Ville först visa en nytagen bild på Ego. Hon har börjat känna av sin mage, det är nu dag 41. Man brukar räkna med att de föder kattungarna på dag 65.

Jag har varit och köpt mej ett data spel, Dead Space. Har bar spelat första banan men det är skönt att få koppla bort och 'avreagera sig' på lite monster. Än så länge kan jag rekkomendera det. Bra spänningsfaktor och 'mysig' musik. Inte bara att springa rakt fram och skjuta heljvilt, utan man skall också utträtta olika saker. Sen skall man ju lösa gåtan vad som hänt på det stora gryvskeppet, som till synes finns på en helt annan galax än vintergatan.

Orkade inte gå på kursen idag. Jag vilade i stället. Vilket gjorde att jag orkade med att fixa i orning i sonens rum. Det känns toppen bra och jag känner mej endå stolt över dagen. Jag hoppas att jag orkar städa mera i morgon.

Jag hade hoppats på att få en nystart här i umeå, ny sjukvård och ny läkare, som faktiskt skulle hjälpa mej och skicka mej vidare till någon som har lite 'kompetens' inom just fibro eller liknande smärttillstånd.
MEN... 5 månader efter inflyttning sitter jag alltså här och har inte ens fått en tid hos den som skall vara 'min' läkare!

Jag fick träffa en stafett läkare, som mest drog slutsatsen att jag behövde hjälp med en deppresion. Så hos en kurator (som tydligen skall ha väldigt lång kö och väntelista) har jag fått tid i nästa vecka! Men inte hos en läkare som kan hjälpa mej med mediciner eller ge mej hjälp och förslag på behandlingar (så som taktilmassage, jag klarar inte annan massage, eller varmbad osv). Oftast behöver man ju en remiss till olika ställen för att få komma dit.

Så här sitter jag. Jag vill ha hjälp för att kunna må bättre. Jag slits mellan AF och FK som ju vill ha ett svar på om jag någonsin kommer kunna jobba. Just nu klarar jag knappt (läs inte) den kurs som jag går genom af/fk. Hur kommer det sig att jag inte kan få en läkartid?

De läkare som finns, och den jag har fått träffa, hur kompetenta är de? Just detta var en av dessa staffet läkare. Varför kan man inte få ifråga sätta en läkares utbildning? Hur kompetent är en läkare som ställer en diagnos som egetligen bara är en andra hands diagnos? Det gör oftast riktigt ont av att bara kliva upp på morgonen, och det är ju den biten jag vill ha hjälp och förståelse med. Hur kan man vara pigg och glad när man ständigt går med smärta?! Det är ju självklart att vissa saker stämmer in på en deppresion, vem skulle inte till viss del bli deppad av att ha så ont att man inte kan hjälpa sonen att ta på skorna på morgonen? Vad har då läkaren för kompetens som anser att första saken att göra är att ge samtalskontakt, och föreslå ev 'antideppresiv medicin'?

Hur ser kompetensen inom sjukvården ut, och hur funkar egentligen sjukvårds servicen mot de sjuka, när det inte ens går att få en riktig tid hos en läkare?

Läste att denna dagen, 19 januari skulle vara tidernas värsta dag och att många är deppiga. Detta enl. någon brittisk undersökning. Att januari är en jobbig månad det står väl klart, kallt, ont om pengar sedan jul osv, men hur kan man fastslå att det just januari den 19 skulle vara allra värst? Och historiens värsta dag? Nog måste det väl finnas värre historiska dagar än denna?

Nåja, hur det nu må vara med detta. Själv blev jag oerhört deppad över det faktum att jag inte fick upp den flaska med dricka jag köpte på stan idag. Hur mycket jag än tog i, eller ja det gjorde ju för ont för att ta i. Jag fick ta hjälp av ytterskinnet på handväskan. Då gick det. Jag hade köpt en liten redbull i glasflaska, inte det bästa att drick jag vet. Så när jag satt där på bussen och försökte obemärkt få i mej lite vötska så slog det mej att folk skulle kanske kunna tro att jag satt och smygdrack där på bussen. Men kunde ju inte göra så mycket åt detta, mer än att se det komiska i det hela. Ja, jag kan knappt gå och röra mej, men jag har i alla fall inte några bekymmer med sprit. Man ska väl se saker från den ljusa sidan, så här på historiens deppigaste dag. ;-)

Egos mage i förra veckan.

Egos mage växer så det knakar tror jag. Hon är nu inne på dag 30. Bara 35 dagar kvar. Hon har börjat bli mera bsetämt och vill inte så gärna bli upplyft. Hon protesterar kraftigt, för att vara henne då. Det är ju bara ett litet jamande egentligen.

Jag har börjat planera för en ny kattungebolåda. Tänkte snickra i hop en ny, då den gamla i spånskiva inte klarade flytten så bra. Vill nu göra en rejäl av snygga brädor eller något sådant.

Har börjat ett projekt genom Af/Fk. Det är ju trevligt att träffa människor och kunna komma ut. Men fastän jag själv vet att jag inte klarar mycket så blir jag samtidigt förvånad hur jag kan bli så otroligt slut efter bara två träffar i veckan, vardera på 3 timmar. Har mått riktigt dåligt nu ett par dagar. Nu har i alla fall köldknäppen gått över, så slipper jag ha ondare pga det.

Slappar fredag. Sitter i soffan med datorn i knäet och känner verkligen att jag bara skall få sitta här nu i ett par timmar. Sen är planen att jag skall ta en promenad. Sonen skall hem kl 14. Då ska jag koppla upp min lilla datorn till den stora tv och så skall vi spela lite. Maken kom hem för ett par dagas sedan och har köpt en ny dator, i delar. Vi har låda och lite div. Så snart får vi en riktig spelar dator. Ja, jag har en liten passion att spela skjuta spel, men bara om det finns häftiga moster och coola specialeffekter med. Speciellt tjejaktikt är det väl inte, men har ju aldrig varit någon 'riktig' tjej heller.

Jag är uppvuxen delar av livet i ett liten hus mitt ute i obyggden, ett tag helt utan moderniteter. Ja, vi hade inte rinnade vatten eller el. Delar av skolgången tog jag hästen 1 mil, till en bekant där jag fick ha hästen över dagen för att sen kunna ta skolbussen till skolan. Då gick jag på fordonsprogrammet på Liljaskolan. Den delen av mitt liv är nog en av de lyckligaste, inte för att jag fick ta hästen 1 timme tidigare på morgonen, utan för att jag faktiskt trivdes och inte var retad eller mobbad, för första gången i mitt liv. Ja, jag blev till och med tillfrågad om jag ville bli elevrådsordförande, vilket jag också blev!

Jag har gjort mycket dumt i min uppväxt, jag är absolut inte stolt över hur jag beteede mig, både socialt och i övrigt. Men jag har aldrig haft en social uppväxt. Jag har inte fått den 'läran' automatiskt sen barnsben. Vilket har varit tufft och jobbigt. Men som nu börjar ge med sej. Fortfarande är det dock lite jobbigt emellanåt. För det de flesta kan automatiskt måste jag tänka för att komma underfund med. Det är också anledningen till att jag inte är intresserad av återträffar med gamla klasser. Jag är en annan männsika än tex. högstadiet, och tur är väl det!

Saknaden av hästar börjar kännas nu. Har varit ett par gånger på Hippologum och bara gått runt och kollat på hästarna. Kännt doften. Så småningom hoppas jag kunna bli medryttare på någon häst. Problemet med hästvärlden är att det är sådan lång väg tillbaka. Då jag inte har samma styrka i kroppen som tidigare så har jag ju svårt att kunna jobba hästen så som jag egentligen kan. Då är det ju också svårt att kunna få ridan någon annans häst också. Men jag kan ju alltid hoppas. Tyvärr så kan den sociala biten bland häst människor ibland vara ganska hård och jag har många gånger fått höra mycket hårda och faktiskt elaka ord. Även om så klart det inte är så överallt och långt i från alla. Ja, det är mest hästarna jag saknar.

Ja, så var julen och nyårshelgen till ända. I morgon börjar vardagen om. Vi har suttit och räknat våran hushållsbudget. Vi har hittat ett par saker som vi kan dra ner kostnaderna på, så i slutändan kommer vi kunna ligga i alla fall ett par tusen på plus. Så kanske vi kan spara till en utlandssemester nästa år i alla fall.

Ego har ju varit borta från oss, ja det blev säkert 1 ½ månad, på parning. Nu börjar jag kunna se att hon faktiskt är dräktig. Det kan man se på dag 21 (ungefär) från parningens 2a dag. Alltså egentligen imorgon. Då blir kattens bröstvårtor svullna och röda. Detta har fått smeknamnet 'hallontuttar'. Det som har hänt under de senaste två dygnen är att de sakta har börjat bli lite större och nu ser jag en klar skillnad från de som sitter närmare frambenen (som är mindre) och de som sitter närmare bakbenen (de är större och det är också dessa som kommer ha mest mjölkproduktion när kattungarna diar). Så även om det inte är klara 'hallontuttar' så är det ju en skillnad från hur det brukar vara. Vilket leder mej till slutsatsen att hon faktiskt är dräktig.

Så i morgon skall jag lägga ut information på hemsida om den kommande kullen.

Nya året och nya tag. Ja, just nu känns det inte så piggt här. Men det kommer väl så småningom. Hoppas på en ljusning i medicinering, då jag ju faktiskt i alla fall fick en remiss till Smärtrehab. Då jag inte har en ordinarie husläkarkontakt blir det dock jobbigt med utskrivning av mediciner till dess att jag får komma til smärtrehab.

Vet otaliga människor som har just fibro (gäller så klar även andra liknande tillstånd) som knappt får ut sin värkmedicin. Ännu värre är det med sömntabletter osv. Att känna sej som en misstänkt missbrukare när man ber om ett nytt recept på de värktabletter man faktiskt måste ha, för att ibland ens ta sig upp ur sängen. Sen får man bara ett uttag så inom några få veckor måste man göra om hela proceduren igen. Rädslan att en dag faktiskt stå där utan att få ut några mediciner alls känns ibland överhängande.

Nyår innebär ju många raketuppskjutningar och ett antal rädda hundar. Jag har ju själv haft hund och kommer att ha igen (förhoppningsvis hittar vi rätt hund under detta år). Men jag tycker även att raketer hör till nyår. Tycker dock det är fel att skjuta upp dessa innan och även nätterna efter nyår. Utan håll er till just nyårsnatten. Undvika att kanske skjuta runt 21 på kvällen, då folk kanske vill gå ut med sina hundar en sista gång. Kanske skall man också ha speciella samlingspunkter dit man får gå med sina raketer? Här inne i stan så bör man ju ha en samlingpunkt per kvarter. På detta sätt kan ju de som vill se på samla på dessa ställen, och de som vill undvika kan vara på ett bra avstånd till dessa ställen.

Nu har jag nog funderat färdigt för ikväll. Vi skall sätta oss och se In the name of the king och ta det lite lungt. Just dessa filmer blir en liten tillflykt från värk och funderingar om vardagen och livet. Därför har vi också sett de flesta fantasy filmer som kommit ut. Vi investerade också i en större tv, en 50' bakprojektor tv. Lite inpirerade från mina släktingar i usa som vi hälsade på 2004. Fast de hade ännu större tv apparater.

Måste bara få berätta en sista grej. Precis när jag skickat iväg inlägget på nyårsafton trillade Milton från sin säng, rakt på den nedre delen av bokhyllan, alltså en lite större del med skåp. Han slog nedre revbenet ordentligt just i hörnet. I lite panik såg jag för mej själv att vi fick sitta på akuten och fira in det nya året. Som tur var behövde vi aldrig uppsöka läkare. Troligtvis har han dock ev, en liten spricka på revbenet, vi får se hur det utvecklar sig. Hur som helst så är det ingen större fara, även om han så klart har ont. Men tur i oturen att vi slapp åka in akut en gång till.

Hoppas erat nyår har varit trevligt och hoppas det nya året blir lyckosamt.