Nattas Kåserier

Nu går flyttlasset.

Jag lämnar länet till fördel för uppstart av mitt företag. Fylgias Islandshästar. Så är tanken, även om allt  inte är ristat i sten än. Men nu har jag anmält mej till C-tränarprovet i SIF så börjar det v7 och slut besiktnigen är v14.

Så ni som vill följa mej, (varför ni nu skulle vilja det....=-) ) får göra det via nattaskåserier.bloggplatsen.se, länk till höger. Hässidan är inte igång och kommer sen lanseras på fylgias.com.

VI flyttar till Björna, strax norr om Ö-vik. Där kommer vi finnas. Ger ett mycket bättre utgångsläge med hotell på gården, ja, ni läste rätt. Vi kommer bo i det ombyggda anexet till hotellet. Så det känns som världens chans!

Nu kör jag, inte helt med fulla blås, men med stadiga steg. SÅ det innebär hejdå för denna bloggen. Tack alla som läst och kommenterat även om jag inte är så bra på att läsa era bloggar och så.

Jag kanske kollar in någon mera gång och berättar hur allt går!

 Ja, som det ser ut så har jag hittat en anläggning att nu starta upp på. Vilket dock innebär lite omorganisation. Nu vill jag avvakta ett tag, men ska berätta när allt är klart och kontrakt är skrivet.

Bidrar med en liten bild från stallet någon dag sedan. Hugge och nya bästa kompisen Mökkvi, min nya träningshäst.

Sen har vi hela nuvarande Uppsättnignen. Hugge, Mökkvi, Folda och sist Hetta.

 Jaha, då  var allt förberett inför morgondagen. Kaffebryggaren är bara att slå på, matlådan är redo i kylen. Klockan ställd. Miltons klocka är också ställd. Ja, för nu få rhan gå själv på mornarna igen.

Jag är redo.

Känns bara trevligt att då komma iväg. Men skillnaden nu är att jag får kliva upp 2 timmar innan jag börjar för att göra stallet innan.... Imorgon tänker jag mocka direkt på morgonen, men börjar jag kl 6 på morgonen så går ju inte det. Jag får se vilka arbetstider det blir exakt.

Blir lite tuff vecka ändå. Då jag har någon "förbenad" infektion i hals, svalg, mun området, ja ända upp i bihålan och mot ögat. Hela högra sidan av ansiktet kan man kanske säga. Lymfkörteln nedanför örat, alltså mot halsmandeln på högra sidan är rejält svullen, stor som en sån där större spelkula och gör ju ont i hela området runt. Men det går säkert över så småningom. Bara jag får sova.

Nu säger jag Nattinatta i alla fall! Blir bra imorgon. Längtar!

 Återigen så händer det grejor.

På måndag börjar allvaret. Ja, inte helt på riktigt..än. Först har jag nu praktik i 12 veckor. Funkar sen allt efter det så har jag jobb. Så istället för att dra igång stall och träning osv så satsar jag på att jobba nu ett tag. Får en bra grund att bygga på.

Kommer fortfarande att ha stallet. Jobba med de hästar jag har, mina egna och några få träningshästar. Sen om ett år, till sommaren eller några år, så kanske jag drar igång träningsstall på allvar.

Men först nu så blir det jobb. Känns jätte skönt. Bara komma till ett jobb, det sociala i arbetskamraterna, inte känna den där osäkerheten i om allt ska gå vägen.

Det här är rätt väg att gå.

Mer info om allt kommer i nästa vecka!

 Blev en tidig dag tills tallet idag. Fick, mer elle rmindre, rusa upp ur sängen och köra till Sävar för att möta mamma. Jag har "familjens" hund hemma här nu, halva veckan. Så mamma körde fel och för att hon skulle kunna komma i tid till skellefteå så körde jag helt sonika till Sävar och mötte.

Så körde direkt till stallet sen. Är lite mysigt att äta frukost på stallet. Men ilbland får jag inte ha min frukost ifred.  

Man kan ju säga att jag hade en praktikant med mej på "jobbet" idag också. 

Här är vovven. Shelly är en LaGotto.Veckans uppgit är att klippa henne, jag har ju hundklippare, eller en rakmaskin. Så idag ska jag bada henne och se om jag får till något.

Hon är lite rädd för hästarna, men när jag är på marken går det bra. Sen när jag sätter mej upp så tycker hon att jag som har försvunnit.

Annars så har jag börjat jobba ordentligen med Hugge. Underhålla traven och jobba lite i galoppen. Men nu fokuserar vi på tölten. I form och med baken med. På slutet var han riktigt, riktigt fin!

I helgen hoppas jag att det kommer lite fler hästar till stallet. Dock inte träningshästar men något mycket bättre, nära i alla fall. Mer om det sen.

Laddar annars inför imorgon. Känns lite vemodigt men blir ändå bra. Ska in på sjukhuset med min far, så blir både bra och jobbigt. Bra att få veta hur allt ligger till nu och vad som kommer hända.

Vi hörs igen, nu ska jag bada hund tror jag!

Jag kommer att använda denna blogg till mera jobbrelaterade frågor, hästar och fodron osv. Gå in lite på familj och sjukdom osv. Men mera personliga inlägg kommer nu finnas på den andra bloggen. (Länk till höger).

Jag funderar på hur jag ska göra om det verkligen är läge att dra igång eget och hästträning. Men, nu sitter jag återigen med någon grads feber och är rätt krasslig (fast lyckades jobba tre hästar ändå och ska ut och fixa en väns bil som står här på gården). Så om någon dag så blir nog mina framtidsutsikter bättre igen. När jag är lite piggare. Är lite orolig att jag är så påverkad nu och har fått ta astmamedicinen, för är slemmig och har jobbigt att andas. Borde tagit kortisonsprayen i förebyggande. Men det är lätt att vara efterklok...

 Så, min plan är detta:

Fylgias Islandshästar!

Eget träningsstall och fulltids jobb. Jag mår så bra med hästarna. Sen om det blir fullskaligt nu eller till våren, eller kanske någonsin, det återstår att se. Men jag har ett underbart fint stall, jag har min framtid på gång!

Hemsidan är under uppbuggnad och jag ska så småningom bygga min egen, men har under någon månad fastnat för mycket i designen istället för att kunna lansera. Så snabb byggde en för att kunna starta upp lite.

 Nu har jag satt mej på soffan, boken är här och kaffet. Ska sätta mej och njuta av läsning och en stunds ro. Men så kom jag på att jag ska säga ett par rader här.

Så här gjorde jag imorse:

Ja, hur lätt är det nu tror ni att ta kort på sig själv när man ligger på hästryggen? Ja, så här gjorde jag när jag var ung. Jag var ett med hästen. Behövde jag slappa, folisofera, söka stöd, grina, vara glad så var jag med hästen. Jag kunde sitta under hästen och ha båda bakben och framben som ryggstöd. Jag kunde hoppa upp och lägga mej tillrätta på hästen och sova, både i stora beteshagen som inne. En av hästarna kunde jag hoppa upp som man hoppar bock, alltså jag kom bara på att det vill jag prova. Jag gjorde bara som jag kände att så ska jag vänja in henne med, Så vips kunde jag, bara genom att klappa med handen i förvarning, hoppa upp på henne genom att använda hennes bakdel som bock. 

HUgge i förrgår kväll.

Så nu tror jag att jag och Hugge ska börja fundera på det också. =)

En bild från någon dag sedan. En annan energihämtning med Hugge:

Jag börjar hitta igen mina hästar. Min känsla. Mitt jag i livet. Jag är bara mej själv när jag får jobba och vara med hästar! Under många tillfällen har jag låtit mej vilseledas och tro att jag ska ha något annat i livet. Tro att jag ska leva med någon, bara för att kunna känna mej omtykt. Visst kanske det fortfarande är så, men det kommer aldrig någonsin att ske så att det går ut över hästarna.

Så om jag någonsin kommer ilag med någon, så måste ju denna acceptera att all min tid, jobb och fritid, kommer spenderas först och främst hos hästarna. Jag känner att jag är så nöjd över att spendera min tid med hästarna. Även om jag tar mej tid för sonen, han kommer ju så klart snäppet lite viktigare än hästarna. Men jag kommer aldig mer att sluta på någotvis med hästarna eller ha mindre hästar bara för att någon som tror sig ha rätt att älska mej ska få mera tid. 

Milton är också, på sitt sätt, glad i hästarna.

Så, vill ni mej något så finns jag i stallet. Nä, inte just nu, nu sitter jag i soffan och läser en bok ett tag! Lite annat vill jag faktiskt göra... ;-)

 Känner att det var länge sedan jag gjorde detta. Ja, alltså, ett "Nattligt kåseri". Men just nu snurrar mina få stackars grå jag har.

Vill börja med att rekkomendera en domumentär. "Buck". Om en hästkarl i Usa. Se den.

Jag är glad att jag fick tipset att se den. Men ändå inte. För nu trippade jag lite tillbaka till "mitt förra liv". All smärta som fick mej att söka min trygghet i mina hästar. Men samtidigt så kunde jag inte vara utan allt det onda, för då vore jag inte där jag är idag. Allt som hände och att jag spenderade mer tid med hästarna än någon annastans i hela min uppväxt, har ju gjort att jag kan läsa hästar.

Får jag följa min instinkt utan att jag lägger in andra värderingar i allt så klarar jag lösa och jobba med de flesta hästar. Om jag litar på mej själv så fixar jag det mesta. Min styrka ligger just i de hästar som är spända, osäkra, som inte vågar lita. Som kan explodera. De som andra inte riktigt vågar lita på.

Att ha kontroll på sin egen känsla när man jobbar med sådana "nervösa" hästar är en av de viktigaste sakerna. Även de hästar jag mött som rent ska attackera. Allt handlar om en enorm självkontroll. Att inte visa rädsla. Att släppa tyglarna och våga lita. Att inte korta av tyglarna och spänna sig bara för att det kommer en stor traktor.

Att kunna flyta med och ha sån otrolig självkontroll att man inte gör, vilken sak eller grej den än nu må vara, farlig, bara för att man spänner sig.

Det hela började runt 1995-1996. Jag hade ganska precis ridit in min första egna uppfödda arab. Khariffa. Allt flöt så himla bra. Ja, tredje gången tog jag hennes mamma med som handhäst med en nybörjare på. Så helt plötsligt var den lilla unghästen den som var den lugna. Ett tillfälle fick mej dock att inse vikten av det jag som ryttare utrålar. Jag och Khariffa var ute på en avkopplingstur, barbacka på landsvägen. Har inte ridit henne många gånger, eller kanske runt två veckor.

Så kom vi i lugn och ro ner för en backe, som avslutas i en skymd kurva. Helt plötsligt möter vi en fullastad timmerbil i full sprätt. Han hade ju så klart gasat upp för att ta sig uppför backen utan att sacka ner för mycket. 

Ja, där skrittar jag, men en unghäst, barbacka, utan någonstans att ta vägen! Det jag gjorde kom nog att förändra mej för alltid! Jag, mer eller mindre, gav upp. Andades ut och bara släppte allt. Jag tänkte väl att nu dör jag så varför ens försöka? 

Men, Khariffa den underbara hästen, hon viftade bara med ett öra! Detta var nog tack vare att jag utrålade total avslappning, vilket hon kände. Khariffa litade ju verkligen på mej så sa jag genom min kropp att det inte var farligt, så var det inte det.

Vid ett annat tillfälle, många år senare, fastnade Khariffa med bakbenen i taggtråd. Jag satt på och förstod först inte varför hon inte kunde gå. Hon försökte men tog sig ingenstans. När jag böjde mej ner och såg en hel bunt ihoplidad taggtråd runt hennes bakben, sa jag åt henne att stanna, släppte tyglarna helt och bara utrålade lugn och halt i hela jag. Satt av och lindade bort allt från hennes bakben. Hon rörde nog inte ens ett öra denna gången!

Så, hästar kan jag med. Jag vet hur de fukar och jag vet hur jag ska gör mej förstådd. hur jag ska få dem att lita på mej och jag vågar lita på hästar.

Kanske ska jag tänka på människor som hästar? Kanske är det så jag ska tänka i allt? 

Jag vet att jag behöver hästarna lika mycket som jag behöver dem.

Nu ska jag försöka sova lite. Tvivlar på att det blir en god natt, men längtar till stallet imorgon. Sen några "kloka ord" från mej (hur kloka de nu kan vara om de kommer från mej...)

"-Det du verkligen älskar, ska du våga släppa fri, våga lita på att de också älskar dig lika mycket och visa det genom att ge friheten. De som då väljer att komma till dej av fri vilja är värdig din tillit och kärlek!" /Natta

Sitter och väntar på att potatisen ska koka klart, så jag kan göra potatismos. Till blir det korv och ägg. Motstod en impuls att åka till sävar och köpa Kebab åt mej och Milton istället. Tog mej en liten "tantlur" och var väl lite slö när jag tog mej upp. Men det blev riktig mat ändå.

Ja så vad händer här då? Jo, jag har hyrt stall. Inte vilket stall som helst. Utan gamla Nurf, ute i Åbyn. Blir nu en bit att köra, men vi trivs. Stallägarna är mycket trevliga och det känns ju som om det ligger en bra framtid på stället.

Så här ser stallet ut på insidan:

Utsidan:

Det finns två fina ridbanor där. En större och en mera normal i storleken.

Det är ju lite jobb med att rusta upp allt. Men det kommer bli bra.

Här är också mina två nya hästar.

Folda, som ska avelsvisas till våren/sommaren och sen ut till försäljning

Hetta, som kanske är tänkt att bli kvar här. =)

För ett par dagar sedan fick jag hjälp att rida alla hästar från Bullmark till mitt nya stall. Här är de ute i hagen första dagen.

Mest satsar jag just nu på Stella. Hon jobbar jag fram till Atli kurs i Oktober. Sen kommer det vidare uppdatering från det. Men än så länge väntar jag med dej.

Jag ska till Sca Obbola på Torsdag på arbetsintervju. Som smörjare, alltså man underhåller lite olika maskiner osv. Skulle ju passa mej med fordonsprogrammet som bakgrund.

Sen håller jag, som jag tidigare skrivit, på med en inre resa. Till viss del med att ta reda på vem jag är, eller mera vad jag egentligen vill. Vilken musik jag tycker om, alltså bara i mej själv. Har ju alltid anpassat mej efter de jag umgås med. Så jag ska bli "oberoende". Jag ska bli självgående och inte känna att jag måste ha någon alltid. Tycker jag har kommit en bra bit på väg och ser ljuset framför mej.

Hästarna och Milton är det allra viktigaste i mitt liv. Milton först så klart.

Nä, nu ska jag göra mej en kopp gott, underbart, lakrits the och njuta. Se lite på film med Milton, satte på Robots, som vi såg medans vi åt. För det tog lite tid att få upp bilderna, så det blev mat mellan.

Ha det bäst!