Då jag, i alla fall när Milton var mindre, inte orkade med att både ta hand om honom, huset och mej själv, så blev vi beviljad stödfamilj. Detta från när Milton var ungefär 2 år.

När vi nu flyttade upp till Umeå i september -08, skickade socialtjänsten handlingar till Umeå för att kunna få stödfamilj här uppe också. Utredning gjordes, tog från September 2008 till Januari 2009. Därefter beviljades en stödfamilj för sonen från socialtjänsten här i Umeå.

Fortfarande Juli 2009 har vi inte fått någon stödfamilj. Situationen har ju förändrats då jag nu bor själv med Milton. Men behoven är det samma. Har fått förklarat att det är super svårt att hitta stödfamiljer.

Jag har pratat med lite olika människor om just detta med stödfamiljer. De flesta upplever en oro då de är rädd att allting ska krångla. Att föräldrarna ska vara problematiska, eller att barnet skall vara det. Att man kan råka ut för bara bekymmer. Detta leder till att många då avråds från att bli stödfamilj.

Jag vill bara på detta viset göra en uppmaning. I mitt och min sons fall så är det ju inte tal om några problem. Vi behöver stödfamilj för att jag skall få avlastning och för att sonen skall få lite extra stöd och uppmärksamhet. Men sonen är ju inget problem barn på något sätt. Allting fungerar ju som det ska. I vårt fall är det ju för att min ork sviktar lite. Även om jag har klarat att ha honom själv sedan April, så skulle det ju endå underlätta.

Så jag vill rikta en uppmaning till alla som funderat på att vara stödfamilj: Pröva! Jag upplever att sociala är i stort behov av stödfamiljer. Visst finns det säkert fall där det kanske inte är bekymmer fritt, men det finns ju också sådana fall som i mitt.

I går gjorde vi vännäsdagarna.

På dagen gick jg runt med sonen och lillasyster. Vi besökte barntält området först. Barnens hus hade där en utlottning på presentkort. Man fick helt sonika bara skriva upp sitt namn, ålder och nummer. Jag skrev upp sonen, och sen lillayster. En timme senare ringer de till mej och lillyster hade vunnit första priset.

Tyvärr var det en stor nackdel med vännäsdagarna. Det gick knappt att ta ut kontanter någon stans. Bankomaten var ur funktion, ta kontantuttag gick inte, varken på Ica eller Konsum. Det var i alla fall 30 meter kö till swedbanks uttags automat. Tillslut tog jag bilen och körde till Statoil i Vännäsby.

Jag inhandlade ett percing smycke. Har bestämt att ta upp min peircing. Vi köpte sockervadd (de åt inte upp sina så jag blev ståendes med två halvätna sockervadds pinnar), lillasyster hittade ett ganska fint halsband.

Sen åkte vi karuseller. Milton åkte en som gick väldigt högt upp och den var nog lite väl läskig. Men efter det fick han åka radiobil och han tyckte det var väldigt roligt.

Efter middag hemma hos mor så tog jag i stället med lillebror och lyssnade på den musik som bjöds på i vänns på lördagskvällen. Wolfman jack var ju så klar bra. De följande blues/rock bandet var också riktigt bra. Därefter dröjde det till sista bandet, nämligen Stonehouse. Det var en riktig höjdare!  Här kan ni läsa mera om bandet: http://www.stonehouse.se/ Det var nästan så jag själv känner för att kunna sjunga själv på scenen. Otroligt bra publik kontakt och skönt stämning.

Däremellan åke jag o lillebror den fränaste karusellen. Jag trodde jag hade kommit över det med fart och pirr i magen, men det hade jag inte. ;-)

Jag träffade även bekanta, och fick se en av mina bästa vänners nylackade cheva. Han har också, äntligen, fått i den nya motorn. Men nu så måste den ju köras in, så får inte känna på motorn förrän lycksele cusingen. Oj vad jag längtar.

Tänk att det ska vara så svårt?

Efter maj då jag blev själv med sonen har jag försökr hitta en lämplig lägenhet att flytta till. Nu bor vi ju i en stor trea på 90 kvm, och har en hyra på ca 6100 kr. Det funkar ju inte så bra på min inkomst. Hittar jag bara en lägenhet med 1000 kr mindre i hyra så klarar jag mej. Men det var lättare sagt än gjort.

I går trodde jag vi hade den. En fyra rum o kök, bara en bit bort. Området såg fint ut, och hyran var precis.

Bostaden har ju ett så kallat kö system som innebär att man måste hålla koll själv via nätet och anmäla intresse på de lägenheter som finns lediga.

Jag har hållt utkik i flera månader, åkt och kollat runt på området. Vill ju ha en bra lägenhet där vi båda kan känna oss trygga och lugna. Lika att det finns bra utrymme för sonen att kunna vara ute och leka. Bra lekkamrater.

Ja, så fick jag nu beskedet att "erbjudandet inte kunde ges" på den lägenheten som jag anmält intresse på. Som hade varit helt perfekt att flytta till. Varför? Jo, tyvärr med strul med socialbidrag, hugget i foten osv, så var hyran sent inbetald. Visst är det väl typiskt?! Bostaden borde endå ha haft hyran på sina konto i går, men det funkade tydligen inte.

Suck. Nya tag och nya sökningar. Nu ska jag laga amerikaska pannkakor till sonen. Jag lovade honom det till frukost. Själv ta jag nog bara en liten bit till kaffet sen.

Som ni kanske märkt så har jag bytt tillbaka till det efternamn som jag hade innan jag gifte mej.

Tänk vad en sån liten grej kan göra så mycket. Men oj vad konstigt det känns att presentera sig som Sundkvist igen.

Att byta tillbaka till Sundkvist känns som en litet steg till en befrielse och att markera både för mej själv och för min omvärd att jag nu är bara jag och sonen.

Sonen kom hem i går kväll. Hans pappa åkte ner till Sollefteå och hämtade honom åt mej, jag har ju lite svårt att köra bil med tån i stygn. Milton har varit hos de stödfamilj vi hade när vi bodde i jämtland. Då sociala inte lyckats hitta något här så har vi fått beviljat att Milton får vara hos dem två gånger denna sommar. Så han har varit borta nästan i två veckor.

Nu ska vi sätta oss och fika lite, sen har jag lovat att Milton ska få spela lite spore. Men det regn rusk som är ute idag så känns det inte som det blir många ute aktiviteter i dag.

/ Natta

Ja, efter många om och men, så är jag ju nu snart frånskiljd. Det är mycket strul och många frågor. Så småningom ska det nog bli bra. Jag börjar trivas att vara bara jag och sonen, det känns skönt. Jag ha ringet behov av att dela mitt liv med någon annan än sonen och mina katter.

Jag hoppas också att jag kommer bli bättre i min fibro också, när jag inte har en massa annat som ligger o gnager så kanske jag äntligen kan må bättre. Jag har fkatiskt tagit minimalt med värktabletter sedan maj.

I söndags klantade jag mej dock. Jag var uppe hos min mor i Tvärålund. Jag skulle bara hjälpa dem att hugga lite ved innan jag åkte, bara ett par stycken klabbar tänkte jag. Alltid gör det ju någonting. Fort var det gjort så satt yxan fast i en vedklabbe, och i mina försök att lite enkelt få loss den så lossnade den lite snabbare än jag tänkt, varpå yxan helt sonika landade på min fot. Jag kollade ner och såg då bara ett litet jack. Min första tanke var ju att jag kanske skulle kunna köra in till akuten själv. Vid närmare koll så avfärdade jag det dock. Resten av jacket döljdes av skon. Vävnaden är ju chokad först, så det tar ju ett tag innan det börjar blöda. Men bara sekunder efter jag konstaterat att jag inte skulle klara att köra själv, så satte det igång. Min stackars lillasyster blev riktigt illamånde, ja till och med jag blev lite vit när jag försökte röra på tån och det var nästa så att benet inuti syntes. Vi packade i hop ganska snabbt och begav oss in på akuten. Väl där behövde jag bara vänta i 1 ½ timme.

Så nu går jag med 6 stygn på tån som är bredvid stortån. Men tur i oturen så var inget annat skadat. Hugget tog precis över benet i tån, så jag fick åka in på röngten. Jag bannar mej själv för det var så otroligt klantigt gjort. Jag har ju faktiskt huggit ved i hela min uppväxt, och jag borde vetat bättre. Först bara att inte hugga ved i sandaler, och att se till att hålla ett bra grepp på yxan.

Ja ja. Det verkar läka fint, och inom bara några dagar så tror jag att jag kommer kunna köra bilen igen. Jag har kanske hittat en reservbil så jag kan fixa upp den lite. Framför allt så vill jag byta växelåda. Just nu sitter det en 4 växlad, istället för en 5 växlad. Inför resan till Scandinavian Winner Show i september så skulle det vara skönt med lite lägre varvtal. Jag har också hittat en verkstad och en svets att låna. Så hoppas kunna skruva lite om en vecka.