Monica Wahlström, Vännäs

wahlstrom.monica@gmail.com

Mer konst knutet till Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag skrev om Pär Hansson, uppfödd i Vännäs och erkänd poet för en tid sedan.

Nu vill jag uppmärksamma Anders Sunna. Han är konstnär. Han är inte från Vännäs, utan kommer från den lilla byn Kieksiäisvaara (Pajala). Han bor med sin familj i Vännäs sedan en tid tillbaka. Jag såg honom och hans konst för första gången när han var med på Vännäsbygdens konstförenings årsmöte och han själv berättade och visade bilder. Jag blev helt fängslad!

Han är en engagerad konstnär, och framför mycket starkt kritisk i sitt skapande. Han fokuserar på sitt samiska ursprung, och mycket av hans energi kommer ur den konflikt hans familj levt med under 40 år. Jag tycker ni alla ska lyssna på den utmärkta kulturdokumentären  Sunna mot staten (det går att lyssna på datorn eller ladda ner).

Hans konst fascinerar mig. Hans stil, han blandar olika tekniker och framförallt för att han så tydligt framför budskap. Jag skakas också av hur otroligt lite vi uppmärksammat vår egen historia i Sverige. Vår historia som kolonisatörer som tvångsomvänt samerna till kristendom, berövat dem väldigt mycket ur sin kultur, nästan utplånat språket och sedan starkt försvårat att leva vidare med de typiska kulturella attribut som en kultur innebär. Kultur i ordets stora och lilla bemärkelse. Vi kritiserar glatt Spanien för härjningar i Sydamerika, och nog tänker vi mer på hur USA behandlat sina ursprungsfolk än på hur vi gjort det?

Jag önskar Anders stor lycka i sitt fortsatta skapande. Jag hoppas familjen blir kvar i Vännäs länge, då det berikar vår kommun!

Sunna

 

Anders Sunna i sin ateljé i Vännäs. Foto: Helene Alm, foto från Sveriges Radio

Bli först att kommentera

Att lära språk och litteraturkanon

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av de allra mest givande sommarprogram jag hört var Theodor Kallifatides. Lyssna!

Han berättade bland annat om hur viktigt det varit för honom med litteratur. Hur han lärde sig mycket svenska genom att läsa skönlitteratur.

När jag läste spanska på universitetet, 1993, så var skönlitteratur ett mycket viktigt inslag. Parallellt med alla andra kurser hade vi nästan hela tiden en skönlitterär bok som vi skulle läsa, och avhandla på ett seminarium. Den första var ”Mujeres al borde de un ataque de nervios”. Det var svettigt att läsa mängder av sidor skönlitterartur på spanska. Men, då det var ett inslag i kursen gjorde man det bara. Jag har ett mycket bra ordförråd på spanska, och jag är säker på att det kommer ur alla romaner jag plöjt. Det är det som är grejen, man lär sig ord utan att man märker det, utan att man pluggar in dem. Ett råd jag brukar ge till personer som kämpar med ett nytt språk, är att försöka hitta en bok man själv läst och läsa den på det nya språket. Kan man innehållet går det ännu lättare att tillägna sig vokabulär, man har en del gratis när man vet hur boken ”funkar”.

I sommar har det varit en del debatt angående att skapa en litteraturkanon. Jag är både för och emot. Att vara emot är ganska lätt argumentsmässigt. Men det som talar för det, handlar någonstans om att på ett mer naturligt sätt ge dagens och framtidens elever en naturlig bas. Idag är skolan inte statlig (tyvärr) och det är ganska fritt att välja hur lägga upp skollektioner. Jag tror, som Kallifatides, att man får del av ett kulturarv om alla läser vissa verk, för man får då en insyn i landets framskapande. Jag är övertygad att förutom stort spanskt vokabulär så har alla dessa romaner jag läst, alla spanska klassiker jag tagit mig igenom, gett mig en bra bit av förståelse om det spanska samhället. Detta önskar jag mina barn med – både för svenskan, spanskan och katalanskan…

gardell

 

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar. Extremt rekommendabel!

 

Bli först att kommentera

LSS-boenden och ”muppar”

Av , , 4 kommentarer 10

De av er som hänger med i nyhetsflödet trots sommar och sol har kanske hört kritiken som kommit till kommunen i Södertälje med anledning av ett planerat byggande av en gruppbostad till personer tillhörande LSS (Lagen om stöd och service). Som jag förstår har kritiken kommit i samband med en ansökan om bygglov, där grannarna fått handlingar för eventuella synpunkter, ett vanligt förfarande.

Men, personer i Södertälje har uttryckt en oro som gör mig väldigt ledsen.  CItat: I mejlen till samhällsbyggnadskontoret framgår det att de protesterande fruktar att personer på LSS-boendet kan vara störande (”utåtagerande”), aggressiva och farliga. Så gott som alla säger att de fruktar att boendet ska drabba barnen. Att de ska bli oroliga, rädda eller komma till skada.

Det visar på stor okunskap, och det är tråkigt att vi inte har mer av inkluderande i samhället av personer som har utvecklingsstörningar. Om det vore fullständigt naturligt att arbetsplatser ordnade arbeten som en utvecklingsstörd skulle kunna ha, och vi dagligen mötte och lärde känna personer som bor på gruppbostäder – så kanske förståelsen skulle öka. Vi har mycket långt kvar i Sverige när det gäller att inkludera alla i samhället i det vanliga, vardagliga livet.

För bara några dagar sedan blev jag också helt perplex när jag hörde en vännäsbo uttrycka sig angående utvecklingsstörda personer genom att kalla dem för ”muppar”. Jag samtalade inte med personen i fråga, men satt så till att jag hörde konversationen. Jag frågade vad hen menade och hen bekräftade att hen menade utvecklingsstörda personer. Jag sa att jag inte ansåg det vara ett okej sätt att tala om dem. Personen i fråga gav en slags förklaring, men inte heller den kunde jag begripa. Det föreföll vara så att denna person visst kände till och hade kunskaper om personer med intellektuella handikapp. Ändå används ett mycket nedsättande språkbruk. Det kan förmodligen för vissa verka oförargligt, man menar inget illa (så sa personen i fråga) utan tycker att ”mupp” bara är ett ”praktiskt” uttryck. Jag anser att vi måste stå upp för allas lika värde alltid. Det gör vi inte genom att använda sådana ord, som man förmodligen aldrig skulle säga direkt till personen i fråga.

Med mer inkluderande, när personer som har intellektuella handikapp blir en naturlig del av vardagen, så kanske man bara betraktar dem precis som dig och som mig, eftersom de är precis som dig och som mig.

För jag hoppas att den kritik som vissa södertäljebor uttalade inte blir fallet nästa gång ett gruppboende ska byggas i Vännäs. Då blir jag ännu mer ledsen.

 

4 kommentarer