Nu går flyttlasset.

Jag lämnar länet till fördel för uppstart av mitt företag. Fylgias Islandshästar. Så är tanken, även om allt  inte är ristat i sten än. Men nu har jag anmält mej till C-tränarprovet i SIF så börjar det v7 och slut besiktnigen är v14.

Så ni som vill följa mej, (varför ni nu skulle vilja det....=-) ) får göra det via nattaskåserier.bloggplatsen.se, länk till höger. Hässidan är inte igång och kommer sen lanseras på fylgias.com.

VI flyttar till Björna, strax norr om Ö-vik. Där kommer vi finnas. Ger ett mycket bättre utgångsläge med hotell på gården, ja, ni läste rätt. Vi kommer bo i det ombyggda anexet till hotellet. Så det känns som världens chans!

Nu kör jag, inte helt med fulla blås, men med stadiga steg. SÅ det innebär hejdå för denna bloggen. Tack alla som läst och kommenterat även om jag inte är så bra på att läsa era bloggar och så.

Jag kanske kollar in någon mera gång och berättar hur allt går!

Tror jag suttit nu och kollat på skärmen i tio minuter utan att kunna börja någonstans. Saker har som sagt inte riktigt gått som jag hade hoppats. Det känns väl som så att; tiden läker inte alla sår, de bildar bara ärr vävnad och gör mindre ont. Men de kommer alltid finnas kvar och påminna om det onda.

Sådana här dagar minns jag smärtan att förlora en bästa vän, Fia. Smärtan av det som har hänt. Allt som inte verkar vara menat för mej. Men visst har jag haft lyckliga stunder. Jag tror ju det i alla fall. För oavsett vad man varit med om, är det verkligen sann lycka eller är det verkligen djupaste sorg? Vad är det egentlingen att vara lycklig?

Har länge som en barndomsvän en gång skrev "likt en fjäril hoppat omkring från blomma till blomma i söknade på kärlek". Jag tänker att allt jag önskar mej är ett liv där jag kan vara trygg. Där jag kan ge min son en bra uppväxt. Jag försöker lägga om mitt liv så att allt ska bli bra för honom. Självklart ju mer jag försöker ju mera tycker jag att jag inte räcker till. Förstås. Hur mycket jag än ger av mej själv till honom är det ju aldrig nog.

Men jag slogs ändå av en tanke här om dagen. Jag önskar ett liv där jag lever ett vanligt "svensson liv". Arbeta, hem, mat, läxor med sonen, betala räkningar och bara leva. Men är det verkligen det jag vill? Så i alla fall, här om dagen var jag ute och gick med hästen, ja hade duschat honom och skulle gå honom torr. Så slogs jag av känslan av att bara hoppa upp och sätta fart över ängarna i full galopp. Bara känna vinden kasta i mitt hår, känna fartens susning och känna mej fri. Detta i grimma på en häst som tidigare dragit om man tappat lite balans. Men jag skulle lita på honom och leva lite på knivens egg. Vara fri, bara där och då, lita på hästen och njuta.

Så vad i mitt liv speglar det? Jag kanske behöver trygghet, kärlek och ett svensson liv. Eller? Jag har ju en otrolig styrka i mej själv som gör att jag vet att jag alltid överlever. Även om jag trillar så kliver jag alltid, på ett eller annat sätt, upp. Jag kanske inte behöver trygghet i livet runt om kring mej, utan har mitt inre att stötta mej på? Det är bara det att jag inte vågar lite på att jag är trygg?

Jag vill ge min son ett trygg uppväxt. Han är mitt allt, min stora kärlek. Ändå söker jag en annan slags kärlek. Jag står nu utan, eller ja, jag gör väl på sätt och vis inte det, för mina känslor är samma som de var för flera månader sedan. Det bara finns ingen där i "den andra änden". Tänker då på ordspråket:

 "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat."

Jag har börjat en resa i mitt inre, för många, många år sedan. Ibland kommer kliv frammåt och kanske är detta en utan de kliven. Jag söker trygghet men har inte letat inombords. Jag bär på så mycket, men vågar inte lita på mitt eget omdöme eller mina egna handlingar. Om inte jag själv gör det, så gör ju knappast ingen annan det.

Så det jag saknar finns kanske närmare än jag tror? Allt jag vet är att jag inte alls är intresserad av att träffa någon annan just nu. Vet inte hur långt in i framtiden det ligger och det bryr jag mej faktiskt inte så mycket om. Om jag nu tänker på det som är viktigast, så är det ju sonen. Min uppfattning i det hela är att jag ska, för hans skull, ta det väldigt lugnt. För honom är jag tryggheten och det innebär att vi ska bygga upp en hållbar grund bara han och jag.

Nu ska jag fortsätta min söndag. Har lyckats installera stereon i bilen och nya högtare, 6*9. Känns så skönt och välbehövligt inför långkörningen. Stallplats och boende har ordnat sig. Så något är meningen med det hela.

Nu ska jag passa på medans solen skiner och gå ut och rida. Sista putsningen inför tävlingen, idag och imorgon.

Nu hoppas jag att det ska gå. Har försökt ett par gånger att få ut ett inägg, men tappat uppkopplingen och det har kraschat precis när ajg ska lägga in sista bilden. Nu började jag med bidlerna.

Först en uppdatering om Hugge. Träningen går bra och vi satsar på sm kval i Norrköping i slutet på Juli. Nu går han i form i alla gångarter och vi kan växla mellan kort trav och ökad! Nu ska vi börja jobba lite passläggningar.

Har har ju exem men nu tror jag att jag hittat ett bra recept så han slipper så mycket denna sommar. Han har redan blivit bättre på bara några dagar. Även om han inte kliade sig så välgit mycket så är det i alla fall en förbättring. På bilden är det enda stoet i stallet. Nu går de inte tillsamman längre, då de var för kära.

 Sen lite jobb bilder. Nu har jag tagit över helt och lärningsperioden är slut. Vilket innebär ett ansvar att se till att allt funkar även över helgen. Så igår gick jag ut och jobbade lite. Jag har jobb telefonen med mej hem. Känns faktiskt så härligt att ha ett jobb. Även om jag just för tillfället har lite extra ont. Jag hoppas att det ska gå över.

Två bilder på inlastningen i "kyrkan". Här är det S-o som kör, han jag vickar för.

Min utsikt är inte helt fel! Helt underbart soliga dagar!

Milton hade skolavslutning härom veckan också. Vi hittade en kavaj och han var så fin! Han gick ut trean, men kommer inte att börja fyran till hösten utan ska gå om trean. Lite blandade känslor för mej, som tvärtom när jag var liten kanske skulle rent av ha hoppat upp en klass om jag hade jobbat på när jag var liten. Men det är för Milton skull och för att ge honom en bättre chans. Han har ännu inte kommit gång med läsning och skrivning.

Milton och Jonas komemr bra överens och det är jag super glad över. VI var en sväng på Tropikhuset.

Måste också få visa Jonas bil. En Dodge Charger -06. Det har en hemi motor på 6.1 l. Så det är rätt så trevlig, även fast den är lite ny! ;-)

Nä nu ska jag vidare upp till Holmlund och se om jag får till en premiär fisketur till Långtjärn!

 Nu börjar jag snart jobba. Men mycket ska hända innan dess.

Har hittat en lägenhet och vi flyttar, i helgen! Vi flyttar tillbaka till det område vi flyttade från, så vi blir Bullmarksbor. Det är mycket som ligger bakom det beslutet med en stor orsak är att jag får 6 mil kortare, per dag, till jobbet!

Så just nu packar jag, packar, packar och packar.... Känns tuuuur att ishockey matchen Sverige - Tyskland börjar snart, så får jag en bra orsak att sluta för dagen. Nu är det så att jag faktiskt lovat mitt lilla hjärta att se hockeyn så då måste man ju bara. Eller hur?! ;-)

Det är mest bara små plock kvar. Förutom kläder, lampor och köksgeråd. Men känn som att jag inte kan packa köket förrän torsdag kväll. Lampor får nog också vänta till fredag morgon. Kläder är ju bra att ha tills fredag.

Hästen åker vi med imorgon. Han ska få bo i ett stall som ligger granne med våran lägenhet. Känns mycket trevligt. Så får vi stall med box och sällskap. Han är lite ensam.

Nu har vi anmält  till lite tävlingar också, blir Vindur (ragvaldsträsk) först, nu sista helgen i maj, sen upp till boden i början av Juni och sen nästkommande helg Vallholt och en bit hitanför Skellefteå.  Ska bli så spännande! Jag längtar. Nu har jag äntligen fått på honom sommar skor och han är redo för hårdjobb. Nu har vi ju kunnat börja jobba mera voltarbete och så när åkern torskat upp. Snart får vi tillgång till Ridbana i Bullmark, hoppas jag!

Nä, nu sista rycket innan Milton komme rhem och vi ska se Hockey!

 Jag har slutfört ännu en dags praktik. Jag har ju fått ok från både AF och YA att det är ok att inte göra helt fulla dagar. Så kom i i stan och började vid 7.30. 

Men HÖR OCH HÄPNA, jag körde idag! Det gick väldigt bra och jag fixade det utan större problem. Första gången jag skulle tippa så var det en liten bran uppför dirket. Hade inte full koll på vart alla knappar och diffen var, så fick stanna upp och leta rätt på att. Men sen funkade allt rätt så smärt fritt! Jag höll jämna steg med de andra två bilarna! Jag är så nöjd med dagen!

TACK Stefan Sjögren, som jag åkte/ körde med idag, och tack för lunchen! Jag är ändå övertygad att vi hade 32 lass idag,  ;-)

Efter dagen så känns det ju ändå som jag skulle vilja jobba med lastbilskörning! Tycker ju att det är roligt. Jag har ju bra koll på var lastbilen är. Jag tror att får jag bara till en lösning med arbetstider och Milton så skulle jobbet passa mej! Det var ju därför jag började utbildningen!

SÅ...Idag har jag ringt några samtal, fått någon sten i rullning. Jimmie på Oscarsson & Nilsson fick ett samtal (dagen till ära hade jag ju faktiskt t-shirten med eran logga ju!). Även Tomas Johnssons åkeri (vi är ju rent grannar nästan!). Så får se vad allt bli av.

Fick en underbar avslutning på dagen med middag uppe i Holmlund och sen en ridtur på Hugge. Lillasyster och Milton följde med, men bakpå på en skrana! De tolkade efter oss ner till vägen för att hämta upp sparken som Liv lämnat där nere. Det gick bara fint och är glad för min lilla älskade "HuggeBugge"!

Att det var alla hjärtans dag brydde jag mig inte så mycket om. Har lärt mej under alla dessa år att inte räkna med något. Men jag fick ett hjärta redan imorse! Min älskade son gav mej en Alla hjärtans kram, en pärlplatta i form av ett hjärta, och nu i eftermiddag var det en pärlplatta i form av en häst! Jag blev dessutom bjuden på lunch idag! Det var alltså ingen dålig Alla hjärtan dag. Tror att det måste varit den bästa någonsin. Kanske för att jag faktikst inte alls förvantade  något? 

Nä, nu ska jag gå o knyta mej, eller lägga mej i sängen i alla fall. Somnar ju inte på stört, utan läster ju ett tag. Är ju trevligar än att se på dumburken ju!

Sitter och väntar på att lunchen ska gå, så jag får sktriva slutprovet på tank. Snälla Kalle Åberg på maskin lånar ut sin dator åt mej. =)

Är inte så oroad över tankprovet. Lite värre känns det med YKB provet imorgon kl 08.30. Men det borde gå bra. Ska bara repetera lite. Speciellt om sjukdomar som finns upptaget i YKB boken. Även hur man ska göra vid olycka. Nannars känns allt rätt ok.

Anledningen till att jag lånade Kalles dator var att skriva ett "ansökningsbrev" till Utbildnings- och Fritidsnämnden i Vindeln om att  få beviljat taxi åt Milton från Holmlund. Jag hoppas jag får till det enkelt så. Annars så finns det väl bara ett alternativ kvar, det är ju att "flytta" till Holmlund. Men vill ju inte det egetnligen.

Jag tänkte mej att jag sen när utbildningen var klar så skulle jag sluta skriva här. Men inser att resan kommer fortsätta ändå. Jag kommer möta många nya funderingar längst min väg som Yrkeschaufför och som ensamstående mor. Allt mellan himmel och jord, eller arbetstider, barnpassning, arbetsuppgifter och att återigen arbeta i ett mansdominerat yrke. Just sistnämnda har jag ju aldrig haft någor bekymmer med. Jag är ju utbildad Bilmekaniker och har aldrig haft bekymmer att komma in bland grabbar. För mej är det ju tvärt om svårare bland kvinnor och i kvinnoyrken.

Så vill också meddela att jag sedan kommer fortsätta blogga om lastbilar och familj. Jag förutsätter att jag klarar provet nu för tank, Ykb provet imorgon bitti och även släp uppkörningen om 7 dagar. Så hoppas vara klar på skolan och plugget den 24 januari. 

Tack Kalle för lånet av dator.  

Just nu har jag ingen lust att göra något som har med lastbil att göra. Inte för att utbildningen går sämre eller att tankkursen är jobbig.

Förstår inte hur jag ska få till allt detta med att vara yrkesverksam och vara ensamstående med barn! Det tidigaste jag kan lämna Milton på Fritids i Tvärålund är kl 06.00. Problemet är att praktiken som börjar v.5 ska jag vara i stan kl 06.30. Jag kanske, kanske hinner, OM jag överskrider hastighetsgränsen, det inte är dåligt väglag eller annan trafik ute.

Planen var att han skulle vara uppe i holmlund och åka taxin därifrån på morgonen, eller till holmlund på eftermiddagen. Ja, min uppväxtgård och mina föräldrar bor i byn, som heter Holmlund. Så antingen skulle Milton sova där eller så skulle jag kunna skjutsa honom dit tidigt på morgonen, så kunde han åka samma taxi som lillasyster. Men det går inte!

Pratade med kommunen idag, och det är total stopp!

Min far kan ju inte skjutsa honom på morgonen heller, då han har ALS och inte har så mycket funktion i armarna längre så vill han inte köra bil.

Så min fundering är om det ens är någon ide att fortsätta planera!? Jag kan alltså inte börja tidigare än tidigast 6.45 om jag börja i stan. Vem skulle anställa mej om jag inte kan börja tidigare än så? Oftast börjar man ju tidigt när man kör lastbil.

Då återstår väl eftermiddag och natt körningar! På eftermiddagarna kan Milton ta sig upp till Holmlund och vara där. Men jobbar jag eftermiddag så hinner jag ju knappt se min son på veckorna. Jobbar jag natt så borde jag ju i alla fall kunna vara med honom på eftermiddagarna. Men hur social för omvärlden blir jag med bara eftermiddagar och natt? Hur många anställer mej om jag bara kan jobba eftermiddag och natt?

Kan inte samhället funka som lite extra hjälp åt ensamstående alls? Jag löser det ju bara Milton kan ta sig till skolan på morgonen från hans morfar. LESS!

Jag borde plugga, eller repetera inför YKB provet på onsdag morgon, men har som tappat suget ikväll. Nu ska jag laga lite chokladsås och ta lite glass till efterrätt med Milton.

Natten var lugn, i alla fall för Milton. Han sov jätte bra och vaknade så klart innan kl 6 imorse. Men han somnade ju innan kl 19 också.

Han är pigg och kry i alla fall, så ska laga havregrynsgröt till oss för frukost. Så ska vi mysa framför tv´n, å faktiskt äta frukost framför tv´n till och med.

Eftersom han mår så pass bra idag så är vi tillbaka till det normala imorgon är det tänkt. =)

Nu ska jag gå o laga frukost.

Det har  varit en tung vecka men nu känns det som det har vänt. Trots att snön vräker ner ute. (Är det inte dags att det börjar smöla nu?)

Jag har tänkt att jag och Milton ska äta pizza idag. Kan vara mysigt att få köpa hem mat och kanske till och med äta en tv middag.

Iland måste jag släppa lite på krave n på mej själv. Ibland kan vi faktiskt vara lite slappa och bara göra så här. För igår var ingen bra dag, då åt vi uppvärmd mat och jag var inte alls så duktig som jag ville vara. Men, det spelar ju inte någon roll i det stora hela! Om Milton äter middag framför tv´n till och med två eftermiddagar i rad, eller 1 gång i veckan eller något sånt! Hur fint måltiden stämmer överens med tallriksmodellen, eller att middagen serveras kl 17 varje dag, är ju inte det viktiga. Det som är viktigt för honom är ju att han är trygg, han får uppmärksamhet och att han känner sig älskad.

Jag är bra på det! Han får uppmärksamhet, visst är det perioder som det blir lite sämre med den varan, men så är det alltid! Han är trygg här hemma och han vet att jag älskar honom mer än allt annant i världen!

Jag är Miltons bästa mamma, just för att jag är hans mamma. Han känner sig älskad och han vet att han är det!

Men nu ska jag åka och hämta honom, så ska vi göra några ärenden innan det är dags att köpa pizza.

Sitter o dricker lite morgon kaffe innan jag ska sätta igång med dagen. Min höft är inte med mej i dag och jag hoppar mest omkring på ett ben. Men det ger nog med sej så småningom.

Jag ska besikta bilen idag. Ska göra ett litet försök och se om jag får igång hastighetsmätar vajern, annars blir det ju minst en 2a. Ett reflexglas är trasigt, så ska se om jag hinner köpa och byta det. Ska städa ur bilen lite också.

När jag satt här tidigare (för ca 20 min) så började snöflingorna dala utanför. Var mysigt att sitta med varmt kaffe och se hur snön faller. Även om det var väldigt lite och en väldigt kort stund. Som tur var har det slutat nu, så slipper greja med bilen i snön i alla fall.

Jag försökte börja på en ny tavla i går kväll. Så skulle jag skissa med blyerts först för att känna på motivet. Jag blev lite lätt nere när jag insåg att jag inte kan hålla i pennan ordentligt. Tummen kan inte greppa. Men nu är det "bara" två veckor kvar. Jag ska förbi o köpa en specialbeställd duk idag. Den ska sitta i trappen, det är ju så högt i tak, och precis där det är som högst saknar jag något. Så ska måla en tavla dit. Den blir ca 70 x 150. Det lär nog ta ett tag o få till den. Motivet blir något nytt som jag inte målat tidigare, därför vill jag skissa på det ett par gånger först för o få in känslan. Det ska bli en Velociraptor, både på den stora och en lite mindre. Får se om jag kan måla olja med tummen inplastad.

Nästa vecka är det lov och det ser ut som vi får fullt upp. Helgen ska vi upp till mamma, så ska jag gå igenom lite grejor. Sen är det massa möten på måndag. Vi ska på Leoslekland på tisdag. Sen had ejag tänkt hälsa på min far onsdag till torsdag. Fredag bär det av till östersund hoppas jag. Så fullt upp.

Nu ska jag fortsätta på mitt kaffe och peppa mej själv inför utgången. Fast jag längtar efter snön nu. Har tänkt att skaffa skidor och åka runt elljuspåret med sonen ett par gånger i veckan nu i vinter. Skidor tror jag att jag kan åka.

/Natta