Nya uppgifter har kommit in om familjen Andes och Helga Larsson i förra inlägget.

M.v.h. Irene

BILDEN OVAN: Vuovosberg vid Vuovosträsket. Bildkälla Västerbottens museum/ Fotograf Robert Lundgren

Den sanna sagan om två fosterbarn som hamnade i samma fjällby, Vuovosberg inom Grans sameby. De gifte sig senare med varandra och bodde kvar i Vuovosberg. Fosterföräldrarna hette Paulus Andersson f. 21/2 1849 i Gran Sorsele och han var gift med Ulla Margareta Andersson f. 2/10 1865 i Björkfjäll Sorsele.

Anders och Helga i barndomstiden. Anders Sigfrid Larsson f. 1904 02 06  – d.1985 12 30.  Helga Emilia Nilsson   f. 1906 10 01 – d. 1977 06 19.

Fotot kommer från Dick P Örebro som är första barnbarnet till Anders och Helga Larsson.

Här står Helga och Anders på sin bro och samtalar med okänd.

Privat foto ägs av Dick P.

Anders och Helgas barn Elna, Inger i Anitas famn och Hjördis t.h. Brodern Roberto är inte med på bild.

Fotot fick jag av Dick P som är son till Anita

Barnen – Anita f. 26 nov. 1927, Elna f. 28 juni 1933, Hjördis f. 12 aug. 1937, Ingrid f. 16 feb. 1939, Inger f.19 feb. 1942 och Roberto f. 1950 01 06 . Han gick i skolan i Ammarnäs någon klass högre än mig. Han bodde då hos Knut och Anne-Marie Forsvall.

Den här bilden är tagen av Ammarnäsprästen Göte Haglund. Två barn som klättrar på förstukvisten. Pojken är Torsten Jonsson, son till Ulrika och Jonas Jonsson. Flickan är Anders och Helgas dotter Elna.

Bildkälla Vbm/ Foto Göte Haglund

Vuovosberg

Bildkälla Vbm/ Fotograf Robert Lundgren

Hör gärna av er om ni har något att berätta om familjen eller om jag skrivit något som behöver rättas till.

Tack till Dick för de fina fotona! Tack alla ni som tittade in på bloggen. Vi ses och hörs!

Tack till Ulla Alvarsson (ättling från Vuvosberg) och Birgit Bengtsson för kommentarer!

Tack också till Cattis för sms med födelsedata på alla!

BILDEN OVAN. kyrkan och valvet över kyrkbron inzoomat. Vägen uppe t.v. är E45an mot Slagnäs och Arvidsjaur.

Jag har länge varit nyfiken på utsikten från Njunnisvare som jag ser från mitt fönster och Stensundsforsen fanns också i mitt nyfikenhetsregister. Därför gjorde jag slag i saken idag torsdag 6 juli. Vädret kunde inte ha varit bättre. Jag cyklade upp till kalhygget vid Njunnisvare och gick upp en bit efter kanten på hygget.

Vy över Sorsele. F.v. ser man kyrkbron och Sorsele kyrktorn och i övrigt syns några hustak bland annat huset jag bor i. Vattentornet t.h.

Utsikt mot Gustavsberg.

Jag skulle förstås ha gått högre upp för mer utsikt men med en viss respekt för björnen som några lär ha sett här i vår så vände jag innan jag kom upp till skogen. Den här vägen på bilden skulle jag inte våga gå där björkriset växer så tätt att man inte ser vad som finns bakom dikeskanten. Istället cyklade jag till nerfarten till Stensundsforsen, den mittersta stigen.

Nere vid forsen var det gudomligt vackert så där satt jag en god stund och fikade.

Stensundsforsen är ett populärt fiskeställe.

En blomrik strandkant med bland annat kanelros.

Mitt över, syns klipporna vara väl slipade av Vindelälvens framfart.

Och videt har tuktats av vinterälgarna.

Flera bilder och berättelse finns på Instagram.

Tack för att du tittade in på bloggen. Vi ses och hörs!

Igår d 3:dje Juli gjorde jag en liten utflykt uppöver Lairoträskvägen, en grusväg som går från Ammarnäsvägen en bit väster om Bjärdakken till Lairoträsken vid Norrbottensgränsen och Lairoliden.

Grundbäcken kommer ifrån Grundträsket i norra delen av Nalovardo naturreservat.

Jag gick upp till där vägen korsar Grundbäcken och sen tillbaka ut på hygget vid östra delen av Tjårro. Där var en utmärkt utsikt över bergen och byarna vod Vindelälven.

Jag börjar med något jag säkert känner igen, nämligen Risnäsholmen.

Nästa vy nedströms är en del av byn Karlslund.

Osaberget går att känna igen men sen blir det rena grekiskan.

Från det här avståndet och i en ovanlig vinkel så är det svårt att avgöra vilka gårdar man ser.

Luspeholmen mittemot Bjärdakken känner jag igen. Där satte min farmors föräldrar potatis en gång i världen.

Om jag drar ett rakt streck på kartan från där jag stod och mellan vattentornet och kyrktornet i Sorsele så hamnar strecket på Abmoberget vid Blattnicksele så det borde vara  berget i bakgrunden. Gårdarna i förgrunden vet jag inte var det kan vara. Strecket passerar Karlsten och Forsnäs.

Om någon råkar känna igen gårdarna så vill jag gärna få reda på vilka det är. Jag tycker om att känna igen min omgivning och blir lite frustrerad när jag inte kan lista ut var det är.

Det var en trevlig väg att gå och jag kommer nog att gå hela vägen någon gång när jag har bättre med tid. När man inte har egen bil utan måste passa busstiderna så får man vara nöjd med de bitar man hinner gå. Att cykla vägen vore säkert fint men det är ganska mycket grovt grus just nu i alla fall.

Skickar med en bild på ”Vitklockor” som jag hittade på vägrenen just innan man kommer till Ammarnäs. De heter inte vitklockor utan räknas in i familjen blåklockor. Det är jag som döpt dem till vitklockor. De är så fina så de förtjänar verkligen att få ett eget namn. De är kortare kraftigare i växten än blåklockor och det är inte karpaterklocka.

En kaffepaus hann jag med nere vid 363an

innan bussen kom tillbaka från Ammarnäs.

Ha det så bra alla! Vi ses och hörs!

En utflykt till Sundsudden 15 juni, vid Övre Sandsele. Nase och Stor Sandberget syns i väster.

Samma ställe. Här har marken brukats av traktens bönder. En gammal fornlämning är registrerad på strandkanten, Vuovosberget syns mot horisonten.

Den här bilden tog jag en kväll i Ammarnäs vid Söravan.

Vindelälvens naturbeten i Ammarnäs

Söravan och de gamla höladorna i deltat

Lillägda i Nabbnäs innan blomningen kommit igång

Fårhagen i Harrudden väntar på fåren

Utsikt neröver Vindelälven vid Bjärdakkens strand. 21 juni.

Mittemot Bjärdakken ser vi Osabergen och Luspeholmen mitt på älven

Utsikt uppöver, Karlslund t.v. och Grannäsberget t.h.

Trevlig midsommar! Vi ses och hörs!

Hej på er! Jag har en undran, visst är det lite älg i våra trakter? Man får leta efter dem i buskarna. Jag åker buss rätt ofta mellan Sorsele  –  Ammarnäs och har inte sett många älgar under våren. Förut fanns det alltid nån på kalhyggena den här tiden. Har de slutat flytta upp till fjälls?

Kniporna däremot är det full fart på i viken där jag har stugan. Knipgubbarna slåss så vattnet sprutar.

Nu har grönskan fått fart också när värmen kom men riktigt så här stora löv är det inte än. Bilden är från juni 2022.

Samiska veckan pågår nu och till helgen är det den sedvanliga Lapphelgen med högmässa och lassokastning i Ammarnäs.

Småfåglarna trivs nu när värmen lockat fram insekterna. Myggen lyser ännu med sin frånvaro hos mig i alla fall.

Göken är aktiv och flyger mellan träden för att finna något fågelbo att få lägga sina ägg i. De här små sötnäbbarna verkar ha klarat sig undan göken.

Foto Johan.

På fredag d. 16 juni är det Gudstjänst i Gillesnuole kyrka kl. 1800. Sameföreningen bjuder på kaffe står det i deras program.

Bilden är från nån Gudstjänst tidigare år.

Kyrkplatsen.

Nu ska jag åka buss upp till Ammarnäs igen och se om jag ser någon älg titta fram ur buskarna.

Ha en trevlig helg! Vi ses och hörs.

Den lilla orkidén Norna som bara är någon dm hög är mycket sällsynt och skör. Den blommar i slutet av maj och början av juni.

Några bilder från årets harvning av Potatisbacken lördag d. 3 juni.

På den här bilden är de nästan klara med harvningen. Några har redan börjat sätta sin potatis i jorden.

Jag har tyvärr inte namnen på de här killarna som skötte harven.

Roger Strömgren stod uppe vid traktorn och dirigerade trafiken. Johan Sjöström skötte sin traktor med van hand.

Karlarna turades om att sköta harven. Här skall den flyttas till ett nytt område.

Arvid Sjöström var allt i allo och fick springa upp med vajern vid flyttningen.

Tack för denna gång, vi ses och hörs!

Bild över Söravan och den gamla delen av Ammarnäs.

Vårfloden 2023 har ännu inte ställt till några större besvär i Ammarnäs vad jag kan se. Bild  2023 05 23

Då var det värre ifjol 2022

Alldeles innan jag kommit upp hade vägen varit översvämmad vid busshållplatsen

Tjulån 2022 06 03

2018 var ett besvärligt år vid Storvindeln. När vattennivån är hög och isen ligger kvar kan den ställa till med stor skada.

Som tur var tog isen en sydligare bana. Såna här byggnader blir lätt kaffeved om isen pressar på.

Hemfjäll och Peruken i vårflodsdimma.

Som allt annat i naturen kan vårfloden vara både spännande, farlig och väldigt vacker. Det dånande ljudet av älvar och bäckar får ni tänka er in i.

Idag är det d. 25:te maj så det kan ju ännu hända mycket med floden, men som det nu verkar så blir den relativt lugn.

Tack för att ni tittat in på bloggen. Vi ses och hörs!        OBS! Jag har lagt in 2 bloggar idag.

Gluttsnäppan passade på att äta insekter och larver när Anitas väg är översvämmad. Tydligen var det massor av mat där eftersom flera olika snäppor vistades där hela dagarna. När vattenståndet blev för högt flyttade de till något annat ställe.

Långt ute på sjön där isen ännu ligger vilar en flock vigg.

Bläsandshannen bröstar upp sig och putsar fjädrarna vid strandkanten.

Krickor i Akkas tjärn Ammarnäs

Krickhannen tar sig tid att bli friserad.

En annan kricka som halvsover på ett ben. Konstigt nog så står de så när de sover, de har tydligen någon mekanism som gör att de håller balansen ändå.

Den här snäppan är nog en skogssnäppa enligt förslag från Google.

Ett par vigg gör besök nere i viken.

Två fiskmåsar småpratar om världsläget från deras perspektiv.

Gräsänder hälsade på innan det blev för mycket vatten.

De for sen iväg till något ställe med mera mat.

Småskraken har sin mat serverad under ytan.

Annars är det mest knipor i farten.

En tjäderhöna bryr sig nog inte så mycket om vårflod eller ej. Den är mer intresserad av att hitta sig en partner.

Tack för att du tittat in på bloggen! Vi ses och hörs. Jag ska lägga in några bilder från vårfloden i nästa blogg

Hej igen! Fick några jättefina bilder av Roger Linder Sandsjönäs efter hans skidtur till Tjårro eller Tjeärruo som det stavas på kartan.

Solåives brant i närbild. Högsta punkten enligt kartan 1352 m.ö.h.

Utsikt från Tjårro mot Solåive och fjällen västöver.

Utsikt mot fjällen västöver.

Solåive hänger nästan ihop med Stuvbiebakktie, det är bara Tjiebietgårssa som skiljer dem åt. En fikastund i solskenet innan nedfärden började.

Här är det fotografen själv som skiljer fjälltopparna åt. Fint väder och bra före ser han ut att ha haft.

Utsikten mot Sytertopparna måste också få komma med.

Och naturligtvis en vy mot Stor-Aigert  1091 m.ö.h. och till höger Matsen 888m.ö.h.

På väg ner mot Gaisatsparkeringen.

Tack till Roger för fina bilder och ha en trevlig helg!