Nu är det på tiden att jag presenterar min nya katt. Det var anledningen att vi åkte till Danmark. Vi skulle änligen få hem våran vita prins.

Hans fulla namn är:
DK Blytt Moto Morini Fylgias.
Han är en Vit Cornish Rex kille, som jag hoppas ska hjälpa min uppfödning framåt.
Motorini som vi har börjat kalla honom är en väldigt efterlängtat katt. Det var redan för två år sedan (eller möjligtvis mera) som jag var i kontakt med hans uppfödare Gitte och Tore Blytt i danmark. Det började med hans morfar. Efter lite olika olyckliga omständeigheter så kom till slut hans kull, där jag äntligen fick möjligheten att få en efterlängtad avkomma efter Maserati, som hans morfar heter. Inte blev det sämre för att hans pappa också är import från Canada.
Det krävs ju en hel del förberedelser för att kunna ta hem en katt från danmark. Det är ansökningar, pappersarbete, tranfer från danska kattförbundet som ska skrivar och han måste ha pass och avmskning för att få komma in i sverige.
Eftersom det kostade mer för mej ensam att flyga ner till Gitte så bestömde jag mej att ta med son och lillasyster och köra dit. Vi passade då på att träffa bekanta och ta några stopp i Sverige också. Så gick vi ju som bekant på Legoland, innan vi åkte hem till Gitte och Tore. En underbar tid och nya vänner blev det. Underbara katter och en minnesvärd upplevelse.
Motorini är som ett kärleksbarn för mej. Så mycket jag har längtat och jobbat. Jag är ju sån att jag går ju inte och handlar och fikar på stan, jag köper sällan kläder och liknande till mej själv, utan de pengarna lägger jag på mina katter. Katterna har blivit min livs medicin.
Motorini är en underbar varelse med mycket lek, och väldigt mycket gos. Han är underbar. Han sover gärna med Milton och det händer att jag går in och tar honom med mej till min säng när jag går i säng, för att få vara med honom lite. Men jag är sååå glad att Milton och Motorini kommer bra överens.

I början på Oktober skall Motorini med på utställning, så får vi se hur det går för honom.
Jag vill rikta ett STOOORT tack till min far, Roland Nilsson, och min goda vän Mia i linköping, tack vare er så lyckades jag verkligen få hem honom. Utan ert ekonmiska bidrag hade det ju aldrig gått.
/Natta