Sitter och väntar kaffebryggaren ska bli färdig så jag kan få en kopp kaffe innan dagen ska dra igång. Milton fyller år. Jag ska baka färdigt tårtan.

Men först är det en skjuts åt milton och ett kalas han är bjuden på. En av hans kompisar ute i ramsele, min uppväxtbyggd, fyller år om några dagar. Så han blev bjuden. Blir ju lite tajt om tid, men det är så roligt att han får komma på kalas, det är hans enda kalas på ett års tid.

Men hans kalas blir ju en heldundrande succsee (hur stavas det nu då?) tror jag. Fast han sa igår att han trodde vi skulle åka på mitt jobb. *attans*. Ler ömt. Men däremot vet han inte något om hans födelsedagspresent från mej. Vi får en större familj ikväll. Inte bara en, utan två, rosenboor. Två små Juveniler. Jag har längtat sååå mycket. =) Jag tror Milton blir totalt överlycklig, för orm har han länge, länge önskat sig. Men han tror ju inte att det kan bli av så snabbt.

Men nu måste jag ta lite kaffe så jag kan börja dagen.... hmmm....kanske skall svida om också, morgonrock är nog så bekväm, men börja baka tårta i den är väl lite överdrivet.

Mitt älskade födelsedagsbarn!

Ser på Toystory 2 (på engelska så klart) med Milton. En tanke som slog mej när de vid ett tillfälle letade efter något i en stor leksaksaffär. Metervis av hyllor med massa leksaker. Tänk när en sådan syn kunde få ens hjärta att stråla av glädje. Att gå där o önska, en sånf vill jag ja, en sån vill jag också ha och en sådan där också! Att skriva en önskelista till födelsedag och julafton. Att stråla av glädje när man får sin leksak som man så innerligt önskat. När en sådan liten sak kan få en att känna sådan glädje. Alla bekymmer är som bortblåsta bara man får leka med den leksaken.

Jag minns första julen jag firade i Usa. Några av mina starkaste minnen är äggtoddyn (alkoholfri så klart) och toast på morgonen. På juldagen (för det är ju på juldagen man öppnar paketen där) fick jag ett helt berg med juklappar (ja bokstavligen!). Men starkaste minnena är nog när jag äntligen fick se He-Man på tv! Jag var helst såld på He-Man och hela det gänget! Att få äta frukost framför He-man varje dag, WOW! Men så minns jag en dag då det inte visades. Då blev jag väldigt ledsen. Men sen nästa dag då det visades så var alla bekymmer bortblåsta, eller kanske bara nån timme efteråt, när besvikelsen lagt sej.

Numera är det svårare att lägga bort alla bekymmer. Fast egentligen så borde man ju det. Att bara koppla bort och kunna slappna av emellanåt. Vad skönt det skulle vara.

Kanske något att tänka på. Att man ibland borde vara lite otvungen som ett barn.

Nu är jag på väg isäng. Igen. Har vart uppe en stund. Fick ont och kunde inte sova. Som vanligt. Men nu har nog värktabletterna kickat in så ska få en timmes sömn till. Har bara suttit och surfat, lite på facebook, youtube och spelat små spel.

Dagarna är alldeles för korta, eller så är det egentligen så att jag i stället skulle orka med att göra allt snabbare. Då skulle inte dagarna blir så korta.

Måste bara berätta en sak. Gick ju till läkaren med foten, som ju skickade mej vidare till röntken. Men när jag skulle gå så stängde han dörren och ville prata mera. Han berättade att jag låg på hans lista och han gick igenom lite om mej, han tyckte att vi behövde en tid. När han frågade hur snabbt så sa jag att det är bra ju snabbare det går. För att kunna få lite recept och gå igenom mediciner. Japp, det skulle ordna sig. Jag skulle få en tid.

Jag åkte in på sjukhuset och kollade upp foten.

När jag kom hem, låg det i brevlådan, ett brev från vårdcentralen. En tid hos läkaren. Det var riktigt snabbt! WOW! Jag är nog kanske ganska glad att jag fick den där grejen på foten! Om det hjälper mej att få en läkare så tappar jag gärna grejer på foten. Så tur i oturen kan man väl säga. Ja, och brevet, det var ju inte ens stämplat, så gissar de gått ut med det direkt till mej. Jag bor bara dryga 200 meter från vårdcentralen, men inte hört talas om sån snabb "postgång" tidigare.

Nu får det vara fördigt med nattsuddet för denna gång.

Min fot var inget fel på. Så typiskt, jag hade ju inte behövt åka någonstans, för igår kväll började jag kunna gå på den igen. Nu är det fortfarande svullen, och väldigt blå. Fördelen är att jag vet att jag inte behöver oroa mej, för det är bara ett väldigt stort blåmärke.

Jag har vait produktiv idag. Trots att jag inte kunnat åka några skidor.

• Började dagen med att byta två däck på bilen. Läste ju om stormen som skulle komma, så ville dra på de bättre vinterdäcken så jag tog mej hem från Holmsund.
• "Jobbade" det jag skulle på Tropikhuset.
• Fixade disk och städat i köket.
• Betalade de sista räkningarna.
• Åkte o hämtade ut pengar och handlade lite mjölk osv.
• Vek in nästan all tvätt som legat på sängen.
• Ordnade upp i min stora garderob, la kuddar och täcken i bäddsoffan, så jag kunde hänga upp mina kläder.
• Jag har skottat min ingång och även min parkeringsplats.

Men nu får det vara bra. Nu är det en välbehövlig dush som gäller, sen slappa lite innan det är dags o gå o lägga sig.

Jag tycker det har varit lite mysigt väder ändå. Lite snö och blåst. Jag har inte heller några problem att ta mej fram med bilen i snön. Inte för att jag har en speciellt bra bil. Men jag har några års erfarenhet av att köra i sådan hära snö. Är ju född och uppvuxen mitt ute i skogen. Så lite snö är knappast några problem att ta sej fram i. Lite snö storm känns helt ok faktiskt.

/Natta

Jaha, då var det dags igen. Är på väg till röngten. Jag tappade en skiva på foten igår. En skiva som jag spänner upp oljemålningsdukar på. Den var tyngre än jag trodde. Just då hade jag ju inte tid att kolla. Men sen när jag gjorde det blev jag ltie förskräckt. Där skivan trillat var foten väldgit svullen. Pratade med sjukvårdsrådgivningen om att åka in o röngta då. Till och med lillebror kom så jag kunde åka in. Men jag avbröt, och sov på saken. Det var inte mycket bättre imorse, så fick tid här på vårdcentralen.

Marsch in o röngta var uppmaningen. Så nu har jag lindat foten, och ska ta mej in till sjukhuset. Att hinna åka in på Tropikhuset och jobba det blir ju inte av. =( Hinner nog inte det. Jo om jag får tid för röngten snabbt. Men det tror jag inte.

Nu ska jag leta reda på en bra bok o ta med och åka in. Funderar på om jag ska ta bussen, min bil, eller be min "världens bästa granne" om hjälp.

Ja, kan passa på att ge en stor elgoe för min allra bästa granne genom tiderna. Jag tror inte jag mött någon lika trevlig och snäll. Kanske för snäll? Nåja, jag hoppas jag kan hjälpa honom någon gång också.

Nu måste jag åka, så jag i alla fall hinner hem och hämta Milton från skolan.

Jag sitter och ska skriva ett brev till socialstyrelsen. Nu är jag less av socialens behandling av mig och min son. Så nu har jag börjat kompnerat ihop berättelsen av allt som varit och allt kontakt vi haft.

Härom dagen beslutade jag att den stödfamilj som Milton hade inte riktigt fyllde hans behov. Han upplevde en stor oro inför den vistelsen. Det var det tunga beslutet jag pratade om tidigare. Det kändes skönt när väl jag tagit beslutet och även pratat med stödfamiljen. Turerna kring stödfamilj och allt stöd runt denna jobbiga situation vi befinner oss i har blivit lite för många och för utdragna. Jag upplever inte att sociala i umeå kommun främjar mitt barns bästa.

Jag skrev också att jag bara skulle vilja kunna lägga mej ner och bryta ihop. Att kunna visa den personen jag egentligen är. Det är ju väldigt tvetydigt. För samtidigt som jag faktsikt måste vara den starka och handlingskraftiga personen som jag är, för att orka livet och framför allt för att kunna komma till ett liv som jag vill leva, så finns där en enorm trötthet. Är så less på allt strul, allt jobb, allt som inte kan klaffa ihop. Som vanligt så ska alla bekymmer komma samtidigt. Nån gång ska väl jag orka vända livet till rätt köl.

Jag ser förstås också att jag ändå har mycket imitt liv. Jag har en underbar son. Jag har mycket kunskap, fast känner ändå att jag på sätt och vis är lite medelmåttig Är bra på mycket, men skulle kunna bli väldigt bra om jag bara orkade satsa på en sak. 

Min koncentartion är inte på topp just nu. Så brevet jag skriver ihop till socialstyrelsen får vila ett tag. Funderade på att starta Bioshock, men ska förka mej på en promenad istället. Egentligen så hade jag tänkt åka lite skidor, men mina fotleder och kanske resten av kroppen också, värker lite för mycket för att jag ska orka med det. En lugn promande i den friska luften får det bli i stället. Bifogar en bild från min förra skidtur.

Bara en liten snabb tanke sen väntar sängen.

Blev nog en lyckad gratulation av lillebror. Som inte är så liten längre. Han är ju vuxen. Jag hoppas att han hade roligt. Själv tror jag att jag hade aldeles för roligt. Hade lite olika drinkar och en shots att bjuda på. Allt tog slut. Jag had eockså en låda vin, plus en flaska till maten. När jag gick ut till kvarterslokalen idag och började plocka ihop så blev jag lite förvånad att jag inte mådde dåligt. Allt vin var praktiskt taget slut. Det var mest jag som tagit av det. Nåja.... konstigt är det, för jag borde inte klara så mycket alkohol och framför allt inte må så pass ok idag.

VI hade en familje middag med lillebror idag. Bakade kladdkaka som serverades med glass och granatäpple.

I övrigt har allt flytit på hela helgen. Bara en sak jag inte hunnit med. Åka skidor. Så det ska jag ta för mej i morgon.

Men nu känner jag att det är dags att krypa till kojs.

/Natta

Nu blev det tungt igen. Men om jag känner mej själv så kommer det snart att bli bättre. Har gått och gruvat på ett beslut, eller flera. Nu när det största beslutet är taget så kommer det snart att kännas bättre. Även om framtiden blir väldigt oviss, så känns det bra.

Egentligen så har jag kännt på mej det beslut jag tagit sedan länge. Eller jag har tagit beslutet sen två veckor. Det har väl bara tagit hjärnan ett tag att bearbeta och att ta tag i saken. Jag vet också att jag mest troligt har gjort några personer ledsna nu. Det gör det ju inte enklare. Men när det kommer dit, så måste ju min sons välmående gå först!

Sen ställde jag in det jag hade planerat åt lillebrors 18 års kalas. Det blev, som vanligt, inte nog med folk. Det känns som att det alltid är så. När jag bjuder in på något så kan ingen. Men nästa gång. Fast sist jag skulle ha samma visning, då avbokade jag av samma skäl, så ringde det fullt med folk på dagen och undrade när det var! Så då hade alla kommit.

Jag har i alla fall klarat att åka ett varv på skidorna idag. Utan Bricanyl! Det var inte tanken, men jag hade bara fått med mej överdeln, så då var det bara att åka utan. O det funkade. Jag blev inte alls så anfådd. Det jobbigaste är att det gör så himla ont i fötterna. Hoppas det går över.

Ja, det blir en del jobbiga samtal imorgon. Måste ta o skriva upp vad jag ska handla till lillebror på lördag också. Ska ha middag åt honom och ett par av hans kompisar. Han fyller ju som sagt 18. Jag hoppas jag kan få med honom i chevan ett par varv, så han får åka riktig bil också. Robbe m. party, kommer senare på kvällen. Men Pia kommer redan vid kl 15 och ska hjälpa mej med maten. Så jag har tänkt o öppna en vinare redan då. Matlagning ska vara roligt! Eller hur. Nä skämt å sido. Jah hoppas endå att det blir en roligt kväll. O även om inga andra kommer så har jag Pia sen även Robbe, Anna och resten av det gänget. Så ja. Det blir nog bra.

Nu är det bäst jag börjar skiva inköpslistan. Sen så har jag ett annat grafikkort att stoppa i min dator, även större hårddisk. Så måste jag byta fläkt. Kanske ska göra det nu? Kanske skjuta lite monster istället för att sova inatt? Det är väl logiskt sätt ingen bra ide, eller hur? Men kanske bättre att vara uppe hela natten, så kan jag sova i morgon. Eller som Jon Bon Jovi säger: I´ll sleep when I´m dead!

Nattinatt.

En tid har jag ju kännt att något har fattats i mitt liv. Jag har funderat mycket på detta men inte riktigt fått någon klarhet i detta. Jag har lixsom inte kunnat fokuser och tänka riktigt klart. Nyss kom jag faktiskt på vad det var! Jag hittade denna bakom skrivbordet!

Den måste har trillat ut när jag tappade min penna där för ett par månader sedan. Inte konstigt att det snurrat lite inne i huvudet! Jag undrar om den går att skriva tillbaka eller om jag kanske måste införskaffa en ny? Det är nog bäst att hitta någon reperatör som kan hjälpa mej, så det inte blir fel.

Jag börjar bli bra på det hära. Att kliva upp kl 3 på natten. Nu till trots att jag tagit stillnoct. Så stoppade i mej värktabletter och tog mej ett glas vatten, två mandariner och kollade lite på datorn. Har surfat runt lite på facebook.

Funderar på om det börjar bli dags att gå o lägga mej igen.

Jag undrar vad det är som gör denna period av vakenhet på nätterna? Om det är något speciellt runt omkring i kroppen. Kvinnors månatliga besvär slipper jag dock, men har i och för sig cykeln kvar. (Jag har alltså bara hormonspiral, inte så att jag gjort något kirusgiskt ingrepp, bara tycker det var lika bra den satt kvar trots att vi skiljdes). Idag är jag glad att jag satte in den. På så sätt har jag ju inte så stor nytta av den, mer än att jag slipper några besvär från den annars så jobbbiga perioden varje månad. Det kan väl endå vara något sånt som spökar, trots att jag inte känner av det på något annat sätt.

Annat som funderar jag på månen. Vilken fas är den i nu? Jag har för mej att det inte är fullmåne. Måste ta o kolla upp det dära i morgon.

Annat som kan påverka? Väderomslag? Skillnad mellan lågtryck / Högstryck. Igår åkte jag ju inte skidor. Fanns ju inte riktigt tid till det. Kan det ha något att göra med att jag inte kan sova trots insomningstabletterna. Hmm jag borde tagit värktabletterna i går kväll också.

Nåja. Nog funderat för nu. Får fortsätta i morgon.

Ska prova gå o somna om nu. /Natta

Äntligen.

Jag laddade in spelet, alltså Dead Space i nya datorn. Efter lite bök så fick jag igång det. Så spelade en bit in på spelet och fick se lite monster. Så spelet funkar i alla fall, på högsta grafik. Fast det är ju inte världens höftigaste grafik på det, men ska ladda in Bioshock i morgon. Hoppas det funkar.

Fast nu när jag satt där o spelade så krashade datorn hux flux. Då slog det mej, jag hörde ju faktiskt att fläkten skar igår. Så grafikkortet blev nog helt enkelt överhettat. Tur jag har en hel dator o plocka delar från, så bara o byta fläkten, och hoppas det passar över.

Ja, denna dator har jag ju alltså skruvat ihop själv. Men god hjälp av min far. Jag har faktiskt pluggat lite data och rent praktiskt även handhavandet av att få ihop datorn och vad som är vad.

Nu är jag dock inte så inne så jag har koll på vilket grafikkort som är nyast, eller som passar till just det moderkort som jag har. Men en fyrkärnig prossecor har jag i alla fall. Måste ta o skriva upp vilka modeller det är som sitter där, så jag kan kolla upp när jag ska uppgradera.

I morgon, när väl fläkten sitter där, då kopplar jag in stor skärmen, alltså min 50" tv, och dundrar på utan bara t***san. Fast när Milton kanske är kvar på skolan, för spelet är 18 års gräns på.

hmm måste nog hitta något bra spel åt honm också. Något att fundera på inatt. Bättre o drömma om data spel, än som jag gjorde sist. Att jag gjorde hjärt och lungräddning på en sked. Skeden, som inte var en sked i början, krashade sin motorcykel på min bil. Så när jag skulle rädda honom, ja då var det en sked som jag fick att andas i stället. Tyvärr så gick skedens hals av när jag böjde till baka skedens huvud, men på något konstigt sätt fortsatte den att andas. Ja, visst låter det väl mycket bättre att drömma om data spel va?

Även om jag känner en bra lust att kanske börja ta upp datorn och skruva, för att kunna fortsätta spela, så är det nog bättre att börja tänka på refrängen. Nu är dessutom Pepsi och Chevy inne i sovrummet, men gallerdörr mot resten av lägenheten. Så inatt blir det i alla fall inga morrningar.

Så tjingaling tills vidare.

Jag kommer börja inlägget idag med lite positiva grejor, men sen kommer lite djupa funderingar som säkert blir lite tunrodda. Men känner att jag behöver få ut allt jag funderat på. Så ni behöver ju bara läsa första delen.

• Köpt kattsand
• fixat en bra dag på tropikhuset
• genomfört ett möte på sociala om Milton

Nja, sen var det nog slut på det positiva. Försökte ladda in spelet på nya datorn, men måste nog få in en ny hårddisk först, den är lite seg och har nog redan snurrat sista versen.

Jag önskar att jag kunde bryta i hop. Ja det är en slutledning jag kommit fram till. Jag skulle vilja bara lägga mej ner och låta tårar och uppgivenheten få bryta ut. Att bara få ge upp. Att kunna säga, nä nu ger jag upp. Nu menar jag inte livet, utan bara så att jag ger upp och behöver hjälp. Jag fixar inte det. Alla som träffar mej får se min starka sida. Utsidan. VIsst, jag kan prata om allt, eller det mesta jag varit med om. Jag kan väl ses som öppen. Men de innersta känslorna får faktiskt ingen veta. Tårar får ingen se. Att ge upp och låta dessa komma är svårt ens när det bara är jag och katterna.

Jag har alltid varit den som har den dära stenhårnda järnviljan. Jag har bara fortsatt, fortsatt och fortsatt. För att folk sagt det åt mej, för att jag inte vet något annat sätt. Som yngre när jag tränade och tävligsred. När jag var med på träningar, så är det så många många gånger då kroppen bara skrikit att jag inte fixar mer. Ändå har jag alltid lyckats pressa mej vidare. Pressa mej vidare genom hela träningen. Alltid fixat allt det där. Aldrig sakt att jag inte orkar.

Det är därför jag sitter här idag med Fibro. Jag har alltid pressat mej utöver min förmåga. Kanske är det också så att det är därför jag kan sitta här idag. Trots att hela kroppen skriker att jag inte kan röra mej så fortsätter jag röra på den. Jag fortsätter alltid gå. Även om kroppen inte kan, så tvingar jag den. Min järnvilja gör att jag fixar att leva med denna sjukdom och smärta.

Men det skulle vara så skönt att någon gång kunna bara visa att jag inte är den där personen. Inom mej så är jag inte stark. Inom mej väller tårarna upp. Tänkt att kunna visa denna sårbara människa för omvärlden. Att kunna få vara svag. Att inte pressa på. Att inte göra allt bara för att jag ska.

Samtidigt så är jag glad över den förmågan. Jag vet att när jag verkligen vill göra något, så klarar jag det. Men vissa gånger kan mina kostnader bli för höga. Fast det får ingen se.

Nä, jag kan inte ge upp än. Milton kommer snart hem, han har varit och lekt hos en kompis. Men det är kvällsmat och städning som gäller. Sen kl 21 när Milton sover, så kan jag kanske bryta ihop lite?

Gahh. För ett par timmar sedan så var mina katter billiga. De två små "tonårskillarna" jag har har börjat bli rätt stökiga, och nu har de helt plötsligt satt i gång att busa precis när jag släckt lampan och ska sova. Att det prasslar och låter kan jag något så när koppla bort. Men nu har de börjar jaga "tanterna" här hemma. Så i går kväll var det Pepsi som var föremålet för buset. Hon tyckte inte om det, och morrar och morrar. Det kan jag inte koppla bort. Tillslut så stängde jag ut de andra katterna så fick Pepsi vara själv med mej i sovrummet.

Men, så väcker hon mej nu. Hon ville ut. Krafs, krafs. *SUCK* Jag som redan låg och vred på mej, det var bar ao kliva upp och öppna dörren. Ja, då känner jag ju hur mycket det värker och gör ont. Så bestömmer mej för att det är lika bra o kliva upp. Så nu sitter jag här, igen. Har tagit mina värktabletter och hoppas de ska hjälpa. Även den tablett som jag inte ska ta, för den pajar magen. Men jag måste sova.

Just att inte kunna sova är ju förödande. Att sitta uppe när man egentligen vill sova för en att blir väldigt frustrerad. Det går väl an nån natt, men när det kommer flera nätter i rad så krashar man som människa. Man kan ju inte fortsätta fungera som vanligt om man inte får sova som man behöver. Jag krashar efter bara någon natt. Men jag är nästan alltid på gränsen också.

När jag har en sådan hära natt så blir det en oro inför nästa natt. Vad händer då? Kommer jag kunna sova då också? Ibland så blir det helt enkelt så att jag drar mej in i det längsta för att gå o lägga mej. Vilket ju förstås inte heller hjälper. Jag har ju mina insomningstabletter. Men de kan jag ju inte ta nu. Med de i kroppen så ska jag ha 8 timmars sömn framför mej. Och det funkar ju inte nu, ska ju upp om dryga tre timmar. För att om ytterligare två timmar köra ut till Holmsund. Sätta sig bakom ratten, och inte ha fått ur effekten av tabletterna det gör jag inte.

Så jag får ta o distrahera mej en stund, hoppas att jag kan komma till ro, och hoppas på nångon timmes sömn igen. Har dock redan bestämt att i morgon kväll, eller ikväll, ta insomningtabletter. Bara att ha dem där och veta att de hjälper mej att somna, tar bort en hel del stress. Det finns ju förstås gånger som jag helt enkelt inte kunnat somna, trots insomnsingtabletter heller. Men de är inte lika många gånger som de faktiskt hjälper mej till en god natts sömn.

Tyvärr så är det ju så med all medicin att det blir biverkningar. Jag blir lite hängig, jag kan få rätt så ont i huvudet. Men i det stora hela är det bättre o ta dessa än att inte sova. Det är ju lika dant med värktabletterna, jag får biverkningar. Den tabletten jag inte ska ta, som jag tagit nu, slår ut min mage. I våras fick jag åka akut, två dagar i rad, men magsmärtor. Andra dagen blev jag inskickad från vårdcentralen direkt till akuten, jag hade skyhögt blodtryck och puls. De befarade att jag hade ett akut blödande magsår. Nu var det inte riktigt så farligt. Men fick en dunderkur för magen, fick lägga om en del kostvanor, och tänka på att försöka ta det lite lugnt. Det var ju precis i värksta tiden efter skiljsmässan också. Men en stor del i det hela var flera års användande av värktabletten. De vill ha in men på gastroskopi, man går alltså ner med en makera i magen, genom strupen. Jag tänker inte gå på det. Jag inser det nu, efter att ha avbokad tiden fyra gånger. Har gjort proceduren akut ett par gånger, känns inte som det är något jag tycker är nödvändigt.

Avslutar med en bild jag tog igår. Lekte lite med kameran och ställde in alla inställningar manuellt.

Och en bild på lilla älskade Motorini, som jag så klart älskar, till trots över leken när jag ska sova. Han är ju min prins.

Nä, tror ni att jag får sova nu? Ska se om det funkar, annars så får jag ta o kliva upp och ladda in ett monster spel i datorn. Hoppas alla andra har en bättre natt än jag. /Natt suddaren Natta

Oj vilken dag. Och än så är det bara halvvägs. Har redan hunnit mycket, och mera ska det bli.

Intallerat drivrutiner i datorn. Snabb handlat lite i morse, möte på vårdcentralen. Åkte en tur på skidorna.

Nu väntar en liten lätt lunch, jag ska faktiskt äta en liten kebab i pitabröd. Skämmer bort mej själv. Så ska jag ta o spela lite "skjuta monster" spel på datorn. Inte det spelat jag vill spela, för det visar sig att exet har "lånat" det. Men i alla fall något att testa datorn med.

När jag hämtar Milton så är det handla som gäller. Sen snabb middag och påhälsning hos kattspekulant.

/Natta

• Jag har åkt ett varv run telljuspåret idag.
• Datorn är ihop skruvad och startad. Den funkar. =)
• Nyaste windows är installerad på nya datorn. I morgon är det bara alla drivrutiner och sånt som skall dit.

Jag är nöjd över dagen. Lyckades mycket bättre i skidspåret idag. Det gick på ca 20 min, men några korta foto stopp. Jag tog Bricanyl innan jag började, så hade mycket bättre flås idag.

Men jag känner att det är på gränsen. Är redan på väg i säng, är totalt slut. Hoppas jag mår hyffsat bättre imorgon. Men kan inte tänka mej att min lilla korta skidtur gör något att jag tar varje dag. Det är ju inte en lång tur och det är bättre att få rutin på det.

Jag och Milton hade mys kväll. Vi tog de sista slantarna och köpte en dricka och en chipspåse och såg på Horton.

Så här såg det ut när jag kom in i badrummet under filmen. Jag kan säga att det var en katts om fick tvätta sina tassar.

Nä nu är det godnatt.

Ny dag och nya tag.

Hade en trevlig dag igår. Jag och Milton skulle ut ett varv i elljuspåret med skidorna. Men vi hittade inte hans skidor. Han gick dock och lekte med en kompis så jag tog en tur själv. Jag glömde så klart bricanylen (astmamedicinen), men jag klarade mej runt i alla fall. Det var skönt att äntligen få anstränga sig lite. Jag har tänkt mej ut idag också. Det är ju bara 2 km så jag borde kunna ta ett varv varje dag, tills jag får upp flåset, så jag kan börja åka ännu längre. Jag hoppas bara inte det här rinner ut ur sanden också, när jag får nån dag som jag har så ont att jag knappt kan röra mej. Jag vill verkligen komma ut och komma igång. Just skidåkningen är ju skonsam för min höft och bäcken, och för resten av kroppen också. Det är ju inte så att jag vill vara så otränad som är jag idag. Men det är svårt när jag blir sängliggande ett par dagar, om jag gör för mycket. För mycket kan ju vara bara 100 meter längre promenad/skidtur eller liknande. Jag är ju inte heller van med att behöva ha det så här. Under min uppväxt hade vi ju ett tag så många som 8 hästar. Inte hade jag några som helst problem med min kondition då heller. Jag har alltid haft kvar grundstyrkan från min uppväxt, även om jag knappast kan bära 25 liters hinkar fram och tillbaka till 8 hästar, längre.

I går kom flera bekanta på besök också. Det började med en god vän och hennes minsta dotter, som kom o åt middag. Trevligt och skönt o få prata lite "tjej" saker. Sen kom Holm på besök o drack lite kaffe, och Robbe dök också upp. Två av mina äldsta bekanta, vi har nog känt varandra i 12 år minst. Holm kanske ännu längre.

Så här var det inte för ett år sedan. Då var det väldigt sällan folk här och hälsade på, och jag var mera bunden här hemma. Visst vet jag orsakerna nu, men då var det väldigt jobbigt. Jag är i mångt och mycket en annan människa nu. Jag vet att jag måste ha social kontakt för att må bra. Jag är så glad att livet har tagit den vändningen den gjort och att jag gick stark ur det.

Idag väntar jag besök också. Min far, som bor här i Umeå ska komma. Han har gett mej, eller snara Milton, en dator. Eller i alla fall dator delar. Så har jag två datahus som jag hoppas ska passa. Ska bara kolla vad det är i och tömma dem. Måste leta reda på alla verkyg. Får gå ut i bilen o hämta verktygslådan. Jag tycker att det ska bli såå roligt med en speldator igen. En fyrkärning prosseror och relativt ny resternade delar. Det ända som jag kanske måste uppdatera är ett värre grafikkort. Får se sen. Jag ska spela Dead Space igen! Självklart när Milton inte är med, och självklart på 50" Skärmen och med stereo och surroundljudet ikopplat. Jag LÄÄÄÄNGTAR! En perfekt verkligehetsflykt att så skjuta skallen av lite muterade moster. Hihi.

Jag ska hinna med ett besök åt en kompis också, en av henens blivande kattungeköpare som jag lovat besöka åt henne. Det är ju så det funkar inom kattvärlden. Om jag har en kull och bor här i umeå, men det är någon i Stockholm som vill köpa, så ber jag helt enkelt en uppfödare bekant där hälsa på dem åt mej. För vi är väldigt måna om att våra små "bäbisar" hamnar i rätt hem.

Avslutar med en bild från gårdagens Skidtur. Det blev inget bra fototillfälle och detta var den ända bilden som alls blev något.

Ja, denna dagen har vi genomlevt också.

• Har faktiskt lyckats städa, dammsuga och skura. Inte alltför noggrant men det är mycket bättre än det var imorse.
• har fått iväg båda cyklarna och sommardäcken ur bode, så nu har jag en del utrymme så jag kan stoppa ut saker som exet ska ha.
• Makaronilådan är i ugnen. Det var länge sedan och det ska bli gott.
• Har fått till ett fototalbum där jag tänkt lägga ut lite foton som jag tar. Har lagt ut lite från tidigare år. Här hittar ni det.
• Äntligen har jag färdigt min läshörna! Men har dock inte fått använding för den än. Men kanske i helgen?

Idag längtar jag efter ett glas gott vin, men det skulle ha avsmakats med en god vän. Hmmm... tror ni att jag kan ha sån tur att båda en vän och en flaska vin knackar på dörren? Det måste vänta till i morgon, för tog högsta dosen värktabletter i morse. Fast det är klart, knackar någon på idag så klagar jag ändå inte. Jag kan bara inte smaka på något vin. Nåväl, jag ska ta o hitta på något med sonen i helgen istället.

Jag har äntligen fått låna ett par skidor, så har tänkt att jag o Milton skall ta en vända på elljuspåret i helgen. Plockade även hem hans skridskor, så ska jag se om jag hittar mina, så kan vi även åka en sväng på plan.

Jag har också tänkt försöka hitta tid o gå en promenad med kameran. Det var länge sedan nu. Måste också komma ut bland folk i helgen, får se vad jag hittar på.

Nu ska jag starta upp photoshop och se om jag kommer på någon ny ide på min logga till katteriet. Det har stått stilla i flera veckor nu. Vill ju få till en snygg och stilren layout till allt.

JO, glömde ju nästan bort att berätta: I natt fick vi tillökning! De små mössen blev fler vid 23 tiden i natt. Jag hoppas det går vägen denna gången. Tänkte vänta ett par dagar, sedan ska jag försiktigt kika efter.

/Natta

Sitter och bara vill att det ska vara sommar nu. Återigen så är bilden av "min" fisketjärn, campingutrustningen, kameran och bara vara. Inte bara för att få en hög koncentration av fiske, som jag saknat under de senaste tio åren, utan även att bara få vara.

Jag saknar naturen och fridfullheten. Jag saknar att känna lugnet. Inga måsten. Ingen prestationsångest. Igen som kan säga hur dålig man är.

Minns ett år ute i tjärnen. Under vintern så hade en älg gått ner sig i tjärnen och kroppen låg kvar i vattnet. På ett sätt var det faktiskt intressant att få följa naturens gång. Jag vet vart jag ska hitta ett helt älg skellett på botten av tjärnen.

När jag, nån gång långt in i framtiden, lär mej att dyka, så skulle jag vilja utforska även den dolda sidan av tjärnen. Visst lär det knappast finnas några skatter där, inte i männsklig bemärkelse. Men jag skulle tycka att det var väldigt intressant. Jag tycker mej ju känna tjärnen utan och innan , även om den har förändrats på de 30 år jag fiskat i den, men det skulle vara väldigt intressant att se om det är som jag tror.

Det nappar! Inte ovanligt alls i tjärnen. Om det inte nappar på maskmetet inom 10 sekunder är det något fel, eller så är det en gädda i närheten. Har många, många gånger även fått gädda på maskmete!

Men största orsaken till min längtan är allt jobbigt som händer runt mej. Ibland misströstar jag och jag ser ingen utväg. Fisketjärnen blir min dröm om en flykt från vardagen. Oavsett hur livet ser ut till sommaren, så ska det bli skönt att genomföra det. Ett par dagar mitt ute i ingenstans. Jag vet också att det finns både Björn och Lodjur där. Visst har jag fått glädjen att se dessa fantatiska djur i det vilda tidigare, men det skulle inte smälla fel att få det igen. En önskan är att även få se varg i det vilda, inte bara spåren.

Nåväl. Tillbaka till vardagen. Som tur är får jag strax gå o lägga mej. Avslutar med det positiva för dagen:

• möblerat om, nu är det bara Miltons rum kvar.
• städat lite
• ordnat med lite nödvändiga papper.

Thats all folks!

Sitter och lyssnar på gamla goda låter från min ungdom. Lite Guns N´ Roses, Aerosmoth, Metallica osv. Allt för att slippa städa. Har plockat i ordning min läs hörna nu (äntligen), och lyckats flytta dator med tillbehör dit jag skulle.

Jag hoppas att vi snart får ännu mera tillökning. Nu MÅSTE ju hon bara vara dräktig. Jag tala om min lilla Afrikanska Dvärg mus. Sist så verkar det ju inte blivit något, men ni måste hålla med om att nu ser hon lite tjock ut allt.

Jag ska ta o fika lite, innan jag hämtar Milton för ett samtal på Barna hus. Ska väl sitta och läsa lite. Har börjar på Stäppvandringen av Jean M Auel. Faktiskt på svenska också. Har ju blivit många engelska bäcker genom åren, så nu känns det helt enkelt väldigt konstigt att det är Svenska.

Vi hörs. /Natta

Ja, jag är nog lite kär. Fast förstås inte i någon människa (För det tror jag dröjer ett tag). Nä, jag blev totalt förtjust i min sons födelsedags present.

Det låter kanske lite konstigt förstås. Men hans födelsedags present lever. Det är till och med en liten bäbis. Jag kan avslöja att den måste ha ett aldeles egen bostad. Men väntar med bilder till efter kalaset. Nu är det jag som längtar till den 31 Januari. =)

En bra dag har det varit idag. Tror till och med att jag har lite mindre ont. Men nu ska jag hämta Milton, se om jag kan försöka få till någon middag och städa lite här hemma. Hoppas på att få en lugn dag i morgon, men det återstår väl att se.

I dag är livet lite ljusare. Trots att hela kroppen fortfarande värker, så känns det ändå lite bättre. Jag har gjort måga bra saker idag.

• Ett däck är bytt. Har fått "nya" däck till bilen, bättre vinterdäck än det som sitter där. Var tvungen att byta ett i morse, då det var punktering på ena bakdäcket.
• Disken är fixad och alla bänkytor är rengjorda.
• sett på bio med min nya gode vän Pia.
• Jag har gjort mina arbetsuppgifter på Tropikhuset. Vilket förstås bara är en glädje.

Jag ska strax ta o värma mej i duschen, då får jag lite mindre ont, så hoppas jag kunna sova. Funderar på att sätta mej en stund framför dumburken, men lär kanske vara så trött sen, så jag kryper till kojs direkt. Men jag är nog helt nöjd med dagen.

Alltid en glädje när man får jobba med djur. De accepterar ju en för den man är och behöver inte ändra på något för att det ska kännas bra. Dessutom så "mutade" jag alla aporna idag med goda och smaskiga larver och nån kackerlacka. Så de tycker ju ännu mera om mej nu. Så skönt när något så litet kan göra så mycket.

Det har jag tänkt på mycket. Varför jag omger mej med djur. Det är just för att jag inte behöver känna någon presationsångest när jag är med dem. De ser mej för den jag är. Jag behöver inte sätta på mej någon mask, utan de tar mej som jag kommer. De andra människorna som jobbar på Tropikhuset i Holmsund verkar också helt ok. Det är jag glad över, även om det ju är kontakten med djuren jag sätter främst, det är ju den stora orsaken att jag vill "jobba" där. Ja, jag ser också att ett jobb som djurskötare passar mej som handen i handsken. Kanske är det detta jag saknat i mitt liv. Inte bara kanske. Alltid har jag saknat någonstans att höra hemma. Något som definerar vem jag är. Något som förklarar mitt liv. I våra liv läggs ju stor vikt på just vad vi jobbar med. Olika jobb ges olika klasshörigheter. Men alla som jobbar "hör hemma". Vi som inte jobbar hör inte hemma. Vi räknas aldrig med. Vi blir inte medbjuden på någon firma fest.

Jag har varit på 2 frima fester i mitt liv. Det var 1997, då jag jobbade på volvo lastvagnar. Det är något jag alltid saknat numera. Att räknas med. Att bli medräknad i tex en frima fest. Men kanske kommer jag i framtiden att igen bli med bjuden på en sådan fest? Ja, om jag hittar något som jag kan göra så kanske jag kan bli det. Djurskötare känns inte som ett dåligt jobb. Fast det är klart, djuren kan ju knappast bjuda mej på firma fest. (Även om jag känner att den glädje jag får ut av att bara vara med dem är nog). Men nån gång i framtiden så kanske det även finns människor som jag jobbar med? Bara jag orkar ett jobb då.

Just här och nu hotar tårarna att välla fram. Sådana hära dagar är tunga. Nu var det länge sedan jag hade riktigt sådan här tung dag. Jag orkar verkligen knappt vara uppe, men jag har verkligen inget val. Milton måste ju kunna känna trygghet i att jag finns här med honom.

Jag tror att tvn tyvärr kommer få stå på i stort sett hela dagen. Känns som om vartenda muskel i hela kroppen har slagits blå. Det jag tänkte göra i dag blir en omöjlighet. Allt är ju upp och nervänt här hemma. Jag har ju börjat ska ordna upp, så sist så ställde jag i ordning i min skrubb/garderob. Vilket ju har resulterat i att allt som fanns där i, som nu väntar på att få packas i de lådor i byrån jag tänkt och hyllan jag gjort i ordning, belamrar hela sovrummet. Jag skulle flytta datorn till vardagsrummet, och ställa lilla soffan här där datorn står nu, så jag kan få en mys/läs hörna. Måste också städa, alltså dammsuga och skura. Men inget blir av. Ska vara glad om jag klarar göra middag i kväll. Ja, självklart gör jag det. Men just nu känns det tungt.

Jag skulle behöva bara sätta mej mej en varm kopp the, en mysig filt och en mysig film eller bok. Eller kanske få bara vara, sitta och prata med en kär vän. Tyvärr så finns det ingen sådan här.

Sådana hära dagar så känns det ju som om hela världen är emot en. Visst så är det ju självklart så att det inte stämmer. Men visst kan känslan infinna sig. Att allt jobbar emot en själv?

Tänker ju på fel sätt när det gäller allt som måste göras. Allt jag måste städa, ordna. Hur jag ska få tag på pengar. I stället för att se frammåt och se hur bra det blir när allt är ordnat.

Nu blev det ett tunt inlägg och kan ju lika gärna fortsätta. Tänker också sådana hära gånger på vad folk tycker om mej? Jag har ju inte egentligne sågon hög social förmåga. Jag är lätt att lära känna på ytan. Jag har lätt att prata med folk på ytan. Även om saker som egentligen kanske folk har svårt att prata om. Men sen när det kommer vidare. Jag har svårt att få den djupare kontakten, och våga ge av mej själv. Livet har varit väldigt tungt i perioder. Jag ångrar inte att jag beslutade för skiljsmässa. Men jag saknar en del av de bekanta jag lärde känna genom honom. Tänker dock inte försöka tro att jag nu kan vara vän med dem. Dels så ska de ju ta hans parti i hela skiljsmässan, och jag vågar inte heller tänka på vad de har för tankar om mej. De ser ju bara hans sida av skiljsmässan. Hans skildring av mej och den har jag svårt och tro att den är smickrande på något sätt. Så jag har inga större illutioner om att jag någonsin skulle kunna fortsätta vara vänner med de personerna.

Jag är ledsen för att jag inte kan ge min son det han behöver idag. Visst förstår han nog lite grann. Jag säger ju som det är till honom att jag inte orkar idag, att jag har en dålig dag. Han kramar mej och säger att det är ok, du får vila. Han är så underbart go. Men jag är väldigt ledsen inombord förstås. Jag vill framförallt städa för hans skull så att han får ett bra hem att leva i. Visst han klagar aldrig. Han har aldrig klagat eller sagt något om hur vårat hem ser ut. Men jag vill att det ska vara bra. Så att han kan ha kompisar hemma.

Nä nu är det bäst att jag slutar. Förstår ju att ingen har något intresse av att läsa sådana tunga tankar, och har inte några illutoner om att min blogg är så populär att läsa. Men emellanåt så kommer någon fram och säger att de läst min blogg och på ett eller annat sätt fått hjälp av att de känner igen sig. Ett liv med Fibro är ett liv med smärta. Men också ett mycket rikare liv på andra sätt. Jag uppskattar de små sakerna i livet som verklgen känns bra på ett annat sätt nu. En liten kram från min son, att en av katterna lägger sig o vilar i mitt knä, eller en fågel som sätter sig på en gren nära mej. Allt får en nu innebörd än tidigare.

Jag har börjat på ett nytt "jobb". Eller det är bara 5 timmar i veckan, det är den sk sociala verksamheten jag får aktiviera mej inom min sjukersättning.  Men vilken aktivitet sen! Jag måste nog erkänna att det är hittills det roligaste jobbet jag provat på.

Jag är på Holmsunds Tropikhus! Först vill jag rikta ett STORT tack till Krister Löfgren som har gett mej chansen att få prova på detta jobb. Jag har ju jobbat med djur tidigare, men inte så här.

En liten film för att visa vad jag gör:

Jag börjar dagen med att rengöra hos Apor (Rödhandade Tamariner, Vitörade silkesapor och Dvärg Silkes apor), Klippmarsvin och de Belgiska Jätte Kaninerna. Sen rengör jag även matskålarna till sköldpaddorna. Fortsätter sedan med att göra i ordning mat åt alla, för att sedan mata dem alla. Nu har jag bara varit där i 2 dagar, men älskar det redan. Det känns som om jag alltid gjort detta. Det är det här jag föddes för. Ja lite så känns det.

Nu hoppas jag bara att jag är lite euforisk om 3 månader, för det är då jag oftast inte längre kan undertrycka smärtan om jobber är för mycket. Men än så länge behöver jag ju inte fundera.

Men dagens schema då? Jo det är ju helg och sonen är hemma, så jobbar ju inte. Jag ska fortsätta mitt ordnande här hemma. Jag behöver få allt på rätt plats. Men jag skall även fundra på lite grejor till "mina" nya skyddslingar, aporna på Tropikhuset. Jag har fått låna hem borrar, så har jag massa runda vedklabbar som jag skall borra hål i och gömma mat i hålen. Så jag kan hänga upp dem inne hos aporna så får de söka efter lite mat. Det ska bli så roligt. På tisdag skall jag dit igen.

Nu ska jag börja städa, eller ska jag passa på att ta en liten promenad i det vacka och varma vädret? Det känns ju som tropisk värme om man jämför med för två dagar sedan!

Tar en liten paus i allt stökande. Hela lägenheten är upp och ner vänd. Har möblerat om vardagsrummet, nu håller jag på med sovrummet och badrummet. Ja allt har jag ju inte gjort idag förstås. Fick in en annan soffa för en vecka sedan, så fick omöblerat i vardasrummet då. Blev super bra tycker jag. Även om allt inte alls är klart än. Så nu går jag vidare med mitt sovrum. Ska skura golvet där nu, för att fortsätta med få allting på plats. Har ordnat i förrådet och garderoben, plockat ur byrån för att rymma något där. Har också tänkt att verkligen ta bort sådant som jag inte använder. För att på så sätt kanske kunna hålla ordning lättare här hemma.

Näst är det sonens rum som gäller. Men det får bli om några dagar.

I morgon börjar jag på min nya arbetsträning. Ska äntligen få börja. Vart? Det får ni läsa om i morgon. Lovar en liten bildbomb.

Positivt för dagen:

• sorterat några garderober och byrån

Tror det räcker.

Vill dela med mej av en bild på lilla Motorini ute i snön. Taget för nån vecka sedan.

Ja, kommer nog att drömma fiskedrömmar inatt. Just nu är jag som besatt av att få fiska. Jag längtar till sommaren då ska jag fiska. =)

En av sakerna jag ska göra är att ta med campingutrustningen och åka till "min" fisketjärn och fiska hela dagarna i ända, och sen sova bredvid sjön när fiskarna inte nappar mera. Sen fortsätta fiska dagen efter.

Jag längat efter att få börja flugfiska också. Har ju spö och massa flugor, och kan rätt så bra få ut flugan. Men har aldrig fiskat så jag fått något. Bara övat. Så har tänkt ge mej på mera fiske i sommar.

Blev en sen kväll, men jag fastnade framför ett fiskeprogram. Det har blivit många fiskeprogram på sistonde. Drömmen om en fiskeresa blir ännu mera pockande. Men det är ju inte att tänka på på länge än.

Milton vill också fiska. Tänk om jag kan föra vidare fiskearvet från mej till honom? Fast han ska bli ännu bättre än mej på det. =)

Nä, nu är det dags jag går o knyter mej. Jag hoppas jag drömmer om fiske.

Ville bara snabbt önska ett gott nytt 2010 med förhoppning på ett härligt och händelserikt år framför oss!

Vi åt middag hos grannen, jag stod för förrätten. Tortillias (hembakta) med ost, soltorkade tomater, bacon och spansk peppar. Med guacamole dipp till. Hade en trevlig lugn kväll med massa sms. Hoppas ni också har haft det bra.