Sonen gick första dagen på 6 års sedan han gjorde illa sig. Det gick bara bra, känns skönt att det börjar återgå till det som skall vara vardag.

Vi gick en promenad i går eftermiddag sonen och jag. Trevligt att se sig omkring, vilket vi inte hunnit med tidigare. Av misstag hade balkongdörren lämnats öppen. Nu är den innätad, men inte helt klart. Så vi skyndade oss in för att räkna katter, bara för säkerhets skull. Alla katter var kvar men vi hade fått ett utökat bestånd av djur här inne. Två getingar. Dessa kan ju, om det vill sig illa, bli en livsfara för katterna. De har ju jaktinstinkten kvar. En av katterna hade mycket riktigt fått ett getingstick. Som tur var syntes gadden tydligt, då det var på tassen på Ego, som ju då är pälslös. Gadden gick lätt att plocka ut och svullnaden gick ner ganska snabbt. Det är ju värre om de får ett stick nära halsen.
Hade ju hoppats på att slippa dessa eländiga getingarna när jag nu flyttade in till storstan. Men det går inte att ha fönster eller balkong öppen utan att minst en geting kommer in.

Dagen började relativt bra. Bara lite ont. NU är det dock inte bara lite ont, så skall försöka få lite sömn. Presentationen av katterna får bli någon annan dag.

I natt har jag nog bara blivit överkörd av TVÅ ångvältar.

Ja, för att förklara detta närmare så är det så här:
Jag har sedan våren 2003 diagnosen Fibromyalgi. Jag fick min diagnos väldigt snabbt, jag var bara ‘oförklarligt sjuk’ i ett halv år. Fibro, eller FMS, var tidigare kallad sveda, värk och bränn kärring, SVBK. Detta är alltså en sjukdom som, ialla fall tidigare, klassades under Reumatism. Det som egentligen händer är att smärtimpulserna tio dubblas, så det blir kaos i hjärnan, som tar emot signalerna. Det är på så sätt en mycket verklig smärta. Men problemet är att det inte syns. Och fortafarande är det människor inom sjukvården som inte tycker att Fibro finns. Vilket så klart är väldigt jobbigt för de människor som har denna sjukdom. Att känna att ingen tror på att man har ont, får ju en att tro att man bara inbillar sig. Men så är det alltså inte.

En av de ‘sidoeffekterna’ som blir när man går med ständig smärta är att sömnen blir störd. Först och främst har jag svårt att somna, under natten vaknar jag även ett par gånger. Jag vaknar alltså med känslan av att blivit överkörd av en eller flera ångvältar.
Under tidigare nätter, kanske i två veckors tid, har jag inte bara blivit överkörd av en ångvält, utan de har nog hållit på med något vägbygge på min sänghalva. Anledningen till detta är att det har varit mycket under denna tid. Jag och min familj har just flyttat tillbaka till västerbotten, från jämtland. Då vi sålt huset och flyttat och städat har det blivit alldeles för mycket för min kropp.
Dessutom blev jag för tre helger sedan inlagd på sjukhuset, via akuten. Anledningen var en inflammerad tandrot. Oron var att inflammationen spridit sig till käkbenet. Förra måndagen var det min sons tur. Han hade trillat på en gren och slagit upp ett stort sår på insidan av ena skinkan. In akut och sys med tio stygn. I torsdags var det dags igen. Efter en koll av såret på vårdscentralen blev vi skickade till akuten, då såret ej såg bra ut. Så han fick sövas och såret öppnas. Vi tillbringade två nätter inlagda på barn. Nu är vi dock hemma, och sonen mår i alla fall mycket bättre.

Bifogar en bild på min son och en av våra katter. Katterna, och vårat katteri S*Fylgias, skall jag berätta lite om nästa gång.