Idag skyndade vi oss hem från jobb och dagis för att hinna till min sambos syster som har födelsedag idag.
Mitt i klädombyten och tillsnyggning (ett ord jag hittat på alldeles själv) tar vår lilla kille sats och rusar in i sitt lekrum. I farten snavar han och kanar med huvudet före rakt in i ett element.

Oj, vad det blöder när det går hål i ett litet huvud!
Massor av blod och skrik (som tur var kom det skrik).
Stoppa blodet, ringa hjälp, få råd och skynda till sjukhuset.

Doktorn klippte bort lite hår, tvättade och plåstrade om.
Stripen ville tyvärr inte fastna på alla små hårfjun.
Glass och tack tack, hejdå, allt bra igen.

Äntligen kalas!
Kvällen blev bra till slut med kakor, kaffe, tårta, paket och trevligt sällskap.

Nu är jag alldeles trött och slut.
Sista arbetsdagen imorgon, sen får jag ha lite semester.
Det behövs!

Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta.
Nu är det nämligen misär.

Igår gick vår tvättmaskin sönder.

Idag tänkte jag ringa min mormor som jag inte pratat med på länge,
men nej då, telefonen funkar inte.

Dessutom är vår dator sjuk och hänger sig hela tiden och håller på.

Tänk vad härligt att leva i ett slitsamt bondesamhälle!
Inga finanskriser, ingen elektronik, inga stormarknader, inga fåniga ’i-landsproblem’.

Jag vill vinna storkovan! (Eller uppfinna en tidsmaskin.)

Lycka är när ens kära vän som blivit norska kommer hem på visit!
Jag blir alldeles glad när jag tänker på att Agge och Iselin är här nu, bara 1,5 mil ifrån mig.
Imorgon får jag träffa dom!

Idag har jag lånat min mammas tvättstuga fram till kl 12.00.
Anledningen till det är att vi inte hade några rena sängkläder hemma,
och det är som ett skämt att försöka tvätta våra dubbelsäng-sängkläder i vår värdelösa tvättstuga som har varken torktumlare eller tvättlinor.

Förutom det så har jag också hunnit jobba ett par timmar på morgonen.
Nu är jag hungrig! Sja kolla in mammas kyl, hehe…

Mamma och Lelle är ute på promenad med min son i vagnen.
Det är ju så vackert väder!

Ja, jag ser ju nu att ni har skrivit små fina kommentarer på min blogg.
Vad kul! Synd bara att jag ska vara så seg att läsa dom…

K-G Sjöström:
Alla är välkomna att läsa/kommentera min blogg.
Om jag tyckte att det störde skulle jag inte ha någon blogg =)

Rutan:
Tack för lovikkatipset! Jag har faktiskt börjat klä mig bättre efter vädret.
Har varit bra kallt nu ett tag!
Och jo, självklart minns jag sorgens dag då jag missade kungaparet. Det var den värsta dagen i mitt liv, näst efter dagen jag missade Inger.

Syster:
Förlåt att jag inte sagt något om min blogg, men den bara kom som i smyg…
Vad kul att du hittade den i alla fall! Fast jag vet inte om den kommer hålla dig uppdaterad så bra med tanke på hur sällan jag skriver något.

Mamma:
Nej kära lilla mor, du ÄR inte Pippi Långstrump.
Hur många gånger måste jag säga det?

Mormor:
Ja, det är en av mina favoritbilder. Det är Henrik som agerat fotograf.
Den är jättefin!

Jag dör, jag dör, jag dör!

I torsdags gick jag in en snabbis på Sandys för att säga hej till min kompis som jobbar där, sen hämtade min sambo mig och vi åkte hem till Sävar.

En stund senare får jag ett SMS av min vän på Sandys:
Du skulle stannat en timme till, då hade du fått träffa Inger Nilsson, Pippi.

Jag ringde genast upp min vän, tänkte det här måste vara ett skämt, hon har misstagit sig.
Inget svar…

En stund senare ringer hon upp och jag svarar:
Du skämtar!

Nej, det var inget skämt. Inger Nilsson kom in på Sandys en stund efter jag gått därifrån, satt där och åt. (Vad hon åt vet jag inte. Än.)

Jag grät en stund i förtvivlan och sen fick jag ont i magen. Och kunde knappt andas.

Ingen vet (förutom min kära chef som är less på att jag citerar och pratar om och är helt besatt , som hon uttrycker det) hur mycket jag älskar allt som har med Pippi Långstrump att göra! Jag har allt som spelats in med Inger Nilsson och tittar på det flera gånger i veckan. Jag dör! Hon har varit här! Hon knake är kvar…

Undrar vilket hotell hon bor på isf? Säkert Winn, har hört att de flesta kändisar bor där. Jag får helt enkelt packa en liten matsäck och parkera mig utanför där.
Å nej! Jag har blivit en stalker!

Helgerna blir bara kortare och kortare känns det som.
Dessutom är de fullbokade långt innan de hunnit komma.

I fredags var jag på Iksu Spa med mina tjejer från jobbet och sen blev det utgång. Riktigt trevligt hade vi det! På lördag var vi hos min mamma och styvpappa som suttit barnvakt hela natten och morgonen. Sen åkte vi hem och åt pizza! Efter det bestämde jag och min käre sambo oss för att på måndag ska vi börja vårat nya liv med riktigt nyttig mat och massor av sallad. Idag har vi handlat, hälsat på våra vänner och fixat lite i hemmet.

Nästa helg ska vi bjuda grannarna på middag och sen ska vi gå på puben här i Sävar där det ska vara live-spelning. Det ser jag fram emot! Så har vi också tänkt göra helt klart på övervåningen så vi kan sätta igång renoveringen på nästa våningsplan!

Äntligen har vi spikat en resa till Sundsvall!
Åh, allra käraste syster…
Sista helgen i februari bär det av.

Igår stod jag och en arbetskamrat till mig i en bur fäst på en traktorarm ca 25 meter uppe i luften. Vi skulle putsa fönsterrutor utvändigt på två trapphus på ett nybygge.
Från början gick det bara fint och jag var glad att det var några plusgrader.
Efter ett par timmar hade temperaturen sjunkit något.
Efter ytterligare någon timme hade jag knappt någon känsel i varken fingrar eller tår.
Men vilka fina rutor det blev!

Den här vintern har varit ovanligt lång tycker jag.
Och fast det inte har varit riktigt kallt så har jag frusit mest hela tiden.
Nästa fredag ska jag ligga i en bastu på IKSU spa och laxa. Väl behövligt!

I maj ska jag åka med min chef och två till anställda till Warzawa. Det ska bli spännande, har aldrig varit i Polen förut. Vi ska gå på mässa och lite annat skoj!

Mitt livs lycka!

För ganska exakt ett år sedan flyttade jag och min sambo hit med vår lilla son som då var sex månader gammal. Ett helt eget hus, häftigt!

Vi satte ganska snart igång med renovering och allt annat som hör ett hus till. Att vi varken hade TV, telefon eller internet var knappast något vi tänkte på. Det tog lång tid, i alla fall för mig, att lära känna mitt nya hem med alla dess vinklar och vrår.

Nu, ett år senare, känns huset mer som en familjemedlem än ett hus. Vi har snart renoverat klart en hel våning och börjar få lite mer tid över till annat. Dags att uppgradera sig!

Nu är det slut på ’hippie-livet’, som så många av våra vänner kallat det. Här sitter vi nu med internet, TV och fast telefoni. Det känns precis som att vi åkt i en tidsmaskin, rakt in i framtiden! Vilken grej!

Jag läser till som tätt min mormors blogg här på VK.
Igår när jag gick in för att titta om hon skrivit något nytt såg jag att jag kunde klicka mig fram till en egen blogg. Så på den vägen är det.