När hungern står för dörren, äter man väl vad som helst?

Hur många av oss i Sverige har upplevt hunger, inte att vara bara hungrig, utan jag menar verklig nöd när det inte finns någon mat att tillgå? Inte många skulle jag tro, om ens någon av min generation och framåt.

Jag vet generationen innan mig det berättades om hunger och ibland nästan ingen tillgång på föda. Utav dessa fanns det även de som berättade om barkbrödets dagar, när man fick blanda in bark i mjölet för att få det att räcka längre och överhuvudtaget ha något att stilla hungern med. Även vet jag att man jagade ekorre och åt. En ekorre innehåller inte mycket till mat eller kött, men något och bättre ingenting.

Några historier om att man åt hundar (som i Kina exempelvis) har jag inte hört och inte heller insekter eller andra kryp. Det som var värdefullt var om man kunde ha några djur, men alla var inte så välbeställda. Många kunde vara det vi kallade ”fattighjon” och ägde ingenting, en form av tiggare vi idag har. De var utelämnade helt vad givmildheten gav, om det lyckligtvis eller händelsevis fanns någon sådan. Något direkt arbete gick inte att heller få för dessa stackare, man hade knappast någon ork att utföra dåtidens mestadels hårda fysiska arbete.

Det var likadant med kläder, människor fick ta det som fanns ha på sig. Hade man kommit så långt att man skaffat sig någon typ av ett hem och även hade djur kunde man ta tillvara från dessa. Framförallt ullen som man kunde göra strumpor, vantar och annat som värmde. I annat fall vid kall väderlek var det vanligtvis vadmalet som användes och luddor (ladden på bondska) på fötterna. Men det var de med lite mer resurser och de friska och starka som orkade arbeta och försörja sig. Svaga, sjuka och de som levde under liknande förhållanden hade det fruktansvärt dåligt. Hade man också olyckligtvis skadat sig på något vis, fick man också leva därefter. Några samhällsfunktioner som idag ser till att vi alla har någon typ av en garanterad standard för överlevnad fanns inte.

Mycket idag tar vi för givet och visst lever många av oss lite i ett överflöd (om kanske jag själv inte är den värste) och inte behöver tänka oss för, exempelvis: Finns det något att äta idag, eller har jag några skor och kläder ta på mig? Sådant där är självskrivet för de flesta av oss att vi har tillgång till.

Visst kunde många av oss leva lite mer återhållsamt och framförallt matsvinnet (mat som slängs) är ett ganska otacksamt leverne vi för. Själv slänger jag knappast något ätbart om inte det blivit direkt dåligt eller innehåller något som jag direkt kan bli sjuk av, i övrigt brukar det mesta gå ner.

Beträffande vattenbristen i världen, sägs det gå åt flera tusen liter vatten för att tillverka ett par jeans. Dessutom de som sitter och gör dessa har knappt några löner. Visst är det mycket som inte stämmer hur vi själva lever när vi jämför hur andra har det.

En tanke bara

Det svåra är ändå ta ställning till tiggeriet och att vi fortfarande har det inom EU. Fattigdom och den misär som vissas upp i förhållandevis många länder inom unionen är inte bra. Är kampen mot utsläppen det som föregår allt annat? Måste vi inte se till annat också som kan vara lika viktigt? Eller har jag fel?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>