Just nu pågår en stor skoldebatt i Sverige. Det mest rör sig om grundskolan. En skoldel som jag tycker är bortglömd är gymnasieskolan. Hur i hela friden kan ungdomar gå i tre år och chilla sig igenom en skola? Ibland så börjar de 8.20, ibland 11 och ibland inarbetat tid (hur nu det gått till). Jag tycker att Jan Björklund har en hel del att bita i när det gäller den skolformen. Jag är medveten om att ungdomar blir myndiga vid 18 års ålder, men varför påverkas ev hyresbidrag av deras studieinsats? Hur skall jag som förälder veta om mitt barn är i skolan eller inte när jag inte får ta del av närvaron? Hur skall jag kunna peppa och stötta när jag blir så totalt utesluten ur mitt barns skolvärld? 

Visst måste det kunna komma itll en förändring. Jag tror inteatt den största delen av ungdomar är så medvetna om att detta skall förbereda dem för vuxenliv. Där tycker jag vi har tappat en stor delav vårt föräldraansvar.  Vuxenliv innebär inte att jag börjar hipp som happ, jag skall vara där när jag skall vara där. Jag skall göra mitt bästa annars så får jag chefen på mig. Chefen???  Vem är i det i gymnasieskolan.?

Vad kan vi göra för att kunna få till en skola som hjälper, stöttar och peppar våra ungdomar till en vuxenvärld. Förbereder dem och göra det lite fyrkantigt så att de är beredda på vad som komma skall. De måste gå i skolan även om det tar emot så funkar ett arbete också.

Nu har jag laddat ur mig en del.. återkommer med mer! 
 

Var rädda om varandra.