Monikas Blogg

Tjej med egna åsikter

Dating och livsval

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har funderat hit och dit på vad som måste göras med mitt sorgliga liv. Men jag är lat och har svårt att påbörja saker, men drivkraften är ändå stor efter allt som hänt och jag vill så gäääärna bara komma bort ifrån Sverige nu..iaf för ett tag.

Så här kommer min lista på vad jag vill göra med mitt liv den kommande framtiden:

1.) Söka jobb iaf…för det första ska jag ju skaffa lite större meritförteckning och flera referenser. Om

2 veckor ska jag på rekryteringsmöte inom hotell och hoppas få lära mig något inom den branschen just in case.

2.) Men ska genomföra min registera mig på någon datingsida och hitta någon jag kan skrivas med!

3.) Stå ut fram tills nästa år, då jag kan börja leta efter nytt jobb, i en ny stad, och i ett nytt land. .

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Mat igen

Av , , Bli först att kommentera 1

Ja, jag har skev dygnsrytm. Och ja, jag har extrem dålig matfantasi; denna gång ska jag göra köttfärssås med penne (fullkorn). Och precis just nu, ska jag börja hacka och fräsa gullöken, detta satans påfund. Jag är hyperkänslig och grinar lika illa som ett litet barn som råkat tappat sin favorit godisklubba. Sedan ska jag ha i en massa annat, däribland röd spansk chili. Den är ett måste. Utan den, ingen köttfärssås. Paprika också. Gulpaprika. Maten ska vara färgrik (olika färger olika vitaminer, ja, det är så enkelt, faktiskt). Och för er som inte vet, så heter paprika ”pepper” på engelska, vilket åtminstone jag finner lite lustigt.

Alltså, doftar det inte fantastiskt gott när löken fräser i stekpannan? Det var inte så farligt nu heller, med tårarna. Jag attackhögg löken, i desperat och uppskrämd frenesi. Jag fick plocka upp hälften från golvet och skölja av. Den är skrämmande, gullöken.

Bli först att kommentera

Idag har jag käkat lunch tillsammans med en ”mamma” som jag lärde känna genom nätet.

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är så roligt när vi träffas, för det kan gå ganska lång tid mellan gångerna, men vi kan ändå ”plocka upp tråden” från det senaste mötet. Jag tror att anledningen till att vi har så lätt för att prata med varandra är att vi har ganska mycket gemensamt, både vad gäller barndom och familjerelationer.

Det tråkigt är att vi ses så sällan, fast då kanske vi inte skulle tycka det är lika trevligt att ses.

I morgon drar jag utomlands, ska hälsa på en syster som bor i London. Jag ska sova ut på morgonen, dricka kaffe och vin hela dagarna. Köpa onödiga prylar och bara njuta!!! Får inte glömma pass, paraply!

Bli först att kommentera

Var ju dum nog att ta min tupplur lite för sent i dag

Av , , Bli först att kommentera 2

Orkar ju inte vara vaken en hel dag igen, men fick inte riktigt tid att ta tuppisen tidigare. La mej men då ringer det på dörren, är flickor som brukar fråga om dom får ta en sväng med hundarna…Jyckarna blir ju överlyckliga, så vem kan säja nej fast dom nyss varit ut. Sen har jag nog hållit på lite för mycket sista dagarna. Slog ju en rova när jag röjde dotterns rum. Tog inte emot mej när foten inte ville som jag utan dunsa i golv, var på huk så fallet blev inte stort, men stortån gör ont. Bara för jag kan gå som förr vill den rackarn inte som jag vill utan får för sej att vika sej inåt, varpå jag snubblar i min egen fot. Har ju senan kvar till stortån och den verkar vara stark….men vet inte vilka senor som är borta, men den är kvar, har nämligen fått sendrag där och pratade med läkarn sist och jag hade rätt, den var kvar…men är väl en viktig sena men stark och bestämmer över foten när den får lust till det…

Så ska läsa lite och få se om John Blund har lust att göra mej sällskap, ingen annan har det för dottern är på skolans träningsboende, så får väl hoppas på katten en liten stund. Hundarna är förbjudna i sängen och det vet dom, men katten har inte förstått det, fast hon tror hon är hund mellan varven.

Bli först att kommentera

Nytt avtal klart för kommunal

Av , , Bli först att kommentera 0

Minimilönen höjs mindre än löneförhöjningen: från 13.800 till 15.300 på tre år. Att basunera ut att det innebär mer pengar hit och dit är en lögn. Man har baserat avtalsrörelsen på att stundom rida snålskjuts på restaurang och handels avtalskamp, stundom hacka sönder solidariteten genom att kalla gruvarbetarna för lyxstrejkare. Kunde man få 400kr i lägstalön och 842kr utan insats, tänk då vad som kunde ha skett med en redig kommunalstrejk med 400.000 medlemmar på gatorna!
-Kommunalledningen springer i den frågan arbetsgivares och regeringens ärenden och påstår att det skulle leda till inflation. Det är ju det som arbetsgivarna säger VARJE ÅR VARJE KRONA! Fastän höjd minimilön leder till ökad konsumtion och därmed motverkar inflationen till skillnad från direktörslöner och aktieutdelningar som bara går till spekulation och luftbubblor i ekonomin.
17000 i minimilön är smärtgränsen redan idag, ska vi vänta tre år på en 15300?
Finns det någonting vi kan göra lokalt för att påverka?

Bli först att kommentera

Övergiven..

Av , , Bli först att kommentera 2

Känner mig så övergiven just nu så det liknar inget. Det är inte så men känslan är exakt den. Har haft vänner runt mig i princip varje timme på dygnet. Ja ja.. ibland så har jag sovit, men just nåbarheten. Och så nu… nu är alla off poff.

*vad det är synd om mig idag*

Vill inte ringa någon heller, vill inte störa om de är mitt uppe i något. Har inte så mycket att erbjuda själv känns det som. Saknar bara sällskapet. *suck* Klarar inte att peppa mig själv heller idag. Då är det illa, brukar inte hända.

Spelar peplåt för mig själv.

Ja vill bygga något bätttre nu!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

En vänskap

Av , , Bli först att kommentera 0

Helgen började som en smocka i ansiktet. En lavett som sved till. Men som en vuxen knep jag till. Vände mig bort och snyftade så lite som möjligt.

Människor spelar roll. Blir viktiga i mitt liv… för att jag väljer att låta dem. Sårbar? Ja visst, det är det värt. För det har funnits dagar då jag inget kännt… inget tänkt… inget sagt. Stum. Så stum. Och det är inte ett liv värdigt att leva.

Om människor inte spelar någon roll för mig så… finns de ju inte egentligen. Men de få som jag släpper på… ja, de finns där för att jag vill och de vill. Viktiga är de. Och jag bryr mig inte om att tala om på vilket sätt de spelar mig roll. Det får de själva lista ut.

En vän vill jag va… *tårarna trillar*

Tänk om man skulle gå genom livet utan att någon saknade en. Att man inte skulle vara saknad av någon. Dessa hemska 9 år som var så fullt av lögner om vad som är lycka. Hellre gråter jag och är vid liv än stannar av i känslan.

Bli först att kommentera