivå, och sedan ska de efterföljas. För en kommun handlar det om att få ihop ekvationen. Det är inte alltid lätt. Olika statliga myndigheter har kontrollorgan och tillsyn. Kommunen ska arbeta med kvalitet och i vissa fall själv utöva tillsyn och i slutändan ska alla i Sverige leva under ungefär samma förhållanden. 

I plan- och miljönämnden i måndags gick byggnadsinspektör Bo Hellsing igenom förslag till ny taxa gällande bygglov. Förslag till taxekonstruktion kommer från SKL (Sveriges kommuner och landsting). I botten ligger den nya plan- och bygglagen som ändrar en hel del för kommunerna. En hel rad nya arbetsuppgifter läggs på kommunerna. 

Rent formellt kan man ta ut en annan taxa än den föreslagna. Men – taxan ska i viss mån bidra till de kostnader som kommunen har i bygglovsärenden. Med den nya lagen blir det arbetet mer omfattande, och vi kan ju inte i Vännäs låta bli att göra vad lagen anger, för då behandlar vi inte medborgarna lika. Därmed blir det inte så mycket kvar av det kommunala självstyret. 

Likadant är det förmodligen i de allra flesta förvaltningar och i de allra flesta områden. Där det blir lokala skillnader kan det sedan bli ett "väldigt liv" FÖR ATT det är skillnader. Se till exempel skolan. 

Så – det känns ibland som "det kommunala självstyret" är något av en chimär. 

Tvångslagsanvändning i Västerbotten

Av , , Bli först att kommentera 4

 Igår gick ett arrangemang som jag hamnade i att arrangera av stapeln, där Förvaltningsrätten informerade samtliga kranskommuner, Umeå samt Skellefteå. Temat för dagen var dels socialnämndernas samt förvaltningsrättens handläggning av ärenden enligt LVU och LVM (tvångslagarna som finns gällande barn samt missbrukare) samt avslagsbeslut om bistånd som kan överklagas av den enskilde. 

Det blev en mycket god uppslutning, samtliga inbjudna kommuner deltog, och vi var ca 80 personer. 

Domare Björn Johansson berättade tillsammans med en föredragande, Ingrid Johansson (om jag inte minns fel efternamn).

Något som kändes förvånande var när Björn berättade om den stora ökning som skett av mål i enlighet med tvångslagarna. LVU har ökat från 20-25 mål i hela länet för 20 år sedan, för att en bit in på -90-talet vara ett 70-tal mål. De senaste åren har antalet legat på ca 100 mål. Detta är avsevärt högre än riksgenomsnittet. Björn veterligen har detta inte analyserats djupare, och jag känner heller inte till sådana studier. 

Björn själv resonerade lite om att det kanske finns en tendens att "bry sig" i högre utsträckning häruppe, som skulle kunna inverka. Någon i publiken funderade också om tröskeln kunde vara lägre här – Västerbotten är ett av de län som har lägst brottslighet. Kanske vi därmed bedömer exempelvis brottslighet som riskfyllt och avvikande beteende i tonåren som mer alarmerande än i län där det allmänt sett är en mycket högre brottslighet. Hur som helst är det ju Förvaltningsrätten som dömer i tvångsmålen och finns inte skäl för vård enligt LVU eller LVM så döms det heller inte till det. 

Det skulle vara intressant att läsa något om detta, när jag får tillfälle få jag nog söka om någon studie kan ha gjorts med ett regionalt perspektiv!

Angående”katederundervisning”

Av , , 2 kommentarer 5

Det har sagts en del efter Jan Björklunds debattartikel där han ville fokusera på läraren som skolans viktigast resurs och lärarens roll i att undervisa och leda klassen.  

Jag klistrar nedan in en del ur den artikelserie som DN har angående skolan nu. Skolan som journalisten besöker är Minervaskolan, en friskola i Umeå:

”Hur tror ni att litteraturen började?” frågar läraren. Klass nio börjar spåna. Började folk skriva brev till varandra? Vänstra bänkraden har redan ett eget spår, där tvistas det om det är bättre med komedi eller tragedi. Just nu har tragedin tagit överhanden, för man kan inte veta säkert hur det slutar. Pojkarna försöker få in ”action” i debatten. ”Action är varken eller”, blir de upplysta av flickorna, som är munvigare och halvhuvudet längre. 

Men läraren vill att de skall hitta rötterna. ”Vad finns det för genrer?” Händerna flyger upp: ”Horror, dikter, epos, drama, romaner, fabler …” ”Och action!” Det är klassens manlighet som gör ett nytt försök. ”Är allt som skrivs litteratur?” ”Nej, inte läroböckerna …” Lång diskussion, läraren fördelar ordet. Så säger plötsligt någon: ”Litteratur är bara när det uppstår bilder i huvudet.”

Det måste vara sådana ögonblick som får en lärare att gå sjungande hem från jobbet. Nu ber han om tystnad, det skall läsas högt. ”Moder till Torstein röd var Aud den djuptänkta, dotter till Kettil flatnäsa, som var son till Björn Buna, son till Grim Herse från Sogn. Hoskuld bodde på Hoskuldsstad…”

”Vad är det, jättetråkigt, bara en massa namn!” Men läraren fortsätter och snart är vi framme vid Gunnars sista strid, den brustna bågsträngen och hämnden för örfilen. Pojkarna lystrar till. Nu vill läraren veta varför de som tusen år tidigare lyssnade till historien inte tråkades ut av alla namnen.

Det var fint turnerat. En stund senare har klassen listat ut att det var förfäder och grannar det handlade om, förstås. Och så, med hjälp av ”Njals saga”, bevittnade vi litteraturens födelse vid lägerelden. Inte en lärobok i sikte.

Jag skildrar detta så utförligt för att belysa det kanske mest bisarra inslaget i svensk skoldebatt. Denna lektion fick mig nästan att längta tillbaka till skolbänken. Men den anses vara helt förkastlig av många pedagoger, i synnerhet de som utbildar vår lärarkår. Det var ju ”katederundervisning”! Ledd av läraren från början till slut. Sådant anses omodernt och auktoritärt, det kväver barnens lust att lära själva."

Hela artikeln av Maciej Zaremba kan du läsa här.

Jag tycker det är viktigt att sätta in Jan Björklunds politik i ett sammanhang. Jag tror dock inte att den försämring av svenska barns skolresultat som vi ser enkelt låter sig förändras. Kommunaliseringen av skolan var inte lyckad. Jag säger inte att ett återförstatligande av skolan skulle lösa allt, men det verkar ju vara i samband med kommunaliseringen som svensk skola har börjat halka efter. 

Folkpartiet vill verka för att skolan förstatligas. Jag håller med!