Monica Wahlström, Vännäs

Demokratin i Nordmaling, i Västerbotten, i Sverige

Av , , 1 kommentar 14

Stämmer bilden som tecknas upp runt misshandeln i Nordmaling kommer det troligtvis att få konsekvenser. Vi i närområdet är nog alla mycket skärrade.

Det är en ung fritidspolitiker. En kvinna. Vi har stora svårigheter att få in unga, och framförallt, unga kvinnor i det lokalpolitiska arbetet.

När svåra beslut ska fattas kan det bli många känslor. Politiska beslut som direkt påverkar ens vardag måste man vara varsam med. Man måste informera. Man måste lyssna. Man måste ge viss tid för reflektion. Om sådana beslut fattas trots stora protester från berörda blir detta än mer viktigt. Detta var jag med och skrev om i en debattartikel i samband med diskussionerna kring skolnedläggningar i Vännäs.

Det finns mycket att arbeta med och fokus behövs på hur vi i lokalpolitiken arbetar med medborgardialog. Samtidigt är det kommunala arbetet, och dess politiska del, mycket omfattande. Mycket står på spel, och vissa saker går snabbt. Att få ihop detta kräver en tydlig, stark och stabil ledning. Såväl i stöttningen från tjänstemannasidan som hos de politiska företrädarna. Det finns en risk att svårigheterna accentueras av de inblandade. Som ofta är få. Som ofta suttit länge. Som ofta är män i beaktansvärd ålder. Som genom åren ”vet” det mesta om dessa komplicerade strukturer och processer.

Att komma in i dessa sammanhang, att få sig en egen plats, och att hitta ett handlingsutrymme är inte alltid lätt. Ändå är det ett förtvivlat behov av fler personer, nya personer, och av yngre personer.

Händelsen i Nordmaling kan avskräcka många. Hur kul är det att fatta beslut som gör barnfamiljer ledsna? Som ger äldre en rädsla för att bli osäkra och otrygga? Men hur ska mindre kommuner klara ut ekvationen att få budget i balans (som faktiskt är överordnat det mesta annat i kommunal politik…)

Ola Nordebo slår i sin senaste krönika huvudet på spiken angående flera av dessa frågor, ett par citat:

”Många slutar. På grund av hot. På grund av tidsbrist. I en frustrerande känsla av maktlöshet när beslut fattas på andra håll än där de formellt hör hemma. Och i olust inför alla hårda reaktioner som bubblar upp ur det orättvisa politikerföraktet, och i en samhällsdebatt där inflytelserika röster lyfter fram hat mot andra och elakhet mot oliktänkande som ett fint ideal.”

Av allt som underminerar fritidspolitiken, och därmed demokratin, är hoten mot politikerna – ofta i samband med svåra beslutsärenden – det allra mest allvarliga och otäcka. Det är de bortglömda attackerna, riktade mot dem som tar på sig ansvar, och avskräckande för dem som funderat på att göra det.”

Och när det gäller fritidspolitikerna upprepar jag gärna vad jag skrev häromveckan: ”Sluta inte ställa kritiska frågor. Håll inte inne med invändningar. Men någon gång emellanåt kan det vara på plats att även klappa dem på axeln, eller ge dem en kram, och säga tack för att de orkar och vågar fortsätta bära upp det otacksamma, smuliga, nedslitande men demokratiskt livsviktiga beslutsansvaret. Vardagsdemokratins snålt behandlade hjältar förtjänar mer uppskattning än de får, det blir färre och färre som kan tänka sig att ta vid när de slutar, och det är dåliga nyheter.”

När en skola läggs ned eller något annat starkt påverkar personers vardag finns ofta ett enormt engagemang. Att detta engagemang inte verkar kunna kanaliseras till verkligt inflytande och påverkan i den lokala politiken är ett stort problem och i förlängningen ett demokratiproblem. Hur ska vi lösa detta? Kanske är medborgardialog ett bidrag, men allt kan inte lösas den vägen även om många förbättringar verkligen behövs.

Demokratin ska vi vara rädda om. Därför är det mycket anmärkningsvärt att Lennart Holmlund uttalar att ”demokratin i Nordmaling finns inte”. Det är att grovt slarva med språket, och anstår inte ett kommunalråd. Den bestörtning som dådet väckt i Nordmaling vittnar självklart om hur demokratin i Nordmaling står upp för demokratins ideal.

Recept på Crema Catalana

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det finns några katalanska matgrejer som blivit kända. En är allioli. En annan crema catalana.

crema_catalana

 

Här kommer min svärmors recept på ovanstående:

8 dl mjölk kokas upp. I mjölken lägger du ett par bitar citronskal (den gula delen). Sedan låter du mjölken stå och dra en stund, med citronskalet.

ca 5 msk socker tillsätts

4 äggulor rörs ut i lite av mjölken (vid sidan om)

3,5 msk maizena blandas ut i lite av mjölken (vid sidan om)

Sätt mjölk-sockerblandningen i vattenbad.

Sila i äggulorna (genom sil)

Rör hela tiden, och akta så det inte kokar upp

Blanda i maizena

Rör tills krämen tjocknat-

Häll upp i portionsformar.

När krämen sedan svalnat i sin portionsform, är det det med att ”bränna av sockret”, för att få den äkta ”crema cremada”. Man strör lite socker över varje portion, men gör det just innan den ska brännas av.

599575_10150965614906864_989589292_n

Jag har fått en väldigt bra elektrisk brännare av min svärmor, som funkar klockrent. Man kan prova gasbrännare som säljs numer också. Annars kanske man kan sätta ugnen på allra varmaste grill, och sätta in formarna högt nästan mot värmen, och vakta noga. Vet ej hur det funkar.

 

Sätt på socker just innan ni bränner av, annars om det blir ”blött” är det inte så enkelt att bränna sockret.

Har man gasspis kan man annars skaffa klassikern som svärmor använder:

2107-P_l

Det blir mycket godare med den brända skorpan, den är en del av själva grejen med Crema Catalana.