Hållbar för sju generationer

Idag har jag fått en debatt artikel på VK om Gruvpolitik här kan ni läsa om det
De beslut vi fattar idag ska vara bra även för sju generationer fram i tiden. Det är en utgångspunkt som nordamerikansk ursprungsbefolkning har haft med sig länge, och som Sveriges beslutsfattare har mycket att lära av -inte minst när det gäller gruvpolitiken. Idag sker en enorm ökning av gruvetableringar i Sverige, och regeringen hejar på som om det inte fanns någon morgondag. Gruvintresset prioriteras högre än både miljön och samers rättigheter som ursprungsbefolkning. Miljöpartiet har länge efterfrågat en mer ansvarsfull mineralpolitik, bland annat genom en gruvskatt och en starkare lagstiftning.

Sverige har en lång historia av gruvverksamhet, och den har spelat en betydande roll för vår ekonomiska utveckling. Men mineralbrytningen har aldrig skett i samma stora skala som nu. Som exempel väntas malmproduktionen öka med 75 procent mellan 2011 och 2020, och gruvbranschen talar om en tredubbling av produktionen fram till 2025.

Miljöriskerna som denna gruvboom medför ska inte underskattas. Gruvan i Talvivara är ett talande exempel. Den hade tidigare lyfts fram som ett föredöme ur ett miljöperspektiv, men för snart ett år sedan uppstod en läcka där miljontals liter vatten förorenat av tungmetaller orsakade fiskdöd och förstörde naturen, vilket också drabbade lokalbefolkningen.

Vi vill inrätta en fond där gruvföretagen avsätter medel för att fullt ut finansiera återställning av marken och sanering vid eventuella olyckor. Principen att den som smutsar ned ska betala är en viktig utgångspunkt i miljöpolitiken, och ett gruvprojekt som inte går ihop ekonomiskt när kostnaderna för miljöåtgärder räknas in ska inte bli av. Alternativet, att lägga dessa omkostnader på skattebetalarna och lämna en miljöskuld till framtida generationer borde vara helt otänkbart, men det har tyvärr hänt flera gånger inom det ramverk som finns idag. Jobben är viktiga, men arbetstillfällen under några årtionden är inget argument för att föra en ansvarslös mineralpolitik.

Gruvpolitikens fokus ska ligga på att i första hand minska konsumtionen, i andra hand uppmuntra återvinning av de metaller som redan är brutna och som finns i samhället. I tredje hand bör vi försöka utvinna mer metaller från gruvor och slagghögar som redan finns, och endast i sista hand bör vi öppna nya gruvor. Nya gruvor, eller prospektering, ska inte tillåtas i skyddade områden. När en ny gruva planeras ska miljöprövningen göras först, inte som idag, när alla andra tillstånd i princip redan är färdiga.

Riskabla projekt som blir svåra att genomföra på ett ansvarsfullt sätt ska på så vis stoppas i ett tidigt skede. Annars finns risken att tiden, pengarna, hoppet och prestigen som redan investerats pressar fram projekt som inte är försvarbara i ett långsiktigt perspektiv.

Hur ska vi kunna förklara för den sjunde kommande generationen att vi tillät sådana ingrepp på naturen för arbetstillfällen i några årtionden? Hur motiverar vi för de renskötande samerna att vi prioriterar en mycket miljöbelastande näring under några årtionden framför deras rättigheter som urfolk och en näring som funnits i generationer, och som kan fortsätta lika länge till? Vad händer med de samhällen vars orörda natur, som lockar allt mer turister varje år, omvandlas till gruvor som förmodligen är nedlagda om femtio år? Den politik vi för ska inte utformas för att maximera den ekonomiska tillväxten för året, eller ens för den resterande mandatperioden. Den ska bedrivas så att de beslut i tar idag är lika bra för de kommande sju generationerna som för oss idag. Ekologiskt, socialt och ekonomiskt.

 

Nasser Mosleh, gruppledare för Miljöpartiet de gröna i Umeå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>