Efter att ha uppmärksammat Britt-Marie Lövgren som kritiserat Umeås gatufest dåliga utbud av kvinnliga artister så har jag studerat Vännäsdagarnas artistprogram.

Även på Vännäsdagarna är det en mycket markant övervikt av manliga artister, manliga deltagare i band och grupper. Mycket tråkigt. Ett undantag är grannbloggaren Karl-Gustavs fru Peggy som spelar i sitt band.

Jag känner inte till den lokala musikscenen i detalj, men jag vet att det finns flera otroligt duktiga, unga tjejer som sjunger fantastiskt och vissa som både sjunger och spelar. Nu kanske dessa inte har egna band. Men, det är tråkigt att det praktiskt bara kommer att vara män och killar på scenen under all underhållning på Vännäsdagarna.

Jag hoppas det duktiga arrangörsteamet har detta i åtanke inför nästa upplaga av Vännäsdagarna!

Det är gatufest i Umeå, med artister som sjunger. VK har en artikel om hur få kvinnliga artister som anlitats. Lennart Holmlund tycker inte det verkar vara något större bekymmer. Folkpartiets i Umeå gruppledare Britt-Marie Lövgren säger om saken:

"När det gäller arrangemang som finansieras med offentliga pengar är det vår skyldighet att se till att även tjejer får synas. Vi måste inse att det är dags att ställa krav på ett genusperspektiv även vid kultur och nöjesarrangemang", säger hon.
- "Jag tror att det ser ut så här på grund av omedvetenhet och slentriantänk, att män premierar män och så länge det fungerar så kommer det inte att bli någon förändring", fortsätter hon.

På Britt-Maries egen blogg har en "arrangörsvän" i en kommentar sagt att det helt enkelt inte finns kvinnliga artister. Jag har faktiskt svårt att tro att det är så. När det gäller artister på Vännäsdagarna har jag faktiskt inte sett programmet. Ska nog leta upp det!

En medarbetare tipsade mig om en mycket intressant artikel i New York Times - "I Sverige kan männen få allt". Journalisten börjar med ett stockholmsperspektiv på att många män i Sverige tar ut föräldraledighet och förflyttar sig sedan till Spöland och paret Mikael och Sofia Karlsson.

Mikael jagar tydligen, och enligt journalisten tycker hans fru att han är mest attraktiv: "när han är ute i skogen med geväret över ena axeln och babyn på ryggen".

Jag tror att informationen från paret möjligen kan ha skruvats en aning- krönikor i NYT brukar alltid ha en ganska speciell stil, så även denna.

Men visst är det roligt att Spöland i Vännäs hamnar i en så ansedd tidning ute i stora, stora världen!

Sedan är det ett viktigt ämne - och såväl nuvarande EU:minstern Birgitta Ohlsson (Folkpartiet) som en fd folkpartiminister Bengt Westerberg citeras, Bengt Westerberg eftersom pappamånaden lanserades redan på hans tid.

Imorgon är en två veckor lång period som gräsänka över. Ska bli skönt, framför allt eftersom jag längtar efter min man, men också då det är en avsevärd skillnad att allt i hushåll och runt barnen, samt heltidsjobbet ska genomföras och jag är ensam med det övergripande ansvaret.

Något som är positivt är trots allt att antalet "ensamstående mammor" har minskat. Nu har jag ingen statistik på detta, men jag skulle bli oerhört förvånad om det inte är så! 

Statistik är ju heller inte så enkelt, i de fall man efter en separation har växelvis boende är ju barnet alltid folkbokfört på en adress, även om det tillbringar ganska mycket tid hos den andra föräldern.

Förr räknades det nog inte med papporna på samma sätt. Nu är det ovanligare än förr med pappor som bara "drar" och lämnar barnet till mamman. Detta gjorde att jag blev förvånad när jag i en konferensinbjudan riktad till barnhälsovårdsintresserade såg följande huvudpunkt:

• Så bemöter du dagens föräldrar och de alltmer delaktiga papporna för välfungerande kommunikation

Kändes inte precis 2010...

VK har publicerat vilka i Vännäs (och andra kommuner) som har den högsta taxerade förvärvsinkomsten under 2009. Jag har mycket svårt att se syftet med denna typ av publikationer. Kan det vara att lyfta fram ett jämställdhetsperspektiv?

Intressant att se att 14 av de 15 personer som haft störst inkomster i Vännäs är män. En enda kvinna med på listan.

Det är ganska jämlikt i riksdagen. I regeringen har det väl varierat något, men finns iallafall en ganska stor andel kvinnor.

Sämre är det i kommunalpolitiken. Vad jag förstår har ganska många partier listor varvat med kvinnor och män, till kommunfullmäktige. Men sedan är det kommunalråd och nämnder. Kommunstyrelsen. Där trots allt merparten av det aktiva politiska arbetet sker.

Bara för att titta på Vännäs - kommunalrådet (och kommunstyrelsens ordförande) är en man. Kommunfullmäktiges ordförande är en man. Plan- och miljönämndens ordförande är en man. Barn- och utbildningsnämndens ordförande är en man. Vård- och omsorgsnämndens ordförande är en kvinna.

Bland samtliga kommuner är bara var fjärde kommunalråd en kvinna. Det innebär att ca 75 procent av alla kommunalråd är män.

Nyheten om det låga antalet kvinnliga kommunalråd kom just när jag hade slagit kommunalpolitiken ur hågen. Det var också vad som fick mig att allvarligt fundera på engagemang igen.

(Ps, läs nu inte detta som att jag tror att jag skulle bli kommunalråd, absolut inte!!!! Däremot förhoppningsvis kanske kunna arbeta politiskt på något litet vis)