De av er som hänger med i nyhetsflödet trots sommar och sol har kanske hört kritiken som kommit till kommunen i Södertälje med anledning av ett planerat byggande av en gruppbostad till personer tillhörande LSS (Lagen om stöd och service). Som jag förstår har kritiken kommit i samband med en ansökan om bygglov, där grannarna fått handlingar för eventuella synpunkter, ett vanligt förfarande.

Men, personer i Södertälje har uttryckt en oro som gör mig väldigt ledsen.  CItat: I mejlen till samhällsbyggnadskontoret framgår det att de protesterande fruktar att personer på LSS-boendet kan vara störande (”utåtagerande”), aggressiva och farliga. Så gott som alla säger att de fruktar att boendet ska drabba barnen. Att de ska bli oroliga, rädda eller komma till skada.

Det visar på stor okunskap, och det är tråkigt att vi inte har mer av inkluderande i samhället av personer som har utvecklingsstörningar. Om det vore fullständigt naturligt att arbetsplatser ordnade arbeten som en utvecklingsstörd skulle kunna ha, och vi dagligen mötte och lärde känna personer som bor på gruppbostäder – så kanske förståelsen skulle öka. Vi har mycket långt kvar i Sverige när det gäller att inkludera alla i samhället i det vanliga, vardagliga livet.

För bara några dagar sedan blev jag också helt perplex när jag hörde en vännäsbo uttrycka sig angående utvecklingsstörda personer genom att kalla dem för ”muppar”. Jag samtalade inte med personen i fråga, men satt så till att jag hörde konversationen. Jag frågade vad hen menade och hen bekräftade att hen menade utvecklingsstörda personer. Jag sa att jag inte ansåg det vara ett okej sätt att tala om dem. Personen i fråga gav en slags förklaring, men inte heller den kunde jag begripa. Det föreföll vara så att denna person visst kände till och hade kunskaper om personer med intellektuella handikapp. Ändå används ett mycket nedsättande språkbruk. Det kan förmodligen för vissa verka oförargligt, man menar inget illa (så sa personen i fråga) utan tycker att ”mupp” bara är ett ”praktiskt” uttryck. Jag anser att vi måste stå upp för allas lika värde alltid. Det gör vi inte genom att använda sådana ord, som man förmodligen aldrig skulle säga direkt till personen i fråga.

Med mer inkluderande, när personer som har intellektuella handikapp blir en naturlig del av vardagen, så kanske man bara betraktar dem precis som dig och som mig, eftersom de är precis som dig och som mig.

För jag hoppas att den kritik som vissa södertäljebor uttalade inte blir fallet nästa gång ett gruppboende ska byggas i Vännäs. Då blir jag ännu mer ledsen.