Sitter och kollar på tv. Är så fast i en serie som heter Primeval. Är redan inne på säsong 3. Jag vet att jag borde göra något annat eller gå o vila en stund. Men vill bara....

Vi åker till östersund snart och behöver packa och sy lite innan. Har i alla fall fått ut en annons på golfen. Hoppas på att få den såld snarast. 

Ibland så känns det som om jag bara står och stampar på startsnöret. Men hur mycket jag än försöker så vill det inte brista och släppa fram mej. Nåja. Nån gång kanske?

Vill sätta igång o måla och göra massa saker. Men är så trött och slut. Jag är less på att vara trött och slut. Men får ju inte till det. VIssa gånger klarar jag ju av att strunta i att jag är trött. Jag vet ju att det inte blir bättre imorgon. Får ju aldrig nog sömn. En sak som jag saknar är att känna mej trygg. Kanske är det en sak som leder till att jag inte får nog vila? Nåja, är inte så mycket att göra åt det.

Nu tillbaka till tv´n. 

 Ja, så var det dags ännu en gång. Fast nu var det faktiskt ganska länge sedan.Det är ju positivt. 

Vill gå i säng igen, men samtidigt så vill jag inte det. Lite rädd för att bara ligga där och försöka sov, vända och vrida på mej, och bara inte kunna somna. Har faktiskt tagit lite Oboy. Skönt med lite kallt och gott. Till det en liten mockaruta, som jag bakade tidigare idag. Egentligen så kom jag bar apå att jag skulle göra något med den kokosnötet vi hade öppnat. Så jag rev den igår, så måste jag ju göra något av kokosen. Blev en massa mockarutor. Lite långsökt kanske. När kakan var klar så kom jag ju också på att jag måste göra något av alla kakor. Har ju inte alls plats i frysen. Men löste det i alla fall. Goda blev de.

Milton hade i hemläxa att hjälpa till att laga mat och sedan skriva om det. Haan hjälpte mej med mockarutorna, och sen fick han steka hamburgare och skära upp sallad och tomat. Nu ska vi bara skriva om det också. Det var en roligt läxa tycker jag.

Har börjat på en ny bok, väldigt passande i sammanhanget. Sömnlös av Stephen King. Är ju som vanligt, lite trög i början, tycker alla king böcker är lite seg i början, men sedan kommer man igång. Jag tycker egentligen bättre om Dean R Koontz. King brukar kunna involvera så många karaktärer och hoppa så mycket mellan dem, så det är lite jobbigt att hålla reda på alla ibland. Nu var det dock säkert 10 år sedan jag läste vare sej King eller Koontz. Har plockat hem alla mina Koontz böcker också. Så ska läsa om dem, plus att jag tänkt läsa de som jag ännu inte läst. Nu borde det kommit ut en del. Dessutom har jag Knackarna (Stephen King)! Det är en favorit bok! Dikten i från boken ger mej rysningar. Det är en gammal barnramsa. Den är bäst på Engelska:

 Late last night and the night before,

Tommyknockers, Tommyknockers, knocking at the door.

I want to go out, don't know if I can,

'Cause I'm so afraid of the Tommyknocker man.

Hmm. Kanske ska skippa Sömnlös? Nä, nu börjar jag snart komma in i boken. Men funderar på om det är dags att försöka sova igen? Vi hörs.

Jag ska äntligen börja om med hästar! Har länge funderat och önskat att få komma igång med ridningen igen. Men inte riktigt sett hur. Så öppnade sig en lucka. På onsdag ska jag få testa en häst och sen ska jag jobba en liten unghäst i rundkorallen.

Men jag har också andra beslut som kanske är lite tyngre att ta. Men jag tror ändå att jag behöver gå dit mitt hjärta säger mej. Nu pratar jag dock inte om körlek, utan om livet och vad jag behöver för att må bra. Att jag ska söka in till konstskolan har jag bestämt och det gäller nu bara o få arbetsproverna klara. Jag har en skulptur klar, den är inte bränd  men det får gå ändå. Så har jag några målningar/teckningar som jag planerat redan. Så det kommer flyta på, bara jag sätter igång.

Just nu sitter jag o väntar på min kontaktperson som ska komma. Men hon har inte dykt upp än. Tar väl en kopp kaffe så länge.

Nu känns det även att våren har kommit, även inombords. Livet är kanske på väg att bli lite ljusare?

Hoppas ni får njuta av vårsolen idag.

NU är våren här! Gjorde första obeservationen av grus grus idag. Alltså trana. När jag var mindre och bodde hemma så vaknade jag alltid när tranorna kom till oss. Jag anteknade antal, tid och datum. Så höll jag på hela våren under den perioden som flockarna mellanlandade på våra marker. Saknar det!

Jag har dock inte vår. Känner mej trött och sliten. Vilket inte är så konstigt efter den utredningen jag gjort. Sönder mosad i skallen är jag. Det har fått mej att fundera mycket på vem jag är och vad jag vill. Just nu är jag ganska blå, och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta mitt liv. Vad jag ska satsa på och vart jag egentligen skall lägga krutet. Det ändå jag är helt hundra säker på är att min son är det som kommer först! Sen kommer resten av mitt liv. Jag skulle ge allt jag har för min son! Han ska få ett så bra liv jag förmår att ge honom.

Jag är så ensam. Men jag måste vara det. Jag hoppas på att jag hittar några vänner som jag verkligen kan lära känna. Någon som jag verkligen kan prata med och som kan stötta mej, och som jag kan stötta. Saknar den sociala interaktionen, som jag aldrig fått lära mej. Vett och ettikett kan jag. Men just vad som är för mycket eller vad som är för lite. Jag läser alltid av min omgivning minutsiöst, alltid på vakt och spänd. En vana så djupt rotad att den är svår att plocka undan. Den enda gången jag totalt stänger ner är vid akuta situationer som måste lösas. En bil som går sönder och måste lagas för att ta sig hem, en olycka som kräver handling, någon situation där man måste vara stark, klart, tydlig och bestämd. Då kan jag plocka fram allt jag har instängt och se till att det blir gjort! Då kan jag också strunta i vad jag trot folk tycker om mej, då tar jag bara helt enkelt över och ser till att det blir gjort, oavsett vad någon tycker och tänker om mej som person.

Jag längtar till "min fisketjärn" så otroligt mycket. Varför? Jag funderar på varför. För mej har detta blivit som en besatthet hela vintern. Jag har tänkt mycket på det dära hugget, som var något riktigt stort, men som släppte. Jag skall få upp den fisken nu i sommar! Men det ligger nog mera i min längtan. Under de år nu som jag varit gift och bott med mitt ex så har jag satt mina egna intressen och mitt eget väl åt sidan, i alla fall en del. Där ibland fisket. Där ibalnd "min fisketjärn". Men det finns nog mera också. I min uppväxt har jag inte så många lyckliga minnen. Bara korta små glimtar. Men från tjärnen, som jag ju fiskat mycket i varje sommar sedan 3 års ålder, har jag bara glada. ljuva, härliga och positiva minnen. Minnen av en familj. Minnen av min första gädda som jag fick upp. Minnen av bryggan som vi byggde och de små abbornarna som jag kunde se från bryggan. Minnen om att duga, minnen att bra vara där och då, inte vara någon som inte räcker till. Därför vill jag vara i "min fisketjärn"! Jag vill minnas de positiva i min uppväxt. Jag vill bygga en brygga där. Vill fixa en säker plats att sova på och bara stanna där ett par dagar, så länge jag orkar och vill. För att återfå livet, lugnet, glädjen och glöden i mitt liv och i mej själv. 

Nu ska jag ta en promenad och hyra en film. Arctic outbreak som har videorealese idag. Kände att det blir så skönt att få kolla på. Behöver komma bort. Brukar inte annars hyra så många filmer. Så jag har laddat mitt headset och ska stoppa skön musik i öronen och ta en promenad till affären. 

 Har tagit en lång promenad nu när jag kom hem, vände i princip bar ai dörren. Hämtade hörlurarna till telefonen och satte på skön "avslappnarmusik" och gick. Nu är snart ungen varm så jag kan ta mej lite o äta och sätta mej framför en film. 

Just nu går jag en utredning i Sävar. Neurologisk utredning. Det var en läkare jag hade för över 1 år sedan som rekkomenderade en sådan utredning. Riktigt exakt på vilka grunder och varför vet jag inte, men tror det är pga minnes och koncentrations störningar. Vilket jag är ganska övertygad om att det kommer från min Fibro såklart. Vem får inte jobbigt när man har ont hela tiden och inte kan sova? Det utredningen går ut på är helt eneklt om jag har en ADHD diagnos. Jag känner ju inte igen mej i det, men nåja, något kanske utredningen ger?

En sak som jag har tänkt på på sistonde är hur stor betydelse musiken har i mitt liv. Jag lyssnar på olika musik vid olika tillfällen. Om jag är glad, ledsen, fundersam eller bara känner mej stark. Just nu är det typer som, Fever - Elvis, Bridge over troubled water- simon & Garfunkel, Killing me softly with his song-Elena Bruni, The rose- Bette Middler, you are so beautiful- joe cocker mfl.  Bara gamla kärleksånger. Eller vackra härliga låtar som jag kan och kan sjunga med till. Självklart sjunger jag bara när jag är själv, eller bara framför de som jag verkligen känner.

Nä, nu måste jag fixa lite o äta, innan jag gör en tidig kväll. Upp tidigt imorgon för sista utredningsdagen...

En liten paus. Kaffe och undanflykt i bokens värld. 1 timmes jobbiga tester och många mera ska det bli. Ända till 16.30. Vill bara stänga in mej i mitt sovrum och inte kolla ut på flera dagar, men jag har inget val.

302. Går, går och går. Fastän jag inte orkar. Tänker och funderar, fastän jag inte borde. Vinden kastar mitt hår och sliter i min jacka. Men det är härligt. Solen bländar mina ögon, men värmer ändå. Går en jobbig 3 dagars utredning. Önskar bara att jag var hemma och kunde dra täcket över huvudet. Önskar att världen någon gång inte skulle vara så ensam, smärtsam, tung och ond. Ja, ibland känns det som världen innehåller så mycket ondska. Önskar mej bort, men jag finns här och nu. I en stråle av ren solsken känns livet grått och betydelselöst. Vattnets porlande, fåglarnas kvitter och värme är ändå lindrande för själen, livet ter sig mindre skrämmande, men framtiden känns ändå lindrande osäker. Nu tillbaka till verkligheten.

Ville bara visa en bild på min tjusiga lilla bis katt. 

Nu är det bråttomt iväg, ska på nån utredning genom FK. Är ltie seg denna morgon, men det ska nog gå vägen ändå.

Jag är så nöjd, stol och glad över min lilla "skinnpåse med  hugg tänder" som hon har blivit kallad av mina nära vänner. Så jag lever på det lääänge.

Härlig, trött, körig, springig, knappt hunnit suttit ner något, otroligt lärorik, Total succse! Så kan man sammanfatta dagen. =)

Jag fick lära mej mycket. idag. Men framför allt så  gick det bra för mina katter! Alla tog de cert de skulle. Dessutom tog S*Fylgias Blid, BIV, (Bäst i färg), NOM och BIS vuxen hona!!!!! Så otroligt glad är jag! Hon visar ju om och om igen att hon har panel kvalite men går inte hela vägen. Men så idag, första utställningen som vuxen hona, Total succse! Hon tog BIS i hård konkurrans. Är så otroligt stolt över min lilla skrynkla.

Men nu ska jag börja vika in årorna. Har en tuff dag imorgon också.

 Snart är det dags!

Jag sitter och sätter de sista strecken på en tavla. Nu är det bara ögonen och nosen som ska dit sen är den färdig. En svart smoke långhårskatt blev det. Det blev bra, känns helt ok.

Sen har jag en massa jag ska göra, och tvätta måste jag. Jag har inte ens packat utställningsväskan än. Ja,ja, jag hinner det jag hinner, så enkelt är det.

 Ni kommer väl?

Men det blev en rysare kan jag säga. Blev totalt kall inombords då jag läste om att  hela nordens luftrum stängdes! Inga domare! Det är ju så att det kommer domare från hela europa och ibland längre ifrån, till dessa utställningar. Men utställningsledningen, med Sverak (och jag försökte också hjälpa till förstås) har fixat detta, så utställningen blir av! Det blir ju dock bara domare som kan ta sig hit per bil, då vi inte får hit de som flyger från andra länder.

Nä, ska jag jag återgå till målningarna.

 Insåg när jag för ungefär 5e gången måste göra om en sömn på puffen jag försöker sy att det inte går längre. Känns helt plötsligt som om allt gick åt skogen! Var bara tvungen att fixa något riktigt att äta. Så ska ta o sätta mej o äta och kolla på ett avsnitt av "The Big Bang Theroy". Sen kanske jag kan fortsätta.

Ska måla färdigt några tavlor idag också. En är nästan färdig, bara några små detaljer. Sen ska allt hinna torka till lördag också. Det blir inte lätt. Nån som har tips hur man får oljemålningar att torka snabbare?

Jag längtar, ska bli otroligt roligt att få träffa alla igen. Speciellt de som kommer o ska bo hos mej. Min gamla bekanta. De har sina yngsta barn med sig så Milton tycker också det ska bli roligt. 

Men det blev bara så förbenat mycket att göra.

Nä, nu ska jag se om maten är klar.

 Just nu är livet helt ok. Jag målade en massa igår. 

Ev är denna tavla redan "bokad". Den får flytta till Canada. I så fall blir det min första konst som någon annan vill ha. Lite stolt. 

Jag längtade så mycket till California och hot rods, så var tvungen att börja på en bil tavla. Första bilen jag målar. Den ska stå i saltöknen.

Men idag så är mamma här och hjälper mej att städa. Så städar lite jag också. Så skönt att det börjar bli lite varmare, balkongdörren är öppen, några fönster är öppen och livet är lite ljusare.

I går fick jag kontakt med en gammal bekant, vi var väldigt nära vänner och kunde prata om allt, men det var nog 12 år sedan vi träffades. Så han kommer över ikväll och hälsar på, ska bli så roligt. Jag behöver någon i mitt liv som jag kan lita på.

Jag ska också hinna börja med mina fyra oljemålningar och sy några igloos har jag tänkt. Milton är hos pappa, så har sovmorgon i morgon också, Jag tror jag behöver det.

Nu börjar det närma sig utställning och jag börjar bli peppad! Men vet inte om det kommer bli några vidare utställningsframgångar för mina katter, Bure tappar päls, Motorini har tappat lite päls för han börjar bli fertil och Blid är lite väl hårig. Men ska bli roligt att få träffa alla vänner igen.

Nu är det tillbaka till städningen.

Idag är kniven borta. Alltså ur skulderbladet. Hoppas den forstsätter vara borta, så slipper jag söka hjälp för det.

Jag ska ta o få i mej frukosten, sen dricka mitt morgon kaffe. Därefter så ska jag måla grunden till fyra tavlor, alltså bakgrunden. ¨å det hinner torka till ikväll. Blir bara en massa kattsiluetter som jag ska ha med till kattutställningen i helgen. Ska försöka mej på att sälja lite tavlor. Folk säjer ju åt mej att jag kan börja sälja min kosnt nu, så ska väl göra ett försök. Börjar bli lite desperat. Ska också göra fyra akvareller o sälja. Har en tavla nästan klar. Så ska jag sy några kattpuffar, eller igloos snarare, i konstläder, och ett par hörnhyllor, som jag ska försöka sälja. Min gamla bil ska ut på annons. Någon som vill ha en skruttig gammal golf gti special? Det enda som funkar super bra är motorn. Den startar bara efter ett varv på startmotorn. Startar men den kall i -30 grader måste man dra runt startmotorn hela 2 eller 3 varv.

Jag är inne på min andra dag med hel diet. Jag behöver få till magen nu. Känns redan lite bättre. Sen är det väl inte så jätte bra med kaffe för magen, men jag vill ha mitt kaffe på morgonen.Är mäkta stolt över att inte alls ha varken socker eller mjölk i kaffet.

Sov en hel natt inatt. Jag läste inte ens innan jag släckte. Det är första gången på hur länge som helst. Jag var dundertrött. Det mörktes nog på mitt inlägg igår. Allt var jämn tjockt igår. Har lika ont i kroppen idag, men allt blir så mycket lättare om man får sova lite bättre.

Motorini badade igår. Förbereder ju inför utställningen i helgen. SÅ här såg han ut:

En liten rosa katt blev han men pälsen blöt. Han har ju en annan päls än mina andra katter. Den är tunnare och så är han ju vit, så när pälsen blir blöt blir den ju nästan osynlig. Söt var han då och vit är han i dag.

Ska bli så roligt att gå på utställning igen. Jag vet att jag kommer vara otroligt utsliten i början av nästa vecka, men att få träffa alla kamrater, domare och katter jag lärt känna under åren är värt det! Sen hoppas jag ju alltid på fina utställnings resultat. Men det blir Motorini och Blid jag hoppas på. Bure han har nån hormonreaktion på sitt kastreringschip, så han har börjat tappa päls. Så det blir inte så bra reslutat där inte. Hoppas det går till sig innan nästa utställning, då går han som vuxen.

Jag har börjat planera för parning med Motorini. Då jag misslyckas totalt med omplaceringen av de två vuxna rexarna, så är det enklaste sättet för mej att få in dem i kattgruppenigen via ett löp. Har också kännt att jag gärna vill ha kattungar igen. Det var ju snart 1 ½ år sedan nu. Så kan jag kastrera de honorna sedan och sen se hur jag går vidare. Först måste jag dock hcm scanna.

Nu till frukosten.

Någon tror jag har stuckigt  en kniv i mitt skulderblad. Det gör föbenat ont, och jag får inte till det på något vis. Inte har jag någon som kan hjälpa heller. Får nog ta tummer ur och ringa sjukgymnasten i morgonbitti. Jag tycker ju att jag borde vara rätt så immun mot smörta, då jag ju ständigt går omkring med knivar och nålar som bärnner, sticker och skär överallt och lite var stans. Men när det sedan blir något annat så är det svårt att kunna stå ut. Speciellt som det är nu att det gör sjukt ont på en pytt liten punkt. Jag har kännt att det gjort ont där länge, och när jag tagit i så har det bränt till. Men eftersom jag ständigt har ont lite varstans så har jag ju lärt mej att det bara är att ignorera. Lika så alla följd symptom som blir av allt som smärtar. Som yrsel, illamående, muskelkramper, magont, ja lite så där smått och gott. Ja, less blir jag.

Livet är en ständig kamp mot allt det onda.  Ibland intalar jag mej själv att allt jag får genomleva är en prövning inför något annat. Jag tänker mej själv som någon som skall utföra något och därför måste genomgå en massa jobbiga saker först. Men inget tar ju slut någon gång.

Just nu är jag lite blå. Jag hittade ett gamalt tidningsutklipp från många år tillbaka. Jag verkar alltid med jämna mellanrum hamna i tidningen. Med katterna har jag ju varit nu två gånger under kort tid. Men tidigare har jag ju berättat om livet med Fibro. Men den här artikeln minns jag inte alls. Har väl förträngt den. Jag berättade om att leva efter övergrepp. Att inte ta på sej skuld osv. Men även nu, många, många år senare, finns det fortfarande kvar.

Det är ju också så att det man alltid får höra, oavsett vad det är, så tror man tillslut på det. Om du tex. hela tiden får höra hur ful och tjock du är så kommer du ju tillslut att se dej som det när du kollar i spegeln. Oavsett hur du egentligen ser ut. Jag har inga höga tankar om mej själv. Jag vill tycka att jag faktiskt ska duga som jag är. Ändå finns där alltid en önskan om att jag ska vara något annat. Någon bättre. Allltid är det där en önskan om att vra någon bättre, för att någon annan ska tycka om mej! Inte för mej själv, utan för att jag så innerligt önskar att någon annan ska tycka om mej. Att få en bekräftelse att jag är bra. Men så länge jag inte själv kan se mej som jag är, och bara vara den jag är, så kommer jag inte våga tro på någon annan heller. Inte för att någon på sista 10 åren (känns det som) sagt att jag duger, men även om någon nu skulle göra det så vet jag inte om jag skulle våga lite på den personen?

Känner också att jag så gänra skulle våga lita på människor. Våga lägga min tilltro att det är människor som inte alltid är ute efter att såra mej, eller göra illa mej, bara för att själva må bra. Men vem vågar jag tro på? Jag är rädd för att om jag någonsin igen öppnar mitt hjärta så kommer det att bli totalt söndertrasat. Just nu känns det som om jag aldrig kommer våga släppa in någon i mitt liv. Vem skulle det i så fall vara? Talar den personen sanning? När jag levt med så många lägner under så läng tid, och varit arg på mej själv för att ständigt återigen gått på lögnerna, så vet jag ju inte längre om jag ska våga lita på någon.

Det finns också där, den ständiga misstron på mej själv. Att jag inte duger, till något. Speciellt sådana här stunder och dagar då jag inte funkar. Jag är rädd för att lämna ut mej själv, eftersom jag nästan alltid fått tillbaka en väldigt trasig själ. Och vem vill ha en trasig själv? Vem har idag tid och ork att först bygga upp en tllit för att sedan behöva laga något som är så trasig så frågan är om det ens går att reparera.

Ja, nu blev det dystert och tungt. Förlåt. Tankarna vandrar och snurrar. Jag har också sovit väldigt dåligt under en läng tid. Jag ska dock inte vara på arbetsträningen hela denna vecka. Jag funderade länge innan jag beslutade det. Vill inte svika. Känns som hela jag sviker mej själv då.

Nä, nu är det bäst jag slutar. Jag gräver ju bar aner mej själv mer och mer. Dumt. Ja, nu var det där igen. Dumt, dumma jag.

Jag ska sätta mej och måla några tavlor. Det kanske får mej att må bättre. Lyssna på musik, fiska, måla, skjuta monster, köra skön bil (helst fort) är saker som jag vet får mej att må bra. Oj, nu kom längtan till fisket igen! Jag har total abstinens! Jag har sagt att om jag någonsin skulle gifta mej igen (vilket jag självklart aldrig tänkt, men om jag leker med tanken), så skulle smekmånaden vara ett totalt fiskeäventyr. Åka till häftiga fiskevatten och få spännande exotiska fiskar. Något jag däremot aldrig skulle fiska är haj. Jag har en speciell relation till de djuren och en stor del av hajarterna är sönder fiskade och kanske aldrig hämta igen sig. Jag vill hellre dyka med hajar!

Men nu får det vara bra. Skönt att jag kom in i andra tankebanor. Jag är väldigt onormal.

Ja, jag är inte riktigt som alla andra precis. Jag förstår också varför jag kanske har svårt att få vänner, i alla fall nära vänner. Tjejer har jag oftast inte så mycket gemensamt med. Sitta och måla naglar, fnittra och skvallra har aldrig varit min grej. Grabbar är lättare att umgås med. Men å andra sidan så är det svårt att hitta närmare vänner där också. Vilken grabb skulle inte bli lite skrämd när jag kommer, jag kan meka bil lika bra som dem. Svetsa gör jag utan att blinka också. Köra bil tycke rjag också att jag är bra på. Jag försöker inte sticka under stolen med vem jag är, och jag kan vara nog så rak på sak. Så jag tror att många tycker att jag är för mycket. Men locka håret och klä sig i rosa klänning har aldrig varit något för mej. Jag har trots min dåliga självtro alltid kört min egen stil och sticker ut. Jag kommer inte ändra det. Jag är jag, varken mer aeller mindre. Jag gör mej inte till, jag låter andra sköta det.

Men nu måste jag sluta. Ska plocka fram staffli och oenslar. Bara jag börjar så blir det bra. 

Det var faktiskt nästan en hel vecka sedan jag satt så här mitt i natten. Det är inte illa. Det är i alla fall några som blir väldigt glad att jag är uppe mitt i nätterna. Motorini get mej många, många pussar, sitter och trampar och kurrar. Han är så glad att matte är uppe. =)

Jag kunde inte riktigt somnan om. Hela kroppen värker och har så jobbigt att röra på mej. Har tagit värktabletterna så får se om de kickar in om en 30 min. Sen låg jag och vände och vred på mej länge. Hade ingående drömmar om att packa fiskeutrustningen och bege mej ut till "min" fisketjärn. Längtar så!tänk när äntligen isen släpper, det blir barmark. Då blir det att lägga i båten och första fisketuren! Nappet jag fick i fjol, som bara drog och drog men sedan släppte har gäckat mej hela vintern.Var absolut inte den normala stoleken på gädda! Jag hade lixsom inte en chans att bara veva in, som jag oftast kan. Det är så roligt nu när det inte längre är 1000 bröder, utan det har kommit upp lite i storlek. Jag har dock en teori att det var en väldigt stor abborre. Då de lättare kan spotta ut kroken än vad gäddan kan.Hur det än var så var det ingen fisk att leka med, och den ska upp i sommar!

Jag har tänkt förska bygga upp bryggan i sommar. När jag var fyra år så hade vi en brygga där. Nu tycker jag det är dags igen. En upprustning av min lilla tjärn. Så ska jag prova lite andra fisketekniker, Jag ska ta med mej tält och campingutrustningen och stanna där en natt eller två, kanske flera. Bara för att få komma iväg. Gå längst ner bäcken och få upp lite bäcköringar till middag. Eller om en riktigt fin abborre kommer upp. Gäddbiffar är ju också super gott. Kanske kan jag även prova flugspöet och se om någon av ädelfisken hamnar på kroken också. Det ska finnas. Men abborre och Gädda är det man får tänka på när jag går dit.

Tänk vad häligt att kunna kliva upp när solen går upp, så där vid fem tiden,och ta första fiskarna redan då? Att koka lite morgon kaffe över öppen eld. Att bara sitta där i lugn och ro och insupa det lugn som naturen ger. Att verkligen få koppla bort från alla vardagens ekymmer. Detta har blivit en av de största längtan jag har haft under hela vintern. Nu är det inte långt kvar. På en månad eller kanske två så kommer jag! =)

Ibland känner jag mej aldeles ensam. Ibland tror jag att jag är den enda som känner, tänker, funderar som jag gör. Jag stänger inne mej själv och isolerar mej i tron att det bara är jag som gör och tänker som jag gör.

Men så kommer det något som gör att man ändrar sin uppfattning. Någon som kommer och säger något som får en att förstå att jag inte alls är ensam att känna som jag gör. Någon som också är som jag.

Värdelös? Ensam? Vem kan väl tycka om mej? Jag är väl inte värd någonting? Men så helt plötsligt: -Jag är inte ensam. Det finns alltid någon där ute som är likadan, eller i alla fall som har samma tankar och värderingar som en själv. Kanske inte på alla punkter, men i alla fall några.

Livet blir lite ljusare av att bara få den där aha upplevelsen. Oavsett om man alls träffar eller pratar med den personen igen, så vet man. Jag är jag och jag är inte alls ensam. Det finns människor därute som kag kan höra ihop med.

Gårdagen började lite trögt. Hade väldigt ont i  huvudet. Jag brukar ju inte ha det. Men efter den tidiga morgonen, seg och inte riktigt med. Men sen fick jag göra "riktig" bil så kvällen slutade bra! Jag fick höra att jag var bra på attt köra bil och det värmer! Jag har saknat att köra. Gissar att det blir mycket av den varan i sommar. Eller hoppas.

Jag har nyss hållt i en assistentkurs inför våran kattutställning som är till helgen. Det var väldigt trevligt att få träffa trevliga männsikor och prata katt. Kvällen ska jag avsluta med lite spelande har jag tänkt. Ska skjuta lite monster, det var ett tag sedan nu. Fast funderar på att sätta på mej hörlurarna och ta en promenad innan solen försvinner alldeles. Lite frisk luft är aldrig fel.

Världen är bra grym! Den enda morgonen jag kunde ha sovit ut på var idag. Jag sov faktiskt non stop hela natten och skulle ha kunnat fortsätta sova också! Då ringer telefonen kl 6 på morgonen! Jag har ute annonser på alla katter jag måste omplacera. Människan frågar efter om jag hade ute annoner på hundar! Inte nog med att det ringer 6 på morgonen, den enda dagen på två veckors tid jag verkligen har sovmorgon, utan människan har inte ens något vettigt att säga! Hon ber om ursäkt när hon hör att det inte ens var hundar och sen hänger hon upp. Jo hon ber om ursäkt att hon ringde så tidigt och hoppades att jag kunde somna om!

Ja det var ju snällt. Men vem ringer kl 6 en lördag morgon!? Jag tror jag blir totalt vanisnning! Jag måste ju få mej sömn! Jag är utkörd, och denna dag hade jag ledigt!

Ja, känns som om världen är en bra grym plats!

Hemma igen. Trots att allt här inne, som städning, ordning, räkningar, kort och gott allt som måste göras, hänger över mej som ett tungt tveeggat svärd i sytråd, så är det ändå skönt att komma hem. Har lyckats städa lite, eller mest bara plockat i lite grejor, fixat allt med katterna, gått ut med sopor och diskat. Något litet extra varje dag, som jag egentligen inte orkar kanske, men bara lite lite extra varje dag. Så blir det kanske bra här tillslut. Drömmen är ett hem som jag inte skäms över och dit jag kan bjuda folk, eller för överrasningsbesök, och må bra i det.

Lyckades med bedriften att få en besiktningstid imorgon bitti. Så vi ska kliva upp kl 7 imorgonbitti för att hinna till bilprovningen. Jag hoppas ni bilen går igenom, i alla fall bara några enklar 2or som jag med en väldigt billig peng kan fixa. Handbromsen kollade vi och lyckades få till. Bilen är dock väldigt skitig, det är ju bara lera uppe hos mamma nu. Men det är inte så mycket att göra något åt just. Om bara den här bilen går igenom så kan jag försöka sälja iväg golfen till en väldigt billig peng.

Imorgon ska jag även ta kontakt med en advokat som jag fått rekkomenderad från två bekanta. Så ska väl en bodelning bli löst, men även få reda ut vårdnaden. Ett år senare, men nu har det fått mognat in och känner att oavsett kostnaden så blir jag knappast i ett sämre läge om vi lyckas dela upp ekonomin, även om advokat skulle kosta upp mot 40000 kr så blir den ändå ca 50 000 mindre i skulde än vad det är nu. Så det är ju utan tvekan värt det.

Vi var och pimplade lite. Milton fick en massa små fisk. Så jag lånade hans spö ett tag, så jag fick lite fisk jag med. 10 små abborrar fick vi. Igen vi tar reda på men roligt i alla fall. Längtar till fiske och natur i sommar.

Nu ska vi fika lite och kolla på "så funkar det".

Idag, denna eftermiddag, för ett år sedan.Jag har bott själv i ett år från denna dag och denna tid. Jag har klarat av att leva själv. Jag har klarat av att ta hand om min son helt själv. Jag fixar det här!

Min son mår mycket bättre än för 1 år sedan. Jag mår mycket bättre än för ett år sedan! Jag ser en framtid, det gjorde jag inte för bara ett år sedan. Hur det än går med livet, så ser det ljusare ut. Jag har en framtid, jag ser möjligheten till ett liv. Ett helt eget liv som jag kan må bättre i.

Sen är det nog så att jag önskar och dagdrömmer att det ska komma någon imitt liv. Någon som jag kanske kan dela vått och torrt med. Någon som jag kan vara nära utan att vara rädd. Rädd för att bli sårad. Men även om det skulle komma en romatiskt riddare i skinande rustning och erbjuda en famn, så skulle jag nog inte våga ta steget dit. Jag tror inte att jag vågar lita på någon just nu. Att lära känna personer ytligt, även djupare för att sedan, flera år senare upptäcka en anan person där under. Det är jag rädd för. Att städningt fråga vem den andra personen är och om det verkligen går att lita på denna? Att våga lite på personens ord, att det är ok? Att inte vänta på den dära explotionen? Det är en svår sak att ta bort.

Först måste jag nog bli stark i mej själv. Få tillbaka min livsglädje och min egen lycka. Att kunna höra fågelsången och kuna njuta av den. Att kunna dela det med någon går ju inte om man inte själv vågar lita på att fågelsången finns där!

Om jag skulle ge mej in i ett förhållande bara för att jag inte vill vara själv och för att jag behöver någon som ger mej positiv energi för att må bra, så blir jag ju i en beroende ställning till den personen. Nä, jag måste själv hitta den styrkan att känna att jag duger. Att inte känna att jag måste leva på en liten positiv  mening per månad. Att inte känna att jag inte själv är hel, utan förlita mej på någon annan för att stå rakt. När jag själv klarar det då är jag mogen för att dela mitt liv med någon annan, på lika villkor. Då först kan det finnas något i livet att bygga på.

Just nu har jag en roman period. Jag känner att jag behöver den lilla känslan av romantik jag får från den läsningen. Då jag inte får den någon annan stans ifrån. Det har jag nog levt utan under många år. Men kanske får jag någon gång i framtiden känns pirret i kroppen igen?

En sak som känns väldigt tråkigt är att en person i mitt liv, som står mej nära, pratar med mej om kärlek och förhoppning att kunna hitta någon i mitt liv. Denna personen stöttar inte och säger inte positiva saker. Utan säger till mej att: -Hur har du tänt hitta denna någon? Vad har du för preferenser? Tänk på att det knappast blir så lätt med din hälsa och sjukdom! Du kanske kan hoppas på någon som har liknande situation som dej, halvtids sjukpensionär med massa krämpor. Så ni står på samma grund. Du kan ju knappast tänka dej att en frisk person vill ha dej!

Då känner jag att det där blev väl inte riktigt rätt? Denna person som sa detta ska ju stötta mej och uppmuntra mej. Hjälpa mej att se något positivt i allt mitt elände?! Inte nervärdera! Eller? Är det så? Själv har jag ju inga höga tankar om mej själv. Jag funderar ju för mej själv att ingen vill ha med mej att göra! Men familj ska ju stötta och få en att tänka positivt och framåt! Inte bara se allt som dåligt. Ja, det är ju inte lätt att inte fundera även om jag själv inte vill tänka så, så bränner ju orden ändå.

Ja önskar och hoppas, det gör jag. Men samtidigt finns där alltid ett frö av osäkerhet (eller egentligen en helt berg av osäkerhet) som funderar på om någon alls tycker om mej? Ja, visst är det fel, för visst duger jag som jag är? Jag vill tänka så, men det är svårt.

Nu sitter jag i alla fall här. Jag har i alla fall lyckats att inte kasta ej i ett nytt förhållande bara för att inte vara själv! Det är jag stolt över. Men önskar på sätt och vis att jag inte vore så mycket "själv.

Nu har mamma tydligen hällt upp ett glas vin åt mej. Det lät väldigt gott faktiskt. Så ska gå o smaka lite.

Hemma. Lite tidigare än planerat, men det känns helt ok. Skönt att få komma hem till katterna och få ta det lite lugnt under morgondagen. Sova ut lite kanske? Beror ju på när Milton vaknar, men en stund kan han ju kolla på barnprogram på tv.

Jag vet att jag borde gå till sängs och sova. Men sitter o kollar på lite film en stund för att varva ner. Så ska snart gå i säng.

Min far och jag satt och pratade en del idag (eller igår blir det ju), och där ur kom lite insikter. Känne rmej ju lite ensam och lätt frustrerad här ibland. Har ju så mycket jag vill, och kan (ja jag besitter mycket kunskap), men mycket klarar jag inte. Läste en artikel på ett Fibro forum om att dammsuga. Den var inte speciellt lång, avancerad eller intressant. Men den var helt underbar. Den berättade mer en kort historia om att det kan vara så totalt omöjligt att använda en dammsugare när man har Fibro. Det var så skönt att läsa! Jag är inte ensam om att ha super jobbit med städning och dammsugning. Lösning? Antingen får någon annan hjälpa mej städa, jag får hitta bättre städmaterial (tex självgående dammsugare), eller så får det vara rörigt. Just nu är det bara 25% stöding och en blanding av utomstående hjälp och att det får vara rörigt.

Men i alla fall. Jag började prata om att inte vara själv. Vänner är en sak. Men för att komma till det liv jag vill ha så måste jag börja med mej själv. Jag måste se mej i spegeln och se det liv jag vill ha för att må bra i mej själv. Hitta något jag mår bra av att göra, något som stärker mej och som jag kan bygga mitt liv på. Få ett funderande hem. Känna att jag gör det jag kan för min son, så han får ett liv och en framtid.Först när jag själv är stark och mår bra så kan jag kanske söka ett förhållande. Då är det ju mycket stärre chans att det kan bli något bra utav det. Skulle jag nu träffa någon, för att den personen får mej att må bättre så befinner jag mej ju återigen i en beroende ställning, som jag kan har svårt att ta mej ur när det blir jobbit.

Det är svårt att ta sej ur en negativ spriral när man hamnat i den. Men att se en möjlighet, en utväg, är en väldigt bra början.

Nu ska jag kolla lite på film innan jag kan sova.

Snart får jag gå i säng. Har bara lite till o pyssla med. Så vill jag samla tankarna lite också, det gör jag här.

Har packat väskan inför trippen i morgon. Vi ska åka och hälsa på min far och upp till hans stuga, eller hus, i Jörn. Sen är det tänkt att vi ska vidare upp mot Arvidsjaur och pimpla. Jag hoppas på att få upp nån fin Röding att laga till. Tjälafisk med salt och citro är så gott. Jag har i och för sig två öringar i frysen, som jag också skulle kunna laga till, men det blir bara inte av. Ja ja, skulle vara så roligt att i alla fall få något med Milton.I somamr ska vi minnsan fiska mycket. Vi ska börja fixa till lite i mina fiskevatten, och se om vi får till något bra ställe där den lilla bäcköringen kan växa på sig. Sen så ska vi fortsätta att plocka upp gäddor och abborre så resterande av fisken kan växa på sig i fisketjärnen. Det är riktigt roligt nu när även de börjar bli lite större. Jag har ju lite toalt med en bjässe som jag inte fick upp i fjol också. Den ligger pyrt till i sommar.

Ja, förkylningen sitter i. Jag har allt möjligt som jag "dopar" mej med, så hoppas jag bli lite snabbare frisk. Köpte nässpray också, kanske att jag får sova inatt. Funderar på att ta lite sömnhjälp också. Behöver sova inatt. Vi ska upp "tidiigt" för o hinna allt vi ska. Tidigt för o vara en ledig dag. Klockan ringer nog runt 7.

Nä, om jag ska vika in årorna kanske?

Hoppas ni får en glad påsk och att ni har en trevlig stund med nära o kära. Jag har det för jag får spendera min helg med min älskade son. =)

Timmarna på ett dygn räcker inte till. De skulle varit dubbelt så långa. Så mycket mer jag skulle hunnit gjort, eller i alla fall vad bra jag skulle kunna ha sovit. Eller?

Ja, här sitter jag, mitt i natten. Vaknade runt kl 1.40. Bestämde mej efter en stunds snurrande att kliva upp ett tag. Just nu är det ju lite jobbigt eftersom jag är förkyld också, så det bidrar ju den hära gången. Men alltid är det ju något, för sova får jag näsan aldirg känns det som. Så på kvällen blir jag så totalt slut och trött att jag måste gå i säng vid kl 21. Jag är så trött att jag är illamående, ja det har hänt flera gånger att jag faktiskt tagit med en hink till sängen innan jag lagt mej. Fast jag vet att det ju går över bara jag får sova. Men så här mycket som det varit nu och så ofta brukar det inte hända, hägst en gång i månaden, inte nästan alla kvällar. Känns som det är dags för ett läkarbesök. Men drar mej för det nu, det ger ju så lite tycker jag. Men jag verkar hittat en bra läkare, även om jag inte fått en ny tid efter jag avbokat den gamla jag hade på sportlovet.

Har satt ut annonser på Pepsi och Saga. Blocket och även i papperstidningen, men de kommer först på onsdag nästa vecka tror jag det var. Har också lagt upp en sida på hemsidan om dem. Det är mycket pyssel med att få till hemsidan som jag vill. Har många grejor att fixa innan den blir bra. Men ville få ut den nya även fast den inte var klar. Jag vet att det inte är ett bra sätt, men den gamla var inte updaterad på så länge så det är bättre med en ofärdig hemsida.

Nu funderar jag på om jag kanske kan sova igen. Tror jag ska skölja med Andolax så i alla halsontet bedövas för en liten stund. Fast det sitter med i bihålorna tror jag. Ja, ja, det är bara en helt vanlig förkylning kort och gott!

Hoppas ni sover gott! =D Det hopaps jag att jag också får göra snart.