Känner att det var länge sedan jag gjorde detta. Ja, alltså, ett "Nattligt kåseri". Men just nu snurrar mina få stackars grå jag har.

Vill börja med att rekkomendera en domumentär. "Buck". Om en hästkarl i Usa. Se den.

Jag är glad att jag fick tipset att se den. Men ändå inte. För nu trippade jag lite tillbaka till "mitt förra liv". All smärta som fick mej att söka min trygghet i mina hästar. Men samtidigt så kunde jag inte vara utan allt det onda, för då vore jag inte där jag är idag. Allt som hände och att jag spenderade mer tid med hästarna än någon annastans i hela min uppväxt, har ju gjort att jag kan läsa hästar.

Får jag följa min instinkt utan att jag lägger in andra värderingar i allt så klarar jag lösa och jobba med de flesta hästar. Om jag litar på mej själv så fixar jag det mesta. Min styrka ligger just i de hästar som är spända, osäkra, som inte vågar lita. Som kan explodera. De som andra inte riktigt vågar lita på.

Att ha kontroll på sin egen känsla när man jobbar med sådana "nervösa" hästar är en av de viktigaste sakerna. Även de hästar jag mött som rent ska attackera. Allt handlar om en enorm självkontroll. Att inte visa rädsla. Att släppa tyglarna och våga lita. Att inte korta av tyglarna och spänna sig bara för att det kommer en stor traktor.

Att kunna flyta med och ha sån otrolig självkontroll att man inte gör, vilken sak eller grej den än nu må vara, farlig, bara för att man spänner sig.

Det hela började runt 1995-1996. Jag hade ganska precis ridit in min första egna uppfödda arab. Khariffa. Allt flöt så himla bra. Ja, tredje gången tog jag hennes mamma med som handhäst med en nybörjare på. Så helt plötsligt var den lilla unghästen den som var den lugna. Ett tillfälle fick mej dock att inse vikten av det jag som ryttare utrålar. Jag och Khariffa var ute på en avkopplingstur, barbacka på landsvägen. Har inte ridit henne många gånger, eller kanske runt två veckor.

Så kom vi i lugn och ro ner för en backe, som avslutas i en skymd kurva. Helt plötsligt möter vi en fullastad timmerbil i full sprätt. Han hade ju så klart gasat upp för att ta sig uppför backen utan att sacka ner för mycket. 

Ja, där skrittar jag, men en unghäst, barbacka, utan någonstans att ta vägen! Det jag gjorde kom nog att förändra mej för alltid! Jag, mer eller mindre, gav upp. Andades ut och bara släppte allt. Jag tänkte väl att nu dör jag så varför ens försöka? 

Men, Khariffa den underbara hästen, hon viftade bara med ett öra! Detta var nog tack vare att jag utrålade total avslappning, vilket hon kände. Khariffa litade ju verkligen på mej så sa jag genom min kropp att det inte var farligt, så var det inte det.

Vid ett annat tillfälle, många år senare, fastnade Khariffa med bakbenen i taggtråd. Jag satt på och förstod först inte varför hon inte kunde gå. Hon försökte men tog sig ingenstans. När jag böjde mej ner och såg en hel bunt ihoplidad taggtråd runt hennes bakben, sa jag åt henne att stanna, släppte tyglarna helt och bara utrålade lugn och halt i hela jag. Satt av och lindade bort allt från hennes bakben. Hon rörde nog inte ens ett öra denna gången!

Så, hästar kan jag med. Jag vet hur de fukar och jag vet hur jag ska gör mej förstådd. hur jag ska få dem att lita på mej och jag vågar lita på hästar.

Kanske ska jag tänka på människor som hästar? Kanske är det så jag ska tänka i allt? 

Jag vet att jag behöver hästarna lika mycket som jag behöver dem.

Nu ska jag försöka sova lite. Tvivlar på att det blir en god natt, men längtar till stallet imorgon. Sen några "kloka ord" från mej (hur kloka de nu kan vara om de kommer från mej...)

"-Det du verkligen älskar, ska du våga släppa fri, våga lita på att de också älskar dig lika mycket och visa det genom att ge friheten. De som då väljer att komma till dej av fri vilja är värdig din tillit och kärlek!" /Natta

 Packar och plocka och städar som tusen. Hela natten lång. Har inte ens börjat packa än. Men har bara lite stök kvar så är allt i ordningställt med katterna i alla fall.

 Ja, så var det dags ännu en gång. Fast nu var det faktiskt ganska länge sedan.Det är ju positivt. 

Vill gå i säng igen, men samtidigt så vill jag inte det. Lite rädd för att bara ligga där och försöka sov, vända och vrida på mej, och bara inte kunna somna. Har faktiskt tagit lite Oboy. Skönt med lite kallt och gott. Till det en liten mockaruta, som jag bakade tidigare idag. Egentligen så kom jag bar apå att jag skulle göra något med den kokosnötet vi hade öppnat. Så jag rev den igår, så måste jag ju göra något av kokosen. Blev en massa mockarutor. Lite långsökt kanske. När kakan var klar så kom jag ju också på att jag måste göra något av alla kakor. Har ju inte alls plats i frysen. Men löste det i alla fall. Goda blev de.

Milton hade i hemläxa att hjälpa till att laga mat och sedan skriva om det. Haan hjälpte mej med mockarutorna, och sen fick han steka hamburgare och skära upp sallad och tomat. Nu ska vi bara skriva om det också. Det var en roligt läxa tycker jag.

Har börjat på en ny bok, väldigt passande i sammanhanget. Sömnlös av Stephen King. Är ju som vanligt, lite trög i början, tycker alla king böcker är lite seg i början, men sedan kommer man igång. Jag tycker egentligen bättre om Dean R Koontz. King brukar kunna involvera så många karaktärer och hoppa så mycket mellan dem, så det är lite jobbigt att hålla reda på alla ibland. Nu var det dock säkert 10 år sedan jag läste vare sej King eller Koontz. Har plockat hem alla mina Koontz böcker också. Så ska läsa om dem, plus att jag tänkt läsa de som jag ännu inte läst. Nu borde det kommit ut en del. Dessutom har jag Knackarna (Stephen King)! Det är en favorit bok! Dikten i från boken ger mej rysningar. Det är en gammal barnramsa. Den är bäst på Engelska:

 Late last night and the night before,

Tommyknockers, Tommyknockers, knocking at the door.

I want to go out, don't know if I can,

'Cause I'm so afraid of the Tommyknocker man.

Hmm. Kanske ska skippa Sömnlös? Nä, nu börjar jag snart komma in i boken. Men funderar på om det är dags att försöka sova igen? Vi hörs.

Det var faktiskt nästan en hel vecka sedan jag satt så här mitt i natten. Det är inte illa. Det är i alla fall några som blir väldigt glad att jag är uppe mitt i nätterna. Motorini get mej många, många pussar, sitter och trampar och kurrar. Han är så glad att matte är uppe. =)

Jag kunde inte riktigt somnan om. Hela kroppen värker och har så jobbigt att röra på mej. Har tagit värktabletterna så får se om de kickar in om en 30 min. Sen låg jag och vände och vred på mej länge. Hade ingående drömmar om att packa fiskeutrustningen och bege mej ut till "min" fisketjärn. Längtar så!tänk när äntligen isen släpper, det blir barmark. Då blir det att lägga i båten och första fisketuren! Nappet jag fick i fjol, som bara drog och drog men sedan släppte har gäckat mej hela vintern.Var absolut inte den normala stoleken på gädda! Jag hade lixsom inte en chans att bara veva in, som jag oftast kan. Det är så roligt nu när det inte längre är 1000 bröder, utan det har kommit upp lite i storlek. Jag har dock en teori att det var en väldigt stor abborre. Då de lättare kan spotta ut kroken än vad gäddan kan.Hur det än var så var det ingen fisk att leka med, och den ska upp i sommar!

Jag har tänkt förska bygga upp bryggan i sommar. När jag var fyra år så hade vi en brygga där. Nu tycker jag det är dags igen. En upprustning av min lilla tjärn. Så ska jag prova lite andra fisketekniker, Jag ska ta med mej tält och campingutrustningen och stanna där en natt eller två, kanske flera. Bara för att få komma iväg. Gå längst ner bäcken och få upp lite bäcköringar till middag. Eller om en riktigt fin abborre kommer upp. Gäddbiffar är ju också super gott. Kanske kan jag även prova flugspöet och se om någon av ädelfisken hamnar på kroken också. Det ska finnas. Men abborre och Gädda är det man får tänka på när jag går dit.

Tänk vad häligt att kunna kliva upp när solen går upp, så där vid fem tiden,och ta första fiskarna redan då? Att koka lite morgon kaffe över öppen eld. Att bara sitta där i lugn och ro och insupa det lugn som naturen ger. Att verkligen få koppla bort från alla vardagens ekymmer. Detta har blivit en av de största längtan jag har haft under hela vintern. Nu är det inte långt kvar. På en månad eller kanske två så kommer jag! =)

Hemma. Lite tidigare än planerat, men det känns helt ok. Skönt att få komma hem till katterna och få ta det lite lugnt under morgondagen. Sova ut lite kanske? Beror ju på när Milton vaknar, men en stund kan han ju kolla på barnprogram på tv.

Jag vet att jag borde gå till sängs och sova. Men sitter o kollar på lite film en stund för att varva ner. Så ska snart gå i säng.

Min far och jag satt och pratade en del idag (eller igår blir det ju), och där ur kom lite insikter. Känne rmej ju lite ensam och lätt frustrerad här ibland. Har ju så mycket jag vill, och kan (ja jag besitter mycket kunskap), men mycket klarar jag inte. Läste en artikel på ett Fibro forum om att dammsuga. Den var inte speciellt lång, avancerad eller intressant. Men den var helt underbar. Den berättade mer en kort historia om att det kan vara så totalt omöjligt att använda en dammsugare när man har Fibro. Det var så skönt att läsa! Jag är inte ensam om att ha super jobbit med städning och dammsugning. Lösning? Antingen får någon annan hjälpa mej städa, jag får hitta bättre städmaterial (tex självgående dammsugare), eller så får det vara rörigt. Just nu är det bara 25% stöding och en blanding av utomstående hjälp och att det får vara rörigt.

Men i alla fall. Jag började prata om att inte vara själv. Vänner är en sak. Men för att komma till det liv jag vill ha så måste jag börja med mej själv. Jag måste se mej i spegeln och se det liv jag vill ha för att må bra i mej själv. Hitta något jag mår bra av att göra, något som stärker mej och som jag kan bygga mitt liv på. Få ett funderande hem. Känna att jag gör det jag kan för min son, så han får ett liv och en framtid.Först när jag själv är stark och mår bra så kan jag kanske söka ett förhållande. Då är det ju mycket stärre chans att det kan bli något bra utav det. Skulle jag nu träffa någon, för att den personen får mej att må bättre så befinner jag mej ju återigen i en beroende ställning, som jag kan har svårt att ta mej ur när det blir jobbit.

Det är svårt att ta sej ur en negativ spriral när man hamnat i den. Men att se en möjlighet, en utväg, är en väldigt bra början.

Nu ska jag kolla lite på film innan jag kan sova.

Timmarna på ett dygn räcker inte till. De skulle varit dubbelt så långa. Så mycket mer jag skulle hunnit gjort, eller i alla fall vad bra jag skulle kunna ha sovit. Eller?

Ja, här sitter jag, mitt i natten. Vaknade runt kl 1.40. Bestämde mej efter en stunds snurrande att kliva upp ett tag. Just nu är det ju lite jobbigt eftersom jag är förkyld också, så det bidrar ju den hära gången. Men alltid är det ju något, för sova får jag näsan aldirg känns det som. Så på kvällen blir jag så totalt slut och trött att jag måste gå i säng vid kl 21. Jag är så trött att jag är illamående, ja det har hänt flera gånger att jag faktiskt tagit med en hink till sängen innan jag lagt mej. Fast jag vet att det ju går över bara jag får sova. Men så här mycket som det varit nu och så ofta brukar det inte hända, hägst en gång i månaden, inte nästan alla kvällar. Känns som det är dags för ett läkarbesök. Men drar mej för det nu, det ger ju så lite tycker jag. Men jag verkar hittat en bra läkare, även om jag inte fått en ny tid efter jag avbokat den gamla jag hade på sportlovet.

Har satt ut annonser på Pepsi och Saga. Blocket och även i papperstidningen, men de kommer först på onsdag nästa vecka tror jag det var. Har också lagt upp en sida på hemsidan om dem. Det är mycket pyssel med att få till hemsidan som jag vill. Har många grejor att fixa innan den blir bra. Men ville få ut den nya även fast den inte var klar. Jag vet att det inte är ett bra sätt, men den gamla var inte updaterad på så länge så det är bättre med en ofärdig hemsida.

Nu funderar jag på om jag kanske kan sova igen. Tror jag ska skölja med Andolax så i alla halsontet bedövas för en liten stund. Fast det sitter med i bihålorna tror jag. Ja, ja, det är bara en helt vanlig förkylning kort och gott!

Hoppas ni sover gott! =D Det hopaps jag att jag också får göra snart.

Ja, här sitter jag nu igen. Vi 21 var jag så trött och slut så jag var snurrig och illamående. Satt och häll på med webbsidan, men var tvungen att bara stänga ner och dimpa i säng. Jag har varit så trätt så jag mått dåligt några gånger nu. Jag behöver ju sova. Men det är inte så himla lätt när jag vaknar så här och inte kan somna om. Funkar dock att kliva upp och greja på med något i en eller två timmar. Sitta här o skriva tex.

Jag ska börja få till webbsidan, för nu är grunden till bakgrunden klar. SÅ här nånting blir det:

Jag ska ändra lite och fixa lite. Så ska jag få till resten som jag tänker också. En fast sida med en lite rulltext ruta i det svarta. Ska ta o starta designprogrammet nu och knäcla rätt kod så jag får till det. Testade Iframes, men det funkar ju bar ai vissa webbläsare, så ska få till det med Div o olika tags istället. Blir bara lite lurigt att få en fast storlek på allt och rullister på rätt ställe. Så får in och skriva i koden för att få det rätt.

Jag har börjat med en ny skulptur också, ska bli en drake. Jag har tänkt att det ska bli en av arbetena jag lämnar in som prover om jag söker in till konstskolan.

Nu ska jag börja se om jag får till lite med webbsidan.

Jag tog ingen sömntablett inatt, så var väl bara väntat att jag skulle sitta här. Känns som att jag behöver samla tankarna.

En fundering så här mitt i natten. Om inte jag tror på mej själv, vem ska då göra det? Någonstans har jag tappat tron på mej själv. Det hände nog för länge sedan, många, många år sedan. När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag så många dumma saker jag gjort. Jag frågar mej varför gjorde jag så? Oftast skäms jag så mycket över de. Samtidigt så vet jag ju att det knappast är fler än jag som ser och tänker på det.

Jag har inte ens föräldrar som tror på mej. När inte ens de ser något positivt i mej, hur ska jag då förmå mej själv att göra det? Vad lyckas jag med i livet? Just nu ingenting. Jag sitter här mitt i natten för jag kan inte sova. Jag är ensam. Min ekonomi har krashat, jag är både skyldig hyra, el och en massa hos kronofogden. Jag har alldeles för många katter, som jag trots många, många försök inte verkar kunna omplacera. Har nu ute annonser på alla utom två. Grabben som ligger bredvid mej, min lilla vita import kille, han sparar jag dock till sist. Han är kontentan av många års arbete med att få hem. Jag klarar inte av att få till som jag vill här hemma.

Jag fixar inte ett jobb. Min arbetsträning jag har nu krashade. Jag är inte riktigt helt hundra på vart det gick snett, men väntade bara på att jag skulle förstöra även det.

De små, små ljusglimtarna jag får i mitt liv blir så otroligt stora för mej, så jag kväver dem. Ja ungefär så känns det. Men det är såååå svårt att inte suga åt mej det lilla, lilla positiva i mitt liv.

Jag saknar ett liv. Men det finns ingen än jag själv som kan ändra det. Jag väntar på räddaren i nöden som ska komma och dra upp mej och fixa allt. Det är ju inte någon stor ide förstås. Sanningen att säga, även om den personen skulle komma som en riddare i skinande rustning, så skulle jag inte våga lita på det. Jag skulle tro att det var en synvilla, eller någon ond trollkarl som bara kamoflerat sig för att nästla sig in i mitt liv.

Nu undrar jag också, vem tusan läser detta inlägg? De som gör det måste ju tro att jag är helt från vettet. Nåja, Jag har samlat mina tankar lite. Hur jag ska gå vidare med detta vet jag inte än. Allt jag vet är att jag ska på "jobbet" i morgon och det är en glödje i sig att få visa och berätta om ormar. Djur är ju i mångt och mycket mitt liv, att få hjälpa andra se detta, även om det ibland bara kan handla om att bara våga röra vid en orm, är glädjande, oavsett vad jag tycker om mej själv. Så även om jag är trött imorgon så blir det roligt att få komma dit. Det är en speciell känsla att få öppna upp dörrarna och säga godmorgon till ormar, ödlor och apor.

Nu ska jag roa mej med lite spel en stund, och försöka koppla bort tankarna. 

Min stackars lilla älskling har varit sjuk. Jag fasade för en jobbig natt för oss båda. Men han har sovit som en stock sedan kl 18. Han var och lekte hos en kompis efter skolan. Där blev han rejält illamående och kräktes. Stackarn. Väl hemma så kräktes han en gång till, sen la han sej i sängen och sen sov han! Jag väckte upp honom vid kl 20 och bytte kläder och fick i han två klunkar vatten. Sen har han sovit till bara nyss. Då var han törstig och ville komma till min säng. Han lyckades somna om i godan ro. Men inte jag.

Så då sitter jag här igen. Fikar lite frukt och ska läsa en liten stund. Innan jag försöker sova igen. Denna gång är det ju för oro för min lilla son som jag inte kan sova.

Man blir väldigt hjälplös när de små blir sjuka. Helst hade jag ju velat ta över sjukdomen själv så han slipper. Nu verkar det som om det gick över snabbt och jag hoppas att han fortsätter vara frisk. Så får vi två lugna dagar hemma bara han och jag. Se på nån film, spela lite spel och bara vara han och jag. Ska passa på att städa lite jag också.

Nu ska jag plocka upp boken igen. Har änltigen kommit igång att läsa. Har ju sämre perioder med Fibron då jag inte fixar att läsa. Det är så skönt när jag tar mej ur de perioderna och kan börja igen. Jag älskar attt läsa en god bok. Jag brukar läsa Fantasy mest, oftast på engelska. Men nu läster jag faktiskt en hederlig roman. Jag behöver lite romantik ibland också. ;-)

Ja, nu sitter jag här igen. Fast nu var det ett tag sedan känns det som. Efter att ha legat och vridigt på mej i flera timmar med väldigt lite sömn fick jag nog. Gick upp o tog värktabletter, sen slog jag på datorn. Har suttit o spelat lite på facebook men känner det är dags att snart krypa till sängs igen. Jag hade ont, men också väldigt jobbiga drömmar om ormar. Jag sprang runt som en galning på jobbet och skulle lyfta i och ur ormar, samtidigt som ormar försvann, det var ormar som mådde dåligt, ormar som la ägg och samtidgt i det gela så kom det massa besökare. Det blev på tok för mycket. ;-) 

Men jag är så nöjd och glad med mitt "jobb"! Jag har börjat få hantera ormar lite mera nu och det är så roligt. Spännande samtidigt som det på ett kontigt sätt känns som det jag är född till att göra. Ja alltså hantera djur vet jag att jag kan. Men ormar har jag ju inte tidigare hanterat så mycket. Men nu känns det som den naturligaste saken i världen att se att jag kommer hantera även giftiga ormar.

Det är så skönt att jag hittat min nisch i livet! Vad mycket ljusare allt ser ut! Jag är så glad och nöjd.

Men nu ska jag gå tillbaka till min varma säng, jag satte på värmedynan innan jag gick upp. Så ska jag mysa ett par timmar innan det är dags att kliva upp och se till att sonen får frukost och kommer till skolan.

Ja, med dieten går det relatvit ok. Har fuskat lite. Morötter och lite mjölk i kaffet. Men annars känns det ok.

Hoppas ni alla andra där ute sover gott, nu ska jag försöka göra det. Och minns: Kastrera era hakatter!!!!!

Vill bara börja med att berätta att jag nu haft över 19000 sidvisningar på bloggen. Det är många. Men så har jag hållit på ett tag.

Mitt första inlägg var 2008-09-29  och Rubriken var: Vägbygge på min säng på nätterna. Det var nästan 1 ½ år sedan. Lite häftigt att jag hållt på så hära länge. Då såg mitt liv annorlunda ut. Då blev jag verkligen överkörd av ångvältar på nätterna. För jag vaknade och hade så väldigt ont. Ok, frågan är om det egenligen inte är sån stor skillnad. Jag kan fortfarande ha sådär riktigt ont på morgonen. Skillnaden är att jag lättare tar mej ut ur sängen ändå. Jag stannar inte och känner efter. Jag har börjat må bättre.

På sistonde har jag tittat på lite vetenskaps och natur filmer på tv. Nyss såg jag "Molekylen som förändrade världen", där man får följa en syre atom från "födsel" till dagens datum. För nån vecka sedan så följde jag ett progam om Lennart Nilsson och hans jakt på de perfekta bilderna på olika bakterier. Jag har varkligen saknat allt detta. Nu känner jag att jag vill ta mej tid att kolla på natur och vetenskaps program. Jag får hem National Geographic i postlådan, och skulle även gärna vilja ta hem Illustrerad Vetanskap. Jag minns också den perioden då jag var så inne i David Attenbourgh, och såg allt han hade producerat. Nu är det dags att börja om. Jag har börjat plugga på lite om ormar i alla fall. Krister (som äger Tropikhuset) har lånat mej några böcker , så har börjat läsa igeom dem.

Men nu till en annan sak. Jag har blivit med hund igen. Eller inte fullt ut. Alldeles perfekt ordnat. Jag är "deltids"matte. En 4 år gammal Dobberman tik. Det är lite jobb med henne men då blir det desto roligare tycker jag. Hon är trygg och lugn med sonen och människor. Katterna håller vi på att bekanta oss med. I morgon skall vi ut med en bekant på isen utanför Holmsund. Hon har en rottweiler så jag hoppas de kommer bra överens. De hörs ska bli fint väder och varmt i morgon och jag längtar riktigt mycket att få komma ut, umgås med kompisar och få andas frisk luft.Självklart åker kameran med! Så jag hoppas kunna visa en bild på vovven i morgon.

Nu ska jag ta och lägga mej i sängen o läsa lite ormfakta innan jag somnar.

Dags igen. Har surfat lite på facebook, fast först tog jag  värktabletter och åt ett äpple. Jag behöver verkligen sova. Men kan inte göra så mycket annat än att kliva upp. Låg och vände och vred på mej i en timme, minst, innan jag bestämde att kliva upp.

Jag vaknar oftast av att det gör ont. Sen har huvudet lite svårt att koppla bort och somna om. Jag har en sak som jag funderar väldigt mycket på. Även om jag försöker låta bli, så går det inte. Hjärnan och förnuftet säger en sak, men resten av mej en annan. Så kommer smärtan på det, så går det bara inte att koppla bort.

I går kväll så lyckades jag äntligen baka semelbullar. Jag gjorde flera olika storlekar, även två till semeltårta. Det är praktiskt när man är flera som ska ha. Jag gjorde så klart även mandelmassa. Den blir så mycket godare den jag gör själv, än den man köper. Billigare blir det ju också. 50 kr för över 1 ½ kilo är ju helt ok.

Jag är väldigt hungrig nu, men ska inte sätta mej o äta något mera än det äpple jag tog. Ska spara det till frukosten. Sen funderar jag på o ta den minsta semelbullen och göra en god efterätt till kaffet.

Dagens schema är frukost (efter jag förhoppningsvis fått lite mera sömn), sedan kafffe med ev. semla. Sen ska jag packa igop Pepsi, men även Saga, som ju jag har ute på foder hos grannen. De funkar inte riktigt för dem. Men tur i oturen så har jag ett ev. hem till Pepsi, som även kan ta Saga. De kommer ju bra överens när de är bara de två. Så ska jag skjutsa dem båda till det tilltänkta hemmet. Så skall de få vara där över dagen.

Själv ska jag på "jobbet". Har blivit lite extra denna vecka, man det känns så roligt. Jag tänkte passa på lite nu när inte milton är hemma. Jag ska göra min vanliga uppgifter, men sen ska jag sätta fart på et tterrarie bygge. Vi tänkte få allt färdigt till sprotlovet om 3 veckor.

Nä, nu tror jag att det känns som om jag kan sova en liten stund till. Vi hörs.

Som ni kanske har sett, om ni nu har läst något här tidigare, eller om det alls egentligen är någon som läser alls (jag menar mitt liv kan ju knappast vara något att läsa om), men i alla fall: Jag har ju försökt skriva om texten på vänster sida, om mig. Med blandade resultat. Jag kan inte riktigt få texten i den storlek jag vill få den, och hur jag än försöker så blir det inte rätt. Så nu får det vara som det är ett tag.

Men usch, idag är ingen bra dag alls. En av Rosenboorna är nog bortom all räddning. Kollade ju till dem lite snabbt igår, allt var ok, båda rörde sig runt terrariet. Idag har jag haft fullt upp, först på Tropikhuset, sedan hämta en bekant på stan, hem och snabb äta, sen vidare till kattbekanta. Jag var väl hemma runt kl 22.30. Första jag gör är att kolla till djuren, så klart. En av ormarna är helt apatisk och hänger väldigt slappt. Efter mycket oanik funderande (under loppet av någon minut) så stoppar jag henne i varmvattenbad. Sen på en flaska med lagomt varmt vatten. Får kontakt med Krister. Upptäcker sedan att det ser ut som förstoppning. Masserar och varmvattnet verkar ha gjort sitt. Sitter sedan med henne i varmvattenbad ytterligare ca 1 h. Nu har jag henne i en liten låda i stora terrariet, den andra tjejen är i liknande låda bredvid. Jag gissar att den dåliga rosenboan är nog bortom all räddning. Hon är fortfarande apatisk, simmar dock till ytan vid vattenbad. Den andra är dock pigg i alla fall (denna försöker jag nu få att äta, jag vill ju inte förlora båda).

Är trött och ledsen. Jag vet att jag inte rimligtvis kan göra något mera. Jag har just nu gjort allt jag kan. Det som gör mest ont är hur jag ska berätta för sonen? Han kommer bli förkrossad. Eller ska jag i detta fall dra en vit lögn? Jag har ju 10 dagar på mej att bestämma med.

Någon sömn kommer det ju inte bli inatt, det förstod jag redan för länge sedan. Men måste väl försöka. Helst av allt skulle jag vilja kunna bara sitta och kolla på ormen hela natten, tills jag verkligen vet om den är död. Det var ju inte det lättaste att se heller.

Jag hoppas och önskar på under, men vet att så inte kommer ske. Är glad idag att inte Milton är här. Vill inte vara med om detta. Det här är baksidan av att ha djur. Vad man än gör och hur mycket man än gör för sina djur så kommer det alltid en dag att ta förväl. Nu har vi ju inte haft ormarna så länge, men fäst har jag ju ändå blivit. I det långa loppet är det ändå värt att ta sorgen när den kommer för att få glädjen. Men denna gången blev det alldeles för kort.

Hur ska jag nu kunna gå till sängs? Försöka måste jag som sagt i alla fall.

Ja, så sitter jag här, återigen.

Mycket som går genom huvudet, även om det inte var det som väckte mej. Nu börjar värktabletterna kicka in, så ska väl kunna somna om igen. Jag har passat på och uppdaterat "om mej" på bloggen, och ändrade namn på den, dock inte adress.

Jag googlade efter ordspräk om sömnen och hittade ett par som jag tyckte var bra:

"Sömn, sömn, förfärliga uppfinning, förfärliga nödvändighet, du den enda makt jag fruktar."

 "Sömnlöshet är en åkomma som man inte kan blunda inför."

"Vet du, hur jag numera gör för att somna? Jo, jag knäpper mina händer och inbillar mig att endast den ena handen är min egen."

Jag har tagit ett svårt beslut att omplacera Pepsi. Vi har för många katter, dels hinner vi inte med dem alla, dels kostar de pengar. I kväll (eller igår kväll blir det nu) så fick vi påhälsning av en som var intresserad av henne. De verkade komma bra överens så vi ska hälsa på på onsdag kväll. Jag hoppas det kan bli bra. Sen hade jag funderat på att omplacera min älskade Chevy, men jag väntar nog ett tag om Pepsi flyttar. Det är ju en gamal katt och jag vill ju inte flytta på honom. Om alldeles rätt person dycker upp så kanske det går. Men jag avvaktar och ser.

Jag har i alla fall lyckats med att anmäla lite katter på utställninga. Först här i Umeå helgen 17-18 April, sen 1-2 Maj i Östersund. Hoppas på att kunna anmäla till Ö-viks utställnignen också. Sen är (förhoppningsvis) katterna stoppade här i Sverige så i Juli hoppas jag på att åka till Trondheim så alla får titeln Internationell Champion. Sen blir det nog bara nån utställning till, och kanske SW, Scandinavian Winner Show, som i år avlöper i Norge. Beroende på hur det går med de utställnignar jag anmält till. Man behöver ju kvalificera sig. Men tror inte att det blir något större problem.

Cehvy hoppas jag på på Östersunds utställningen. Då kan han få DSM titel, Vilket innebär 10 st Best In Show. Han har egetnligen redan nått upp till detta, men under minimitiden, så vi måste vänta till sista April på sista Biset, så jag hoppas verkligen.

I år har jag tänkt att Milton, min son, skall få vara med och ställa katter. Han har ju övat bra på Chevy, och tänker mej att han nu, men min övervakning, skall få ställa tex, Bure. Jag tror han tycker det är roligt, och jag blir så stolt över både honom och katterna när han hjälper till.

Nä, nu är det nog dags att stänga ner och försöka sova lite till. Avslutar med några bilder på mina två grabbar (katt grabbar alltså):

Ja, här sitter jag igen. kl är 4.00 på morgonen. Fast nu just hem kommen. Bara jag o katterna. Så skönt. Men hela kvällen har varit så där helt underbar!

Började lite hackigt. Men sen när lite saker var klargjorda och jag städat och var på väg så kändes det helt ok. Sen flöt hela kvällen/natten helt underbart. Middag hos en underbar vän. Bra musik på Coverclub, Human Flesh. Sen mera trevligt folk på nästa ställe och sen hem. Självklart åkte jag RIKTIG bil hela kvällen, eller till och från ställen, Cheva!

Men till saken. Det helt perfekta vännen att gå ut med. En av mina nu bästa kompisar. Självklart en kille. Men det var en av de bästa kvällarna jag varit med om. Jag bara behövde vara. I och med att jag sällskapade med en kille så behövde jag inte bli irriterad på alla som skulle prata med mej osv. De trodde ju så klart att vi var mera än bara kompisar, jag skall alltid gå ut med kill kompisar! Då slipper jag alla efterhängsna typer och kan bara koppla av och njuta.

För det är ju så, jag går knappast ut för att träffa någon på krogen! Visst kan det hända men det är mycket bättre att bara leva sitt liv, gå ut på krogen för att koppla bort och lyssna på god musik. Inte gå ut för att "ragga". Det har jag gett upp för länge sedan. Träffar man någon så händer det i varadagen, på jobbet, i mat kön, på skolan osv.

Ja på tal om det. Idag, på dagen, är det 10 månader sedan jag blev singel! Är väldigt stolt och glad. Jag har klarat det i 10 månader, så nog kan jag klara livet ut om det skulle vara så! Fast visst, nu börjar det komma lite funderingar på om jag ska ändra mitt tänk. Kanske ska jag fundera på möjligheterna att inte vara singel i hela mitt liv. Men, den dagen, den sorgen.

Nu är jag på väg isäng. Igen. Har vart uppe en stund. Fick ont och kunde inte sova. Som vanligt. Men nu har nog värktabletterna kickat in så ska få en timmes sömn till. Har bara suttit och surfat, lite på facebook, youtube och spelat små spel.

Dagarna är alldeles för korta, eller så är det egentligen så att jag i stället skulle orka med att göra allt snabbare. Då skulle inte dagarna blir så korta.

Måste bara berätta en sak. Gick ju till läkaren med foten, som ju skickade mej vidare till röntken. Men när jag skulle gå så stängde han dörren och ville prata mera. Han berättade att jag låg på hans lista och han gick igenom lite om mej, han tyckte att vi behövde en tid. När han frågade hur snabbt så sa jag att det är bra ju snabbare det går. För att kunna få lite recept och gå igenom mediciner. Japp, det skulle ordna sig. Jag skulle få en tid.

Jag åkte in på sjukhuset och kollade upp foten.

När jag kom hem, låg det i brevlådan, ett brev från vårdcentralen. En tid hos läkaren. Det var riktigt snabbt! WOW! Jag är nog kanske ganska glad att jag fick den där grejen på foten! Om det hjälper mej att få en läkare så tappar jag gärna grejer på foten. Så tur i oturen kan man väl säga. Ja, och brevet, det var ju inte ens stämplat, så gissar de gått ut med det direkt till mej. Jag bor bara dryga 200 meter från vårdcentralen, men inte hört talas om sån snabb "postgång" tidigare.

Nu får det vara fördigt med nattsuddet för denna gång.

Jag börjar bli bra på det hära. Att kliva upp kl 3 på natten. Nu till trots att jag tagit stillnoct. Så stoppade i mej värktabletter och tog mej ett glas vatten, två mandariner och kollade lite på datorn. Har surfat runt lite på facebook.

Funderar på om det börjar bli dags att gå o lägga mej igen.

Jag undrar vad det är som gör denna period av vakenhet på nätterna? Om det är något speciellt runt omkring i kroppen. Kvinnors månatliga besvär slipper jag dock, men har i och för sig cykeln kvar. (Jag har alltså bara hormonspiral, inte så att jag gjort något kirusgiskt ingrepp, bara tycker det var lika bra den satt kvar trots att vi skiljdes). Idag är jag glad att jag satte in den. På så sätt har jag ju inte så stor nytta av den, mer än att jag slipper några besvär från den annars så jobbbiga perioden varje månad. Det kan väl endå vara något sånt som spökar, trots att jag inte känner av det på något annat sätt.

Annat som funderar jag på månen. Vilken fas är den i nu? Jag har för mej att det inte är fullmåne. Måste ta o kolla upp det dära i morgon.

Annat som kan påverka? Väderomslag? Skillnad mellan lågtryck / Högstryck. Igår åkte jag ju inte skidor. Fanns ju inte riktigt tid till det. Kan det ha något att göra med att jag inte kan sova trots insomningstabletterna. Hmm jag borde tagit värktabletterna i går kväll också.

Nåja. Nog funderat för nu. Får fortsätta i morgon.

Ska prova gå o somna om nu. /Natta

Gahh. För ett par timmar sedan så var mina katter billiga. De två små "tonårskillarna" jag har har börjat bli rätt stökiga, och nu har de helt plötsligt satt i gång att busa precis när jag släckt lampan och ska sova. Att det prasslar och låter kan jag något så när koppla bort. Men nu har de börjar jaga "tanterna" här hemma. Så i går kväll var det Pepsi som var föremålet för buset. Hon tyckte inte om det, och morrar och morrar. Det kan jag inte koppla bort. Tillslut så stängde jag ut de andra katterna så fick Pepsi vara själv med mej i sovrummet.

Men, så väcker hon mej nu. Hon ville ut. Krafs, krafs. *SUCK* Jag som redan låg och vred på mej, det var bar ao kliva upp och öppna dörren. Ja, då känner jag ju hur mycket det värker och gör ont. Så bestömmer mej för att det är lika bra o kliva upp. Så nu sitter jag här, igen. Har tagit mina värktabletter och hoppas de ska hjälpa. Även den tablett som jag inte ska ta, för den pajar magen. Men jag måste sova.

Just att inte kunna sova är ju förödande. Att sitta uppe när man egentligen vill sova för en att blir väldigt frustrerad. Det går väl an nån natt, men när det kommer flera nätter i rad så krashar man som människa. Man kan ju inte fortsätta fungera som vanligt om man inte får sova som man behöver. Jag krashar efter bara någon natt. Men jag är nästan alltid på gränsen också.

När jag har en sådan hära natt så blir det en oro inför nästa natt. Vad händer då? Kommer jag kunna sova då också? Ibland så blir det helt enkelt så att jag drar mej in i det längsta för att gå o lägga mej. Vilket ju förstås inte heller hjälper. Jag har ju mina insomningstabletter. Men de kan jag ju inte ta nu. Med de i kroppen så ska jag ha 8 timmars sömn framför mej. Och det funkar ju inte nu, ska ju upp om dryga tre timmar. För att om ytterligare två timmar köra ut till Holmsund. Sätta sig bakom ratten, och inte ha fått ur effekten av tabletterna det gör jag inte.

Så jag får ta o distrahera mej en stund, hoppas att jag kan komma till ro, och hoppas på nångon timmes sömn igen. Har dock redan bestämt att i morgon kväll, eller ikväll, ta insomningtabletter. Bara att ha dem där och veta att de hjälper mej att somna, tar bort en hel del stress. Det finns ju förstås gånger som jag helt enkelt inte kunnat somna, trots insomnsingtabletter heller. Men de är inte lika många gånger som de faktiskt hjälper mej till en god natts sömn.

Tyvärr så är det ju så med all medicin att det blir biverkningar. Jag blir lite hängig, jag kan få rätt så ont i huvudet. Men i det stora hela är det bättre o ta dessa än att inte sova. Det är ju lika dant med värktabletterna, jag får biverkningar. Den tabletten jag inte ska ta, som jag tagit nu, slår ut min mage. I våras fick jag åka akut, två dagar i rad, men magsmärtor. Andra dagen blev jag inskickad från vårdcentralen direkt till akuten, jag hade skyhögt blodtryck och puls. De befarade att jag hade ett akut blödande magsår. Nu var det inte riktigt så farligt. Men fick en dunderkur för magen, fick lägga om en del kostvanor, och tänka på att försöka ta det lite lugnt. Det var ju precis i värksta tiden efter skiljsmässan också. Men en stor del i det hela var flera års användande av värktabletten. De vill ha in men på gastroskopi, man går alltså ner med en makera i magen, genom strupen. Jag tänker inte gå på det. Jag inser det nu, efter att ha avbokad tiden fyra gånger. Har gjort proceduren akut ett par gånger, känns inte som det är något jag tycker är nödvändigt.

Avslutar med en bild jag tog igår. Lekte lite med kameran och ställde in alla inställningar manuellt.

Och en bild på lilla älskade Motorini, som jag så klart älskar, till trots över leken när jag ska sova. Han är ju min prins.

Nä, tror ni att jag får sova nu? Ska se om det funkar, annars så får jag ta o kliva upp och ladda in ett monster spel i datorn. Hoppas alla andra har en bättre natt än jag. /Natt suddaren Natta

Ja. Sitter hör igen. Kunde inte somna. Har nu också ont i huvudet. Jag var så trött och slut i går kväll så jag mådde illa. Så var ju tvungen och dimpa ner i sängen tidigt. Tog till och med en insomningstablett, så trodde jag skulle sova hela natten, men tji fick jag.

Var på möte med en arbetsterapeuft (hur det nu stavas) i går. Så nu har jag en lista jag ska fylla i för varje timme vad jag gör. Ser ju fint ut det hära. Uppe en massa timmar. Kllade runt på internet lite granna. Håller på att ska jobba en ny hemsida så försöker hämta lite inpriation från nätet.

Jag år också nu så hungrig så måste ta mej något och äta. Funderar faktiskt på om jag ska äta frukost nu, pyssla på med datorn, se till att Milton får i sig frukost sen sova nån timme när han är på fritids. I stället för att gå och fösöka sova några timmar nu..

Blir så evinnerligt less på allt detta vakande på nätterna. Har höjt dosen på en av min medicin nu, som sja hjälpa mej sova bättre. Om nån vecka får jag väl se om det hjälper. Har ju inte ens en läkare att bolla med heller. Det är en av de värsta sakerna jag varit med om när det gäller att flytta hit till Umeå. Sjukvården är riktigt, riktigt kass! Eller så har jag bara väldigt otur kanske?

I dag blev det förresten klart var jag o Milton göra på nyår. Vi får vara nere hos grannen och fira. Tack! Hade känts så jobbigt att vara själv.

Nu ska jag ta o göra mej lite frukost och se hur dagen avlöper sen.

Nu är jag strax på väg i säng igen. Tog en insomningstabeltt trots den tidiga timmen. Tänkte att något måste jag prova så jag får lite sömn. Varje kväll när jag känner att jag skulle behövt ta den dära sömntabletten så ringen läkarens ord i öronen att jag inte ska ta dem och att de ju är beroende. Men vet ju med mej själv att det är 100 % bättre att ta dem 3 kvällar i rad än att inte sova ordntligt 3 nätter. Jag funkar ju inte som människa då!

Sådan här nätter så känns det som om jag är halv. Det är så mycket strul, så mycket som ska ordnas, Men jag kan inte göra annat än det jag måste göra. Hyran måste betalas in. Men jag måste ha kattmat och kattsand också. Måste köpa julklappar också. Har ju inget annat val,

VI har gräddat alla delar till pepparkakshuset så vi ska bara limma i hop det innan vi kan börja dekorera. Men innan vi dekorerar så tror jag att vi ska ta o åka till Strömpilen. Lovade lillasyster att kolla på skor då, och så är det ju utställning av holmsunds tropikhus där. Dit vill vi. Sen ska vi hem, dekorera pepparkakshuset och backa knäck.

Vi gjorde ischoklad och det blev mycket mer än jag tänkte mej. ca 150 st eller mera....eller närmare 200 st måste det varit. Suck.... Så alla knäckformar blev tagen dit, så vi måste handla mera formar innan vi kan baka knäck. Men fudge skulle jag kunna baka medans vi äter frukost. Jag ska förssten bjuda på amreikanska pannkakor med blåbärslönnsyrap. Det är en trevlig amerakansk frukost som vi kan äta på söndagarna. Det ska bli såååå mysigt, även om det är jag som står för all jobb då men vad gör man...

Nu ska jag ut o kolla på ischokladen innan jag går i säng.

Jaha, då satt jag här igen. Har sovit oroligt och inte alls bra. Så vaknade jag runt kl 1 och kunde inte somna om.

Det är så jobbigt att inte kunna sova ordentligt. Det värker i varje muskel på i min kropp. Mina fingrar och händer bultar och smärtar, de känns också som de är stora som ballonger. Det enda som syns är dock en liten liten svullnad. Just det är vanligt om man har fibro, att känna sig svullen över händer och leder men att det inte syns.

Nu har jag ätit en macka och tagit ett glas mjölk. Sitter och väntar på att värkmedicinen skall kicka in. Jag visste att jag borde tagit insomningstablett men då jag helst vill slippa ta den så avstod jag. Hade varit bra om jag tog den. Ja ja, får ta den till ikväll i stället.

Jag har aldrig tidigare vaknat på natten och inte kunnat somna om. Jag har alltid bara haft svårt att somna. Nu är det helt plötsligt inga större bekymmer med att somna, då jag har fått rätt medicinering för det. Men nu vaknar jag istället och kan inte somna om. Tidigare så somnade jag om igen på stört om jag vaknade på natten. Ja, får fundera mera på det sen.

Sitter och surfar runt på nätet lite och lyssnar på Nordman. Men känner att det är dags att stänga ner och försöka sova lite igen.

/Natta

Jaha, så var jag här igen då. Gick till sängs tidigt, låg nog i sängen innan kl 21. Somnade rätt så snart. Men runt 23.30 fick jag ett sms o vaknade. Har lite reaktion efter influensavaccineringen, så tror jag hade en släng av feber.

Men så när jag vaknade så försökte jag somna om. Vilket inte gick så bra. Så jag läste en stund. Har börjat på en ny bok. Den bakom Twillight filmen. Den är så bra. Så har legat nu i två timmar. Suck. Så var jag så otroligt hungrig så var tvungen att gå upp och hitta något att fika. Det enda snabba jag hittade var en burk annanas. Inte egentligen vad magen vill ha, men hittade inte på något annant. Så tänkte avsluta med ett glas mjölk. Sen hoppas jag på att så småningom kunna somna om. Ska nog ta lite värktabletter också. För sent att ta insomning nu.

Jag behöver ju min nattsömn för o orka med dagen ordenligt. I och för sig är det ju söndag, så Milton kan faktiskt se på tv en stund på morgonen.

Ja, han fick också sprutan. Så vi har båda värk i armen. Jag kan inte ligga på stället där jag fick sprutan, i fredags. Så har Milton haft lite ont i huvudet idag, vilket jag har sluppit. VI har varit på uppfödarträff idag, eller det är nog igår vi det här laget. Jag höll lite information om att importera en katt. Allt gick bra och det var roligt.

Nu börjar jag känna mej lite trött igen. Så ska väl återgå till boken ett tag. Det lustiga är att under dessa två timmar har jag kännt det som om det skulle ha regnat ute. Trots att det är snö och minusgrader så känns det endå som regn. Jag har lärt mej att lita på mina intuitioner, så får väl se om det regnar någon snart. Jag såg på vk sida att de varnar för underkylt regn. Ja, får väl se.

Nu säger jag godnatt igen och hoppas att jag slipper sitta här mera inatt.

Ja, så sitter jag här igen. Eller tidigare nätter har jag nog mest legat o läst. Men nu funkar inte detta heller. Tror jag blir "galen" snart.

Det är nämligen så att jar håller på att övergå till en annan medicinsort. Jag tar två stycken mediciner för att förbättra min sömn och ta udden av det onda. Den ena av dessa gav en dålig bieffekt, nämligen att jag blev så otroligt torr i munnen. Så nu har jag bytt ut den och håller på att trappa upp och vänja mej med den nya medicinen. Vilket tydligen inte funkar så bra.

De senaste veckan har jag vaknat runt kl 2 och inte kunnat somna om. Ja ibland har klockan varit 5 på morgonen också. Det här är väldigt frustrerande och jobbigt. Vilket ju gör att jag inte får nog sömn. Jag ska kontakta läkaren och höra om jag ska ta och ta lite högre dos för o se om det hjälper. Men risken känns just nu stor att jag måste byta tillbaka till den medicin jag åt innan.

I morgon kväll ska jag ta ytterligare en medicin som jag har för att förbättra sömnen, vilket jag dock undviker att ta på regelbunden basis.

Nåja. Jag ser fram emot dagen. Har fått ta av mitt plast gips. Så ska börja om på Bromscenter i morgon. Det ska bli roligt. Åkte dit o fikade i morse. Längtar. Jag hittar på ännu mera spännande saker  i morgon, men det tänker jag inte berätta. ;-)

Nu ska jag spela lite på nätet, innan jag ser om jag kan få lite sömn igen.

/Natta mitt i natten.