Länge sedan är det jag skrev något blogginlägg. Under en period i våras slutade jag även praktiskt taget att följa andras bloggar. 

Ibland blir det så mycket för en.

Jobbet, familjen, fritid, och inom ramen för fritiden ska det politiska engagemanget för oss som engagerar oss i kommunalpolitiken (med ett fåtal "anställda" politiker undantagna) rymmas. 

Livet är ju som det är. Vi som är politiskt aktiva på vår fritid möter också vi sjukdomar och eländigheter bland våra nära och kära eller oss själva. Vi kan ha situationer på våra arbeten som tär på ordentligt. Vi kan ha bekymmer av alla slag som upptar mycket av vår tid. Att ändå så ansvarsfullt som möjligt fullgöra de uppdrag som man har valts till eller tagit på sig kan vid vissa lägen bli väldigt vanskligt, då vi ju också (förutom vissa glada pensionärer….) har – ofta ansvarstyngda – arbeten som måste gå först. 

Då kan en viss paus både från bloggeri och viss annan aktivitet som man egentligen vill ägna sig åt bli till en nödvändighet. Även kan en följd bli att man inte är så tillgänglig som man önskar sig, vare sig till sina partikamrater, till diverse andra man möter och mött inom det politiska, och till exempel gentemot den ständigt granskande bloggaren Karl-Gustaf Sjöström!

Nu har jag haft en underbar sommar med en hel mängd ledig tid från arbetet som har spenderats med familjen. Så nu finns lite energi även för det politiska!