Nu går flyttlasset.

Jag lämnar länet till fördel för uppstart av mitt företag. Fylgias Islandshästar. Så är tanken, även om allt  inte är ristat i sten än. Men nu har jag anmält mej till C-tränarprovet i SIF så börjar det v7 och slut besiktnigen är v14.

Så ni som vill följa mej, (varför ni nu skulle vilja det....=-) ) får göra det via nattaskåserier.bloggplatsen.se, länk till höger. Hässidan är inte igång och kommer sen lanseras på fylgias.com.

VI flyttar till Björna, strax norr om Ö-vik. Där kommer vi finnas. Ger ett mycket bättre utgångsläge med hotell på gården, ja, ni läste rätt. Vi kommer bo i det ombyggda anexet till hotellet. Så det känns som världens chans!

Nu kör jag, inte helt med fulla blås, men med stadiga steg. SÅ det innebär hejdå för denna bloggen. Tack alla som läst och kommenterat även om jag inte är så bra på att läsa era bloggar och så.

Jag kanske kollar in någon mera gång och berättar hur allt går!

 Återigen så händer det grejor.

På måndag börjar allvaret. Ja, inte helt på riktigt..än. Först har jag nu praktik i 12 veckor. Funkar sen allt efter det så har jag jobb. Så istället för att dra igång stall och träning osv så satsar jag på att jobba nu ett tag. Får en bra grund att bygga på.

Kommer fortfarande att ha stallet. Jobba med de hästar jag har, mina egna och några få träningshästar. Sen om ett år, till sommaren eller några år, så kanske jag drar igång träningsstall på allvar.

Men först nu så blir det jobb. Känns jätte skönt. Bara komma till ett jobb, det sociala i arbetskamraterna, inte känna den där osäkerheten i om allt ska gå vägen.

Det här är rätt väg att gå.

Mer info om allt kommer i nästa vecka!

Jag kommer att använda denna blogg till mera jobbrelaterade frågor, hästar och fodron osv. Gå in lite på familj och sjukdom osv. Men mera personliga inlägg kommer nu finnas på den andra bloggen. (Länk till höger).

Jag funderar på hur jag ska göra om det verkligen är läge att dra igång eget och hästträning. Men, nu sitter jag återigen med någon grads feber och är rätt krasslig (fast lyckades jobba tre hästar ändå och ska ut och fixa en väns bil som står här på gården). Så om någon dag så blir nog mina framtidsutsikter bättre igen. När jag är lite piggare. Är lite orolig att jag är så påverkad nu och har fått ta astmamedicinen, för är slemmig och har jobbigt att andas. Borde tagit kortisonsprayen i förebyggande. Men det är lätt att vara efterklok...

Tror jag suttit nu och kollat på skärmen i tio minuter utan att kunna börja någonstans. Saker har som sagt inte riktigt gått som jag hade hoppats. Det känns väl som så att; tiden läker inte alla sår, de bildar bara ärr vävnad och gör mindre ont. Men de kommer alltid finnas kvar och påminna om det onda.

Sådana här dagar minns jag smärtan att förlora en bästa vän, Fia. Smärtan av det som har hänt. Allt som inte verkar vara menat för mej. Men visst har jag haft lyckliga stunder. Jag tror ju det i alla fall. För oavsett vad man varit med om, är det verkligen sann lycka eller är det verkligen djupaste sorg? Vad är det egentlingen att vara lycklig?

Har länge som en barndomsvän en gång skrev "likt en fjäril hoppat omkring från blomma till blomma i söknade på kärlek". Jag tänker att allt jag önskar mej är ett liv där jag kan vara trygg. Där jag kan ge min son en bra uppväxt. Jag försöker lägga om mitt liv så att allt ska bli bra för honom. Självklart ju mer jag försöker ju mera tycker jag att jag inte räcker till. Förstås. Hur mycket jag än ger av mej själv till honom är det ju aldrig nog.

Men jag slogs ändå av en tanke här om dagen. Jag önskar ett liv där jag lever ett vanligt "svensson liv". Arbeta, hem, mat, läxor med sonen, betala räkningar och bara leva. Men är det verkligen det jag vill? Så i alla fall, här om dagen var jag ute och gick med hästen, ja hade duschat honom och skulle gå honom torr. Så slogs jag av känslan av att bara hoppa upp och sätta fart över ängarna i full galopp. Bara känna vinden kasta i mitt hår, känna fartens susning och känna mej fri. Detta i grimma på en häst som tidigare dragit om man tappat lite balans. Men jag skulle lita på honom och leva lite på knivens egg. Vara fri, bara där och då, lita på hästen och njuta.

Så vad i mitt liv speglar det? Jag kanske behöver trygghet, kärlek och ett svensson liv. Eller? Jag har ju en otrolig styrka i mej själv som gör att jag vet att jag alltid överlever. Även om jag trillar så kliver jag alltid, på ett eller annat sätt, upp. Jag kanske inte behöver trygghet i livet runt om kring mej, utan har mitt inre att stötta mej på? Det är bara det att jag inte vågar lite på att jag är trygg?

Jag vill ge min son ett trygg uppväxt. Han är mitt allt, min stora kärlek. Ändå söker jag en annan slags kärlek. Jag står nu utan, eller ja, jag gör väl på sätt och vis inte det, för mina känslor är samma som de var för flera månader sedan. Det bara finns ingen där i "den andra änden". Tänker då på ordspråket:

 "Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig älskat."

Jag har börjat en resa i mitt inre, för många, många år sedan. Ibland kommer kliv frammåt och kanske är detta en utan de kliven. Jag söker trygghet men har inte letat inombords. Jag bär på så mycket, men vågar inte lita på mitt eget omdöme eller mina egna handlingar. Om inte jag själv gör det, så gör ju knappast ingen annan det.

Så det jag saknar finns kanske närmare än jag tror? Allt jag vet är att jag inte alls är intresserad av att träffa någon annan just nu. Vet inte hur långt in i framtiden det ligger och det bryr jag mej faktiskt inte så mycket om. Om jag nu tänker på det som är viktigast, så är det ju sonen. Min uppfattning i det hela är att jag ska, för hans skull, ta det väldigt lugnt. För honom är jag tryggheten och det innebär att vi ska bygga upp en hållbar grund bara han och jag.

Nu ska jag fortsätta min söndag. Har lyckats installera stereon i bilen och nya högtare, 6*9. Känns så skönt och välbehövligt inför långkörningen. Stallplats och boende har ordnat sig. Så något är meningen med det hela.

Nu ska jag passa på medans solen skiner och gå ut och rida. Sista putsningen inför tävlingen, idag och imorgon.

Vill ösnka er en trevlig helg med lite blandade biler, från jobbet och från gårdagskvällens ridtur. Är så nöjd med den här bilden, tycker den blev riktigt tjusig.

Ett av mina "tänkar" ställen på jobbet. Rester av en gamal brygga.

Så här ser det ut när jag blandar ihop bränslet.

Så här ser det ut ibland i materialen. Det här är fotat under den hitills varmaste dagen i Juli, mätte 27 grader då. Det är alltså en STOR snöklump!

Hittar ibland lite underliga saker i min "kyrka". Här kom det hlet plötsligt fram ett helt ägg!

Det visade sig vara ett övergivet bo under kyrkan på en ltien hylla. Så vi hittade hela boet och flera ägg sen.

Ja, funderar lite på vilka uttryck jag använder mej av på jobbet. Kyrka, limpa, skruv, torrhalt, fuktigt, torrt, blött, ändläge, skruven i norr/söder... Så ett utryck som: -"Skruven i kyrkan " är inte helt obekant och är vardag. Men det kanske bara är jag som har lite "konstig" fantasi?

;-)

Nu ska jag få i mej lite lunch. Dricker såndana där "shaker" till frukost och lunch här på jobbet. Ger faktiskt också resultat, fick på mej den korsetten jag tänkte ha ikväll utan att den satt åt som den brukar!

I helgen blir det utgång. Eller mer bara sitta och surra och svalka sig med något kallt. Jag hopaps det ska bli fint väder så vi kan sitta på någon uteservering och bara ha trevligt. Imorgon ska jag sko om Hugge bak (till mindre skor) sen ska jag på Trädgården på kvällen. Är något band som spelar och hade gärna i alla fall velat gå en gång dit i sommar.

Nu tillbaka till jobbet!

 Ja, är helt slut, men helt nöjd. Vad kvar en stund extra och bara njöt efter stängning. Det är som mysigt att gå och kolla på allt när man är själv. Tog hand om en del djur som jag inte hann med innan besökarna kom. Giftormsterrarierna öppnas ju inte när det är någon besökare där.

Skulle ju mata alla apor och lite andra djur, men lite insekter. Roligast var nog inne hos de nya vitörade marmosetterna. Då blir man helt överfallen! De kastar sig på en och hänger överallt för att få tag på larverna! Det var super roligt!

Jag tror också jag såg något som liknade ägg hos de kinseska mockasinerna. Krister skulle dit och kolla antingen ikväll eller imorgon. 

Avslutade kvällen med en promand till hästen och njöt av den svalkande brisen! Så skönt att ha någon med sig på prmenad!

Ja, för den här månaden har blivit en "vara ensam" månad. Om ni inte redan har förstått så är jag singel igen. Eller jag blev rent ut sagt "dumpad". Tycker nog jag kan använda det ordet. Men det är också första gången jag blir dumpad. Så också intressant på sätt och vis. Men just nu känns det ju bara väldigt ensamt och jag går fortfarande och hoppas att allt bara ska vara en dröm och jag vaknar upp och det aldrig hände.Men så är det och det är inget att göra åt. Så nu när ja ginte ens hade Milton hemma under hela Juli så blev jag extra ensam. Men tur jag fick en liten extra kompis, (alltså Theo) så får jag hoppas att det blir mera långvarigt. 

Nu är det dags att krypa till sängs om jag ska orka med en hel dag på tropikhuset även imorgon och även ur med hästen när jag kommer hem.

 Oj, ja vart ska jag börja!?

Vi kan väl börja med sista. Har varit borta från jobbet nu i två dagar. Det började på söndagen när jag vaknade och skulle på lillasysters konfirmation. Fast för att börja från den egentglia historiens början måste vi tillbaka ända till lördagen.

Lördagkväll. Vad hittar man på då? Jo motorfrälst som jag är så kör jag denna:

För er som då inte ser direkt vad det är så kan jag berätta att bilen är en Cadillac Eldorado cab -72 (om jag nu inte tar helt fel, jag reserverar mej för årsmodellen). Jag var då chaufför till min granne. Turen gick upp till Gumboda heed och Countryfestivalen. Fast först ett stopp på campingen i Sike där vi grillade och surrade ett tag. 

Så begav vi oss till festplatsen. Sekunden vi kom fram blev vi mer eller mindre attakerade. Ja, av minst sagt hejdlösa, omättbara och i en ständig strid ström återkommande rovdjur.

Jag pratar nu om Myggor!

Eller "Nematocera". I Sverige har vi ett ca 30 tal myggarter som är blodsugande. Som kanske bekant så är det bara honmygg som suger blod. Detta för att få näring för att lägga äggen.

Så där står vi, mit ti en myggsvärm. Försöker gå bort myggen, men så fort jag stannar lite är de där. Jag har också faktiskt bevisat, en gång för alla: Myggen föredrar blod som är alkoholfritt! Ja, det var väl en upptäck som jag med visshet kan säga nu. 

Men först ska jag sammanfatta kvällen. Vi lyssnade en del på ett ungt country band, Några unga tjejer och killar, lokalt från Sävar tror jag, och någon här från Bullmark. Sen spelade Pepita Slappers. De har, som band, börja utvecklas, vilket jag tycker är super roligt. De verkar vara trevliga och har en framtid.

Så ska jag med några ord sammanfatta Gumboda Countreyfestival?

Mygg, Mygg, mygg och åter Mygg. Pepita slappers. Massa onyktra männsikor. 

Så för att återkomma till min historia. Klockan ringde vid 10 på söndag morgon. Kände på en gång när jag slog upp ögonen att jag inte var ok. Bara att ringa och säga som det var till familjen. Hela dagen flöt som ihop. Kunde knappt varken äta eller dricka. Fick i mej ett litet glas juice på hela dagen. Var mest svimfärdig och låg i sängen till 12 på dagen, sen gick jag och la mej vid 16 för natten. Var väl uppe vid 18 men annars är det mest ett enda töcken. 

(Jag kan också då nämna ca 15 myggbett på vardera fot, eller det är bara ovansidan på fötterna jag räknar in då.  Det lustiga var att de inte kliade alls. De växlade mellan att vara super svullna och små och knallröda. Men ingenstans kliade det.)

När man då är så dålig så jag rent är näst intill medveslös kommer sen funderingarna: Vem kollar till mej om jag inte syns till? Vem ser att jag inte är ok och ringer eller knackar på? 

Ja, skulle jag inte dyka upp på jobbet så funderar ju de på jobbet. Men annars är det lite ont om människor runt mej. Lite läskigt faktiskt. Om det verkligen händer något, vem ser då till mina äslakde små katter och min häst. Om Milton är här så vet han ju vad han ska göra och ringer någon. Men som nu när jag är alldeles själv så känns det lite smått läskigt att bli så dålig och inte veta om någon hjälper till om jag blir riktigt dålig.

Så igår fortsatte det. Jag klev upp kl 5 och for på jobbet. Bara för att åka hem igen. Eller jag åkte till vårdcentralen i Sävar. La mej på bänken utanför, för de skulle öppna först 30 min senare. Han bara lägga mej ner så hade 30 min gått. Så låg inne på en brits i akutrummet i 2 timmar. Alla värden så bra ut och se uppmanade mej att vila några dagar och se om det gick över.

Vål hemma fick jag senare tips om att Tavegyl kan hjälpa så tog jag maximalt med Tavegyl och faktiskt så har nu all illamående, yrsel och matthet gått över. Men nu har kliandet börjat. Och ni ska veta att jag skämtar inte om jag säger att MINST har jag 50 myggbett.

Så JA, jag är allergisk mott MYGG!!! Kan inte göra annat än att hålla med om att: 

Men då skulle ju inte svalorna ha så mycket att äta. Men nu vet jag ju att jag ska hålla koll så jag inte fåt för många myggbett samtidigt. Att alltid har Tavegyl och myggmedel till hands!

Så imorgon ser jag fram emot att få gå på jobbet igen!

Godnight, sleep tight, watch out so the bedbugs dont bite!

 Såndana här dagar önskar jag (ännu mer än vanligt) att jag kunnat ha ett lite annorlunda liv. Ett mera lagomt och vanligt liv.

I mitt liv så är allt en otroligt berg och dal bana. När det går bra, då går allt väldigt bra. Jag menar att det blir som att allt jag gör och tar i blir magiskt och allt bara flyter min väg. Skulle jag gräva efter guld så skulle jag hitta så mycket så jag inte kunde tänka mej det. Köper jag en lott vinner jag. Jag får som hela vardagen serverat på lyxfat.

Sen kommer sådana här tider. Då allt guld jag hittade när det gick bra antingen blev borttaget, var kattguld, eller tillhörde någon annan. Tider när allt bara går fel. Allt jag tar i känns om det bara vittrar sönder. Allt haltar och knakar och den ena dåliga saken övlöser den andra.

Så vad händer?

Jo det har varit Wheels. Något gott kom med det i alla fall. Två bekanta kom från Östersund och hälsade på. De kommer som alltid på wheels och är någon jag ser fram emot lika mycket som wheels."Roosen" och "Grillmästaren", eller Magnus och Daniel. Roosen hade sin kaiser och i år körde jag, på dagen och fram till middagen. Så härligt att få köra v8 igen. Det har jag saknat. I övrigt så blev inte alls helgen som jag tänkt. Saknade någon väligt mycket, och även en annan bil som jag hade längat efter att åka med. Orkar inte säga mera om den punkten just nu. Kommer väl sen.

Så nu skulle Saaben min beskitas igen. Fick hjälp av Roosen och Grillmästaren att serva lite, fixade ett elfel som förstås var bra gjort. Sen skulle handbromsen justeras. Visade sig att klossarna, som jag anade, var helt totalt slut, så bestömde mej för att köpa det idag och byta. Men oket är helt fast på ena sidan, så någon besiktning blir det inte. Ska försöka köpa ett ok och se om jag kan byta imorgon.

Men sista dagen för besiktningen var idag. Det är problemet. Så jag har nu att välja på att inte ta mej till jobbet alls imorgon, lifta in till biltema och köpa delar. Lifta in på jobbet imorgon, eller ta bilen utan broms och med körförbud.

Fick ihop sidan som krånglade med andra sidans nötta klossar. Så det borde funka. 

Låte mej bara säga att jag hoppas jag inte möter en polis.... Men som mitt liv är just nu så komme rjag göra det....

Sitter och får en ledig minut, har kört stenhårt här på jobbet ett tag för att blanda ihop bränsle så det räcker till på fredag och att fylla på i eftermiddag. Sen gick halva lunchen åt att byta omklädningsrum och fixa, så sköt på lunchen. Skönt att få ta en kopp kaffe i lugn och ro.

Jobbet går strålande. Börjar få lite rutin på att blanda ihop bränslet, varvar med bark, spån, flis, städbark osv. Sen ska alltihop in i vad som kallsa kyrkan för att sedan tas in och eldas i pannan. Så kort och gott så har jag havsutsikt, "min" arbetsplats här ligger precis nere vid havet. Jag har en "kyrka" som den stora platsen som jag lyfter in den färdigblandade bränslet.

Annars hemma vid så funkar det ok. Jag har ju lite extra jobb efter flytt. Sen är det tävling i helgen med Hugge. Så vi jobbar på för fullt.

I dag ska jag iväg och köpa en ny xbox. Den gamla har ju funkar hyfsat ok ett tag, men nu låser den sig bara. Så det enklaste är att köpa ny. Nu är ju boxen billigare än någonsin. Både jag och Milton behöver ju avkopplingen som boxen ger.

Nä, bäst att dricka upp kaffet och ut och jobba igen!

 Nu har jag flyttat. Numera finns jag alltså i Bullmark! Känns underbart, men mycket jobb återstår. Har högar med lådor som ska sorteras och packas upp. Hoppas kunna få bort hälften av grejorna. Inder också att några möbler ska bort. Har en stor byrå kvar i huset i Tvärålund. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Tror jag ska försöka sälja iväg den. Har även en till byrå som jag tror jag ska sälja vidare. Har ju flyttat från typ 160 kvm till 95 kvm. Blir lite skillnad i möbleringen. Men känns ändå större och bättre här.

Hugge verkar trivas i sitt nya hem. Idag släppte vi ihop dem och det funkade bra. Belv lite skrik, men tror att det kommer bli lugnt rätt snart. Hugge är ju bra.

Så här ser det ut från mitt fönster, om jag kollar mot stallet. Jag kan se hästarna! De är i huset på andra sidan bron.

Så här ser det ut på andra sidan Sävarån. Där hustomten tar slut, tar ån vid. Så jag kommer kunna fiska från gräsmattan! Längar så till fisket!

Här i stungan finns en mysig grillplats, så hoppas kunna gå hit med Milton och Jonas snart och mysa, grilla korv eller nyfångad fisk! =)

Nu ska jag packa upp lite, sen ut och rida. Ikväll kommer Milton tillbaka, plus två söta hunar, Theo och Tuula som ska vara här till tisdag. Ska bli mysigt att få rå om lite vovve igen.

Så här såg det ut sista Theo var hos oss.

Det är Minna som tagit kortet!

 Nu börjar jag snart jobba. Men mycket ska hända innan dess.

Har hittat en lägenhet och vi flyttar, i helgen! Vi flyttar tillbaka till det område vi flyttade från, så vi blir Bullmarksbor. Det är mycket som ligger bakom det beslutet med en stor orsak är att jag får 6 mil kortare, per dag, till jobbet!

Så just nu packar jag, packar, packar och packar.... Känns tuuuur att ishockey matchen Sverige - Tyskland börjar snart, så får jag en bra orsak att sluta för dagen. Nu är det så att jag faktiskt lovat mitt lilla hjärta att se hockeyn så då måste man ju bara. Eller hur?! ;-)

Det är mest bara små plock kvar. Förutom kläder, lampor och köksgeråd. Men känn som att jag inte kan packa köket förrän torsdag kväll. Lampor får nog också vänta till fredag morgon. Kläder är ju bra att ha tills fredag.

Hästen åker vi med imorgon. Han ska få bo i ett stall som ligger granne med våran lägenhet. Känns mycket trevligt. Så får vi stall med box och sällskap. Han är lite ensam.

Nu har vi anmält  till lite tävlingar också, blir Vindur (ragvaldsträsk) först, nu sista helgen i maj, sen upp till boden i början av Juni och sen nästkommande helg Vallholt och en bit hitanför Skellefteå.  Ska bli så spännande! Jag längtar. Nu har jag äntligen fått på honom sommar skor och han är redo för hårdjobb. Nu har vi ju kunnat börja jobba mera voltarbete och så när åkern torskat upp. Snart får vi tillgång till Ridbana i Bullmark, hoppas jag!

Nä, nu sista rycket innan Milton komme rhem och vi ska se Hockey!

 Idag sitter jag hemma. Har ONT! I allt har jag ändå kommit till saker i mej själv som jag behöve reda ut, men som kan ge mej en lättare och bättre framtid. 

Jag är sjuk nu de sista dagarna på praktiken. Det här är värsta tiden på året för Fibromyalgin och det tär på. Plus insikten att det kommer bli svårt att jobba som lastbilschaufför gör att orken tagit slut. Men försöker tanka lite ny energi genom lite promenader och genom att komma ut och rida lite. Försökte få läkartid på vindlns vårdcentral, med de hade inga tider. Så blev ombedd att ringa imorgonbitti. 

Det som jag ser mest fram emot är att kanske kunna få tävla med min häst. Första tävlingen är i slutet på mars på travbanan i Umeå. Men jag verkar inte ens kunna få resersättningen för januari utbetalt så frågan är om jag får råd....

Det jag har gjort idag är att skickat in en ansökan till ett jobb. Ett semestervikatiat på Obbolafabriken, som hjullastarförare.  Börjar först i juni och är i ca 10 veckor. Något måste jag ju hitta på.

 Jaha. Inser mer och mera att för min del och att köra lastbil på en normal anställning kommer inte att kunna gå.

Jag kan ju börja tidigare och sluta senare lite nu och då. Men jag kan inte hela tiden ska vara på plats med lastbil där man ska köra vid tex. 6.30. För att klara det så måste jag åka 5.30 senast. Om jag alltid ska måste åka så tidigt så måste ju min älskade son alltid sova hos morfar. Då tappar jag ju helt bort mitt liv med min son! Varti ligger då livet och livskvaliteten!?

Jag som ensam mamma måste ju ha en jobb där jag klarar av att både jobba, hålla tider OCH finnas där för min son! Det finns ju INGEN anna som kan finnas där för honom på samma sätt! Mitt liv kretsar ju runt att få till allt detta runt min son. Han är ju mitt allt i livet!

Så vart jag går härifrån vet jag inte. Ska försöka i alla fall slutföra min praktik hos Sjögrens. Idag följde jag med och körde gurs (eller sten 0-100 upp till 0-250 storlek) ovanför nya bangården. Fick inte styra själv. Det kanske kommer, hur som så känns det som det kan kvitta i det stora hela. Jag vet ju redan att jag klara själva körningen, lasting och lossning.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet.....?

Nu ska jag hämta lillasyster på bussen och skjutsa hem henne. Milton sover och var ok att vara själv den korta stunden. Han har ju mobilen bredvid sig. Ändå är jag väldigt orolig. Han är ju så mörkrädd och vill inte att han ska bli ännu räddare. Är väl en rest från min egen barndom och alla gånger jag vaknade upp och var rädd och ensam!

Nä bäst att rusa!

 Jag tror jag slår blogg rekord idag. ;-)

Vill bara rikta ett STORT, nä jag menar MÅNGA STORA TACK till alla lärare på YA: (började här tänka alla namn och kom fram att nä, inte hålla reda på alla med feber och flunsa så namnen kommer sen...) Så ALLA lärare, till Vanessa för all papper och stöttning, Tack Till Kalle Å, på maskin sidan för alla pratstunder och för datalån. TACK till alla klasskompisar, ingen nämnd, ingen glömd! Tack till alla "inhyrda" lärare  för Hjullastare, Truck, ADR, Arbete på Väg osv.

Tack till Astrid, förarprövare på C uppkörningen och nu Ola för E uppkörningen. 

Jag har klarat ALLA teoriprov galant, många med alla rätt. Jag har Kuggat en gång, på första E uppkörningen. Men jag är otroligt nöjd ändå. För visst lärde jag mej något ändå! Kan jag något men inte tror det, så betyder inte kunskapen något. Eller en annan liknelse:

Som man sett på kllipp, de som delar betong eller bröor med handen. De ser handen gå igenom hindet, inte att det stannar innan. Eller om man ska hoppa med hästen över hinder, då ser jag nästa hinder, alltså tänker vidare på nästa grej.

Tror det var en stor rödsla inför framtiden som fick mej att krascha förra veckan.

Men nu har jag KLARAT(!) det! WOW! Jag är faktiskt här nu. Ni ska veta att vägen hit har inte varit lätt! Som jag tidigare nämnt så har det varit massa jobb på det personliga planet, som bla. innebar massa läkarbesök, ännu mera läkarbesök, jag har flyttat igen, allt som runt det och en hel del till. Men jag har klarat det!

Jag får lite lätt till tårar nu. Tänk mig för bara 3 år sedan, då hade jag inte denna drivkraft som nu. Jag orkade knappt gå ut och gå. Kolla på hur långt jag tagit mej idag!? Jag har gjort en fantastisk resa! Även om det skulle sluta här så har jag sprängt mina egna gränser många gånger om och kunna sätta upp nya mål och ett nytt liv!

Jag kommer kunna jobba, just nu vet jag inte om det är till 100 % men jag ser ju att det är troligt med mer än 50 % i alla fall.

Så nu ska jag försöka hämta igen mej lite och förbereda mej för kommande prövningar. Jag ska ut på praktik hos Sjögrens här från Tvärålund. Som en liten extra bonus börjar jag inte förrän v7, så får lite lugnt ett tag. Jag behöver det!

Men nu närmast ska jag kolla på en film eller något och sen hoppas på att få sova lite. 

 Jaha, jag lyckades inte..... Alltså med att "mota Olle i grind" till ikväll. Flunsan / förkylningen slog till med stor släggan inatt. Varit uppe halva natten och mest legat och virdit på mej resen av halvan. Feber frossa och frysit / svettats om varannat.

Men de få stunder jag sovit har jag drömt om körningen. Men att allt bara flöt på och att allt bara klickade på en gång. Så trots sjuka så är utgångläget ett annat fortfarande.

Nu ska jag dricka lite kaffe och vila en stund framför tv´n innan jag drar mej in till stan.

 Jag har varit hemma sedan i tisdags och "slickat mina sår". Nu börjar en plan ta form och då kan jag gå vidare. Så nu vet jag att jag kommer klara det. Nu tar jag dock bara en sak i taget och fokuserar på att klara sista uppkörningen, så får jobb biten bli ett senare bekymmer.

Det var väl som gjort för att misslyckas efter en natt med mardrömmar om just att jag inte fixade det. Jag låste mej. Närjag kommer i en situarion när jag gör ett fel och då bara gräver ner mej, så blir det ännu flera fel just för att jag är rädd att göra fel. 

Ska iväg till skolan snart. Lägga upp en plan hur allt ska se ut och fixa detta.

TACK alla som har skickat vänliga ord till mej, både här, via telefon och Facebook!

Jag har fått komma ut med hästarna nu hela veckan och det har gett mej lite sinnesfrid. Jag behöver mina hästar för att komma i harmoni.

En bild från igår, älskade Hugge.

Vill önska min far, Ove Johansson, ett STOORT GRATTIS på födelesdagen. Hipp Hipp Hurra!

Ove kom in i mitt liv när jag var runt 12 år. Jag var ensam hemma uppe på Holmlund och ute och red på min ponny, Rappe. Han sökte förstås min mor, i något ärende om skogen, eller om det bara var ett svepskäl, det minns jag inte. Hon var ju inte hemma, men Ove fick komma ut på åkern och se när jag hoppade över hinder som jag byggt upp av kartonger. Efter det dröjde det inte länge innan han flyttade in till oss!

Han har hjälpt mej så många gånger i mitt liv och jag vill tacka dej stort för att du har funnits under min uppväxt och du hjälper mej fortfarande! Jag tackar för de år som vi haft och jag hoppas på att det kommer många år till! Du är mycket värd för mej, för hela vår familj!

Tack för att du finns i mitt liv! Du betyder mycket för mig och för Milton! TACK! Jag kommer hem tidigare idag och har självklart med mej lite gott på din dag!

Sitter och väntar på att lunchen ska gå, så jag får sktriva slutprovet på tank. Snälla Kalle Åberg på maskin lånar ut sin dator åt mej. =)

Är inte så oroad över tankprovet. Lite värre känns det med YKB provet imorgon kl 08.30. Men det borde gå bra. Ska bara repetera lite. Speciellt om sjukdomar som finns upptaget i YKB boken. Även hur man ska göra vid olycka. Nannars känns allt rätt ok.

Anledningen till att jag lånade Kalles dator var att skriva ett "ansökningsbrev" till Utbildnings- och Fritidsnämnden i Vindeln om att  få beviljat taxi åt Milton från Holmlund. Jag hoppas jag får till det enkelt så. Annars så finns det väl bara ett alternativ kvar, det är ju att "flytta" till Holmlund. Men vill ju inte det egetnligen.

Jag tänkte mej att jag sen när utbildningen var klar så skulle jag sluta skriva här. Men inser att resan kommer fortsätta ändå. Jag kommer möta många nya funderingar längst min väg som Yrkeschaufför och som ensamstående mor. Allt mellan himmel och jord, eller arbetstider, barnpassning, arbetsuppgifter och att återigen arbeta i ett mansdominerat yrke. Just sistnämnda har jag ju aldrig haft någor bekymmer med. Jag är ju utbildad Bilmekaniker och har aldrig haft bekymmer att komma in bland grabbar. För mej är det ju tvärt om svårare bland kvinnor och i kvinnoyrken.

Så vill också meddela att jag sedan kommer fortsätta blogga om lastbilar och familj. Jag förutsätter att jag klarar provet nu för tank, Ykb provet imorgon bitti och även släp uppkörningen om 7 dagar. Så hoppas vara klar på skolan och plugget den 24 januari. 

Tack Kalle för lånet av dator.  

Just nu har jag ingen lust att göra något som har med lastbil att göra. Inte för att utbildningen går sämre eller att tankkursen är jobbig.

Förstår inte hur jag ska få till allt detta med att vara yrkesverksam och vara ensamstående med barn! Det tidigaste jag kan lämna Milton på Fritids i Tvärålund är kl 06.00. Problemet är att praktiken som börjar v.5 ska jag vara i stan kl 06.30. Jag kanske, kanske hinner, OM jag överskrider hastighetsgränsen, det inte är dåligt väglag eller annan trafik ute.

Planen var att han skulle vara uppe i holmlund och åka taxin därifrån på morgonen, eller till holmlund på eftermiddagen. Ja, min uppväxtgård och mina föräldrar bor i byn, som heter Holmlund. Så antingen skulle Milton sova där eller så skulle jag kunna skjutsa honom dit tidigt på morgonen, så kunde han åka samma taxi som lillasyster. Men det går inte!

Pratade med kommunen idag, och det är total stopp!

Min far kan ju inte skjutsa honom på morgonen heller, då han har ALS och inte har så mycket funktion i armarna längre så vill han inte köra bil.

Så min fundering är om det ens är någon ide att fortsätta planera!? Jag kan alltså inte börja tidigare än tidigast 6.45 om jag börja i stan. Vem skulle anställa mej om jag inte kan börja tidigare än så? Oftast börjar man ju tidigt när man kör lastbil.

Då återstår väl eftermiddag och natt körningar! På eftermiddagarna kan Milton ta sig upp till Holmlund och vara där. Men jobbar jag eftermiddag så hinner jag ju knappt se min son på veckorna. Jobbar jag natt så borde jag ju i alla fall kunna vara med honom på eftermiddagarna. Men hur social för omvärlden blir jag med bara eftermiddagar och natt? Hur många anställer mej om jag bara kan jobba eftermiddag och natt?

Kan inte samhället funka som lite extra hjälp åt ensamstående alls? Jag löser det ju bara Milton kan ta sig till skolan på morgonen från hans morfar. LESS!

Jag borde plugga, eller repetera inför YKB provet på onsdag morgon, men har som tappat suget ikväll. Nu ska jag laga lite chokladsås och ta lite glass till efterrätt med Milton.

Kom bara på att jag ville dela med mej av en liten uppdatering.

Jag har nu hjälpt till att driva en termins ridskola. Vi hade avslutningen den 5 December. Allt gick suveränt och jag känner att jag haft en super roligt och givande tid som ridlärare. Nu i helgen var jag på kurs för Atli Gudmundson. Jag red både Nunna, som är Evas häst, och en "egen" häst. Jag har fått en foderhäst från Åsa Strandman, som driver Västanåmarka gård. Han heter Hugur och vi trivs suveränt ihop.

Ridkursen var på lördagen och jag åkte ner och stannade hos Åsa till söndagkväll. Hon hae ridskoleavslutning och luciatåg. Jag och Hugur var med som inhoppare på en maskeradhoppning. Vi var utklädda till vikingar och det var super roligt.

Hugge, som han kallas, hoppas jag mycket på när det gäller passen. Han har tävlats i Gaedingakeppni på Island med fina framgångar. Så förhoppningarna finns att kunna tävla i pass.

Tänkte avsluta med lite bilder från gården. Börjar med en häftigt tecknad hos. Fjalar, en brunsilverhingst som föddes i år.

Vilnir, års hingsten, som är Nunnas son.

Nunna på uteritt. Så här ser det ut när jag är ute och rider.

Avslutar med några länkar.

Här "jobbar" jag. Eller arbetstränar, praktik genom arbetsförmedlingen efter nyår.

Här är IHC Norr´s Blogg.

Min andra blogg, där jag uppdaterar oftare.

 Jaha. NU finns det mycket att berätta igen. Känner att jag helt plötsligt har så lite tid och ork att uppdatera här.

Alla katter är fortfarande kvar. Tråkigt nog. Jag orkar inte med alla katter, men måste ju. Jag tänker ju knappast slänga ut dem på gatan.

Jag jobbar och står i. Nu är det kurs med Malin på gården, så var hemma och vände. Så ska kasta i mej lite frukost och bara snabbt kolla igeom de bilder jag tog igår.

Får syssla med mycket på gården, inte bara rida hästar. I onsdags stängslade jag, körde traktor, slog på tappskor. Sen tränade jag en häst. Igår körde jag en häst och tränade jag en. Vi hade ett pass där vi miljötränade att gå över en speciell bro som måste funka då det är turer. Vi fick hålla på ett tag men sen gick hon över och tillbaka utan att blinka.

Vill bara visa två bilder på det "nya" fölet på stallet.

Ja just det. På väg till stallet i går så skar moppen. Så jag har tur som har en sån förstående chef som hämtade mej. Men under tiden så passade jag på att fota lite blommor.

Nu måste jag äta frukost och åka.

Jaha. Efter en utställninghelg, Blid knep Cacib, BIv, NOM och blev dessutom Best In Show på Lördagen, och Motoini fick NOM, så snabbt hem med katter. Byta om. Tillbaka till Ö-vik och doomarmiddag. Sen ett par timmars sömn innan söndagen. Gick dock bara assistent. Var trevligt ändå.

Tack Ökn och alla domare och utställare för en trevlig helg.

På väg hem ringer Ove (min styvpappa) och säger att Levi (lillebror) har brytit foten! Jag var i Nordmaling och på väg hem. Hade tänkt bara lämpa av katterna jag skulle skjutsa upp till Umeå och dimpa i säng. Blev ju inget av med det.

Fort till sjulhuset istället.

Levi hade ganska precis vaknat upp efter en 4 timmars (!) lång operation på foten. Han hade åkt skateboard och fastnat med foten i asfalten. Foten hade brytits bakåt och fotlederna är nu trasiga! Så han har plattor inopererade som skall hålla lederna stumma.Usch! 

Så nu ska jag bara vila lite innan jag hämtar Milton på skolan sen åka och hälsa på honom igen. Fick just höra att han blir kvar till imorgon. 

Just nu är längtan ut från stan stor. Har ju börjat om att rida, då har jag ju kommit ut på landet igen. Nu är det sommar, jag vill ut. Jag vill ut från stan. Det är skönt på många sätt att bo i stan. Men det blir en helt annan känsla att vara ute på landet. Lugnare, harmoniskare, rofyllt. Natur. Saknar allt detta. Visst kan jag faktiskt koplla bort när jag är ute och går, jag stänger in mej i en bubbla och går i min egen lilla värld. Men uppe på en hästrygg eller som jag minns ute i skogen med hund blir man mera i samklang med naturen och öppnar alla sinnen istället.

Ja, jag får se. En del händelser gör att jag kanske måste flytta ändå. Jag får veta mera i morgon. Men måste vi flytta så blir det inte i stan igen. Fast hade tänkt bo kvar här ett år till. Tror jag.

Men nu måste jag se om jag kan få trimmern att fungera. Har tänkt o klippa ner Chevy. Men har inte riktigt fått till det så får se om jag kan få den att fungera. Sen måste jag laga lite mat. 

Bjuder på en bild från skogen och tjärnen. Längtar. 

Ja, om förra gången jag skev var oproduktiv så har denna dagen varit lång och händelserik.

Började med att se till så att sonen kom till skolan, först frukost och allt det dära så klart. Sen åt jag frukost. Därefter läkarbesök. Har verkligen hittat väldens trevligaste läkare. Men tyvärr ska han sluta då. Men inte så mycket att göra åt det.

Därefter så skuvade jag i bilen. Fixade lite med ena frambromsen. Var sista dagen att besikta. Jag har ju inte råd att köpa nya klossar och skivor (som kanske skulle behövas), så gjorde en liten specalare. Jag smörjde upp alla kontakt ytor för att sen slipa kolssarna lite. Visste inte om det skulle räcka, men var ju tvungen att försöka. Och det gick.! Det var på håret med det funkade.

Sen var jag o handlade lite katt mat. Jag har gått över till burkmat, bara mjau och bara kött. För att se om det blir något bättre med Bures "åkomma".  Så på lantmanna har de större burkar. Målet är väl att övergå till Barf, alltså rå föda. Alla katter verkar må bättre nu. Ingen som hetsäter, kräks eller liknande. Tycker mej märka en liten skillnad i Bures hud också, men lite tidigt än att säga. 

På Lantmanna passade jag även på att köpa frön. Så nu har jag och Milton sått massa frön, så hoppas jag få till lite blommor på balkongen. Halva köksbordet är upptaget med frösådd, och hälften är inte ens planerat. Jag hoppas jag hjinner och orkar med att driva upp allt och hålla ordning på växterna sen.

Om någon har blomlådor lämpliga till balkong som kan skänka tar jag gärna emot! ;-) För att köpa är inte att tänka på. Har tänkt åka upp till mor och snickra egna av plankor sen. Och bara helt enkelt klä insidan med plastpåsar.

Jag har faktiskt hunnit med att städa också! Även om det inte är klart.

I morgon kommer mamma med "moppen" så det blir lite billigare att ta sej runt. Så ska jag till far på middag, sen till en vän och slappa en stund. Därefter är det 40 års fest. En kompis som fyller. Milton ska sova hos hans pappa i morgon.

Nä, funderar på att spela lite Bioshock en liten stund? Om jag orkar. Sätter jag mej ner och spelar så är jag bara rädd att bli sittande för länge, jag glömmer bort tiden.

 Jag har inte fått något gjort idag, känns det som. Har bara sprungit runt stan i jakt på konst grejor. Ska börja fixa i ordning allt inför ansökan till konstskolan. Fyra teckningar och fyra andra verk ska in.  Bara jag får till allt detta och lämna in ansökningarna så får jag fundera ut om jag fixar det, och hur jag ska lösa ekonomin.

Tanken var att jag skulle hinna åka o rida på Ivar lite extra, men hann/orkade inte med det.

I morgon förmiddag ska jag åka till advokat för att få hjälp med bodelning och även ta upp vårdnaden. Blir tungt och jobbigt, framför allt blir det dyrt, men det går inte att fortsätta så här. Så ska plocka ihop lite papper iför i morgon.

Nu ska Milton få lite kvälls fika.

Sitter och kollar på tv. Är så fast i en serie som heter Primeval. Är redan inne på säsong 3. Jag vet att jag borde göra något annat eller gå o vila en stund. Men vill bara....

Vi åker till östersund snart och behöver packa och sy lite innan. Har i alla fall fått ut en annons på golfen. Hoppas på att få den såld snarast. 

Ibland så känns det som om jag bara står och stampar på startsnöret. Men hur mycket jag än försöker så vill det inte brista och släppa fram mej. Nåja. Nån gång kanske?

Vill sätta igång o måla och göra massa saker. Men är så trött och slut. Jag är less på att vara trött och slut. Men får ju inte till det. VIssa gånger klarar jag ju av att strunta i att jag är trött. Jag vet ju att det inte blir bättre imorgon. Får ju aldrig nog sömn. En sak som jag saknar är att känna mej trygg. Kanske är det en sak som leder till att jag inte får nog vila? Nåja, är inte så mycket att göra åt det.

Nu tillbaka till tv´n. 

Jag ska äntligen börja om med hästar! Har länge funderat och önskat att få komma igång med ridningen igen. Men inte riktigt sett hur. Så öppnade sig en lucka. På onsdag ska jag få testa en häst och sen ska jag jobba en liten unghäst i rundkorallen.

Men jag har också andra beslut som kanske är lite tyngre att ta. Men jag tror ändå att jag behöver gå dit mitt hjärta säger mej. Nu pratar jag dock inte om körlek, utan om livet och vad jag behöver för att må bra. Att jag ska söka in till konstskolan har jag bestämt och det gäller nu bara o få arbetsproverna klara. Jag har en skulptur klar, den är inte bränd  men det får gå ändå. Så har jag några målningar/teckningar som jag planerat redan. Så det kommer flyta på, bara jag sätter igång.

Just nu sitter jag o väntar på min kontaktperson som ska komma. Men hon har inte dykt upp än. Tar väl en kopp kaffe så länge.

Nu känns det även att våren har kommit, även inombords. Livet är kanske på väg att bli lite ljusare?

Hoppas ni får njuta av vårsolen idag.

NU är våren här! Gjorde första obeservationen av grus grus idag. Alltså trana. När jag var mindre och bodde hemma så vaknade jag alltid när tranorna kom till oss. Jag anteknade antal, tid och datum. Så höll jag på hela våren under den perioden som flockarna mellanlandade på våra marker. Saknar det!

Jag har dock inte vår. Känner mej trött och sliten. Vilket inte är så konstigt efter den utredningen jag gjort. Sönder mosad i skallen är jag. Det har fått mej att fundera mycket på vem jag är och vad jag vill. Just nu är jag ganska blå, och vet inte riktigt hur jag ska fortsätta mitt liv. Vad jag ska satsa på och vart jag egentligen skall lägga krutet. Det ändå jag är helt hundra säker på är att min son är det som kommer först! Sen kommer resten av mitt liv. Jag skulle ge allt jag har för min son! Han ska få ett så bra liv jag förmår att ge honom.

Jag är så ensam. Men jag måste vara det. Jag hoppas på att jag hittar några vänner som jag verkligen kan lära känna. Någon som jag verkligen kan prata med och som kan stötta mej, och som jag kan stötta. Saknar den sociala interaktionen, som jag aldrig fått lära mej. Vett och ettikett kan jag. Men just vad som är för mycket eller vad som är för lite. Jag läser alltid av min omgivning minutsiöst, alltid på vakt och spänd. En vana så djupt rotad att den är svår att plocka undan. Den enda gången jag totalt stänger ner är vid akuta situationer som måste lösas. En bil som går sönder och måste lagas för att ta sig hem, en olycka som kräver handling, någon situation där man måste vara stark, klart, tydlig och bestämd. Då kan jag plocka fram allt jag har instängt och se till att det blir gjort! Då kan jag också strunta i vad jag trot folk tycker om mej, då tar jag bara helt enkelt över och ser till att det blir gjort, oavsett vad någon tycker och tänker om mej som person.

Jag längtar till "min fisketjärn" så otroligt mycket. Varför? Jag funderar på varför. För mej har detta blivit som en besatthet hela vintern. Jag har tänkt mycket på det dära hugget, som var något riktigt stort, men som släppte. Jag skall få upp den fisken nu i sommar! Men det ligger nog mera i min längtan. Under de år nu som jag varit gift och bott med mitt ex så har jag satt mina egna intressen och mitt eget väl åt sidan, i alla fall en del. Där ibland fisket. Där ibalnd "min fisketjärn". Men det finns nog mera också. I min uppväxt har jag inte så många lyckliga minnen. Bara korta små glimtar. Men från tjärnen, som jag ju fiskat mycket i varje sommar sedan 3 års ålder, har jag bara glada. ljuva, härliga och positiva minnen. Minnen av en familj. Minnen av min första gädda som jag fick upp. Minnen av bryggan som vi byggde och de små abbornarna som jag kunde se från bryggan. Minnen om att duga, minnen att bra vara där och då, inte vara någon som inte räcker till. Därför vill jag vara i "min fisketjärn"! Jag vill minnas de positiva i min uppväxt. Jag vill bygga en brygga där. Vill fixa en säker plats att sova på och bara stanna där ett par dagar, så länge jag orkar och vill. För att återfå livet, lugnet, glädjen och glöden i mitt liv och i mej själv. 

Nu ska jag ta en promenad och hyra en film. Arctic outbreak som har videorealese idag. Kände att det blir så skönt att få kolla på. Behöver komma bort. Brukar inte annars hyra så många filmer. Så jag har laddat mitt headset och ska stoppa skön musik i öronen och ta en promenad till affären. 

 Just nu är livet helt ok. Jag målade en massa igår. 

Ev är denna tavla redan "bokad". Den får flytta till Canada. I så fall blir det min första konst som någon annan vill ha. Lite stolt. 

Jag längtade så mycket till California och hot rods, så var tvungen att börja på en bil tavla. Första bilen jag målar. Den ska stå i saltöknen.

Men idag så är mamma här och hjälper mej att städa. Så städar lite jag också. Så skönt att det börjar bli lite varmare, balkongdörren är öppen, några fönster är öppen och livet är lite ljusare.

I går fick jag kontakt med en gammal bekant, vi var väldigt nära vänner och kunde prata om allt, men det var nog 12 år sedan vi träffades. Så han kommer över ikväll och hälsar på, ska bli så roligt. Jag behöver någon i mitt liv som jag kan lita på.

Jag ska också hinna börja med mina fyra oljemålningar och sy några igloos har jag tänkt. Milton är hos pappa, så har sovmorgon i morgon också, Jag tror jag behöver det.

Nu börjar det närma sig utställning och jag börjar bli peppad! Men vet inte om det kommer bli några vidare utställningsframgångar för mina katter, Bure tappar päls, Motorini har tappat lite päls för han börjar bli fertil och Blid är lite väl hårig. Men ska bli roligt att få träffa alla vänner igen.

Nu är det tillbaka till städningen.

Idag är kniven borta. Alltså ur skulderbladet. Hoppas den forstsätter vara borta, så slipper jag söka hjälp för det.

Jag ska ta o få i mej frukosten, sen dricka mitt morgon kaffe. Därefter så ska jag måla grunden till fyra tavlor, alltså bakgrunden. ¨å det hinner torka till ikväll. Blir bara en massa kattsiluetter som jag ska ha med till kattutställningen i helgen. Ska försöka mej på att sälja lite tavlor. Folk säjer ju åt mej att jag kan börja sälja min kosnt nu, så ska väl göra ett försök. Börjar bli lite desperat. Ska också göra fyra akvareller o sälja. Har en tavla nästan klar. Så ska jag sy några kattpuffar, eller igloos snarare, i konstläder, och ett par hörnhyllor, som jag ska försöka sälja. Min gamla bil ska ut på annons. Någon som vill ha en skruttig gammal golf gti special? Det enda som funkar super bra är motorn. Den startar bara efter ett varv på startmotorn. Startar men den kall i -30 grader måste man dra runt startmotorn hela 2 eller 3 varv.

Jag är inne på min andra dag med hel diet. Jag behöver få till magen nu. Känns redan lite bättre. Sen är det väl inte så jätte bra med kaffe för magen, men jag vill ha mitt kaffe på morgonen.Är mäkta stolt över att inte alls ha varken socker eller mjölk i kaffet.

Sov en hel natt inatt. Jag läste inte ens innan jag släckte. Det är första gången på hur länge som helst. Jag var dundertrött. Det mörktes nog på mitt inlägg igår. Allt var jämn tjockt igår. Har lika ont i kroppen idag, men allt blir så mycket lättare om man får sova lite bättre.

Motorini badade igår. Förbereder ju inför utställningen i helgen. SÅ här såg han ut:

En liten rosa katt blev han men pälsen blöt. Han har ju en annan päls än mina andra katter. Den är tunnare och så är han ju vit, så när pälsen blir blöt blir den ju nästan osynlig. Söt var han då och vit är han i dag.

Ska bli så roligt att gå på utställning igen. Jag vet att jag kommer vara otroligt utsliten i början av nästa vecka, men att få träffa alla kamrater, domare och katter jag lärt känna under åren är värt det! Sen hoppas jag ju alltid på fina utställnings resultat. Men det blir Motorini och Blid jag hoppas på. Bure han har nån hormonreaktion på sitt kastreringschip, så han har börjat tappa päls. Så det blir inte så bra reslutat där inte. Hoppas det går till sig innan nästa utställning, då går han som vuxen.

Jag har börjat planera för parning med Motorini. Då jag misslyckas totalt med omplaceringen av de två vuxna rexarna, så är det enklaste sättet för mej att få in dem i kattgruppenigen via ett löp. Har också kännt att jag gärna vill ha kattungar igen. Det var ju snart 1 ½ år sedan nu. Så kan jag kastrera de honorna sedan och sen se hur jag går vidare. Först måste jag dock hcm scanna.

Nu till frukosten.

Någon tror jag har stuckigt  en kniv i mitt skulderblad. Det gör föbenat ont, och jag får inte till det på något vis. Inte har jag någon som kan hjälpa heller. Får nog ta tummer ur och ringa sjukgymnasten i morgonbitti. Jag tycker ju att jag borde vara rätt så immun mot smörta, då jag ju ständigt går omkring med knivar och nålar som bärnner, sticker och skär överallt och lite var stans. Men när det sedan blir något annat så är det svårt att kunna stå ut. Speciellt som det är nu att det gör sjukt ont på en pytt liten punkt. Jag har kännt att det gjort ont där länge, och när jag tagit i så har det bränt till. Men eftersom jag ständigt har ont lite varstans så har jag ju lärt mej att det bara är att ignorera. Lika så alla följd symptom som blir av allt som smärtar. Som yrsel, illamående, muskelkramper, magont, ja lite så där smått och gott. Ja, less blir jag.

Livet är en ständig kamp mot allt det onda.  Ibland intalar jag mej själv att allt jag får genomleva är en prövning inför något annat. Jag tänker mej själv som någon som skall utföra något och därför måste genomgå en massa jobbiga saker först. Men inget tar ju slut någon gång.

Just nu är jag lite blå. Jag hittade ett gamalt tidningsutklipp från många år tillbaka. Jag verkar alltid med jämna mellanrum hamna i tidningen. Med katterna har jag ju varit nu två gånger under kort tid. Men tidigare har jag ju berättat om livet med Fibro. Men den här artikeln minns jag inte alls. Har väl förträngt den. Jag berättade om att leva efter övergrepp. Att inte ta på sej skuld osv. Men även nu, många, många år senare, finns det fortfarande kvar.

Det är ju också så att det man alltid får höra, oavsett vad det är, så tror man tillslut på det. Om du tex. hela tiden får höra hur ful och tjock du är så kommer du ju tillslut att se dej som det när du kollar i spegeln. Oavsett hur du egentligen ser ut. Jag har inga höga tankar om mej själv. Jag vill tycka att jag faktiskt ska duga som jag är. Ändå finns där alltid en önskan om att jag ska vara något annat. Någon bättre. Allltid är det där en önskan om att vra någon bättre, för att någon annan ska tycka om mej! Inte för mej själv, utan för att jag så innerligt önskar att någon annan ska tycka om mej. Att få en bekräftelse att jag är bra. Men så länge jag inte själv kan se mej som jag är, och bara vara den jag är, så kommer jag inte våga tro på någon annan heller. Inte för att någon på sista 10 åren (känns det som) sagt att jag duger, men även om någon nu skulle göra det så vet jag inte om jag skulle våga lite på den personen?

Känner också att jag så gänra skulle våga lita på människor. Våga lägga min tilltro att det är människor som inte alltid är ute efter att såra mej, eller göra illa mej, bara för att själva må bra. Men vem vågar jag tro på? Jag är rädd för att om jag någonsin igen öppnar mitt hjärta så kommer det att bli totalt söndertrasat. Just nu känns det som om jag aldrig kommer våga släppa in någon i mitt liv. Vem skulle det i så fall vara? Talar den personen sanning? När jag levt med så många lägner under så läng tid, och varit arg på mej själv för att ständigt återigen gått på lögnerna, så vet jag ju inte längre om jag ska våga lita på någon.

Det finns också där, den ständiga misstron på mej själv. Att jag inte duger, till något. Speciellt sådana här stunder och dagar då jag inte funkar. Jag är rädd för att lämna ut mej själv, eftersom jag nästan alltid fått tillbaka en väldigt trasig själ. Och vem vill ha en trasig själv? Vem har idag tid och ork att först bygga upp en tllit för att sedan behöva laga något som är så trasig så frågan är om det ens går att reparera.

Ja, nu blev det dystert och tungt. Förlåt. Tankarna vandrar och snurrar. Jag har också sovit väldigt dåligt under en läng tid. Jag ska dock inte vara på arbetsträningen hela denna vecka. Jag funderade länge innan jag beslutade det. Vill inte svika. Känns som hela jag sviker mej själv då.

Nä, nu är det bäst jag slutar. Jag gräver ju bar aner mej själv mer och mer. Dumt. Ja, nu var det där igen. Dumt, dumma jag.

Jag ska sätta mej och måla några tavlor. Det kanske får mej att må bättre. Lyssna på musik, fiska, måla, skjuta monster, köra skön bil (helst fort) är saker som jag vet får mej att må bra. Oj, nu kom längtan till fisket igen! Jag har total abstinens! Jag har sagt att om jag någonsin skulle gifta mej igen (vilket jag självklart aldrig tänkt, men om jag leker med tanken), så skulle smekmånaden vara ett totalt fiskeäventyr. Åka till häftiga fiskevatten och få spännande exotiska fiskar. Något jag däremot aldrig skulle fiska är haj. Jag har en speciell relation till de djuren och en stor del av hajarterna är sönder fiskade och kanske aldrig hämta igen sig. Jag vill hellre dyka med hajar!

Men nu får det vara bra. Skönt att jag kom in i andra tankebanor. Jag är väldigt onormal.

Ja, jag är inte riktigt som alla andra precis. Jag förstår också varför jag kanske har svårt att få vänner, i alla fall nära vänner. Tjejer har jag oftast inte så mycket gemensamt med. Sitta och måla naglar, fnittra och skvallra har aldrig varit min grej. Grabbar är lättare att umgås med. Men å andra sidan så är det svårt att hitta närmare vänner där också. Vilken grabb skulle inte bli lite skrämd när jag kommer, jag kan meka bil lika bra som dem. Svetsa gör jag utan att blinka också. Köra bil tycke rjag också att jag är bra på. Jag försöker inte sticka under stolen med vem jag är, och jag kan vara nog så rak på sak. Så jag tror att många tycker att jag är för mycket. Men locka håret och klä sig i rosa klänning har aldrig varit något för mej. Jag har trots min dåliga självtro alltid kört min egen stil och sticker ut. Jag kommer inte ändra det. Jag är jag, varken mer aeller mindre. Jag gör mej inte till, jag låter andra sköta det.

Men nu måste jag sluta. Ska plocka fram staffli och oenslar. Bara jag börjar så blir det bra. 

Ibland känner jag mej aldeles ensam. Ibland tror jag att jag är den enda som känner, tänker, funderar som jag gör. Jag stänger inne mej själv och isolerar mej i tron att det bara är jag som gör och tänker som jag gör.

Men så kommer det något som gör att man ändrar sin uppfattning. Någon som kommer och säger något som får en att förstå att jag inte alls är ensam att känna som jag gör. Någon som också är som jag.

Värdelös? Ensam? Vem kan väl tycka om mej? Jag är väl inte värd någonting? Men så helt plötsligt: -Jag är inte ensam. Det finns alltid någon där ute som är likadan, eller i alla fall som har samma tankar och värderingar som en själv. Kanske inte på alla punkter, men i alla fall några.

Livet blir lite ljusare av att bara få den där aha upplevelsen. Oavsett om man alls träffar eller pratar med den personen igen, så vet man. Jag är jag och jag är inte alls ensam. Det finns människor därute som kag kan höra ihop med.

Gårdagen började lite trögt. Hade väldigt ont i  huvudet. Jag brukar ju inte ha det. Men efter den tidiga morgonen, seg och inte riktigt med. Men sen fick jag göra "riktig" bil så kvällen slutade bra! Jag fick höra att jag var bra på attt köra bil och det värmer! Jag har saknat att köra. Gissar att det blir mycket av den varan i sommar. Eller hoppas.

Jag har nyss hållt i en assistentkurs inför våran kattutställning som är till helgen. Det var väldigt trevligt att få träffa trevliga männsikor och prata katt. Kvällen ska jag avsluta med lite spelande har jag tänkt. Ska skjuta lite monster, det var ett tag sedan nu. Fast funderar på att sätta på mej hörlurarna och ta en promenad innan solen försvinner alldeles. Lite frisk luft är aldrig fel.

Världen är bra grym! Den enda morgonen jag kunde ha sovit ut på var idag. Jag sov faktiskt non stop hela natten och skulle ha kunnat fortsätta sova också! Då ringer telefonen kl 6 på morgonen! Jag har ute annonser på alla katter jag måste omplacera. Människan frågar efter om jag hade ute annoner på hundar! Inte nog med att det ringer 6 på morgonen, den enda dagen på två veckors tid jag verkligen har sovmorgon, utan människan har inte ens något vettigt att säga! Hon ber om ursäkt när hon hör att det inte ens var hundar och sen hänger hon upp. Jo hon ber om ursäkt att hon ringde så tidigt och hoppades att jag kunde somna om!

Ja det var ju snällt. Men vem ringer kl 6 en lördag morgon!? Jag tror jag blir totalt vanisnning! Jag måste ju få mej sömn! Jag är utkörd, och denna dag hade jag ledigt!

Ja, känns som om världen är en bra grym plats!

Hemma igen. Trots att allt här inne, som städning, ordning, räkningar, kort och gott allt som måste göras, hänger över mej som ett tungt tveeggat svärd i sytråd, så är det ändå skönt att komma hem. Har lyckats städa lite, eller mest bara plockat i lite grejor, fixat allt med katterna, gått ut med sopor och diskat. Något litet extra varje dag, som jag egentligen inte orkar kanske, men bara lite lite extra varje dag. Så blir det kanske bra här tillslut. Drömmen är ett hem som jag inte skäms över och dit jag kan bjuda folk, eller för överrasningsbesök, och må bra i det.

Lyckades med bedriften att få en besiktningstid imorgon bitti. Så vi ska kliva upp kl 7 imorgonbitti för att hinna till bilprovningen. Jag hoppas ni bilen går igenom, i alla fall bara några enklar 2or som jag med en väldigt billig peng kan fixa. Handbromsen kollade vi och lyckades få till. Bilen är dock väldigt skitig, det är ju bara lera uppe hos mamma nu. Men det är inte så mycket att göra något åt just. Om bara den här bilen går igenom så kan jag försöka sälja iväg golfen till en väldigt billig peng.

Imorgon ska jag även ta kontakt med en advokat som jag fått rekkomenderad från två bekanta. Så ska väl en bodelning bli löst, men även få reda ut vårdnaden. Ett år senare, men nu har det fått mognat in och känner att oavsett kostnaden så blir jag knappast i ett sämre läge om vi lyckas dela upp ekonomin, även om advokat skulle kosta upp mot 40000 kr så blir den ändå ca 50 000 mindre i skulde än vad det är nu. Så det är ju utan tvekan värt det.

Vi var och pimplade lite. Milton fick en massa små fisk. Så jag lånade hans spö ett tag, så jag fick lite fisk jag med. 10 små abborrar fick vi. Igen vi tar reda på men roligt i alla fall. Längtar till fiske och natur i sommar.

Nu ska vi fika lite och kolla på "så funkar det".

Snart får jag gå i säng. Har bara lite till o pyssla med. Så vill jag samla tankarna lite också, det gör jag här.

Har packat väskan inför trippen i morgon. Vi ska åka och hälsa på min far och upp till hans stuga, eller hus, i Jörn. Sen är det tänkt att vi ska vidare upp mot Arvidsjaur och pimpla. Jag hoppas på att få upp nån fin Röding att laga till. Tjälafisk med salt och citro är så gott. Jag har i och för sig två öringar i frysen, som jag också skulle kunna laga till, men det blir bara inte av. Ja ja, skulle vara så roligt att i alla fall få något med Milton.I somamr ska vi minnsan fiska mycket. Vi ska börja fixa till lite i mina fiskevatten, och se om vi får till något bra ställe där den lilla bäcköringen kan växa på sig. Sen så ska vi fortsätta att plocka upp gäddor och abborre så resterande av fisken kan växa på sig i fisketjärnen. Det är riktigt roligt nu när även de börjar bli lite större. Jag har ju lite toalt med en bjässe som jag inte fick upp i fjol också. Den ligger pyrt till i sommar.

Ja, förkylningen sitter i. Jag har allt möjligt som jag "dopar" mej med, så hoppas jag bli lite snabbare frisk. Köpte nässpray också, kanske att jag får sova inatt. Funderar på att ta lite sömnhjälp också. Behöver sova inatt. Vi ska upp "tidiigt" för o hinna allt vi ska. Tidigt för o vara en ledig dag. Klockan ringer nog runt 7.

Nä, om jag ska vika in årorna kanske?

Hoppas ni får en glad påsk och att ni har en trevlig stund med nära o kära. Jag har det för jag får spendera min helg med min älskade son. =)

Sitter här och tycker synd om mej själv. Ja, det får jag faktiskt göra. Har en dunderförkylning på väg! Då tycker jag att det är helt ok. Ska gå o köpa mera enchina forte och dopa mej lite, och hoppas att det hjälper. Vi ska ju ut o fiska nu till helgen. Hade ju tänkt få upp nån fin röding som vi kunde laga till. Ja,ja, bara jag inte får en massa feber så går det ju bra.

Jag har änligen lyckats med hemsidan. www.fylgias.com Det är i alla fall en liten bit på väg. Jag har också lagt upp en worldpress blogg. sfylgias.wordpress.com/ Men den är långt ifrån färdig.

Nu ska jag ta en varm dush och se om jag blir lite bättre av det. Ont i halsen som tusan, så brukar jag få när det är något värre förkylning på gång. Tur jag har Andolex, ett gurgelvatten med bedövande egenskaper. Det hjälper.

Solen skiner och det är nog dags att damma av balkongen och få upp resterande av nätet. Sen till somamren åker ju myggnätet upp, men känns inte lönt att sätta upp det redan.

Hoppas ni har en bra dag, och att ni mår betydligt bättre än vad jag gör!

Jag var bara tvungen att få till lite till hemsidan nu. Så den är ute. I alla fall första sidan och nån sida till. I morgon ska jag fixa katterna sidor, först och främst de som jag måtse omplacera. Känns som jag i alla fall fått början på rätt design fö rmej. Sen om den till hundra procent passar till katterna är väl en annan fråga.

I dag har jag varit väldigt huslig känns det som. Två diskmaskiner är diskade. Milton hade över en kompis idag, så vi gick också till "gropen" och de fick åka lite snow racer. Sen blev det glass med hemmagjord chokladsås och varm choklad.

Känner mej riktigt duktig. Speciellt för att bara sovit någon timme inatt också. Satt vi datorn i nära tio timmar. Självkalrt med paus för o ta Milton till skolan. Sen kom min mamm i morse så hjälpte hon mej med lite html kodknäckning. Nu försöker jag på en css style till hemsidan, så jag slipper uppdatera menyn i alla fönster. Men det vill inte som jag vill. Nåja, jag lär mej väl det snart också.

Och glömt o köpa tandkräm har jag glömt o köpa. Ja, har ju inte alls gjort någon nytta förutom hemsidan i dag känns det som.

Jo just, måste skicka in till "bäst inorr". En samanslagning för norrlandsklubbarna ihopräknat de bästa utställda katten. Vet inte om det egentligen är någon stor ide, och ve tinte ens om huskatter får vara med, men dumt och missa att skicka in.

Nu ska kg fixa det, så jag kan komma isäng.

Jag är svält född. Ja, inte på mat, det är sällan det varit brist på det, skulle vara bra mat då. Nä, jag pratar om känslor, om att duga, om att känna sig bekräftad. Positiv energi.

Efter en jobbig uppväxt, ska inte gå in på exakt mer men båda hemma vid och i skola, Ett/en par riktikt jobbiga förhållanden. Misslyckande på arbetsplats, det enda riktiga arbete jag hade på Volvo blev ett fiasko. Det enda jag kände att jag dög till var när jag var hos mina hästar. Det är det jag minns bäst av min uppväxt. En period i högstadiet hade vi 8 st hästar. Så jag hade det jag gjorde. Men vad hästarna visste så var jag deras hjälte. Jag km med mat, vatten jag rengjorde hos dem och även dem själva. Jag motionerade dem, jag klappade den, kliade, ja allt som ingår i skötsel. Jag bar 8 stora hinkar med vatten varje dag, från huset till stallet, fram och tillbaka. Varje dag. En period så red jag till och med för att ta mej till skolan. Jag ställde hästen hos en kompis häst och kunde sen ta skolbussen därifrån. Hästarna räddade mitt liv. Nu är det katterna.

Just postivit energi är jag extremt svältfödd på. Får jag något lite positivt i mitt liv så suger jag åt med det som en svamp drar till sig en vattendroppe. Det lilla blir så stort för mej. Jag lever sen på ett hopp, en önskan att någon gång kanske mitt liv blir bättre. Jag kanske faktikst är någon? Men jag lägger för stor vikt vid det lilla stået. Jag kan inte överge det, oavsett hur tunt det är, det håller inte så länge. Jag försöker laga det i ren förtvivlan. Samtidigt som jag bara väntar på att det går sönder, som jag enligt erfarnehet, alltid får vara med om. Jag vet att fallet alltid kommer. Ändå så griper jag efter varje stå som kommer, oavsett hur smalt eller bräckligt det är. Samtidigt som jag också vet att krashen kommer, för eller senare.

Men, jag är människa, jag lever på hoppet. Jag kommer alltid, alltid, gripa efter dessa små, små grässtrån. För varje gång hoppas jag att kanske, kanske, kan detta grässtrå växa till en blomma, eller ett träd? Även fast jag inte själv tror på det så kommer jag aldrig sluta hoppas.

Jag ska strax hämta Milton så ska vi packa och åka iväg. Vi ska se Draktränaren på 3D. Det ska bli skönt att få tänka på något annat och att få ge Milton den upplevelsen. Jag har egentligen inte alls råd, men eftersom det ändå är helt åt skogen med pengar så kan det ju kvitta med ett biobesök. Vi blir lite gladare och får göra något roligt denna månaden i alla fall. Allt jag har vill jag ju ge till min son, han är ju mitt allt.

Jag är bra på att skriva. Jag kan uttryka mej bra, även om jag kanske inte följer grammatik och stavning rätt alltid. Men när det sen kommer till att få fram saker muntligt kan det ibland vara lite svårare. Jag har genom bistra erfarenheter lärt mej att alltid trippa på tå och försöka i den största mån bara finnas där, flyta med och aldrig ställa krav. Aldrig ställa till med problem, aldrig synas egentligen. Men det där med att synas, eller rättare sagt, inte synas, är jag rätt så dålig på. Sedan jag föddes har jag nog alltid varit den person som i hemlighet vill ha uppmärksamhet. Men det är nog en vara jag inte är bortskämd med. Jag är också en väldigt känslosam person. Men det är ännu en till grej som jag verkligen lärt mej att inte visa utåt. Genom bistra erfarenheter under livet har jag inte fått bekräftelse vare sej jag varit glad eller varit väldigt ledsen.

En dröm är faktiskt att våga låta tårarna trilla, framför någon, och få känna det genuina trösten och att våga lite på att visa mina känslor. Men det är något jag måste jobba med. Att verbalt bli bättre på att utrycka mej och att inte trippa runt på tå. Även våga lite på folk att de inte kommer göra illa mej bara för att jag visar mitt sårbara jag.

Jag är inte den dära stålmamman jag vill vara. Som jag tidigare skrivit skulle jag ibland bara vilja bryta ihop och visa det för omvärlden. Men det går inte. I sådan lägen går jag hem, låster dörren, släcker alla lampor (ingen får ju tro att jag finns där innan för) och stänger sovrumdörren, gömmer mej uunder täcket och låter det braka lös. Jag vågar inte vara den jag vill vara. Så enkelt är det. Men det är också livets hårda läxor som gjort mej sådan.

Allt jag kan hoppas är att  jag ger allt jag kan till min son, så han får ett bättre liv. Det är min livsuppgift. Vem vet, kanske hänger jordens framtid på just det? Som John Connor i Terminator. Lite fantasi får man väl ha?

Nu ska vi gå på bio. =D

I förra veckan så kom jag fram med ett recept på en underbart god sallad. Så i kväll ska jag avnjuta en sista lyxig måltid innan jag går över på diet i ett par veckor.

Salladen innehåller Ruccola, Baby Spenat, strimlade soltorkade tomaret och honungs Chevre men pinjenötter ovanpå. Det är helt underbar! Jag har en stor skål med den, och lite kyckling med pommes och en lyxig sås till. Men huvud rätten blir salladen.

Mina tankar och funderingar har tagit en helt ny vändning vad gäller framtidsplaner. Har funderat länge på att göra slag i saken och gå vidare inom konsten. Den 31 Maj är sista ansökningen till Konsthögskolan här på Umedalen. Jag har tillräckligt bra självförtroende att jag känner att jag borde kunna komma in, bara jag lägger ner min själ i arbetsproverna. Ska slutföra min lerskulptur och sätta fart med nån ny. Sen ska akvarellblocken och färgerna fram. Likaså kol och skissblock. Bara så jag får känna på det lite igen.

Ja, nu ska jag nog steka på den lilla kycklingbiten jag förberett, så jag kan få mat snart.

Dagen började lite segt. Jag tror jag fått nog av hålligång för ett tag nu. För första gången på väldigt, väldigt länge så blev det faktiskt för mycket av det goda i lördags. Inte så att jag inte visste vad jag gjorde, men jag kunde haft mycket roligare utan en del. Det var en lite seg dag igår, och det tog ett tag för mej att koma igång idag.

Min far smsade mitt på dagen och sa att han var på väg med en massa flyttkartonger och skulle hjälpa mej städa lite.  Så det var ju bara o rycka upp sig och såttt igång. Går ju inte att tacka nej om jag får lite hjälp. Så lite nytta har jag faktiskt gjort. Flyttat om lite bokhyllor och packat ihop lite lådor. Nu känns det ok i vardagsrummet för tillfället i alla fall. Sen får jag se hur det blir med hall, sovrum och Miltons rum.

Så fem positiva grejor om dagen:

• Flyttat möbler
• Packat lådor
• Tvättat
• Diskat
• plockat.

Ja, vissa saker kanske känns som bara vanlig vardagsrutiner, som att diska och tvätta. Men ibland så får jag även kämpa med det för att jag ska få till allt. Ibland funkar allt som det ska. Men då gäller det ju att se det positiva de dagar jag får till det, stärka det positiva så att det till slut blir bra öven de sämre dagarna.

Nu ska jag redigera några kort tror jag. Se om jag får upp några av mina tavlor på väggen också. Ja, det låter ju bra. Får se vad som blir gjort.

"En sånd där dag." Det känns som om det blir det idag. Än så länge funkar inte mina fingrar som de ska. Jag tappar mina tabletter i golvet. Nyss lyckades jag på något sätt "kasta" tandbordsten ur munnen. (Hur tusan man nu lyckas med det...). Men det blir väl bättre hoppas jag.

Gårdagskvällen var lite jobbit. Känns ibland bara så tungt att altid komma hem själv, alltid bara vara jag. När Milton är hemma så ska han ju tll kompisar så får jag ju i alla fall prata med någon annan på kvällarna ibland, korta stunder. Men mitt hem ser ju ut osm det gör, jag rokar inte plocka i ordning och börjar röja just nu, så känns inte heller som om jag vill bjuda in folk. Men igår var jag ensam. Nu har det snart gått ett år sedan jag skiljde mej. Faktsikt så börjar jag känna mej redo för att i alla fall hitta någon att vara lite mera vän med. Men då måste det ju klicka. Det är nån som jag vet gärna skulle vara där för mej. Men jag känner inget för dem. Även fast jag så väl vet att de personerna kanske är vad jag just behöver, trygga, lugna, ordnade och trevliga. Men jag saknar känslorna, jag saknar glimten i ögat. Jag vet inte. Just nu missträstar jag ganska mycket. Känns som att jag kommer få leva så här själv resten av mitt liv. En ensam gammal gumma på 90 år, med sina djur. Som blir riktigt förbannand då någon kommer med förslaget att jag kanske skulle in på något boende. (Ler ändå lite åt bilden).  Just nu är min självkänsla i botten kan man väl säga....

Jag är såå glad att jag hittat Holmsunds Tropikhus. Just nu är jag hellre där än här hemma. För är jag här hemma så känner jag det stora måstet att få städat, som är så tråkigt, jobbigt och bara ja.... Blä.

Har suttit och försökt komma på ett bra tema till min kattsida. Jag måste få ut sidan snart. Men det blir bara döskallar och andra Grunge/Emo saker. Får hitta på något som passar i den stilen. Går lite tungt bara.

Men nu ska jag dra iväg på "jobbet". Sista dagen det är fullt, sen blir det lite mindre, känner att jag har hittat min gräns nu i två veckor. ;-)

Sitter och lyssnar p Morgonrock i rockklassiker. De har sin dagliga morgonchock. Ibland är det väldigt roligt, ibland lite sämre.

Gårdagen tog jag det lugnt. Jag skulle ut på en fotopromenad. Började bra. Sen kom regnet. Bara en liten skur så jag fortsatte. Men sedan började det om. Hmmm. 30 Minuter senare så var det inte riktigt lita roligt med regn. Men hoppas jag fick lite roligta snöregnbilder.

Nu bör det snart av på jobbet igen. Får se hur mycket folk det kommer idag. Alltid lika spännade. =)

Jag började spara in burshar till Photoshop på denna dator. Jag vill ju bygga om men hemsida (alltså katt sidan), har börjar men inte fått till något bra. Så nu har jag börjat ordna upp Brusharna i olika kategorier och då tror jag det går lättare. Har ju tex säkert (minst) 300 olika döskallar, och är det då ca 400 olika Swirls så blir det väldgt mycket om jag bara har ett enda bibliotek. Har ett par Bibliotek att lägga in sen kan jag börja skapa.

Enda problemet jag ser är att jag ska bygga en sida för katterna. Har dock mest Emo, Grunge, döskallar hjärtan och tillhörande till dessa stilar. Undrar vad jag får till för Katthemsida?

Funderar på om jag hinner en kopp kaffe, men tror jag får ta det på jobbet. Men efter jobbet vet jag vad jag gör: Bygger hemsidedesign!

På väg ut.

ut i mörkret.

Bort från ljus, bort från männsklighet. Mörker, ro, stillhet.

Natt. Mörker. Stillhet. Porlande vatten, Knarrande snö, knakande träd och lysande stjärnnor. Frid. Stilla sinnes ro. Om än den gnagande känslan, de irrande tankarna finns kvar så märks de inte hör och nu.

Telefonen ringer. Oväntat! Hopp, värme, ljus. Åter in i ljuset, in dit människor finns. Tillbaka. Välkommna tankar. Inre värmer. Ett hopp, en önskan.

Vandrar sakta tillbaka. Världen finns kvar. Jag välkommnar den än en gång.

Stilla väntan. En känsla av förväntan.

Än finns ro. Nattens mörker har gett mitt irrande inre lugn. Nu kan jag åter vandra i människornas värld.

Morgondagen bär ett annat liv, ett hopp om ett annat liv. Kanske? Värmen bultar genom kroppen och hoppet finns.

Oj vad skönt. Jag fick mej just en liten lur på soffan. Med Motorini och Blid på magen. Fast sov nog inte rktigt, men slappnade av i alla fall. Det var sååå länge sedan jag fick en såndan här liten "powernap".

Nu ska jag ut på en promenad. Böst o klä på mej ordentligt, det snöar rätt rejält. Men med musik i lurarna så blir det bra promenad ändå.

Just musik är viktigt för mej. Jag skulle inte klara mej utan musik. Olika musik för olika sinne stämmningar. Ett tag har jag lyssnat väldigt mycket på Pink och plattan Funhouse. Många av låtarna har varit som plåster för min sårade själ. Sen så har jag såklart gått igenom Metallica och den svarta skivan (den har jag lyssnat på sedan jag gick fordon), men även lite Billy Idol och ACDC. Faktiskt också Nordman och James Marters. Jag gissar att inte så många här i Sverige vet vem James Marsters är och att han har släppt hela tre album. Han spelade Spike i Buffy the Vampier Slayer. James spelar bra musik mär jag är på humör för lite lugnare låtar. Han har också nu ett band som heter Ghost of the Robots, har inte lyssnat så mycket på det, men är relativt ok i alla fall.

 Här är en av hans låtar:

Nåväl. Om jag skulle ta mej ut på en promenad kanske. Funderar på att gå på bio i helgen. Är barnledig förutom en stund på söndag under dagen, då jag skall hämta upp Milton och åka o hälsa på våran blivande stödfamilj. De verkar super trevliga. Men om jag ska på bio så vill jag nog se Wolfman tror jag. Vi får se. Beror på om jag får någon med mej eller inte. Känns inte så lockande att gå själv heller.

Till kvällsmat ska jag förresten prova en Thai soppa. Hoppas den är god.

Jo, I morgon bär det av till Lycksele och kattvisning på Granngården. Ska ta med Blid, Motorini och Bure. Ska bli skoj. Men oj så tidigt vi måste kliva upp. De kommer o hämtar mej kl 7 redan. Men vad göra man inte för lite socialt umgänge och chansen att få visa upp sin ras.

Ja, dag ett snart avklarad. Utan större ansträngning faktsikt. Ska ta mej en kopp the. Dock har jag en liten klick honung i, men det känner jag är ett måste. Annars har jag inta varit speciellt hungrig alls. Det gäller bara att ha styrka att stå emot godis suget. För det är egentligen detta handlar om. Att kunna bryta mina dåliga vanor. Att små äta på kvällarna framför en film.

Jobbet har gått bra. Vi åkte tillbaka när jag hämtat Milton, så fick han kika lite. Vi gav en skorpion mat (eller det var Krister som gav, och Milton fick vara med), vi matade alla sköldpaddor. Vi gick in till mina skötebarn, aporna, och gav lite honung. Vi var sist. Så dubbel kolla alla lås, alla lampor och sen låsa alla dörrar. Sist så hämtade vi 2 pinkisar till Miracle, alltså våran orm. Milton var så duktig och höll dem i handen hela vägen hem. Miracle åt upp båda två, så nu klara hon sig i 10 dagar.

Terrariet jag inredde igår då? Jo, det acklimatiserar sig fortfarande. Jag gjorde nämligen så att jag gav honom mat idag, så ska han få smälta maten ett tag innan jag plockar hem honom. Det är ju lite stressigt att byta hem.

I morgon blir en hel dag på Tropikhuset. Är barnledig. Egentligen skulle vi på fotoutflykt. Men den blev inställd. Så passar jag på att jobba lite extra i stället.

Men nu är det dags att dricka the koppen och se på slutet av HighPlan Invaders. Sen ska jag börja se en till film tror jag. Jag får se helt enkelt.

Ha en trevlig kväll.

Bra idag:

1. Har börjat fixa sonens rum, Nu är i alla fall nästan allt genomgånget, vad som ska vara kvar och inte. Så nu är bokhyllan nästan renplockad. Så imorgon kan jag plocka ut de delar som ska ut, och bära in de delar som ska in från delen i mitt sovrum.
2. Årsmöte med kattföreningen avklarad. Tyvärr blev jag inte invald på något, inte ens föreslagen (lite ledsamt då tycker jag, men men, sånt är livet).
3. Chevy fick sitt pris, det var utdelning på mötet. Milton fick så klart bära fram honom och visa honom. =)
4. Nä, nu hittar jag inte på något mera. Jo. En del av räkningarna är betalda

Jag har också tagit ett hårt beslut. Lilla Angel, hunden som jag visat bilder på i föregående inlägg har jag sagt nej till. Känner att det blir för mycket och att jag inte har den tiden och orken som jag vill ha för en sån stor hund. Det beslutet har mognat över tid, känner mej tillfreds med det. Jag behöver ork till annant. Som mitt "jobb". Det vill jag ju satsa på.

Imorgon skall jag möta exet på stan och disskutera ekonomi. HUr det nu går. Jag förväntar mej ju knappast att det ska gå bra. Men det är klart, kommer vi (mot all förvåning) överens så slipper vi ju en kostnad. En bodelning är ju i hög grad ett måste, det var ju snart ett år sedan vi skiljdes nu.

Funderar på mycket annat också, men det tänker jag inte skriva här. Livet går vidare. Huvudet ner och fötterna upp, men jag hankar mej fram.

Nu är det säng dags. Klockan är ju redan 22 snart. (känner mej som en ålderspensionär när jag funderar på sängen redan vid kl 21, men jag behöver sova mycket). Så nu är det nattinatt som gäller.

Här är hon:

Hon heter Angel. Det går super bra med katterna. Jag lyckades verkligen få in det i henne första gången hon var här. Katterna är stäppet över henne i  rangordningen. Så är det nu. Hon skulle få lite mat, men när jag sa varsågod satt en katt vid hennes skål, så hon vägdrade. Jag fick flytta på skålen för att hon skulle våga gå fram.

Trots att katterna inte är uppvuxen med hund så går det suveränt. Mina tre ungdomar är framme vid henne och är väldigt nyfiken. Ego sitter också och kikar. Huskatten är den enda som är uppvuxen med hund, men han ligger mest och sover. Får se vad han säger i morgon. Nu har jag ju flytta deras mat också. Så det blir ju lite pyssel innan alla har hittat sina platser.

En sorglig sak har dock hänt. En orm lever inte längre. Dock inte hon som var dålig. Den andra blev sämre, när den första blev bättre. Jag skulle väl ha tvångsmatat henne, men det skulle kanske inte hjälpt heller. Hon började rycka och kändes som hon inte mådde så bra. Men en lever och mår suveränt. Hon har ätit ett rejält skrovmål och är pigg. Så vi får väl se vad som händer längre fram. Det kanske blir andra ormar också.... hrmmm...

Jag tog ett par bilder när vi var ute på isen, Jag, Angel, Anna och hennes vovve. Vill avsluta med ett par bilder från den promenaden.

Och en sista som jag tog på väg till "jobbet" i fredags. So Long för nu.

Sitter och vet inte riktigt vad jag ska skriva. En del i livet verkar ha ordnat upp sig. Men en stor del är kvar.

Men jag är så less på att tänka hela tiden. Allt blir inte bra ju mera man tänker. En del saker ska "liksom bara hända". Jag pratar kärlek nu. Jag älskar min son, mina katter. Sen finns det många jag tycker om, som kompisar. Nån finns det som jag skulle vilja kunna känna mera för. Men hur mycket jag än vill så finns det inte där. Det är inget heller jag kan styra. Har kommit fram till att jag ska sluta tänka på det. Om det inte kommer känslor spontant så kan jag inte vänta och kanske vilja att det kommer. Kamratskap får räcka. Oavsett vad de tycker så kan jag inte fundera fram andra känslor från min sida. Om jag måste fundera på vilka känslor jag har så finns inte andra känslor än just kamratskap.

Kärlek är jobbig på det sättet. Man kan inte styra känslorna. Man kan inte bestämma vem man ska få känslor för. Någon gång kommer den dära spontant aha känslan och allt bara klaffar. Visst finns det stunder nu som det kanske hade kunnat komma. Men i de fallen är det inte något jag vill eller kan göra något åt. Så de får stanna inombords. Någon gång kommer den dära människan då allting klaffar och det bara händer.

Jag såg just Vampire diary. Även om det ju fakiskt har lite fantasy i den serien så är det väldigt mycket romantik också. Av någon anledning så vill jag inte vara den som tycker om romantik, utan tänker mej vara den där lite tuffare typen. Men det stämmer ju förstås inte. Jag älskar romantik. I lagoma doser. Just nu läser jag till och med en roman. Men jag tänker mej så klart själv in i rollfiguren. Även om jag byter ut lite scener och roller så. Men jag längtar efter romantik. Jag längtar efter att känna pirret i magen, känna att man lever. Känna att det är lite spännande och känna känslan av att man inte är ensam.

Fast visst, jag är inte ensam. Jag har ju ändå en del människor runt omkring mej. Men ingen som kan ge det jag längtar efter. Men men, det är inte så mycket att göra åt det. Det kommer när och om det kommer. Så länge får jag leva mitt liv och nuta av det jag faktiskt har. Livet ser mycket ljusare ut nu än för bara 6 månader sedan. Till och med mycket bättre än för 5-10 år sedan.

Nu har jag pratat romantik och kärlek klart. Jag kanske måste ut och skriva lite i bilen innan jag går o lägger mej? Så jag får lite olja och smuts på fingrarna och blir lite "macho" igen?

En sak slog mej just. Jag fick ett telefonsamtal här ikväll.

Ett tag efteråt så slog det mej att jag nog inte sa så mycket. Jag vet inte, ibland så funkar min hjärna inte bara utan allt jag kanske ville säga kommer ca 10 min efter. Jag kan väl knappast ringa tillbaka och fortsätta samtalet då. Det var ju inte så att jag inte ville prata med den här personen som ringde. Det ville jag ju visst.. Jag satt och spelade nåt litet strategi pussel spel, och blev väl bara lite överraskad och jag kom bara inte på vad jag skulle säga.

Jag tror att jag är en god lyssnare. Jag vet ju inte, men hoppas att jag är det. Men ibland vet jag bara inte vad jag ska säga. Eller kommer inte igång med samtalet. Ibland är min hjärna så upptagen med annat. Nu stämmer det ju till viss del att jag inte är någon som bara pratar och pratar. Jag säger det som är viktigt när jag har något att säga. Sen är jag inte heller någon som tvingar mej på folk och är frågvis. Är det någon som har något att säga så får de göra det när de vill det själv. Då lyssnar jag gärna på allt vad de än vill berätta.

Nä, nu tror jag att jag snart skall krypa till kojs. Hade tänkt skjuta lite monster, men orkar inte. Jag är oftast i sängs alldeles för tidigt. Känner mej som en pensionär som går till säng så tidigt, men jag vet ju att jag har ett större behov av sömn.

En bild jag tog igår under min foto promenad.

Ska snart, äntligen, få åka på "jobbet". Jag är så nöjd och glad att få göra det jag gör. Det känns som om det är räddningen för mej. Att äntligen få känna att jag faktiskt tillhör, jag fixar något. Jag tycker något är roligt. Jag får ett ansvar, som jag utan problem klarar. Jag är medräknad! Det är inga problem för mej att hålla ordning på vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Oavsett hur ont jag har, så längtar jag ändå till "jobbet".

Jag har suttit vid några tillfällen och skrivit ihop en lunta med fakta om de djur som finns på tropikhuset. Nu är första utkastet färdigt. Eller nästan. Har fått med alla giftiga ormar, lite om aporna och några av de ogiftiga ormarna och ödlorna. Ska sätta mej i kväll, om jag orkar, och färdigställa de arter jag inte tagit med.

En liten "nackdel" är kanske de dagar Tropikhuset är öppet för besökande. Eller inte nackdel, det är fel ord. Men det är ju så här, att jag tycker att de är så trevligt att bara få lalla runt där och mata apor och hålla koll på de reptiler som jag också sköter om (alla som inte är gifitga då). Bara få vara. Tänk vad otroligt härligt att ha ett jobb som ger en energi. Men visst är det också en trevlig sak att det kommer besökare också. Jag vill bara lära mej mera om alla arter så jag kan svara på frågor. För visst, tänk vilken dröm sen att få berätta och lära besökare om "mina" djur. Alltså de djur jag ansvara på sätt och vid för. Vilken möjlighet att få sprida kunskap och lärdom av det jag älskar att göra.

Ja, det enda som är dessa dagar, som idag, är ju att jag måste ju tänka på vilka kläder jag har, hur jag ser ut i håret osv. Är det bara jag och djuren så kvittar det ju hur jag ser ut, de bekymrar ju sig inte om mitt hår är välbortstat eller om jag smikat mej. Men kommer det mera folk så vill jag ju försöka se lite bättre ut än när jag nyklivit upp ur sängen. Nåja, det kommer säker per automatik det också.

Min fot var inget fel på. Så typiskt, jag hade ju inte behövt åka någonstans, för igår kväll började jag kunna gå på den igen. Nu är det fortfarande svullen, och väldigt blå. Fördelen är att jag vet att jag inte behöver oroa mej, för det är bara ett väldigt stort blåmärke.

Jag har vait produktiv idag. Trots att jag inte kunnat åka några skidor.

• Började dagen med att byta två däck på bilen. Läste ju om stormen som skulle komma, så ville dra på de bättre vinterdäcken så jag tog mej hem från Holmsund.
• "Jobbade" det jag skulle på Tropikhuset.
• Fixade disk och städat i köket.
• Betalade de sista räkningarna.
• Åkte o hämtade ut pengar och handlade lite mjölk osv.
• Vek in nästan all tvätt som legat på sängen.
• Ordnade upp i min stora garderob, la kuddar och täcken i bäddsoffan, så jag kunde hänga upp mina kläder.
• Jag har skottat min ingång och även min parkeringsplats.

Men nu får det vara bra. Nu är det en välbehövlig dush som gäller, sen slappa lite innan det är dags o gå o lägga sig.

Jag tycker det har varit lite mysigt väder ändå. Lite snö och blåst. Jag har inte heller några problem att ta mej fram med bilen i snön. Inte för att jag har en speciellt bra bil. Men jag har några års erfarenhet av att köra i sådan hära snö. Är ju född och uppvuxen mitt ute i skogen. Så lite snö är knappast några problem att ta sej fram i. Lite snö storm känns helt ok faktiskt.

/Natta

Jaha, då var det dags igen. Är på väg till röngten. Jag tappade en skiva på foten igår. En skiva som jag spänner upp oljemålningsdukar på. Den var tyngre än jag trodde. Just då hade jag ju inte tid att kolla. Men sen när jag gjorde det blev jag ltie förskräckt. Där skivan trillat var foten väldgit svullen. Pratade med sjukvårdsrådgivningen om att åka in o röngta då. Till och med lillebror kom så jag kunde åka in. Men jag avbröt, och sov på saken. Det var inte mycket bättre imorse, så fick tid här på vårdcentralen.

Marsch in o röngta var uppmaningen. Så nu har jag lindat foten, och ska ta mej in till sjukhuset. Att hinna åka in på Tropikhuset och jobba det blir ju inte av. =( Hinner nog inte det. Jo om jag får tid för röngten snabbt. Men det tror jag inte.

Nu ska jag leta reda på en bra bok o ta med och åka in. Funderar på om jag ska ta bussen, min bil, eller be min "världens bästa granne" om hjälp.

Ja, kan passa på att ge en stor elgoe för min allra bästa granne genom tiderna. Jag tror inte jag mött någon lika trevlig och snäll. Kanske för snäll? Nåja, jag hoppas jag kan hjälpa honom någon gång också.

Nu måste jag åka, så jag i alla fall hinner hem och hämta Milton från skolan.

Jag sitter och ska skriva ett brev till socialstyrelsen. Nu är jag less av socialens behandling av mig och min son. Så nu har jag börjat kompnerat ihop berättelsen av allt som varit och allt kontakt vi haft.

Härom dagen beslutade jag att den stödfamilj som Milton hade inte riktigt fyllde hans behov. Han upplevde en stor oro inför den vistelsen. Det var det tunga beslutet jag pratade om tidigare. Det kändes skönt när väl jag tagit beslutet och även pratat med stödfamiljen. Turerna kring stödfamilj och allt stöd runt denna jobbiga situation vi befinner oss i har blivit lite för många och för utdragna. Jag upplever inte att sociala i umeå kommun främjar mitt barns bästa.

Jag skrev också att jag bara skulle vilja kunna lägga mej ner och bryta ihop. Att kunna visa den personen jag egentligen är. Det är ju väldigt tvetydigt. För samtidigt som jag faktsikt måste vara den starka och handlingskraftiga personen som jag är, för att orka livet och framför allt för att kunna komma till ett liv som jag vill leva, så finns där en enorm trötthet. Är så less på allt strul, allt jobb, allt som inte kan klaffa ihop. Som vanligt så ska alla bekymmer komma samtidigt. Nån gång ska väl jag orka vända livet till rätt köl.

Jag ser förstås också att jag ändå har mycket imitt liv. Jag har en underbar son. Jag har mycket kunskap, fast känner ändå att jag på sätt och vis är lite medelmåttig Är bra på mycket, men skulle kunna bli väldigt bra om jag bara orkade satsa på en sak. 

Min koncentartion är inte på topp just nu. Så brevet jag skriver ihop till socialstyrelsen får vila ett tag. Funderade på att starta Bioshock, men ska förka mej på en promenad istället. Egentligen så hade jag tänkt åka lite skidor, men mina fotleder och kanske resten av kroppen också, värker lite för mycket för att jag ska orka med det. En lugn promande i den friska luften får det bli i stället. Bifogar en bild från min förra skidtur.

Bara en liten snabb tanke sen väntar sängen.

Blev nog en lyckad gratulation av lillebror. Som inte är så liten längre. Han är ju vuxen. Jag hoppas att han hade roligt. Själv tror jag att jag hade aldeles för roligt. Hade lite olika drinkar och en shots att bjuda på. Allt tog slut. Jag had eockså en låda vin, plus en flaska till maten. När jag gick ut till kvarterslokalen idag och började plocka ihop så blev jag lite förvånad att jag inte mådde dåligt. Allt vin var praktiskt taget slut. Det var mest jag som tagit av det. Nåja.... konstigt är det, för jag borde inte klara så mycket alkohol och framför allt inte må så pass ok idag.

VI hade en familje middag med lillebror idag. Bakade kladdkaka som serverades med glass och granatäpple.

I övrigt har allt flytit på hela helgen. Bara en sak jag inte hunnit med. Åka skidor. Så det ska jag ta för mej i morgon.

Men nu känner jag att det är dags att krypa till kojs.

/Natta

Nu blev det tungt igen. Men om jag känner mej själv så kommer det snart att bli bättre. Har gått och gruvat på ett beslut, eller flera. Nu när det största beslutet är taget så kommer det snart att kännas bättre. Även om framtiden blir väldigt oviss, så känns det bra.

Egentligen så har jag kännt på mej det beslut jag tagit sedan länge. Eller jag har tagit beslutet sen två veckor. Det har väl bara tagit hjärnan ett tag att bearbeta och att ta tag i saken. Jag vet också att jag mest troligt har gjort några personer ledsna nu. Det gör det ju inte enklare. Men när det kommer dit, så måste ju min sons välmående gå först!

Sen ställde jag in det jag hade planerat åt lillebrors 18 års kalas. Det blev, som vanligt, inte nog med folk. Det känns som att det alltid är så. När jag bjuder in på något så kan ingen. Men nästa gång. Fast sist jag skulle ha samma visning, då avbokade jag av samma skäl, så ringde det fullt med folk på dagen och undrade när det var! Så då hade alla kommit.

Jag har i alla fall klarat att åka ett varv på skidorna idag. Utan Bricanyl! Det var inte tanken, men jag hade bara fått med mej överdeln, så då var det bara att åka utan. O det funkade. Jag blev inte alls så anfådd. Det jobbigaste är att det gör så himla ont i fötterna. Hoppas det går över.

Ja, det blir en del jobbiga samtal imorgon. Måste ta o skriva upp vad jag ska handla till lillebror på lördag också. Ska ha middag åt honom och ett par av hans kompisar. Han fyller ju som sagt 18. Jag hoppas jag kan få med honom i chevan ett par varv, så han får åka riktig bil också. Robbe m. party, kommer senare på kvällen. Men Pia kommer redan vid kl 15 och ska hjälpa mej med maten. Så jag har tänkt o öppna en vinare redan då. Matlagning ska vara roligt! Eller hur. Nä skämt å sido. Jah hoppas endå att det blir en roligt kväll. O även om inga andra kommer så har jag Pia sen även Robbe, Anna och resten av det gänget. Så ja. Det blir nog bra.

Nu är det bäst jag börjar skiva inköpslistan. Sen så har jag ett annat grafikkort att stoppa i min dator, även större hårddisk. Så måste jag byta fläkt. Kanske ska göra det nu? Kanske skjuta lite monster istället för att sova inatt? Det är väl logiskt sätt ingen bra ide, eller hur? Men kanske bättre att vara uppe hela natten, så kan jag sova i morgon. Eller som Jon Bon Jovi säger: I´ll sleep when I´m dead!

Nattinatt.

Jag kommer börja inlägget idag med lite positiva grejor, men sen kommer lite djupa funderingar som säkert blir lite tunrodda. Men känner att jag behöver få ut allt jag funderat på. Så ni behöver ju bara läsa första delen.

• Köpt kattsand
• fixat en bra dag på tropikhuset
• genomfört ett möte på sociala om Milton

Nja, sen var det nog slut på det positiva. Försökte ladda in spelet på nya datorn, men måste nog få in en ny hårddisk först, den är lite seg och har nog redan snurrat sista versen.

Jag önskar att jag kunde bryta i hop. Ja det är en slutledning jag kommit fram till. Jag skulle vilja bara lägga mej ner och låta tårar och uppgivenheten få bryta ut. Att bara få ge upp. Att kunna säga, nä nu ger jag upp. Nu menar jag inte livet, utan bara så att jag ger upp och behöver hjälp. Jag fixar inte det. Alla som träffar mej får se min starka sida. Utsidan. VIsst, jag kan prata om allt, eller det mesta jag varit med om. Jag kan väl ses som öppen. Men de innersta känslorna får faktiskt ingen veta. Tårar får ingen se. Att ge upp och låta dessa komma är svårt ens när det bara är jag och katterna.

Jag har alltid varit den som har den dära stenhårnda järnviljan. Jag har bara fortsatt, fortsatt och fortsatt. För att folk sagt det åt mej, för att jag inte vet något annat sätt. Som yngre när jag tränade och tävligsred. När jag var med på träningar, så är det så många många gånger då kroppen bara skrikit att jag inte fixar mer. Ändå har jag alltid lyckats pressa mej vidare. Pressa mej vidare genom hela träningen. Alltid fixat allt det där. Aldrig sakt att jag inte orkar.

Det är därför jag sitter här idag med Fibro. Jag har alltid pressat mej utöver min förmåga. Kanske är det också så att det är därför jag kan sitta här idag. Trots att hela kroppen skriker att jag inte kan röra mej så fortsätter jag röra på den. Jag fortsätter alltid gå. Även om kroppen inte kan, så tvingar jag den. Min järnvilja gör att jag fixar att leva med denna sjukdom och smärta.

Men det skulle vara så skönt att någon gång kunna bara visa att jag inte är den där personen. Inom mej så är jag inte stark. Inom mej väller tårarna upp. Tänkt att kunna visa denna sårbara människa för omvärlden. Att kunna få vara svag. Att inte pressa på. Att inte göra allt bara för att jag ska.

Samtidigt så är jag glad över den förmågan. Jag vet att när jag verkligen vill göra något, så klarar jag det. Men vissa gånger kan mina kostnader bli för höga. Fast det får ingen se.

Nä, jag kan inte ge upp än. Milton kommer snart hem, han har varit och lekt hos en kompis. Men det är kvällsmat och städning som gäller. Sen kl 21 när Milton sover, så kan jag kanske bryta ihop lite?

Oj vilken dag. Och än så är det bara halvvägs. Har redan hunnit mycket, och mera ska det bli.

Intallerat drivrutiner i datorn. Snabb handlat lite i morse, möte på vårdcentralen. Åkte en tur på skidorna.

Nu väntar en liten lätt lunch, jag ska faktiskt äta en liten kebab i pitabröd. Skämmer bort mej själv. Så ska jag ta o spela lite "skjuta monster" spel på datorn. Inte det spelat jag vill spela, för det visar sig att exet har "lånat" det. Men i alla fall något att testa datorn med.

När jag hämtar Milton så är det handla som gäller. Sen snabb middag och påhälsning hos kattspekulant.

/Natta

• Jag har åkt ett varv run telljuspåret idag.
• Datorn är ihop skruvad och startad. Den funkar. =)
• Nyaste windows är installerad på nya datorn. I morgon är det bara alla drivrutiner och sånt som skall dit.

Jag är nöjd över dagen. Lyckades mycket bättre i skidspåret idag. Det gick på ca 20 min, men några korta foto stopp. Jag tog Bricanyl innan jag började, så hade mycket bättre flås idag.

Men jag känner att det är på gränsen. Är redan på väg i säng, är totalt slut. Hoppas jag mår hyffsat bättre imorgon. Men kan inte tänka mej att min lilla korta skidtur gör något att jag tar varje dag. Det är ju inte en lång tur och det är bättre att få rutin på det.

Jag och Milton hade mys kväll. Vi tog de sista slantarna och köpte en dricka och en chipspåse och såg på Horton.

Så här såg det ut när jag kom in i badrummet under filmen. Jag kan säga att det var en katts om fick tvätta sina tassar.

Nä nu är det godnatt.

Ny dag och nya tag.

Hade en trevlig dag igår. Jag och Milton skulle ut ett varv i elljuspåret med skidorna. Men vi hittade inte hans skidor. Han gick dock och lekte med en kompis så jag tog en tur själv. Jag glömde så klart bricanylen (astmamedicinen), men jag klarade mej runt i alla fall. Det var skönt att äntligen få anstränga sig lite. Jag har tänkt mej ut idag också. Det är ju bara 2 km så jag borde kunna ta ett varv varje dag, tills jag får upp flåset, så jag kan börja åka ännu längre. Jag hoppas bara inte det här rinner ut ur sanden också, när jag får nån dag som jag har så ont att jag knappt kan röra mej. Jag vill verkligen komma ut och komma igång. Just skidåkningen är ju skonsam för min höft och bäcken, och för resten av kroppen också. Det är ju inte så att jag vill vara så otränad som är jag idag. Men det är svårt när jag blir sängliggande ett par dagar, om jag gör för mycket. För mycket kan ju vara bara 100 meter längre promenad/skidtur eller liknande. Jag är ju inte heller van med att behöva ha det så här. Under min uppväxt hade vi ju ett tag så många som 8 hästar. Inte hade jag några som helst problem med min kondition då heller. Jag har alltid haft kvar grundstyrkan från min uppväxt, även om jag knappast kan bära 25 liters hinkar fram och tillbaka till 8 hästar, längre.

I går kom flera bekanta på besök också. Det började med en god vän och hennes minsta dotter, som kom o åt middag. Trevligt och skönt o få prata lite "tjej" saker. Sen kom Holm på besök o drack lite kaffe, och Robbe dök också upp. Två av mina äldsta bekanta, vi har nog känt varandra i 12 år minst. Holm kanske ännu längre.

Så här var det inte för ett år sedan. Då var det väldigt sällan folk här och hälsade på, och jag var mera bunden här hemma. Visst vet jag orsakerna nu, men då var det väldigt jobbigt. Jag är i mångt och mycket en annan människa nu. Jag vet att jag måste ha social kontakt för att må bra. Jag är så glad att livet har tagit den vändningen den gjort och att jag gick stark ur det.

Idag väntar jag besök också. Min far, som bor här i Umeå ska komma. Han har gett mej, eller snara Milton, en dator. Eller i alla fall dator delar. Så har jag två datahus som jag hoppas ska passa. Ska bara kolla vad det är i och tömma dem. Måste leta reda på alla verkyg. Får gå ut i bilen o hämta verktygslådan. Jag tycker att det ska bli såå roligt med en speldator igen. En fyrkärning prosseror och relativt ny resternade delar. Det ända som jag kanske måste uppdatera är ett värre grafikkort. Får se sen. Jag ska spela Dead Space igen! Självklart när Milton inte är med, och självklart på 50" Skärmen och med stereo och surroundljudet ikopplat. Jag LÄÄÄÄNGTAR! En perfekt verkligehetsflykt att så skjuta skallen av lite muterade moster. Hihi.

Jag ska hinna med ett besök åt en kompis också, en av henens blivande kattungeköpare som jag lovat besöka åt henne. Det är ju så det funkar inom kattvärlden. Om jag har en kull och bor här i umeå, men det är någon i Stockholm som vill köpa, så ber jag helt enkelt en uppfödare bekant där hälsa på dem åt mej. För vi är väldigt måna om att våra små "bäbisar" hamnar i rätt hem.

Avslutar med en bild från gårdagens Skidtur. Det blev inget bra fototillfälle och detta var den ända bilden som alls blev något.

Ja, denna dagen har vi genomlevt också.

• Har faktiskt lyckats städa, dammsuga och skura. Inte alltför noggrant men det är mycket bättre än det var imorse.
• har fått iväg båda cyklarna och sommardäcken ur bode, så nu har jag en del utrymme så jag kan stoppa ut saker som exet ska ha.
• Makaronilådan är i ugnen. Det var länge sedan och det ska bli gott.
• Har fått till ett fototalbum där jag tänkt lägga ut lite foton som jag tar. Har lagt ut lite från tidigare år. Här hittar ni det.
• Äntligen har jag färdigt min läshörna! Men har dock inte fått använding för den än. Men kanske i helgen?

Idag längtar jag efter ett glas gott vin, men det skulle ha avsmakats med en god vän. Hmmm... tror ni att jag kan ha sån tur att båda en vän och en flaska vin knackar på dörren? Det måste vänta till i morgon, för tog högsta dosen värktabletter i morse. Fast det är klart, knackar någon på idag så klagar jag ändå inte. Jag kan bara inte smaka på något vin. Nåväl, jag ska ta o hitta på något med sonen i helgen istället.

Jag har äntligen fått låna ett par skidor, så har tänkt att jag o Milton skall ta en vända på elljuspåret i helgen. Plockade även hem hans skridskor, så ska jag se om jag hittar mina, så kan vi även åka en sväng på plan.

Jag har också tänkt försöka hitta tid o gå en promenad med kameran. Det var länge sedan nu. Måste också komma ut bland folk i helgen, får se vad jag hittar på.

Nu ska jag starta upp photoshop och se om jag kommer på någon ny ide på min logga till katteriet. Det har stått stilla i flera veckor nu. Vill ju få till en snygg och stilren layout till allt.

JO, glömde ju nästan bort att berätta: I natt fick vi tillökning! De små mössen blev fler vid 23 tiden i natt. Jag hoppas det går vägen denna gången. Tänkte vänta ett par dagar, sedan ska jag försiktigt kika efter.

/Natta

Sitter och bara vill att det ska vara sommar nu. Återigen så är bilden av "min" fisketjärn, campingutrustningen, kameran och bara vara. Inte bara för att få en hög koncentration av fiske, som jag saknat under de senaste tio åren, utan även att bara få vara.

Jag saknar naturen och fridfullheten. Jag saknar att känna lugnet. Inga måsten. Ingen prestationsångest. Igen som kan säga hur dålig man är.

Minns ett år ute i tjärnen. Under vintern så hade en älg gått ner sig i tjärnen och kroppen låg kvar i vattnet. På ett sätt var det faktiskt intressant att få följa naturens gång. Jag vet vart jag ska hitta ett helt älg skellett på botten av tjärnen.

När jag, nån gång långt in i framtiden, lär mej att dyka, så skulle jag vilja utforska även den dolda sidan av tjärnen. Visst lär det knappast finnas några skatter där, inte i männsklig bemärkelse. Men jag skulle tycka att det var väldigt intressant. Jag tycker mej ju känna tjärnen utan och innan , även om den har förändrats på de 30 år jag fiskat i den, men det skulle vara väldigt intressant att se om det är som jag tror.

Det nappar! Inte ovanligt alls i tjärnen. Om det inte nappar på maskmetet inom 10 sekunder är det något fel, eller så är det en gädda i närheten. Har många, många gånger även fått gädda på maskmete!

Men största orsaken till min längtan är allt jobbigt som händer runt mej. Ibland misströstar jag och jag ser ingen utväg. Fisketjärnen blir min dröm om en flykt från vardagen. Oavsett hur livet ser ut till sommaren, så ska det bli skönt att genomföra det. Ett par dagar mitt ute i ingenstans. Jag vet också att det finns både Björn och Lodjur där. Visst har jag fått glädjen att se dessa fantatiska djur i det vilda tidigare, men det skulle inte smälla fel att få det igen. En önskan är att även få se varg i det vilda, inte bara spåren.

Nåväl. Tillbaka till vardagen. Som tur är får jag strax gå o lägga mej. Avslutar med det positiva för dagen:

• möblerat om, nu är det bara Miltons rum kvar.
• städat lite
• ordnat med lite nödvändiga papper.

Thats all folks!

Sitter och lyssnar på gamla goda låter från min ungdom. Lite Guns N´ Roses, Aerosmoth, Metallica osv. Allt för att slippa städa. Har plockat i ordning min läs hörna nu (äntligen), och lyckats flytta dator med tillbehör dit jag skulle.

Jag hoppas att vi snart får ännu mera tillökning. Nu MÅSTE ju hon bara vara dräktig. Jag tala om min lilla Afrikanska Dvärg mus. Sist så verkar det ju inte blivit något, men ni måste hålla med om att nu ser hon lite tjock ut allt.

Jag ska ta o fika lite, innan jag hämtar Milton för ett samtal på Barna hus. Ska väl sitta och läsa lite. Har börjar på Stäppvandringen av Jean M Auel. Faktiskt på svenska också. Har ju blivit många engelska bäcker genom åren, så nu känns det helt enkelt väldigt konstigt att det är Svenska.

Vi hörs. /Natta

Ja, jag är nog lite kär. Fast förstås inte i någon människa (För det tror jag dröjer ett tag). Nä, jag blev totalt förtjust i min sons födelsedags present.

Det låter kanske lite konstigt förstås. Men hans födelsedags present lever. Det är till och med en liten bäbis. Jag kan avslöja att den måste ha ett aldeles egen bostad. Men väntar med bilder till efter kalaset. Nu är det jag som längtar till den 31 Januari. =)

En bra dag har det varit idag. Tror till och med att jag har lite mindre ont. Men nu ska jag hämta Milton, se om jag kan försöka få till någon middag och städa lite här hemma. Hoppas på att få en lugn dag i morgon, men det återstår väl att se.

I dag är livet lite ljusare. Trots att hela kroppen fortfarande värker, så känns det ändå lite bättre. Jag har gjort måga bra saker idag.

• Ett däck är bytt. Har fått "nya" däck till bilen, bättre vinterdäck än det som sitter där. Var tvungen att byta ett i morse, då det var punktering på ena bakdäcket.
• Disken är fixad och alla bänkytor är rengjorda.
• sett på bio med min nya gode vän Pia.
• Jag har gjort mina arbetsuppgifter på Tropikhuset. Vilket förstås bara är en glädje.

Jag ska strax ta o värma mej i duschen, då får jag lite mindre ont, så hoppas jag kunna sova. Funderar på att sätta mej en stund framför dumburken, men lär kanske vara så trött sen, så jag kryper till kojs direkt. Men jag är nog helt nöjd med dagen.

Alltid en glädje när man får jobba med djur. De accepterar ju en för den man är och behöver inte ändra på något för att det ska kännas bra. Dessutom så "mutade" jag alla aporna idag med goda och smaskiga larver och nån kackerlacka. Så de tycker ju ännu mera om mej nu. Så skönt när något så litet kan göra så mycket.

Det har jag tänkt på mycket. Varför jag omger mej med djur. Det är just för att jag inte behöver känna någon presationsångest när jag är med dem. De ser mej för den jag är. Jag behöver inte sätta på mej någon mask, utan de tar mej som jag kommer. De andra människorna som jobbar på Tropikhuset i Holmsund verkar också helt ok. Det är jag glad över, även om det ju är kontakten med djuren jag sätter främst, det är ju den stora orsaken att jag vill "jobba" där. Ja, jag ser också att ett jobb som djurskötare passar mej som handen i handsken. Kanske är det detta jag saknat i mitt liv. Inte bara kanske. Alltid har jag saknat någonstans att höra hemma. Något som definerar vem jag är. Något som förklarar mitt liv. I våra liv läggs ju stor vikt på just vad vi jobbar med. Olika jobb ges olika klasshörigheter. Men alla som jobbar "hör hemma". Vi som inte jobbar hör inte hemma. Vi räknas aldrig med. Vi blir inte medbjuden på någon firma fest.

Jag har varit på 2 frima fester i mitt liv. Det var 1997, då jag jobbade på volvo lastvagnar. Det är något jag alltid saknat numera. Att räknas med. Att bli medräknad i tex en frima fest. Men kanske kommer jag i framtiden att igen bli med bjuden på en sådan fest? Ja, om jag hittar något som jag kan göra så kanske jag kan bli det. Djurskötare känns inte som ett dåligt jobb. Fast det är klart, djuren kan ju knappast bjuda mej på firma fest. (Även om jag känner att den glädje jag får ut av att bara vara med dem är nog). Men nån gång i framtiden så kanske det även finns människor som jag jobbar med? Bara jag orkar ett jobb då.

Just här och nu hotar tårarna att välla fram. Sådana hära dagar är tunga. Nu var det länge sedan jag hade riktigt sådan här tung dag. Jag orkar verkligen knappt vara uppe, men jag har verkligen inget val. Milton måste ju kunna känna trygghet i att jag finns här med honom.

Jag tror att tvn tyvärr kommer få stå på i stort sett hela dagen. Känns som om vartenda muskel i hela kroppen har slagits blå. Det jag tänkte göra i dag blir en omöjlighet. Allt är ju upp och nervänt här hemma. Jag har ju börjat ska ordna upp, så sist så ställde jag i ordning i min skrubb/garderob. Vilket ju har resulterat i att allt som fanns där i, som nu väntar på att få packas i de lådor i byrån jag tänkt och hyllan jag gjort i ordning, belamrar hela sovrummet. Jag skulle flytta datorn till vardagsrummet, och ställa lilla soffan här där datorn står nu, så jag kan få en mys/läs hörna. Måste också städa, alltså dammsuga och skura. Men inget blir av. Ska vara glad om jag klarar göra middag i kväll. Ja, självklart gör jag det. Men just nu känns det tungt.

Jag skulle behöva bara sätta mej mej en varm kopp the, en mysig filt och en mysig film eller bok. Eller kanske få bara vara, sitta och prata med en kär vän. Tyvärr så finns det ingen sådan här.

Sådana hära dagar så känns det ju som om hela världen är emot en. Visst så är det ju självklart så att det inte stämmer. Men visst kan känslan infinna sig. Att allt jobbar emot en själv?

Tänker ju på fel sätt när det gäller allt som måste göras. Allt jag måste städa, ordna. Hur jag ska få tag på pengar. I stället för att se frammåt och se hur bra det blir när allt är ordnat.

Nu blev det ett tunt inlägg och kan ju lika gärna fortsätta. Tänker också sådana hära gånger på vad folk tycker om mej? Jag har ju inte egentligne sågon hög social förmåga. Jag är lätt att lära känna på ytan. Jag har lätt att prata med folk på ytan. Även om saker som egentligen kanske folk har svårt att prata om. Men sen när det kommer vidare. Jag har svårt att få den djupare kontakten, och våga ge av mej själv. Livet har varit väldigt tungt i perioder. Jag ångrar inte att jag beslutade för skiljsmässa. Men jag saknar en del av de bekanta jag lärde känna genom honom. Tänker dock inte försöka tro att jag nu kan vara vän med dem. Dels så ska de ju ta hans parti i hela skiljsmässan, och jag vågar inte heller tänka på vad de har för tankar om mej. De ser ju bara hans sida av skiljsmässan. Hans skildring av mej och den har jag svårt och tro att den är smickrande på något sätt. Så jag har inga större illutioner om att jag någonsin skulle kunna fortsätta vara vänner med de personerna.

Jag är ledsen för att jag inte kan ge min son det han behöver idag. Visst förstår han nog lite grann. Jag säger ju som det är till honom att jag inte orkar idag, att jag har en dålig dag. Han kramar mej och säger att det är ok, du får vila. Han är så underbart go. Men jag är väldigt ledsen inombord förstås. Jag vill framförallt städa för hans skull så att han får ett bra hem att leva i. Visst han klagar aldrig. Han har aldrig klagat eller sagt något om hur vårat hem ser ut. Men jag vill att det ska vara bra. Så att han kan ha kompisar hemma.

Nä nu är det bäst att jag slutar. Förstår ju att ingen har något intresse av att läsa sådana tunga tankar, och har inte några illutoner om att min blogg är så populär att läsa. Men emellanåt så kommer någon fram och säger att de läst min blogg och på ett eller annat sätt fått hjälp av att de känner igen sig. Ett liv med Fibro är ett liv med smärta. Men också ett mycket rikare liv på andra sätt. Jag uppskattar de små sakerna i livet som verklgen känns bra på ett annat sätt nu. En liten kram från min son, att en av katterna lägger sig o vilar i mitt knä, eller en fågel som sätter sig på en gren nära mej. Allt får en nu innebörd än tidigare.

Jag har börjat på ett nytt "jobb". Eller det är bara 5 timmar i veckan, det är den sk sociala verksamheten jag får aktiviera mej inom min sjukersättning.  Men vilken aktivitet sen! Jag måste nog erkänna att det är hittills det roligaste jobbet jag provat på.

Jag är på Holmsunds Tropikhus! Först vill jag rikta ett STORT tack till Krister Löfgren som har gett mej chansen att få prova på detta jobb. Jag har ju jobbat med djur tidigare, men inte så här.

En liten film för att visa vad jag gör:

Jag börjar dagen med att rengöra hos Apor (Rödhandade Tamariner, Vitörade silkesapor och Dvärg Silkes apor), Klippmarsvin och de Belgiska Jätte Kaninerna. Sen rengör jag även matskålarna till sköldpaddorna. Fortsätter sedan med att göra i ordning mat åt alla, för att sedan mata dem alla. Nu har jag bara varit där i 2 dagar, men älskar det redan. Det känns som om jag alltid gjort detta. Det är det här jag föddes för. Ja lite så känns det.

Nu hoppas jag bara att jag är lite euforisk om 3 månader, för det är då jag oftast inte längre kan undertrycka smärtan om jobber är för mycket. Men än så länge behöver jag ju inte fundera.

Men dagens schema då? Jo det är ju helg och sonen är hemma, så jobbar ju inte. Jag ska fortsätta mitt ordnande här hemma. Jag behöver få allt på rätt plats. Men jag skall även fundra på lite grejor till "mina" nya skyddslingar, aporna på Tropikhuset. Jag har fått låna hem borrar, så har jag massa runda vedklabbar som jag skall borra hål i och gömma mat i hålen. Så jag kan hänga upp dem inne hos aporna så får de söka efter lite mat. Det ska bli så roligt. På tisdag skall jag dit igen.

Nu ska jag börja städa, eller ska jag passa på att ta en liten promenad i det vacka och varma vädret? Det känns ju som tropisk värme om man jämför med för två dagar sedan!

Tar en liten paus i allt stökande. Hela lägenheten är upp och ner vänd. Har möblerat om vardagsrummet, nu håller jag på med sovrummet och badrummet. Ja allt har jag ju inte gjort idag förstås. Fick in en annan soffa för en vecka sedan, så fick omöblerat i vardasrummet då. Blev super bra tycker jag. Även om allt inte alls är klart än. Så nu går jag vidare med mitt sovrum. Ska skura golvet där nu, för att fortsätta med få allting på plats. Har ordnat i förrådet och garderoben, plockat ur byrån för att rymma något där. Har också tänkt att verkligen ta bort sådant som jag inte använder. För att på så sätt kanske kunna hålla ordning lättare här hemma.

Näst är det sonens rum som gäller. Men det får bli om några dagar.

I morgon börjar jag på min nya arbetsträning. Ska äntligen få börja. Vart? Det får ni läsa om i morgon. Lovar en liten bildbomb.

Positivt för dagen:

• sorterat några garderober och byrån

Tror det räcker.

Vill dela med mej av en bild på lilla Motorini ute i snön. Taget för nån vecka sedan.

Ja, kommer nog att drömma fiskedrömmar inatt. Just nu är jag som besatt av att få fiska. Jag längtar till sommaren då ska jag fiska. =)

En av sakerna jag ska göra är att ta med campingutrustningen och åka till "min" fisketjärn och fiska hela dagarna i ända, och sen sova bredvid sjön när fiskarna inte nappar mera. Sen fortsätta fiska dagen efter.

Jag längat efter att få börja flugfiska också. Har ju spö och massa flugor, och kan rätt så bra få ut flugan. Men har aldrig fiskat så jag fått något. Bara övat. Så har tänkt ge mej på mera fiske i sommar.

Blev en sen kväll, men jag fastnade framför ett fiskeprogram. Det har blivit många fiskeprogram på sistonde. Drömmen om en fiskeresa blir ännu mera pockande. Men det är ju inte att tänka på på länge än.

Milton vill också fiska. Tänk om jag kan föra vidare fiskearvet från mej till honom? Fast han ska bli ännu bättre än mej på det. =)

Nä, nu är det dags jag går o knyter mej. Jag hoppas jag drömmer om fiske.

Nu ska jag strax gå o lägga mej. Är faktiskt ändå inte så trött som jag tycker att jag borde vara. Blev ju bara 3 timmars sömn natten som var. Men nu ska jag väl endå sova inatt.

Ända sen kl 1 inatt så har jag strulat med datorn. Har suttit mest hela dagen också. Jag kunde dock bröja göra det jag hade tänkt runt kl 13 så jag har suttit det jag hunnit under kvällen. Har börjar göra bakgrunder, mest tänkt till webbsidan. Har tänkt o omkonstruera hela min hemsida, men ny och mycket frän design. Dock så är ingen av dem jag gjort nu lämplig till min kattsida, med det blir ju mest lek så här i början.

Här är första bakgrunden jag gjorde:

Andra

Och en jag bara var tvungen att testa göra. Vet inte alls vad det är för stil, lite Emo kanske?

Jag har rengjort hos mössen. Var lite pyssel innan jag fick bort dem från deras bo, så jag kunde städa. Inget jag vill göra med Micro möss i för då lär de hänga med skräpet. Men nu har de rent och fint. Men inga små mössbäbisar. Tråkigt. Men det kommer väl så småningom. Jag tyckte hon såg lite tjock ut ett tag, men vid det här laget skulle de i så fall börjar gå på upptäcksfärd, så vågade leta igenom. Jag anade ju att det inte skulle vara några bäbisar där inne. Får hoppas på bättre lycka nu. Har inte sett någon parning, men de är ju natt djur så är lätt o missa. Ska ha deras lampa på på nätterna och se om de är vakna på dagen då i stället.

Nä. Godnatt.

ps. Bilderna är copyright på. Ite för att jag tror att någon vill ha dem...men så ni vet. Skulle någon vara intresserade av någon bil här på bloggen, så kontakta mej.

Natt i natt.

Oj vad snö det har kommit. Vi åkte upp på ersboda och hälsade på bekanta. Men det var inte så enkelt att bara åka dit. När vi öppnade ytterdörren så insåg jag att vi måste nog skotta bara för att först ta sig ut. Sen när vi väl kom till bilen så var jag ju tvungen att försöka få fram den också. Men det var ganska roligt ändå.

Vi parkerade på plantagen, för inne på smågatorna där de bodde var det väldigt oplogat. Så vi traskade en bit. Milton plöjde igenom varje snöhög. Helt plötsligt frågade han mej varför jag var så glad? Insåg att jag gick omkring med ett stort leende på läpparna. Jag tror att Milton smittade av sig av sin snö glädje. Men även jag tyckte det var lite mysigt med så mycket snö, och puder snö. Det var lite mysigt. Sen fick jag påhälsning av en gamal bekant i går kväll en liten stund. Gjorde mej glad att få träffa lite människor som jag känner.

Därför beslutade jag mej för att komma igång och hälsa på folk. Ska inte bli hemma sittande och bara uggla och gräva ner mej i "min ensamhet". Ut och träffa människor och få glädje. Men det kommer säkert bli lite jobbigt i perioder ändå. Men vet själv att jag behöver kontakt och att det blir bara värre om jag sitter här hemma och ser allt som jag egentligen måste göra. Får ju mera ork att fixa här hemma om jag går ut och träffar människor.

Nu ska jag gå o göra mej en kopp kvälls the.

Ja, så var vi hemma. VI kom hem sen i går kväll. Det blev lite hastigt. Men det var ju bara väntat egentligen. Jag är lite arg på mej själv för att jag trodde att det skulle gå bra.

En del i min egen "läknings process" är ju att resa mina egna gränser. Vad jag tycker är ok och inte. Någonting som jag inte längre tänker acceptera är att någon trampar på mej. Säger saker som får mej att må dåligt och som "slår på mej när jag redan ligger ner". Jag har nog svårt som det är att ta mej upp utan att någon säger till mej hur dålig jag var som gjorde si och så, som inte kan tänka osv. Jag behöver stärka min egen självkänsla och mitt jag. En del i det är att inte acceptera att folk säger saker som bara är till för att såra mej.

Visst stämmer det att man själv bestämmer om man ska låta de folk säger påverka en. Men hur lätt är det egentligen att bara skaka av sig grejor som en människa säger till en? Speciellt när det är en människa som borde tycka om en och borde bry sig om att man mår bra?

Ja, denna julen var nog den värsta hittils. Men nästa kan ju bara bli bättre. Ibland måste man ta beslut, som kan verka enkla. Men att sedan leva efter dem kan visa sig var jobbigt.

Härom dagen så hörde jag en låt på radion. Sång texten gick något som: -Varje steg jag tagit har lett mej dit jag är idag. Det stämmer ju, varje motgång men också varje medgång har fått mej att ta ett steg i den riktningen som faktiskt har lett mej hit där jag är i dag. Jag har mycket i livet som jag är otroligt glad över. Min son, mina katter, ett hem. När jag väl kommer ut ur detta så är jag mycket starkare och har lärt mej mycket, en viktigt läxa i livet. Kanske är det också jag själv som väljer hur mitt liv skall vara genom att ta beslut som leder mej på rätt väg. Kanske måste jag genomleva tuffa perioder för att sedan komma ut på andra sidan och få ett liv som jag vill ha. Men hade jag bara fått det på silver fat så hade jag kanske inte uppskattat det lika mycket som om jag får kämpa dit?

Nåja. En positiv ska för dagen:

• Jag satte upp min anslagstavla och började på en lista med var jag behöver och vad jag behöver göra för att få ihop mitt hem.

NU ska jag ta en till kopp kaffe och se vart jag skall börja ordna här hemma.

Vad jag lyckat med idag:

• Bakat Lussebullar. 2 Satser.
• Kokat om sista satsen Fudge. Har aldrig misslyckats med Fudge tidigare, men nu gjorde jag det. Första satsen blev för hård, sista för mjuk, men den kokade jag om så jag hoppas det blev bra denna gång. Ska strax kolla.
• Skållade och förberedde madlarna inför Knäck koket.
• Ordnade med FK och en ny arbetsträning efter nyår. Mera kommer. Det är något alldeles extra!

Men nu vill jag göra en till lista. Det jag just nu saknar:

• Fiske. Jag längtar efter sommar och fiske igen.
• Pengar. Det är alldeles för lite av den varan. På tok för lite.
• Värme. Sommar.
• Julstämmning, saknar det, trots allt jag bakat och att julgranen är klädd.
• Ork. Jag är sååå trött och har så ont, speciellt ont i ryggen.
• Sällskap. Jag är ensam både när det gäller vänskap och kärlek just nu.

Men jag har Milton i alla fall och tur är väl det.

Nu måste jag börja med maten. Ska laga riven potatis stekt med ost inut, korv och ägg. Blir gott.

Mössen var ute lite i morse men kunde inte se om det hade hänt något. Men de har byggt ett nyt "bo" i alla fall, det verkar ju lovande i alla fall.

/Natta

För en gångs skull så sitter jag här och vet inte vad jag ska skriva. Väntar på att äggen ska koka färdigt så jag kan äta frukost.

Har omarrangerat inne hos mössen (mina afrikanska dvärgmöss), med matskålarna då. Nu när hon kanske har ungar så är det ju viktigt att hon får bra näring. Har gett lite kattmat, lite trokad kattgodis (biff och kyckling) och så har de även Mjölmaskar. Men inget verkar duga. De äter mest bara frön i blandningen hon har i matskålen. Så jag kan bara göra mitt bästa occh hoppas att de får i sig det som de behöver. Det verkar som om jag hittat hem för i alla fall hälften av ungarna, alltså honorna eller hanarna. Skulle vara jätte roligt om det blev så.

På dagens Schema står ett möte med mitt PO (personligt ombud, som hjälper mej med alla kontakter gentemot myndigheter), baka lussebullar och knäck. I kväll är det Ersboda Folketshus som gäller och stor avslutning då det är sista gången Big Family Crusiers har lokalen.

Nä, nu har jag ju skrivite en del endå. O se där, nu är äggen klara.

Då har vi sett den. Vi såg den på 3D och den var helt klart värd de 150 kr det kostade. Vilken film.

Ja, handlingen var väl relativt förutsägbar. Rädda världen, kärlek och hjältedåd. Men sceneriet och specialeffekterna var helt suveräna. Missa INTE att se denna film på BIO! Jag går gärna en gång till (blink)!

Otroligt väl egonomtänkt och bra arbetad dataanimering. Jag skulle själv velat åka till pandora och upptäcka.

Men nu är det tillbaka till verkligenheten som gäller. Sitter med morgonkaffet och planerar dagen. Fudgen står på spisen och ska bara koka upp till rätt gradantal. 3 dubbel sats blev det när jag endå höll på.

Vi ska bygga i hop pepparkashuset innan vi tar en utflykt till Strömpilen och kollar efter skor åt Liv och ser på Tropikhusets utställning. Sen är det hem och baka knäck och dekorerar pepparkakshuset. Jag lovar en bild ikväll.

Tror jag skjuter upp Lussebullarna till i morgon. Så tar vi en lugn kväll med barnfilm och sen en mys film för mej o Liv, en av hennes favvo film.

Nu tillbaka till baket.

Börjar dagen (nästan, vi har ätit frukost först, och jag har stekt upp köttfärsen till tacomiddagen ikväll) men en kopp "jul"kaffe. Jag köpte lite speciellt kaffe som ska vara extra fint. Kryddade det mec lite julkryddor, så vips har man julkaffe. Det smakar gott. Sitter och njuter med en Vit Lime Tryffel som jag lyckades baka igår.

Det blev en tidig kväll i går. Min vän som skulle komma och kolla på film, han var tvungen att jobba över. Men det var lika bra det för var tvungen att gå i sängs 21.30. Var så slut så jag blev illamående. Ja så blir det ibland. Det "hör Fibron till". Jag blir yr, tvär trött och så illamående så jag näsan måste få upp allt. Men än så läng ehar jag klarat mej. Jag vet dock att då är det bara o gå och lägga sej, så är det bättre dagen efter.

Så dagens schema?

Mamma kommer och hjälper mej att städa lite (tack mamma). Vi ska börja rita på pepparkakshus och vi måste baka ut det idag. Men bakandet blir i eftermiddag. Kanske knäck och fudge kan vara en bra ide att baka idag? Lussebullarna blir nog imorgon, tillsammans med att sätta ihop pepparkakshuset.

Sen är det ju höjdpunkten på dagen: AVATAR. Så glad att jag får möjlighet att se den. VI tog den tidiga föreställningen, kl 14.00. Därefter så ska vi hela familjen, alltså jag, Milton, mina småsyskon och mamma äta tacos här hemma. Köttfärsen är redan klar, så det blir inte så mycket jobb för mamma, som ska ha maten klar när vi sett på bio.

Vi ska klä färdigt julgranen i dag också. Ljusslingan och nästan alla små dekorationen blev klara igår. Så ska slå in de små julklapparna jag köpte åt milton, så får han gå i känna på dem lite.

I kväll är det en mys kväll som gäller. VI ska se Niko, en "ny" barnfilm om en ren tror jag det var. Så det finns chips, julmust och popcorn till ikväll. Mysigt.

Nä nu sk ajag dricka kaffe och äta liten gobit.

Sitter och kopplar av en liten stund med en fjärde dels glas vin. Har gjort mycket bra idag:

• Storhandlade inför baket imorgon! Alldeles för dyrt och för mycket. Men ska bli roligt när allt är klart.
• köpte julklapp åt Milton. Hittade flera bra klappar. Det blev nästan bara nytto klappar.
• Köpte mjölmaskar till mössen. I morgon är det dags för tillökning så de behöver lite extra energi. Ska väcka upp dem senare och se om de tycker om det.
• Träffade min biologiska pappa idag. Hann dock inte ge honom julklappen för den kommer senare idag (hoppas jag).
• Hittade julklappspapper och etiketter.

Så nu ska jag plocka in det sista och dammsuga och skura vardagsrummet innan vi klär granen. Vill ju få fint innan vi plockar upp allt. Hade också tänkt hinna baka vit limetryffel, men tror inte jag hinner ikväll.

När Milton har somnat så ska jag få besök så ska vi ta en film kväll. Ska bli skönt att få koppla bort och slippa vara alldeles själv en kväll.

Vill visa en bild på en tjock liten musdam. Om fyra veckor finns det förhoppningsvis några Afrikaska dvärgmöss att köpa här.

So long för ikväll. Återkommer med bilder på baket.

Jo glömde nästan, jag och syskonen skall se AVATAR imorgon. Ska bli jätte roligt. Är en film jag längtat efter, och bestämt att jag skulle se på bio, blir en upplevelse. Det blir min julklapp till mej själv.

Sitter och väntar på att Milton skall komma hem. Han har träffat sin pappa några timmar ikväll. Försöker fundera på vad jag har gjort för bra idag?

• Hämtade tavlorna jag lämnat för inramning (men inte haft råd så jag avbröt inramningen, får ta det en annan dag), de har fått vara där 3 veckor. Så nu är jag pigg på att slutföra dem. Vissa har mera kvar, andra mindre.
• Jag har tvättat. Ska bara hänga upp det.
• Städat lite på diskbänken.
• Skivit inköpslista inför i morgon.
• Jag har faktiskt spänt fläktremmen på bilen!
• Kommit upp med en ide om en ny tavla, så ska köpa mera duk imorgon.

Nu ska jag gå o hänga upp tvätten så jag kan tvätta mera i morgon. I kväll så ska jag se på film och äta lite chips. Kände bara för det, var ett tag sedan nu. Köpte mej även en burk DrPepper, finns ingen godare dricka.

Ha en trevlig kväll.

Jag kom på en sak igår. I stället för att se vad jag inte orkar så ska jag ju se det som jag verkligen har gjort. Jag har ju så klart vetat om detta tänk väldigt länge. Men att verkligen bryta den negativa "vanan" är svårt. Speciellt när man se allt det där som jag skulle behöva göra.

Men tänkte försöka ta upp minst en positiv sak som jag lyckats med varje dag. Så, börjar med gårdagen.

När jag tänker efter så lyckades jag ju med flera grejor.

1. En god middag. Potatismos (hemlagad så klart), stekt falukorv, ägg majs. Tände advenstsljusstaken och massa andra ljus. Milton åt bra. Gjorde ett fint upplägg på tallriken, och då blir det genast mycket roligare. Vi gör "konst" av maten. (se bild nedan).
2. Städade lite i skrubben i går. Fick upp en kartong med lite scrapbooking prylar och massa kalle anka pocket åt milton. Sopade också all kattsand som var runt kring golvet.
3. Planerade baket till helgen, och gjorde inköpslistan. Lillasyster kommer till helgen och vi ska baka lussebullar, pepparkakshus, ischoklad, fudge, knäck och vitlime tryffel.

Jag tror att det får räcka så. Det blev ju en hel lista faktiskt. Dagen då?

1. Fixade ett möte med min sociala handläggare. Sa det jag ville och lät mej inte "nedslås".
2. Jag och Milton skall åka och hälsa på en familj i Hörnsjö, eller närmare bestämt deras hund. Vi vill ju ha hund igen och denna hund söker fodervärd.
3. Vi ska äta kycklingfile och hemmagjorta potatisklyftor idag.
4. Jag var förbi på bilverkstan jag arbetstränar. Behöver ett jullov så vi ska börja om först i Januari.

Oj oj oj. Blir ju inte bara en sak per dag.

Jaha, så var snön här. Inte blev jag piggare för det.

Är inne i en jobbig period känns det som. Både fysiskt och övrigt. Ont gör det, som vanligt, överallt. Känns som om det är såååå mycket jag måste fixa, och sååå lite jag orkar med. Det är så mycket som släpar efter så det blir ett berg att ta sig över innan jag kan börja med det jag egentligen ville göra. Nu är det snart jul och jag har bara fått upp några julgardiner och bara adventstjärnorna lyser i fönstret. Inte ens en adventljusstake har jag tagit fram. Jag vet inte heller vart de är. Jag har både för riktiga ljus och en elektrisk i fönstret. Men innan jag kan julstöka så är det ju en massa städning jag måste fixa. Orkar bara inte. Vill ju baka pepparkashus, lussebullar, kola och knäck. Fudge brukar jag ju också baka. Får ta tag i det i helgen.

Nyss så fick jag i alla fall klart var jag skulle vara i jul. Jag, Milton och katterna drar upp till mamma. Trots att jag ändå bävar för att vi kanske inte komemr hålla sams så känner jag helt plötsligt längtar. Detta är dock första julen på 10 år som jag är "själv". Det slog mej bara här i dagarna. Inte för att jag vill byta tillbaka, aldrig i livet. Men det känns ändå vemodigt.

Nu hoppas jag att jag har fått lite ork att plocka fram resten av julgrejorna.

Hade förresten tid hos en sjukgymnas idag. Men det funkade inte. Jag ska ringa i morgon bitti och få tid hos den enda kvinnliga sjukgymnasten. Grunnade på det lång tid, men väl där kände jag att jag aldig skulle kunna slappna av eller orka. Men bara det att jag sa ifrån och inte bara höll minen känns som ett steg i rätt riktning. Det måste ju funka för mej.

Nä, hoppas ni har en bättre dag än jag.

Slogs nyss av hur glad jag är över min katter. Milton kom just hem och började leka med sina bionlicle. Bure kom och satt med honom och lekte faktiskt på sitt sätt med Milton. Katterna är nästan alltid med honom. Han har även börjat tillrättavisa dem, på ett bra sätt. Han knuffar undan dem snällt men bestämt. Ibland bär han ut dem från sitt rum och stäger, när de blir för jobbiga. Det är ju helt ok. Men det värmer mitt hjärta när han tillrättarvisar dem och pratar med dem ungefär som jag. - Lilla vän så där får du inte göra osv. Han tycker om dem precis lika mycket som jag och det glädjer mej.

Bure

Nästa steg nu är att bygga ett terrarium och skaffa oss ett par ormar. Två rosenboa skall vi ha. Milton älskar ju som sagt ormar, det är hans önskedröm att få ha orm. Vi har redan bestämt plats för terrariet så det är bara en fråga om att ha råd till byggmaterialet. Sen fixa lite klippor och hyllor är ju inte nån stor grej, för det har jag gjort tidigare till de ormar jag hade förut. Då var det texasråttsnokar. Vilket inte var ett bra val. De är bland de aggresivaste snokarna. Allt gick ju bra tills honan blev könsmogen. Det sa bara pang en dag så högg hon mej ett par gånger i handen. Sen gick det inte att hantera henne.  Men rosenboa verkar vara en bra orm att ha här. Dels så är de inte nog stora för att se katterna som ett byte, bara om vi har tillräckligt små kattungar och dels så är de nog stora för att inte katterna ska kunna ge sej på dem. Även om vi måste vara väldigt försiktig med hanterandet mellan dem, så de inte skadar varandra. Vi får väl se hur det kommer att funka.

Vi missade tropikhusets utställning på strömpilen. Jag vågar helt enkelt inte köra bil än och det är ju lite sent nu. Nåja, det kommer väl flera gånger.

Ja, så börjar jag på ett nytt kapitel imitt liv. Har mycket att hämta igen, men i går kväll tog jag ett beslut, tack vare en bekant som jag kunde rådfråga. Ett tungt beslut men vad lättad jag känner mej när väl beslutet är taget. Det gäller ekonomin. Just nu så kan jag inte gör så mycket annat än det jag beslutade. Men med den stenen lyft från mitt hjärta så kan jag börja planer framtiden, och hämta igen resterande av ekonomin.

I dag ska jag till luciafirande hos sonen. Ska bli spännande och roligt. Han var nervös vilket jag tror är första gången. Han skall vara tomte.

Sen ska vi hämta lillebror som skall vara här inatt. Jag kommen nämligen att vara ute på vift. Jag ska äntligen få åka Jänk igen. En Cheva till och med, ev cab, men jag hoppas inte nedcabbad.  Vi ska på club13 och lyssna på bra musik.

Ska städa lite och laga min byxor också. Så vilan jag hade planerat blir nog inte av. Ska fortsätta med skulpturen också. Senaste bilden.

Jag mår bra idag. I går började jag på en liten skulptur. Har haft en påse med lämplig lera liggandes i 2 år nu. Så igår började jag fundera och känslan av att vilja göra något med den dära leran kom. Så jag funderade. Sen klickade det till och en plan tog form. Så jag fick fram leran och började blöta upp den och sen jobba den så jag kunde forma den.

Så här är resultatet av det jag hann i går. Den är alltså inte färdig än på långa vägar, men grundformen på ena delen av den är färdig.

Jag mår bra när jag jobbar med det hära. Detta är också den första riktiga gången jag jobbar med lera. Ser ju själv att resultatet blir riktigt bra, eller ok i alla fall. Nog bra för att känna att jag borde nog jobba vidare med detta. Nog bra att jag kan känna att efter utbildning så kan jag nog hitta något sätta att leva på detta.

Men problemet är att jag ju inte vet om jag skulle klara heltids studier på konstskolan. Så jag skulle ha arbetstränat någonstans och få provat på. Är det någon som har något tips om var jag skulle kunna göra det? Någonstans jag kan testa om jag skulle klara heltids studier under 2 lästerminer? Utan att hemmet och sonen blir en katastrof.

Nattsudd och regn och åter regn.

Ja så var jag inne i en sådan där period igen. Jag kan somna, men sen vaknar jag och kan inte somna om. I morse var det vid kl 2 jag vaknade. Låg o läste till kl 6 ungefär. Sen somnade jag om i nästan en timme. Har ännu inte kunna börja mej ner och att ta på skorna en sådan här morgon är en pina.

Men efter frukost och lite kaffe så bör jag kommit igång. I dag är den en föreläsning som jag blev medbjuden på, och sen arbetsträning som gäller. Nu hägrar frukost.

Jag har börjat gå med sonen, och nu följde även lillasyster med, till ersboda folketshus på måndag kvällarna. Har börjat bli en stående grej och jag har nog hittat många blivande kära vänner. Vi får se hur det urartar sig.

Just nu har det i alla fall gett mej ork och styrka att börja ge mej i kast med tvätthögen som ligger på sängen. Då jag faktiskt inte använde större delen av min säng så är ju inte rentvätten ivägen även om den ligger kvar nattetid. Men nu är den så stor så jag måste ta i tu med den.

Sen skall jag sätta mej med lite brie ost och kolla på dumburken en stund innan det är dags att natta.

Blev inbjuden att lyssna på en föreläsning i morgon förmiddag, ska bli roligt att få börja på något nytt. Så efter lunch skall jag göra 2.5 timmar på Bromcenter.

Nu är det dags att ta itu med tvätten. Tjingeling.

Sorg kan inhålla mycket. Något jag lärt mej är att man ALLTID ska tillåta sig själv att känna sorg.

När min vän dog ansåg jag inte mej få sörja. Jag trodde jag inte var tillåten att sörja henne. Att jag inte rimligtvis fick ingå i den skara som faktiskt sörjde henne.

Nu tio år senare, trots att jag många gånger besökt graven, kom tårarna. Inte för att jag inte grinat för min förlust av en bästa vän tidigare. På begravningen rann tårarna, inget jag gjorde kunde stoppa dem. NI fårstår, jag har väldigt svårt att visa känslor inför andra människor. Så varken tårar eller stora glädjeyttringar visar jag så mycket av. Detta är en sak som hindrar mej. Men på begravningen så forsade tårarna i floder, jag kunde bara inte få stopp på dem.

Så i torsdags, så kom änsligen tårarna av saknad och förväl när jag besökte hennes grav. Har inte kunnat få ut allt vid tidigare besök. Tänk att 10 år går så snabbt. Tänk att 10 år känns som 10 timmar. Min saknad är lika stor. Min känsla av att allt bara var en mardröm lika verklig. Min smärta för att jag mist en vän lika stor och såren är lika djupa.

Det finns ett talesätt som går: Tiden läker alla sår. Det stämmer inte. Såren är lika djupa och är lika smärtsamma, jag har bara lärt mej leva med dem. Om 10 år kommer allting fortfarande finnas lika nära hjärtat. För jag vet att så länge min vän finns inom mej så lever hon fortfarande. Hon finns inte bredvid mej men hon delar mitt liv med mej ändå, fast hon följer mej genom mitt hjärta.

Min son är också helt underbar. Han tröstar mej och håller mej i handen. Jag tror också att det är viktigt att han får se att jag sörjer, men ännu viktigare att han förstår varför jag är ledsen. Att allt har en plats, både glädje och sorg.

Nu är det dags för kvällsfika och lite kvälls stök. Har väl ungefär ett "ton" rentvätt att ta hand om och ska börja med julpyntet. Julstjärnarn skall upp i sonens rum innan han skall gå o lägga isg i varjefall.

Jag vill bara påminna alla där ute som är ute o promenerar efter det blivit mörkt, ja egentligen bara skymmning. ÄVEN ni som går i stan. REFLEXER!

Jag kom körandes här på Umedalen. Vägen har ute har gatubelysning, men det hjälper ju inte en att se ibland. Jag passerade ett övergångställe och jag hajade till bara några meter innan, där stod en herre med sin hund och väntade. Han var väldigt upprörd, gissningsvis för att jag inte stannade. Han stod alltså inte ute på övergångstället, utan på trottoaren. Han hötte med näven och pekade finger åt mej.

Men HUR skulle jag kunna stanna när jag faktiskt inte såg honom? Han hade mörka kläder, till och med hunden var mörk. Han hade inte en enda reflex! Det var mörkt och dessutom regnade det. Just runt övergångstälelt så var det lite dåligt upplyst.

Tänk er för även er som går omkring här i stan! Reflexer på!

Oj vilken dag. Eller vilken ridtur ska jag kanske säga. Summa sumarum är att vi tog oss ca 600 m på en timme! Pust. Jag är totalt slut nu och tycker egentligen att dagen kan vara slut nu. Är färdig att göra kväll redan. Så är påverkad av en ridtur tror jag inte jag varit sedan jag kom i gång med hästar sedan barnsben.

Det regnade, och tror inte Cheyenne gillar regn. Märktes redan när jag tog in henne att de alla var lite uppspelta. Sa till mej själv att det här blir nog en rolig ridtur. De orden skulle jag få äta upp.

Det började ju bra, framåt och glad, pigg och småtrav. Sen kom hon på att hon inte skulle gå längre. Efter bara ett litet tag kom en rejäl bock. Sen fortsatte vi med sparkar, stegringar, back i diken osv. Tillslut backade jag åt det håll som vi egetnlgien var på väg. Till slut fick jag henne att gå frammåt. Men när vi var inne på femte gången hade jag helt enkelt ingen benkraft kvar. Jag hoppade av och fick henne att gå frammåt. Så gick vi tillbaka och jag klev upp så kunde vi forstsätta frammåt (efter bara lite sprkningar). Men sen bröt det lös. Jag hade då tagit ett spö av en gren. Men det slutade bara med att hon städningt sparkade bakut.

Med en kropp som inte hade så mycket kvar o ge, och snorhala tyglar pga regnet så klev jag då av och gjorde en massa ledarskapsövningar. Detta tills hon tog de relativt enkelt och accepterade mej som ledare. Då steg vi tillbaka i utbildningen och bara koncentrerade oss på att kliva upp. Efter ett antal försök stod hon då äntligen stilla i lugn och ro och jag satte mej upp ordentligt. Så började vi promenera vägen fram. När vi kommit ca 50-75 m utan missöden stannade jag och klev av. Berömde. Sedan vände vi på klacken och promenerade hem till stallet.

Det är verkligen första gången jag känns att min kropp bara inte orkar. Så hade jag svårt o andas så fick ta bricanyl, o blir ju lätt darrig av det, vilket så klart inte gjorde saken bättre.

Så på onsdag har vi något o träna på. Bara kliva upp och ta oss frammåt utan protester. Men nu är jag taggad kan jag ju säga. Det är faktiskt inte något roligt alls med en häst som bar gör vad man säger åt dem!

Nu är det en varm varm dusch och sen en varm kopp kaffe som gäller.

I´m standing in a big river.

Around me there is fresh water

Above there is a clear blue sky

In the sky beautiful birds are flying

In the water around me

Sensational fishes are swimming.

On the river bank

Tall, strong trees are growing

Graceful animals are roaming.

Al around me there is beauty,

Life, awareness and safeness.

But where I stand the water is dark,

The sky is cloudy,

And no life is to be.

I´m alone in a dark place,

Without any comfort,

happiness or joy.

I´m not safe,

And I can’t get to the other side.

I´m standing below the water surface,

But the water doesn´t touch me

It´s like noting are willing to be near me..

I´m alone in a dark spot, whit a beautiful word around me.

Nobody can see, hear or feel me.

No one can sense that I´m there and needs to be rescued.

Poem written by Thefeater.

Idag är en sån där dag då jag gärna skulle vilja bara stannat i sängen och sova bort hela dagen. Jag kan inte sätta fingret på vad som exakt är fel eller jobbigt. Det bara är "en sån dag":

Känns som om allting bara ska krångla och ser inte någon glädje nånstans. Fast visst finns det där, har bara lite svårt att se det nu. "En sån här dag" ser jag ju de dåliga sakerna mera. Alla skulder som är ouppklarade, ouppklarad bodelning (måste få hjälp av en bodelningsman, hade ju hoppats att vi skulle kunna klara det själv), Milton måste få nya kläder, främst då byxor (vilket jag inte riktigt har råd med, eller just nu inte heller ork att springa på affärer och inhandla), diskmaskningen funkar inte som den ska, ja just nu känns det som om allt går mej emot.

I allt det här så håller det ju på att bli bråk om sonen också. Jag försöker verkligen hålla isär barn och resterande. Jag försöker tänka på vad Miltons bästa är. Vad han behöver. Ja, jag vet att han ju behöver sin pappa, han behöver ett umgänge med honom. Men hur ska det gå till? Men en pappa som inte verkar förstå att vi måste se det som är bäst för sonen. Inte kriga mellan oss föräldrar för att vi är oense. Det är så jobbigt när man inte kan prata och resonera med en person. Nån gång i framtiden har det kanske också löst sig?

Nu ska jag ta o äta frukost och faktiskt sätta mej o se på Johan Falk film nr 5, Operation Näktergal. Men sen måste jag börja skriva på min "föreläsning" på kattträffen imorgon. Bara jag sätter mej o börjar skriva så brukar det gå snabbt.

Nu ska jag gå och försöka dra filten på soffan över huvudet, se på film och äta frukost samtidigt.

Livet är underbart. Här och nu finns inga bekymmer eller måsten. Bara en moln fri himmel en underbar häst och ro i kropp och själ.

 Ja, vad ska jag säga om dagen. Misslyckad? Det känns som så. Men något gott ska väl ha kommit ur den också.

Åkte upp till mamma för o byta däck, som enligt utsago från exet skulle vara där. Inga däck fanns där. Så pajade lyset också. Hittade två andra däck som verkade passa. Så bytte fram, men sen när jag skulle backa bakåt för att få bättre plats för domkraften bak, så gick inte bilen att rubba. Framdäcken var pall. Gick inte att rubba. Less. Efter lite stök så upptäckte jag att det inte var rätt fäljar på de nya som jag satt dit. Så de tryckte mot bromsoket, och låste ju frast hjulet då. Så bara o byta tillbaka till de gamla.

Jag lyckades dock hitta den trasiga säkringen till torkarna, så nu fick jag i gång den. Men halvljusen fick jag inte att funka. Har något total fel i elen på bilen. El är inte min starka sida. Så jag vet inte hur jag ska ordna det där. Får kolla mera i morgon.

I morgon ska jag och sonen och hälsa på hos hans nya stödfamilj. Tanken är att han ska spendera lördag till söndag där. Han är glad inför den tanken, så det ska nog gå bra.

Jag fick plötsligt en lördag barnfri, så funderade på att ta en tjejkväll, men god mat och ev, en pubrunda eller något. Skulle vara roligt. Ja, får se. Kanske slutar med att jag bara lägger mej o sover.

/Natta

I dag har jag varit och ridit för tredje gången. Så nu tycker jag att det är dags att presentera min nya medryttar häst.

Cheyenne A Chex. Eller kort Cheyenne. Det är en Paint, eller en American Paint Horse.

Var i dag ute med en av de som äger stallet och hästarna. En tur på två timmar. Jag red även barbacka då det såg ut som hon hade lite träningsvärk. För att utröna om det är så att det är sadeln som inte riktigt passar så beslutade jag mej för att rida barbacka. Lite spännande eftersom hon är under upplärning, hon kan protestera och göra lite språng hit och dit både framåt och bakåt. Väl uppe så upptäckte jag att hon har aldeles klotrund rygg, med andra ord ungefär som en tunna... alltså svår att sitta kvar på. Men jag höll mej kvar. I alla fall genom nästan hela ridturen. Efter ca 1.½ h ridande, även galopp, så skyggare hon till lite i traven och jag glider av. Men lyckas kliva av så jag ställer mej på fötterna. Jag satte mej dock snabbt upp igen och travade vidare.

Det var en mycket skön och glad ridtur. Cheyenne var mycket pigg, glad och positiv. Ska rida henne en gång till denna vecka, så får se om det blir med eller utan sadel då. Hon ger mej glädje.

Här är när vi kommit tillbaka till stallet. Både jag och Cheyenne är svettiga. Men jag tror att vi båda två är lika nöjda.

Ja, så blev det värre igen. Har gått med halsont i ca 3 veckor nu. Så blev det bättre ett tag, men för fem dagar sedan så försämrades det igen. Så har nu varit hos läkaren och äntligen fått gurgelmedicin. Alltså en vätska som jag gurglar som bedövar det onda. Skillnaden nu är att jag också är dunderfökyld med snuva och hosta. Så kanske kan det gå över sen?

Det var meningen att jag och Milton skulle ta oss till min far uppe i jörn i dag. Men märkte i går att det ju inte funkar alls. Så det blir en senare tripp. Milton fick åka till Mormor i förmiddags, så kan jag vila idag.

Jag har bomull i huvudet och är trött. Men värst av allt är det halsonda. Jag kan knappt svälja. Men förvånande så är det bättre på dagen och sen blir det sämre frampå eftermiddagen/kvällen.

Nåja, nån gång blir jag väl frisk i alla fall.

/Natta

Sent i går kväll så kom beskedet att de skulle åka in med katten, alltså som jag berättade om i tidigare inlägg, vars mamma jag fött upp. Det blev inte bättre än att de var tvugna att göra ett kejsarsnitt. Men runt 1.30 i morse fick jag beskedet att det blev 5 kattungar. Än så länge verkar de alla må bra, även om det var kritsikt med de två som hade krockat i födslokanalen (därför gick det inte som det ska, blir lite trångt med 2 samtidigt) i början. Jag är väldigt lättad att allt gick bra men lite ledsen att jag inte kunde vara där.

I dag har jag börjat på en ny oljemålning. Bara bakgrunden har torkat så kan jag göra fördigt den. Det bör bli i morgon.

Nu är det kvällsmat som gäller och sen bio. Vi ska se UPP i 3D. Med en av mina bästa vänner och hennes yngsta dotter. Det ska bli så roligt.

/Natta

Jag lyckades få bilen beskitad idag. I går funkade det ju inte så bra. När jag kom och skulle knappa in så tyckte maskinen att jag hade bokat i skellefteå. Men nu gick det ju bra i alla fall.

Jag förväntade ju mej att det skulle vara fel överallt. Men döm om min förvåning, det känns nästan som det kunde varit blanka papper. Ett lyktglas till en blinkers borta. Oljeläckage (ur en givare, så det är bara o byta givaren, enkelt) och ojämn broms bak. Tre super enkla fel. Alltså de är enkla o fixa. Nöjd är jag.

Fick tråkiga besked från en kompis i Linköping. Hon har tyvärr förlorat hela kullen som hon väntade nu i dagarna. Förlossningen kom i gång, men de var ett dött foster, sen ett mumifierat foster som kom. Den sista har troligtvis "förgiftat" hela livmodern. Katten är nu inlagd och ska försöka få ut de sista som fanns kvar. Mest troligt är det inte något som lever.

Det är en till kattförlossning på gång också. I östersund. "mitt barnbarn". Det är alltså en avkomma åt en katt jag sålt, som nu har startat förlossningen. De har hållt på ett tag och inget har kommit ut. De såg dock en svans sist. Men då det dröjer så är det lite snudd på om de måste åka in. Fast just nu verkar det endå vara bra styrka i värkarbetet. Jag hoppas allt går bra.

Här hemma har jag dock en sjuk son, som försöker sova. Han ville sova med mej i stora sängen. Det är ju klart han får det, inte så ofta alls han ber om det. Så jag är på väg i säng jag också. Känner mej mera som en ålderpensionär än som en 32 åring. Går ju o lägger mej senast kl 22 varje kväll. Jaja, blir väl lite bättre nån annan gång. Lite mer ork senare.

/Natta

Sitter o dricker lite morgon kaffe innan jag ska sätta igång med dagen. Min höft är inte med mej i dag och jag hoppar mest omkring på ett ben. Men det ger nog med sej så småningom.

Jag ska besikta bilen idag. Ska göra ett litet försök och se om jag får igång hastighetsmätar vajern, annars blir det ju minst en 2a. Ett reflexglas är trasigt, så ska se om jag hinner köpa och byta det. Ska städa ur bilen lite också.

När jag satt här tidigare (för ca 20 min) så började snöflingorna dala utanför. Var mysigt att sitta med varmt kaffe och se hur snön faller. Även om det var väldigt lite och en väldigt kort stund. Som tur var har det slutat nu, så slipper greja med bilen i snön i alla fall.

Jag försökte börja på en ny tavla i går kväll. Så skulle jag skissa med blyerts först för att känna på motivet. Jag blev lite lätt nere när jag insåg att jag inte kan hålla i pennan ordentligt. Tummen kan inte greppa. Men nu är det "bara" två veckor kvar. Jag ska förbi o köpa en specialbeställd duk idag. Den ska sitta i trappen, det är ju så högt i tak, och precis där det är som högst saknar jag något. Så ska måla en tavla dit. Den blir ca 70 x 150. Det lär nog ta ett tag o få till den. Motivet blir något nytt som jag inte målat tidigare, därför vill jag skissa på det ett par gånger först för o få in känslan. Det ska bli en Velociraptor, både på den stora och en lite mindre. Får se om jag kan måla olja med tummen inplastad.

Nästa vecka är det lov och det ser ut som vi får fullt upp. Helgen ska vi upp till mamma, så ska jag gå igenom lite grejor. Sen är det massa möten på måndag. Vi ska på Leoslekland på tisdag. Sen had ejag tänkt hälsa på min far onsdag till torsdag. Fredag bär det av till östersund hoppas jag. Så fullt upp.

Nu ska jag fortsätta på mitt kaffe och peppa mej själv inför utgången. Fast jag längtar efter snön nu. Har tänkt att skaffa skidor och åka runt elljuspåret med sonen ett par gånger i veckan nu i vinter. Skidor tror jag att jag kan åka.

/Natta

 
En bild på Chevy, våran huskatt från balkongen i vintras. Han älskar balkongen. Som nu är innätad med både hönsnät och myggnät.

I dag var jag på stan nästan hela dagen. Fast var bara inne i en affär, nej jag menar två. Efter detta så träffade jag en bekant på stan. Vi gick in på en tygaffär som har 70 % rea. Jag hittade ett bil tyg till Milton. Som jag ska hitta på något spännande med. Sen hittade jag ett perfekt gardin tyg till Vardagsrummet. Att få dit nya gardiner skulle på sätt och vis markera en vädning och att denna lägenhet nu ÄR min. Så ska sätta i gång med gardinerna så småningom. Jag tror det blir suveränt. Kan visa bild sen.

Sen var vi inne på en affär där min kompis skulle hämta ut sin dator som varit på lagning. Jag råkade kolla på telefonen medans jag väntade. (Inte bra). Efter det gick jag och hälsade på en kär vän. De hade mej som dagbarn när jag var liten och nu råkade det bli så att även hon har Fibro. Så det har gjort att vi står lite närmare varandra nu. Hon var en ljuspunkt i min barndom. Så bjöd jag in dem på middag i morgon. Ska bli så roligt. Måste bara städa lite i morgon.

Ska servera ungstekt lax i citron, citronsås och pressad potatis. Så måste jag ju hitta på någon efterätt. Ska bli super skoj. Jag gav på förslag att hon ska hjälpa mej att få till en bra inredning här hemma, för har verkligen noll ideer på detta just. Vi får se vad som händer.

Nu ska jag sätta mej med Milton en stund. Vi har jus ätit färdigt. Jag gjorde egen Kroppkaka. Det blir så mycket godare än köpt.

/Natta

Sitter vid datorn lyssnar på lite Billy Idol, metallica och liknande, och skriver lite. Ego kom och ville gosa en massa så fick ju ta en Paus. Det är så trevligt med en kurrande katt i knäet. Men får en sån härlig känsla av att man behövs och att man duger som man är.

Jag har i alla fall, återigen, börjar skriva om mitt livs historia. Inte för att jag vill att andra ska läsa den,utan för att jag själv ska få ut allt jag varit med om och på så sätt komma vidare. Jag har startat många gånger, men sen inte kommit vidare. Nu har jag fått lite hjälp på traven då min biologiska far har skrivit en bok. Att läsa den fick många tårar att trilla. Att också känna att jag är ledsen att jag inte kunnat vara där för honom. Men jag har inte orkat. Jag skulle inte ha kunnat hantera situationen, jag hade fullt upp med mitt eget.

En sak har jag kommit fram till i mitt skrivande. Min värld har slutat falla. Den började falla på allvar i september 2002. Då började min Fibro debutera. Min värld föll. Den skulle aldrig bli sig lik igen. Även flera år efter jag levt med Fibro och borde ha kommit till ro i sjukdomen så fortsatte världen att falla. Det är inte förrän nu jag förstår det. Anledningen är att nu änligen har den slutat falla.

Men nu har min värld slutat falla. Nu ska jag bara upptäcka hur min nya värld ser ut och vart jag ska. Hur jag ska leva i den. Nu ska jag fortsätta mitt skrivande. Jag fick ännu en katt i knäet, eller på axeln och spelaren spelar The jack med ACDC.

/Natta

Sitter och funderar på olika saker som händer. Denna helg var väl båda trevlig och mindre trevlig. Det enda som var mindre trevlig är att jag nu är dundersjuk. Hade lite ont i halsen redan i förra veckan, men inhandlade KanJang och allt möjligt så jag hade ju planerat att det skulle vara förbipasserat till helgen. Men icke. Är ju ännu värre nu.

Jag fick ett besök hos en läkare, mycket trevlig som faktiskt lyssnade på mej och tog lite prover. Som väntat så var det ju ingen bakterie, som tur var. Så fick inhandla lite halstabletter och ögonsalva, receptfri. Ögonen bärjarde mura igen på fredag natt. Röda och geggiga. Men verkar komma mest nattetid. Så vid läkarbesöket så ver de knappt röda. Nåja, satsar på att vara frisk om några få dagar. Hoppas det håller.

Har endå lyckats vara relativt produktiv i dag. Har pratat med mitt PO, alltså Personliga Ombud. Har fått hjälp att ringa tingsrätten i Östersund. Jag har överklagat ett inlämnat ärende till Kronofogden. Gör ju allt för att slippa hama där, men just denna räkning tycker jag inte att jag ska betala. Jag hoppas att hitta en bra bekant dår nere som kan gå som mitt ombud. Har ju inte råd att åka ner till Östersund 3 gånger för att närvara på diverse möten.

Motorini sitter på fönsterbrädan och putsar sig.

Har också fått tid för samtal för skiljsmässan. Alltså inte om skiljsmässan i sig, utan få kunna prata ut om hur det varit och kunna komma vidare i mig själv. Kom fram för en liten tid sedan att jag går och bär med mej mycket som skulle behöva bearbetas.Så nu gjorde jag slag i saken, det känns bra.

Tummen då? Jo, sitter med ett plastgips för att förhindra att belasta tummen. Det var inget trasig, ev något ledband som var till hälften av eller något liknande. Skall gå med det i tre veckor. Det är väldigt smidigt med det som jag har på mej, i stället för ett tungt gips så är det bara en tunn, hård plast som de formar efter handen, efter varmbad. Det ger full frihet för resten av handen, men förhindrar att jag rör de nedersta lederna i tummen.

Nu är det dags att hämta sonen från skolan. Mera tankar och funderingar kommer.

/Natta