Artikel i VF om mig och ME. Neurologens svar är chockerande!

I lördags var det en lång artikel om ME i Västerbottens Folkblad. De intervjuade mig i måndags. Tänkte att jag skulle skriva några rader om detta. Tyvärr är det en plus artikel, så klart. Men är väldigt tacksam till det underbara jobbet som reportern gjorde. Vi tog intervjun via telefonen och att hon fick allt i ett sammanhang är jag imponerad över, då jag inte riktigt orkade med. Men det jag känner mig mest glad över, eller nä glad är väl fel ord, det hopn lyckades med är att få fram Neurologens syn på ME här på NUS.

På samma sidor som intervjun med mig så finns en kortare inslag där neurologen möter kritiken om att de inte tar emot ME patienter. Så här svarar bland annat Johan Jacobsson (Medicinsk chef på neurologen på NUS) ”….vi ifrågasätter om diagnosen finns riktigt.”

Vidare förklarar han att eftersom det inte finns något bot eller mediciner som hjälper så väljer de att lägga tid och energi på diagnoser de kan hjälpa. ”Vi har krasst valt att lägga krutet på patienter vi kan behandla”…

Det är liksom helt sjukt att en mottagning kan välja att inte ta emot svårt sjuka patienter bara för att ”det finns inget bot”. I mina ögon känns det som en liknelse som om man skulle uttrycka sig följande:  Tänk om en svårt sjuk cancer patient skulle nekas vård för att ”det finns inget att göra”. Eller som min far som dog i als skulle få höra att… sjukdomen är dödlig och finns inget bot så vi tar inte emot als sjuka. Vi satsar på människor som vi kan medicinera istället.

Detta innebär att NUS i helhel faktiskt utestänger en stor grupp människor som lider av en svårt funktionsnedsättande och allvarlig sjukdom och lämnar dessa människor utanför medicinskvård. Istället för att ta in ME sjuka och göra det de kan för att lindra våran vardag så står vi helt utan hjälp. Förutom de få som kanske lyckas få hjälp av sin allmänläkare på HC. Men de är ju just allmänläkare och har inte någon spetskunskap om denna svåra sjukdom, ännu mindre möjlighet att ordinera och sätta sig in i behandlingar och vad som är bäst utifrån sjukdomen. Om de inte självmant väljer att fördjupa sig i ME på egen hand. För jag har svårt att se att våra allmänläkare skulle få betald arbetstid att fördjupa sig i en sjukdom som kanske en eller högst ett fåtal av deras patienter har? Ännu mindre att de faktiskt skulle ha tid och hinna med. Då skulle de välja att göra det hemma på sin fritid, istället för att få vara med sin familj eller få koppla av. Därför behövs det ett ställe på närliggande sjukhus dit de kan remittera ME sjuka till specialister som faktiskt kan göra något.

Läs gärna artikeln i VF om ni kan.

 

 

 

 

En kommentar

  1. Helena Nilsson Springare

    Vad hemskt att de resonerar så .. det hade jag ingenting aning om.
    Läste inlägget innan också och tänkte på en grej vi pratade om nyligen: Ibland när man träffar nya människor så är typ den första frågan man får: ”vad jobbar du med då? ” istället för: ”vem är du då? Berätta! ”

    Eftersom det finns många som är i en situation där det inte jobbar (sjukskriven eller arbetslös etc ) Så försöker iaf jag numera att Tänka på att det är en ganska onödigt fråga!

    Förstår att tillvaron är tuff för dig. Kämpa på! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>