Jag är sjuk. Fick feber i tisdagseftermiddag, igår steg den rejält fram på eftmiddagen och under natten sattes halsen i brand, återigen halsfluss. (har haft ett par gånger i år).

Redan när jag var uppe runt 3-snåret satte jag igång datorn för att se hur jag skulle gå tillväga, och framför allt, för att förvissa mig om att inte missa telefontid!

Funderar lite, ska jag ringa till ’tidsbokning’ eller ’akut sjukdom’, och bestämde mig snabbt för att gå på den akuta linjen. Jag har ju trots allt inte ett överdrivet högt förtroende för svensk sjukvård, och på tidsbokningsnumret skulle man lämna meddelande till telefonsvarare och sedan bli uppringd.

Jag slår numret exakt kl. 8 och får komma kl 9. Lämnar ett svaljprov, och får sen träffa en sjuksköterska. Svaljprovet visar sig vara negativt. Jag har feber. Jag har ingen hosta, inga förkylningssymptom, men kan vid det här laget nästan inte svälja. Jag ser hur hon funderar. Hon pratar om hur bra det är för kroppen att läka själv. Att det kanske kan vara bakterier ändå, trots att de inte syns på provet. Jag sägar lite på skoj – ja, man får ju bara hoppas att det inte är en sån dör mördarbakterie så jag faller död ner om några dagar. Det är möjligt att den skämtsamma tonen som jag faktistk hade inte gick fram pga att jag svettas och är supertrött och har så ont i halsen.

Vet inte om det var pga mitt mördarbakterieskämt, men hon tar mitt telefonnummer, och säger att hon kanske ska prata med en läkare och ringa upp. Sen går en förbi som hon haffar. Han kommer in, tittar i halsen precis som de spanska läkarna gjort vid mina tidigare halsflussar och börjar prata lite om beläggningarnas karaktär, precis som de spanska läkarna gjort. Solklart antibiotika. Tack säger jag, åker på apoteket och sen hem till sängen igen. Nöjd och glad.