Nu går flyttlasset.

Jag lämnar länet till fördel för uppstart av mitt företag. Fylgias Islandshästar. Så är tanken, även om allt  inte är ristat i sten än. Men nu har jag anmält mej till C-tränarprovet i SIF så börjar det v7 och slut besiktnigen är v14.

Så ni som vill följa mej, (varför ni nu skulle vilja det....=-) ) får göra det via nattaskåserier.bloggplatsen.se, länk till höger. Hässidan är inte igång och kommer sen lanseras på fylgias.com.

VI flyttar till Björna, strax norr om Ö-vik. Där kommer vi finnas. Ger ett mycket bättre utgångsläge med hotell på gården, ja, ni läste rätt. Vi kommer bo i det ombyggda anexet till hotellet. Så det känns som världens chans!

Nu kör jag, inte helt med fulla blås, men med stadiga steg. SÅ det innebär hejdå för denna bloggen. Tack alla som läst och kommenterat även om jag inte är så bra på att läsa era bloggar och så.

Jag kanske kollar in någon mera gång och berättar hur allt går!

Sitter och väntar på att potatisen ska koka klart, så jag kan göra potatismos. Till blir det korv och ägg. Motstod en impuls att åka till sävar och köpa Kebab åt mej och Milton istället. Tog mej en liten "tantlur" och var väl lite slö när jag tog mej upp. Men det blev riktig mat ändå.

Ja så vad händer här då? Jo, jag har hyrt stall. Inte vilket stall som helst. Utan gamla Nurf, ute i Åbyn. Blir nu en bit att köra, men vi trivs. Stallägarna är mycket trevliga och det känns ju som om det ligger en bra framtid på stället.

Så här ser stallet ut på insidan:

Utsidan:

Det finns två fina ridbanor där. En större och en mera normal i storleken.

Det är ju lite jobb med att rusta upp allt. Men det kommer bli bra.

Här är också mina två nya hästar.

Folda, som ska avelsvisas till våren/sommaren och sen ut till försäljning

Hetta, som kanske är tänkt att bli kvar här. =)

För ett par dagar sedan fick jag hjälp att rida alla hästar från Bullmark till mitt nya stall. Här är de ute i hagen första dagen.

Mest satsar jag just nu på Stella. Hon jobbar jag fram till Atli kurs i Oktober. Sen kommer det vidare uppdatering från det. Men än så länge väntar jag med dej.

Jag ska till Sca Obbola på Torsdag på arbetsintervju. Som smörjare, alltså man underhåller lite olika maskiner osv. Skulle ju passa mej med fordonsprogrammet som bakgrund.

Sen håller jag, som jag tidigare skrivit, på med en inre resa. Till viss del med att ta reda på vem jag är, eller mera vad jag egentligen vill. Vilken musik jag tycker om, alltså bara i mej själv. Har ju alltid anpassat mej efter de jag umgås med. Så jag ska bli "oberoende". Jag ska bli självgående och inte känna att jag måste ha någon alltid. Tycker jag har kommit en bra bit på väg och ser ljuset framför mej.

Hästarna och Milton är det allra viktigaste i mitt liv. Milton först så klart.

Nä, nu ska jag göra mej en kopp gott, underbart, lakrits the och njuta. Se lite på film med Milton, satte på Robots, som vi såg medans vi åt. För det tog lite tid att få upp bilderna, så det blev mat mellan.

Ha det bäst!

Tror jag suttit nu och kollat på skärmen i tio minuter utan att kunna börja någonstans. Saker har som sagt inte riktigt gått som jag hade hoppats. Det känns väl som så att; tiden läker inte alla sår, de bildar bara ärr vävnad och gör mindre ont. Men de kommer alltid finnas kvar och påminna om det onda.

Sådana här dagar minns jag smärtan att förlora en bästa vän, Fia. Smärtan av det som har hänt. Allt som inte verkar vara menat för mej. Men visst har jag haft lyckliga stunder. Jag tror ju det i alla fall. För oavsett vad man varit med om, är det verkligen sann lycka eller är det verkligen djupaste sorg? Vad är det egentlingen att vara lycklig?

Har länge som en barndomsvän en gång skrev "likt en fjäril hoppat omkring från blomma till blomma i söknade på kärlek". Jag tänker att allt jag önskar mej är ett liv där jag kan vara trygg. Där jag kan ge min son en bra uppväxt. Jag försöker lägga om mitt liv så att allt ska bli bra för honom. Självklart ju mer jag försöker ju mera tycker jag att jag inte räcker till. Förstås. Hur mycket jag än ger av mej själv till honom är det ju aldrig nog.

Men jag slogs ändå av en tanke här om dagen. Jag önskar ett liv där jag lever ett vanligt "svensson liv". Arbeta, hem, mat, läxor med sonen, betala räkningar och bara leva. Men är det verkligen det jag vill? Så i alla fall, här om dagen var jag ute och gick med hästen, ja hade duschat honom och skulle gå honom torr. Så slogs jag av känslan av att bara hoppa upp och sätta fart över ängarna i full galopp. Bara känna vinden kasta i mitt hår, känna fartens susning och känna mej fri. Detta i grimma på en häst som tidigare dragit om man tappat lite balans. Men jag skulle lita på honom och leva lite på knivens egg. Vara fri, bara där och då, lita på hästen och njuta.

Så vad i mitt liv speglar det? Jag kanske behöver trygghet, kärlek och ett svensson liv. Eller? Jag har ju en otrolig styrka i mej själv som gör att jag vet att jag alltid överlever. Även om jag trillar så kliver jag alltid, på ett eller annat sätt, upp. Jag kanske inte behöver trygghet i livet runt om kring mej, utan har mitt inre att stötta mej på? Det är bara det att jag inte vågar lite på att jag är trygg?

Jag vill ge min son ett trygg uppväxt. Han är mitt allt, min stora kärlek. Ändå söker jag en annan slags kärlek. Jag står nu utan, eller ja, jag gör väl på sätt och vis inte det, för mina känslor är samma som de var för flera månader sedan. Det bara finns ingen där i "den andra änden". Tänker då på ordspråket:

 "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat."

Jag har börjat en resa i mitt inre, för många, många år sedan. Ibland kommer kliv frammåt och kanske är detta en utan de kliven. Jag söker trygghet men har inte letat inombords. Jag bär på så mycket, men vågar inte lita på mitt eget omdöme eller mina egna handlingar. Om inte jag själv gör det, så gör ju knappast ingen annan det.

Så det jag saknar finns kanske närmare än jag tror? Allt jag vet är att jag inte alls är intresserad av att träffa någon annan just nu. Vet inte hur långt in i framtiden det ligger och det bryr jag mej faktiskt inte så mycket om. Om jag nu tänker på det som är viktigast, så är det ju sonen. Min uppfattning i det hela är att jag ska, för hans skull, ta det väldigt lugnt. För honom är jag tryggheten och det innebär att vi ska bygga upp en hållbar grund bara han och jag.

Nu ska jag fortsätta min söndag. Har lyckats installera stereon i bilen och nya högtare, 6*9. Känns så skönt och välbehövligt inför långkörningen. Stallplats och boende har ordnat sig. Så något är meningen med det hela.

Nu ska jag passa på medans solen skiner och gå ut och rida. Sista putsningen inför tävlingen, idag och imorgon.

 Ja, är helt slut, men helt nöjd. Vad kvar en stund extra och bara njöt efter stängning. Det är som mysigt att gå och kolla på allt när man är själv. Tog hand om en del djur som jag inte hann med innan besökarna kom. Giftormsterrarierna öppnas ju inte när det är någon besökare där.

Skulle ju mata alla apor och lite andra djur, men lite insekter. Roligast var nog inne hos de nya vitörade marmosetterna. Då blir man helt överfallen! De kastar sig på en och hänger överallt för att få tag på larverna! Det var super roligt!

Jag tror också jag såg något som liknade ägg hos de kinseska mockasinerna. Krister skulle dit och kolla antingen ikväll eller imorgon. 

Avslutade kvällen med en promand till hästen och njöt av den svalkande brisen! Så skönt att ha någon med sig på prmenad!

Ja, för den här månaden har blivit en "vara ensam" månad. Om ni inte redan har förstått så är jag singel igen. Eller jag blev rent ut sagt "dumpad". Tycker nog jag kan använda det ordet. Men det är också första gången jag blir dumpad. Så också intressant på sätt och vis. Men just nu känns det ju bara väldigt ensamt och jag går fortfarande och hoppas att allt bara ska vara en dröm och jag vaknar upp och det aldrig hände.Men så är det och det är inget att göra åt. Så nu när ja ginte ens hade Milton hemma under hela Juli så blev jag extra ensam. Men tur jag fick en liten extra kompis, (alltså Theo) så får jag hoppas att det blir mera långvarigt. 

Nu är det dags att krypa till sängs om jag ska orka med en hel dag på tropikhuset även imorgon och även ur med hästen när jag kommer hem.

Nu hoppas jag att det ska gå. Har försökt ett par gånger att få ut ett inägg, men tappat uppkopplingen och det har kraschat precis när ajg ska lägga in sista bilden. Nu började jag med bidlerna.

Först en uppdatering om Hugge. Träningen går bra och vi satsar på sm kval i Norrköping i slutet på Juli. Nu går han i form i alla gångarter och vi kan växla mellan kort trav och ökad! Nu ska vi börja jobba lite passläggningar.

Har har ju exem men nu tror jag att jag hittat ett bra recept så han slipper så mycket denna sommar. Han har redan blivit bättre på bara några dagar. Även om han inte kliade sig så välgit mycket så är det i alla fall en förbättring. På bilden är det enda stoet i stallet. Nu går de inte tillsamman längre, då de var för kära.

 Sen lite jobb bilder. Nu har jag tagit över helt och lärningsperioden är slut. Vilket innebär ett ansvar att se till att allt funkar även över helgen. Så igår gick jag ut och jobbade lite. Jag har jobb telefonen med mej hem. Känns faktiskt så härligt att ha ett jobb. Även om jag just för tillfället har lite extra ont. Jag hoppas att det ska gå över.

Två bilder på inlastningen i "kyrkan". Här är det S-o som kör, han jag vickar för.

Min utsikt är inte helt fel! Helt underbart soliga dagar!

Milton hade skolavslutning härom veckan också. Vi hittade en kavaj och han var så fin! Han gick ut trean, men kommer inte att börja fyran till hösten utan ska gå om trean. Lite blandade känslor för mej, som tvärtom när jag var liten kanske skulle rent av ha hoppat upp en klass om jag hade jobbat på när jag var liten. Men det är för Milton skull och för att ge honom en bättre chans. Han har ännu inte kommit gång med läsning och skrivning.

Milton och Jonas komemr bra överens och det är jag super glad över. VI var en sväng på Tropikhuset.

Måste också få visa Jonas bil. En Dodge Charger -06. Det har en hemi motor på 6.1 l. Så det är rätt så trevlig, även fast den är lite ny! ;-)

Nä nu ska jag vidare upp till Holmlund och se om jag får till en premiär fisketur till Långtjärn!

 Nu har jag flyttat. Numera finns jag alltså i Bullmark! Känns underbart, men mycket jobb återstår. Har högar med lådor som ska sorteras och packas upp. Hoppas kunna få bort hälften av grejorna. Inder också att några möbler ska bort. Har en stor byrå kvar i huset i Tvärålund. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Tror jag ska försöka sälja iväg den. Har även en till byrå som jag tror jag ska sälja vidare. Har ju flyttat från typ 160 kvm till 95 kvm. Blir lite skillnad i möbleringen. Men känns ändå större och bättre här.

Hugge verkar trivas i sitt nya hem. Idag släppte vi ihop dem och det funkade bra. Belv lite skrik, men tror att det kommer bli lugnt rätt snart. Hugge är ju bra.

Så här ser det ut från mitt fönster, om jag kollar mot stallet. Jag kan se hästarna! De är i huset på andra sidan bron.

Så här ser det ut på andra sidan Sävarån. Där hustomten tar slut, tar ån vid. Så jag kommer kunna fiska från gräsmattan! Längar så till fisket!

Här i stungan finns en mysig grillplats, så hoppas kunna gå hit med Milton och Jonas snart och mysa, grilla korv eller nyfångad fisk! =)

Nu ska jag packa upp lite, sen ut och rida. Ikväll kommer Milton tillbaka, plus två söta hunar, Theo och Tuula som ska vara här till tisdag. Ska bli mysigt att få rå om lite vovve igen.

Så här såg det ut sista Theo var hos oss.

Det är Minna som tagit kortet!

 Nu börjar jag snart jobba. Men mycket ska hända innan dess.

Har hittat en lägenhet och vi flyttar, i helgen! Vi flyttar tillbaka till det område vi flyttade från, så vi blir Bullmarksbor. Det är mycket som ligger bakom det beslutet med en stor orsak är att jag får 6 mil kortare, per dag, till jobbet!

Så just nu packar jag, packar, packar och packar.... Känns tuuuur att ishockey matchen Sverige - Tyskland börjar snart, så får jag en bra orsak att sluta för dagen. Nu är det så att jag faktiskt lovat mitt lilla hjärta att se hockeyn så då måste man ju bara. Eller hur?! ;-)

Det är mest bara små plock kvar. Förutom kläder, lampor och köksgeråd. Men känn som att jag inte kan packa köket förrän torsdag kväll. Lampor får nog också vänta till fredag morgon. Kläder är ju bra att ha tills fredag.

Hästen åker vi med imorgon. Han ska få bo i ett stall som ligger granne med våran lägenhet. Känns mycket trevligt. Så får vi stall med box och sällskap. Han är lite ensam.

Nu har vi anmält  till lite tävlingar också, blir Vindur (ragvaldsträsk) först, nu sista helgen i maj, sen upp till boden i början av Juni och sen nästkommande helg Vallholt och en bit hitanför Skellefteå.  Ska bli så spännande! Jag längtar. Nu har jag äntligen fått på honom sommar skor och han är redo för hårdjobb. Nu har vi ju kunnat börja jobba mera voltarbete och så när åkern torskat upp. Snart får vi tillgång till Ridbana i Bullmark, hoppas jag!

Nä, nu sista rycket innan Milton komme rhem och vi ska se Hockey!

 Jaha. Inser mer och mera att för min del och att köra lastbil på en normal anställning kommer inte att kunna gå.

Jag kan ju börja tidigare och sluta senare lite nu och då. Men jag kan inte hela tiden ska vara på plats med lastbil där man ska köra vid tex. 6.30. För att klara det så måste jag åka 5.30 senast. Om jag alltid ska måste åka så tidigt så måste ju min älskade son alltid sova hos morfar. Då tappar jag ju helt bort mitt liv med min son! Varti ligger då livet och livskvaliteten!?

Jag som ensam mamma måste ju ha en jobb där jag klarar av att både jobba, hålla tider OCH finnas där för min son! Det finns ju INGEN anna som kan finnas där för honom på samma sätt! Mitt liv kretsar ju runt att få till allt detta runt min son. Han är ju mitt allt i livet!

Så vart jag går härifrån vet jag inte. Ska försöka i alla fall slutföra min praktik hos Sjögrens. Idag följde jag med och körde gurs (eller sten 0-100 upp till 0-250 storlek) ovanför nya bangården. Fick inte styra själv. Det kanske kommer, hur som så känns det som det kan kvitta i det stora hela. Jag vet ju redan att jag klara själva körningen, lasting och lossning.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet.....?

Nu ska jag hämta lillasyster på bussen och skjutsa hem henne. Milton sover och var ok att vara själv den korta stunden. Han har ju mobilen bredvid sig. Ändå är jag väldigt orolig. Han är ju så mörkrädd och vill inte att han ska bli ännu räddare. Är väl en rest från min egen barndom och alla gånger jag vaknade upp och var rädd och ensam!

Nä bäst att rusa!

Vill önska min far, Ove Johansson, ett STOORT GRATTIS på födelesdagen. Hipp Hipp Hurra!

Ove kom in i mitt liv när jag var runt 12 år. Jag var ensam hemma uppe på Holmlund och ute och red på min ponny, Rappe. Han sökte förstås min mor, i något ärende om skogen, eller om det bara var ett svepskäl, det minns jag inte. Hon var ju inte hemma, men Ove fick komma ut på åkern och se när jag hoppade över hinder som jag byggt upp av kartonger. Efter det dröjde det inte länge innan han flyttade in till oss!

Han har hjälpt mej så många gånger i mitt liv och jag vill tacka dej stort för att du har funnits under min uppväxt och du hjälper mej fortfarande! Jag tackar för de år som vi haft och jag hoppas på att det kommer många år till! Du är mycket värd för mej, för hela vår familj!

Tack för att du finns i mitt liv! Du betyder mycket för mig och för Milton! TACK! Jag kommer hem tidigare idag och har självklart med mej lite gott på din dag!

Sitter och väntar på att lunchen ska gå, så jag får sktriva slutprovet på tank. Snälla Kalle Åberg på maskin lånar ut sin dator åt mej. =)

Är inte så oroad över tankprovet. Lite värre känns det med YKB provet imorgon kl 08.30. Men det borde gå bra. Ska bara repetera lite. Speciellt om sjukdomar som finns upptaget i YKB boken. Även hur man ska göra vid olycka. Nannars känns allt rätt ok.

Anledningen till att jag lånade Kalles dator var att skriva ett "ansökningsbrev" till Utbildnings- och Fritidsnämnden i Vindeln om att  få beviljat taxi åt Milton från Holmlund. Jag hoppas jag får till det enkelt så. Annars så finns det väl bara ett alternativ kvar, det är ju att "flytta" till Holmlund. Men vill ju inte det egetnligen.

Jag tänkte mej att jag sen när utbildningen var klar så skulle jag sluta skriva här. Men inser att resan kommer fortsätta ändå. Jag kommer möta många nya funderingar längst min väg som Yrkeschaufför och som ensamstående mor. Allt mellan himmel och jord, eller arbetstider, barnpassning, arbetsuppgifter och att återigen arbeta i ett mansdominerat yrke. Just sistnämnda har jag ju aldrig haft någor bekymmer med. Jag är ju utbildad Bilmekaniker och har aldrig haft bekymmer att komma in bland grabbar. För mej är det ju tvärt om svårare bland kvinnor och i kvinnoyrken.

Så vill också meddela att jag sedan kommer fortsätta blogga om lastbilar och familj. Jag förutsätter att jag klarar provet nu för tank, Ykb provet imorgon bitti och även släp uppkörningen om 7 dagar. Så hoppas vara klar på skolan och plugget den 24 januari. 

Tack Kalle för lånet av dator.  

Just nu har jag ingen lust att göra något som har med lastbil att göra. Inte för att utbildningen går sämre eller att tankkursen är jobbig.

Förstår inte hur jag ska få till allt detta med att vara yrkesverksam och vara ensamstående med barn! Det tidigaste jag kan lämna Milton på Fritids i Tvärålund är kl 06.00. Problemet är att praktiken som börjar v.5 ska jag vara i stan kl 06.30. Jag kanske, kanske hinner, OM jag överskrider hastighetsgränsen, det inte är dåligt väglag eller annan trafik ute.

Planen var att han skulle vara uppe i holmlund och åka taxin därifrån på morgonen, eller till holmlund på eftermiddagen. Ja, min uppväxtgård och mina föräldrar bor i byn, som heter Holmlund. Så antingen skulle Milton sova där eller så skulle jag kunna skjutsa honom dit tidigt på morgonen, så kunde han åka samma taxi som lillasyster. Men det går inte!

Pratade med kommunen idag, och det är total stopp!

Min far kan ju inte skjutsa honom på morgonen heller, då han har ALS och inte har så mycket funktion i armarna längre så vill han inte köra bil.

Så min fundering är om det ens är någon ide att fortsätta planera!? Jag kan alltså inte börja tidigare än tidigast 6.45 om jag börja i stan. Vem skulle anställa mej om jag inte kan börja tidigare än så? Oftast börjar man ju tidigt när man kör lastbil.

Då återstår väl eftermiddag och natt körningar! På eftermiddagarna kan Milton ta sig upp till Holmlund och vara där. Men jobbar jag eftermiddag så hinner jag ju knappt se min son på veckorna. Jobbar jag natt så borde jag ju i alla fall kunna vara med honom på eftermiddagarna. Men hur social för omvärlden blir jag med bara eftermiddagar och natt? Hur många anställer mej om jag bara kan jobba eftermiddag och natt?

Kan inte samhället funka som lite extra hjälp åt ensamstående alls? Jag löser det ju bara Milton kan ta sig till skolan på morgonen från hans morfar. LESS!

Jag borde plugga, eller repetera inför YKB provet på onsdag morgon, men har som tappat suget ikväll. Nu ska jag laga lite chokladsås och ta lite glass till efterrätt med Milton.

 Ville bara göra en liten uppdatering.

Är mitt i storflytt, nu bär det av ut till Långviksvallen. Jag panikpackar och ska fylla ett släp ikväll. Vi har redan flyttat ut i husvagnen. Det är ju bara tillfälligt, max 1 månad ska vi bo där. Sen får vi flytta in i huset.

Just nu flyttar jag mest, blir inte så mycket ridning för min del. Flytten är ju nog så pysslig. 

Jag har nya planer för katteriet, men först ska allt ordnas upp med de katter jag har "för mycket". Sen finns det lite andra planer också, men det håller jag för mej själv.

Avslutar med lite bilder från en mysstund ute i fölhagen. Milton har tagit korten av mej, och jag har ju då tagit av milton.

Men vill ni läsa mera om mitt liv så hittar du det här: Nattas Kåserier.

 Ville bara göra en liten uppdatering.

Är mitt i storflytt, nu bär det av ut till Långviksvallen. Jag panikpackar och ska fylla ett släp ikväll. Vi har redan flyttat ut i husvagnen. Det är ju bara tillfälligt, max 1 månad ska vi bo där. Sen får vi flytta in i huset.

Just nu flyttar jag mest, blir inte så mycket ridning för min del. Flytten är ju nog så pysslig. 

Jag har nya planer för katteriet, men först ska allt ordnas upp med de katter jag har "för mycket". Sen finns det lite andra planer också, men det håller jag för mej själv.

Avslutar med lite bilder från en mysstund ute i fölhagen. Milton har tagit korten av mej, och jag har ju då tagit av milton.

Men vill ni läsa mera om mitt liv så hittar du det här: Nattas Kåserier.

Jaha. Efter en utställninghelg, Blid knep Cacib, BIv, NOM och blev dessutom Best In Show på Lördagen, och Motoini fick NOM, så snabbt hem med katter. Byta om. Tillbaka till Ö-vik och doomarmiddag. Sen ett par timmars sömn innan söndagen. Gick dock bara assistent. Var trevligt ändå.

Tack Ökn och alla domare och utställare för en trevlig helg.

På väg hem ringer Ove (min styvpappa) och säger att Levi (lillebror) har brytit foten! Jag var i Nordmaling och på väg hem. Hade tänkt bara lämpa av katterna jag skulle skjutsa upp till Umeå och dimpa i säng. Blev ju inget av med det.

Fort till sjulhuset istället.

Levi hade ganska precis vaknat upp efter en 4 timmars (!) lång operation på foten. Han hade åkt skateboard och fastnat med foten i asfalten. Foten hade brytits bakåt och fotlederna är nu trasiga! Så han har plattor inopererade som skall hålla lederna stumma.Usch! 

Så nu ska jag bara vila lite innan jag hämtar Milton på skolan sen åka och hälsa på honom igen. Fick just höra att han blir kvar till imorgon. 

Jag ska strax hämta Milton så ska vi packa och åka iväg. Vi ska se Draktränaren på 3D. Det ska bli skönt att få tänka på något annat och att få ge Milton den upplevelsen. Jag har egentligen inte alls råd, men eftersom det ändå är helt åt skogen med pengar så kan det ju kvitta med ett biobesök. Vi blir lite gladare och får göra något roligt denna månaden i alla fall. Allt jag har vill jag ju ge till min son, han är ju mitt allt.

Jag är bra på att skriva. Jag kan uttryka mej bra, även om jag kanske inte följer grammatik och stavning rätt alltid. Men när det sen kommer till att få fram saker muntligt kan det ibland vara lite svårare. Jag har genom bistra erfarenheter lärt mej att alltid trippa på tå och försöka i den största mån bara finnas där, flyta med och aldrig ställa krav. Aldrig ställa till med problem, aldrig synas egentligen. Men det där med att synas, eller rättare sagt, inte synas, är jag rätt så dålig på. Sedan jag föddes har jag nog alltid varit den person som i hemlighet vill ha uppmärksamhet. Men det är nog en vara jag inte är bortskämd med. Jag är också en väldigt känslosam person. Men det är ännu en till grej som jag verkligen lärt mej att inte visa utåt. Genom bistra erfarenheter under livet har jag inte fått bekräftelse vare sej jag varit glad eller varit väldigt ledsen.

En dröm är faktiskt att våga låta tårarna trilla, framför någon, och få känna det genuina trösten och att våga lite på att visa mina känslor. Men det är något jag måste jobba med. Att verbalt bli bättre på att utrycka mej och att inte trippa runt på tå. Även våga lite på folk att de inte kommer göra illa mej bara för att jag visar mitt sårbara jag.

Jag är inte den dära stålmamman jag vill vara. Som jag tidigare skrivit skulle jag ibland bara vilja bryta ihop och visa det för omvärlden. Men det går inte. I sådan lägen går jag hem, låster dörren, släcker alla lampor (ingen får ju tro att jag finns där innan för) och stänger sovrumdörren, gömmer mej uunder täcket och låter det braka lös. Jag vågar inte vara den jag vill vara. Så enkelt är det. Men det är också livets hårda läxor som gjort mej sådan.

Allt jag kan hoppas är att  jag ger allt jag kan till min son, så han får ett bättre liv. Det är min livsuppgift. Vem vet, kanske hänger jordens framtid på just det? Som John Connor i Terminator. Lite fantasi får man väl ha?

Nu ska vi gå på bio. =D

Skrev ett inlägg imorse, men när jag skulle spara det så had ejag blivit utloggad. Då blev jag lite less så jag skrev int eom det. Provar nu igen.

Milton är hemma idag igen. Han klagade över att han hade lite ont i magen i frömiddags så bättre o ta det lite lugnt. Han mår dock bra, även om han inte kommit igång i maten riktigt än. Men det kommer nog. Vi får se hur han känner sig i morgon.

Jag ska på möte med Fotoföreningen ikväll, så Milton skall upp till sin Mormor. Det är inte lätt o hitta barnvakt. Nåja. Det löste sig ju i alla fall. Missade Förldrarmötet igår, men det är inte så mycket att göra något åt.

Imorgon skall jag jobba igen. Eftersom Milton varit sjuk så har jag ju inte jobbar något än. (Ni förstår att jag fortfarande talar om Arbetsträning via Fk? Jag jobbar alltså inte på riktigt, men det blir bara enklare o skriva så). Så blir det på Fredag också. Men sen ska jag o Milton och se bio. Draktränaren på 3D så klart. Var ett tag sedan jag var på bio nu. SÅ känns som det är dags. Den filmen verkar ju vara roligt också. Ska förbi idag och köpa ut biljetterna har jag tänkt.

Sen är det till att börja alla förberedelser inför kattutställning. Snart här i umeå, sen Östersund, Övik och Skellefteå. Sen bär idet iväg till Trondheim. Hur jag ska finansiera det vet jag ännu inte. Katt"kassan" är tom, och jag har inga hushålspengar att ta av heller. Har ju ingen sponsor heller. Det får bli ett senare problem.

Så nu ska jag kanske ta o göra lite nytta av dagen? Fast först lite läxläsning med Milton.

Natten var lugn, i alla fall för Milton. Han sov jätte bra och vaknade så klart innan kl 6 imorse. Men han somnade ju innan kl 19 också.

Han är pigg och kry i alla fall, så ska laga havregrynsgröt till oss för frukost. Så ska vi mysa framför tv´n, å faktiskt äta frukost framför tv´n till och med.

Eftersom han mår så pass bra idag så är vi tillbaka till det normala imorgon är det tänkt. =)

Nu ska jag gå o laga frukost.

Det har  varit en tung vecka men nu känns det som det har vänt. Trots att snön vräker ner ute. (Är det inte dags att det börjar smöla nu?)

Jag har tänkt att jag och Milton ska äta pizza idag. Kan vara mysigt att få köpa hem mat och kanske till och med äta en tv middag.

Iland måste jag släppa lite på krave n på mej själv. Ibland kan vi faktiskt vara lite slappa och bara göra så här. För igår var ingen bra dag, då åt vi uppvärmd mat och jag var inte alls så duktig som jag ville vara. Men, det spelar ju inte någon roll i det stora hela! Om Milton äter middag framför tv´n till och med två eftermiddagar i rad, eller 1 gång i veckan eller något sånt! Hur fint måltiden stämmer överens med tallriksmodellen, eller att middagen serveras kl 17 varje dag, är ju inte det viktiga. Det som är viktigt för honom är ju att han är trygg, han får uppmärksamhet och att han känner sig älskad.

Jag är bra på det! Han får uppmärksamhet, visst är det perioder som det blir lite sämre med den varan, men så är det alltid! Han är trygg här hemma och han vet att jag älskar honom mer än allt annant i världen!

Jag är Miltons bästa mamma, just för att jag är hans mamma. Han känner sig älskad och han vet att han är det!

Men nu ska jag åka och hämta honom, så ska vi göra några ärenden innan det är dags att köpa pizza.

Ja, dag ett snart avklarad. Utan större ansträngning faktsikt. Ska ta mej en kopp the. Dock har jag en liten klick honung i, men det känner jag är ett måste. Annars har jag inta varit speciellt hungrig alls. Det gäller bara att ha styrka att stå emot godis suget. För det är egentligen detta handlar om. Att kunna bryta mina dåliga vanor. Att små äta på kvällarna framför en film.

Jobbet har gått bra. Vi åkte tillbaka när jag hämtat Milton, så fick han kika lite. Vi gav en skorpion mat (eller det var Krister som gav, och Milton fick vara med), vi matade alla sköldpaddor. Vi gick in till mina skötebarn, aporna, och gav lite honung. Vi var sist. Så dubbel kolla alla lås, alla lampor och sen låsa alla dörrar. Sist så hämtade vi 2 pinkisar till Miracle, alltså våran orm. Milton var så duktig och höll dem i handen hela vägen hem. Miracle åt upp båda två, så nu klara hon sig i 10 dagar.

Terrariet jag inredde igår då? Jo, det acklimatiserar sig fortfarande. Jag gjorde nämligen så att jag gav honom mat idag, så ska han få smälta maten ett tag innan jag plockar hem honom. Det är ju lite stressigt att byta hem.

I morgon blir en hel dag på Tropikhuset. Är barnledig. Egentligen skulle vi på fotoutflykt. Men den blev inställd. Så passar jag på att jobba lite extra i stället.

Men nu är det dags att dricka the koppen och se på slutet av HighPlan Invaders. Sen ska jag börja se en till film tror jag. Jag får se helt enkelt.

Ha en trevlig kväll.

Sitter och väntar kaffebryggaren ska bli färdig så jag kan få en kopp kaffe innan dagen ska dra igång. Milton fyller år. Jag ska baka färdigt tårtan.

Men först är det en skjuts åt milton och ett kalas han är bjuden på. En av hans kompisar ute i ramsele, min uppväxtbyggd, fyller år om några dagar. Så han blev bjuden. Blir ju lite tajt om tid, men det är så roligt att han får komma på kalas, det är hans enda kalas på ett års tid.

Men hans kalas blir ju en heldundrande succsee (hur stavas det nu då?) tror jag. Fast han sa igår att han trodde vi skulle åka på mitt jobb. *attans*. Ler ömt. Men däremot vet han inte något om hans födelsedagspresent från mej. Vi får en större familj ikväll. Inte bara en, utan två, rosenboor. Två små Juveniler. Jag har längtat sååå mycket. =) Jag tror Milton blir totalt överlycklig, för orm har han länge, länge önskat sig. Men han tror ju inte att det kan bli av så snabbt.

Men nu måste jag ta lite kaffe så jag kan börja dagen.... hmmm....kanske skall svida om också, morgonrock är nog så bekväm, men börja baka tårta i den är väl lite överdrivet.

Mitt älskade födelsedagsbarn!

Ser på Toystory 2 (på engelska så klart) med Milton. En tanke som slog mej när de vid ett tillfälle letade efter något i en stor leksaksaffär. Metervis av hyllor med massa leksaker. Tänk när en sådan syn kunde få ens hjärta att stråla av glädje. Att gå där o önska, en sånf vill jag ja, en sån vill jag också ha och en sådan där också! Att skriva en önskelista till födelsedag och julafton. Att stråla av glädje när man får sin leksak som man så innerligt önskat. När en sådan liten sak kan få en att känna sådan glädje. Alla bekymmer är som bortblåsta bara man får leka med den leksaken.

Jag minns första julen jag firade i Usa. Några av mina starkaste minnen är äggtoddyn (alkoholfri så klart) och toast på morgonen. På juldagen (för det är ju på juldagen man öppnar paketen där) fick jag ett helt berg med juklappar (ja bokstavligen!). Men starkaste minnena är nog när jag äntligen fick se He-Man på tv! Jag var helst såld på He-Man och hela det gänget! Att få äta frukost framför He-man varje dag, WOW! Men så minns jag en dag då det inte visades. Då blev jag väldigt ledsen. Men sen nästa dag då det visades så var alla bekymmer bortblåsta, eller kanske bara nån timme efteråt, när besvikelsen lagt sej.

Numera är det svårare att lägga bort alla bekymmer. Fast egentligen så borde man ju det. Att bara koppla bort och kunna slappna av emellanåt. Vad skönt det skulle vara.

Kanske något att tänka på. Att man ibland borde vara lite otvungen som ett barn.

• Jag har åkt ett varv run telljuspåret idag.
• Datorn är ihop skruvad och startad. Den funkar. =)
• Nyaste windows är installerad på nya datorn. I morgon är det bara alla drivrutiner och sånt som skall dit.

Jag är nöjd över dagen. Lyckades mycket bättre i skidspåret idag. Det gick på ca 20 min, men några korta foto stopp. Jag tog Bricanyl innan jag började, så hade mycket bättre flås idag.

Men jag känner att det är på gränsen. Är redan på väg i säng, är totalt slut. Hoppas jag mår hyffsat bättre imorgon. Men kan inte tänka mej att min lilla korta skidtur gör något att jag tar varje dag. Det är ju inte en lång tur och det är bättre att få rutin på det.

Jag och Milton hade mys kväll. Vi tog de sista slantarna och köpte en dricka och en chipspåse och såg på Horton.

Så här såg det ut när jag kom in i badrummet under filmen. Jag kan säga att det var en katts om fick tvätta sina tassar.

Nä nu är det godnatt.

Då har vi sett den. Vi såg den på 3D och den var helt klart värd de 150 kr det kostade. Vilken film.

Ja, handlingen var väl relativt förutsägbar. Rädda världen, kärlek och hjältedåd. Men sceneriet och specialeffekterna var helt suveräna. Missa INTE att se denna film på BIO! Jag går gärna en gång till (blink)!

Otroligt väl egonomtänkt och bra arbetad dataanimering. Jag skulle själv velat åka till pandora och upptäcka.

Men nu är det tillbaka till verkligenheten som gäller. Sitter med morgonkaffet och planerar dagen. Fudgen står på spisen och ska bara koka upp till rätt gradantal. 3 dubbel sats blev det när jag endå höll på.

Vi ska bygga i hop pepparkashuset innan vi tar en utflykt till Strömpilen och kollar efter skor åt Liv och ser på Tropikhusets utställning. Sen är det hem och baka knäck och dekorerar pepparkakshuset. Jag lovar en bild ikväll.

Tror jag skjuter upp Lussebullarna till i morgon. Så tar vi en lugn kväll med barnfilm och sen en mys film för mej o Liv, en av hennes favvo film.

Nu tillbaka till baket.

Börjar dagen (nästan, vi har ätit frukost först, och jag har stekt upp köttfärsen till tacomiddagen ikväll) men en kopp "jul"kaffe. Jag köpte lite speciellt kaffe som ska vara extra fint. Kryddade det mec lite julkryddor, så vips har man julkaffe. Det smakar gott. Sitter och njuter med en Vit Lime Tryffel som jag lyckades baka igår.

Det blev en tidig kväll i går. Min vän som skulle komma och kolla på film, han var tvungen att jobba över. Men det var lika bra det för var tvungen att gå i sängs 21.30. Var så slut så jag blev illamående. Ja så blir det ibland. Det "hör Fibron till". Jag blir yr, tvär trött och så illamående så jag näsan måste få upp allt. Men än så läng ehar jag klarat mej. Jag vet dock att då är det bara o gå och lägga sej, så är det bättre dagen efter.

Så dagens schema?

Mamma kommer och hjälper mej att städa lite (tack mamma). Vi ska börja rita på pepparkakshus och vi måste baka ut det idag. Men bakandet blir i eftermiddag. Kanske knäck och fudge kan vara en bra ide att baka idag? Lussebullarna blir nog imorgon, tillsammans med att sätta ihop pepparkakshuset.

Sen är det ju höjdpunkten på dagen: AVATAR. Så glad att jag får möjlighet att se den. VI tog den tidiga föreställningen, kl 14.00. Därefter så ska vi hela familjen, alltså jag, Milton, mina småsyskon och mamma äta tacos här hemma. Köttfärsen är redan klar, så det blir inte så mycket jobb för mamma, som ska ha maten klar när vi sett på bio.

Vi ska klä färdigt julgranen i dag också. Ljusslingan och nästan alla små dekorationen blev klara igår. Så ska slå in de små julklapparna jag köpte åt milton, så får han gå i känna på dem lite.

I kväll är det en mys kväll som gäller. VI ska se Niko, en "ny" barnfilm om en ren tror jag det var. Så det finns chips, julmust och popcorn till ikväll. Mysigt.

Nä nu sk ajag dricka kaffe och äta liten gobit.

Jag kom på en sak igår. I stället för att se vad jag inte orkar så ska jag ju se det som jag verkligen har gjort. Jag har ju så klart vetat om detta tänk väldigt länge. Men att verkligen bryta den negativa "vanan" är svårt. Speciellt när man se allt det där som jag skulle behöva göra.

Men tänkte försöka ta upp minst en positiv sak som jag lyckats med varje dag. Så, börjar med gårdagen.

När jag tänker efter så lyckades jag ju med flera grejor.

1. En god middag. Potatismos (hemlagad så klart), stekt falukorv, ägg majs. Tände advenstsljusstaken och massa andra ljus. Milton åt bra. Gjorde ett fint upplägg på tallriken, och då blir det genast mycket roligare. Vi gör "konst" av maten. (se bild nedan).
2. Städade lite i skrubben i går. Fick upp en kartong med lite scrapbooking prylar och massa kalle anka pocket åt milton. Sopade också all kattsand som var runt kring golvet.
3. Planerade baket till helgen, och gjorde inköpslistan. Lillasyster kommer till helgen och vi ska baka lussebullar, pepparkakshus, ischoklad, fudge, knäck och vitlime tryffel.

Jag tror att det får räcka så. Det blev ju en hel lista faktiskt. Dagen då?

1. Fixade ett möte med min sociala handläggare. Sa det jag ville och lät mej inte "nedslås".
2. Jag och Milton skall åka och hälsa på en familj i Hörnsjö, eller närmare bestämt deras hund. Vi vill ju ha hund igen och denna hund söker fodervärd.
3. Vi ska äta kycklingfile och hemmagjorta potatisklyftor idag.
4. Jag var förbi på bilverkstan jag arbetstränar. Behöver ett jullov så vi ska börja om först i Januari.

Oj oj oj. Blir ju inte bara en sak per dag.

I dag är en spännande dag. För både mej och Milton. Inatt skall han sova hos våran nya stödfamilj. Vi var där i går och åt middag och pratade. Som en liten inkörningsport. Så att det ska gå bra inatt tänkte jag.

Milton står i dushen nu, så ska vi packa lite grejor och sen åka, så fort han är färdig.

Själv så ska jag ta o låna en symaskin och försöka få i hop mina nya byxor som har lite mer som ska fixas. Sen har jag tänkt o försöka hitta på något roligt. Jag vet inte vad än, men någonting blir det väl i alla fall.

Nu är det mycket snö här på Umedalen. De vi fått tidigare har ju bara smält bort, det lär ju detta också göra, men det är lite tjockare än tidigare. Nu vill jag gärna ha snö, så blir det lite ljusare och finare ute.

Tänk vad livet kan förändras. Snabbt kan det gå. Ens livs prioriteringar kan vändas totalt. Det känns som det bara hänt över en natt, men det har ju egentligen tagit flera år, men det är först nu det slår mej.

Milton får hålla en Rosenboa på Tropikhuset i holmsund. Vi passade på att besöka det under höstlovet.

Jag var ju med en bekant och hennes dotter och såg UPP på 3d. Jag hade ju så klart med mej Milton. På väg ut slog det mej. Här är jag nu. 32 år gammal. Jag har svårt att ta mej upp ur biostolen efter en film på 1.5 timmar. Jag går mest och ser barnfilmer på bio och jag älskar det. Min första prioritering är ju Milton. Att göra något med honom är ju det som känns så bra. Men där är jag i alla fall, stapplar ut ur bion och är just i den stunden totalt nöjd med livet. Känner mej som en mycket äldre person, som knappt kan gå. Men är endå totalt nöjd. Sonen och jag har varit på bio och vi är nöjda och glada.

Nu kan jag ju inte säga att jag inte saknar något, för visst gör jag det. Men är endå otroligt glad för att jag har honom.

Tänk i morse så höll han min hand på väg till skolan. Bara en sådan sak får mej att känna mej alldeles varm inuti. Han tycker om mej, han behöver mej lika mycket som jag behöver honom. Han är mitt allt och jag är hans allt.

Visst är det mycket som är struligt just nu. Ekonomi, jag försöker få till allt så jag inte hamnar hos fogden. Vilket inte är så lätt nar jag nu är rätt ensam om att försöka, exet finns inte där alls. Men jag hoppas att det snart blir lite ändring på det. Ska försöka få hjälp av en bodelningsman eller något liknande. Jag klarar ju det inte själv.

Visst är det så att någon saknar jag. De orden som sonen sa i somras: - Men mamma, då måste vi skaffa en ny pappa, finns där i bakhuvudet. Men hur lätt är det nu då? Först ska jag träffa någon. Sen så ska vi båda känna samma sak. Den personen kan ju inte heller vara vem som helst. Jag är ju en familj nu, jag kan inte leva något annat liv än det jag gör med Milton. Så denne någon måste ju vara beredd att finnas med i allt. Jag kan inte gå ut på fest varje helg. Det är ju mera så att det blir en familjehelg varje helg. Men visst finns ösnkan i mej att träffa någon som jag kan luta mej emot. Förutom att Milton ju går före, så kommer det ju alltid att förbli.

Så alla mina drömmar får stå tillbaka. Jag får ju endå värmen av att min son håller mej i handen på väg till skolan. Han är ju endå 7 år, han är en stor kille nu. Tänk att han fortfarande gör det. Så mitt hjärta är varmt av stolthet och kärlek till min son.

Jag lyckades få bilen beskitad idag. I går funkade det ju inte så bra. När jag kom och skulle knappa in så tyckte maskinen att jag hade bokat i skellefteå. Men nu gick det ju bra i alla fall.

Jag förväntade ju mej att det skulle vara fel överallt. Men döm om min förvåning, det känns nästan som det kunde varit blanka papper. Ett lyktglas till en blinkers borta. Oljeläckage (ur en givare, så det är bara o byta givaren, enkelt) och ojämn broms bak. Tre super enkla fel. Alltså de är enkla o fixa. Nöjd är jag.

Fick tråkiga besked från en kompis i Linköping. Hon har tyvärr förlorat hela kullen som hon väntade nu i dagarna. Förlossningen kom i gång, men de var ett dött foster, sen ett mumifierat foster som kom. Den sista har troligtvis "förgiftat" hela livmodern. Katten är nu inlagd och ska försöka få ut de sista som fanns kvar. Mest troligt är det inte något som lever.

Det är en till kattförlossning på gång också. I östersund. "mitt barnbarn". Det är alltså en avkomma åt en katt jag sålt, som nu har startat förlossningen. De har hållt på ett tag och inget har kommit ut. De såg dock en svans sist. Men då det dröjer så är det lite snudd på om de måste åka in. Fast just nu verkar det endå vara bra styrka i värkarbetet. Jag hoppas allt går bra.

Här hemma har jag dock en sjuk son, som försöker sova. Han ville sova med mej i stora sängen. Det är ju klart han får det, inte så ofta alls han ber om det. Så jag är på väg i säng jag också. Känner mej mera som en ålderpensionär än som en 32 åring. Går ju o lägger mej senast kl 22 varje kväll. Jaja, blir väl lite bättre nån annan gång. Lite mer ork senare.

/Natta